Sockerfritt barnkalas upprör sockerknarkande vuxna

Bergqvist

Barn idag lider knappast brist på socker. Så hur kan ett barnkalas utan extra socker vara så upprörande för vissa?

I gårdagens Aftonbladet berättar Jonas Bergqvist om sitt barnkalas för 5-åriga Sofie. Det serverades ingen tårta men gott om korv, jordgubbar, bär, grädde och så en fiskdamm med påsar innehållande små leksaker.

Aftonbladet: Sofie, 5, hade kalas – utan en gnutta socker

Tydligen reagerade inga barn på att något var annorlunda, enbart vuxna. Bara positiva omdömen hördes på plats, men en och annan kanske tänkte annorlunda. Krönikören Sara Milstead på Aftonbladet blir exempelvis vansinnigt upprörd. Hon ryckte genast ut till läskdrickandets och godisbergens försvar:

Aftonbladet: ”Sockerlöst matsnobberi en uppvisning för vuxna”

Det handlar främst om spydigheter mot snobbar som försöker vara något genom att servera sina barn bra mat (Jante, någon?). Men dessutom tror hon att unga som inte får mycket socker hemma lär få viktproblem som vuxna, och citerar Claude Marcus. Kanske är det årets fånigaste krönika.

Jonas Bergqvists kommenterar krönikan på sin blogg: Hur mycket kan ett sockerfritt kalas provocera anno 2013?

I min erfarenhet finns det främst en typ av vuxen som blir högst upprörd av varje försök att ge barn mindre socker av hälsoskäl. De som är totala sockertorskar själva och inte vill kännas vid något problem. Ungefär som vilken smygmissbrukare som helst.

Vad säger du?

136 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Suzanne
    Jag blev fruktansvärt provocerad av den krönikan. Det var något av det mest korkade elitistiska jag läst på länge. Jag önskar att jag vetat för 20 år sedan när mina barn var små vad jag vet idag. Kanske hade jag då sett till att min äldsta dotter som är lätt förståndshandikappad och har ADHD inte utvecklat ett sockerberoende minst lika stort som mitt eget med närmare 35 kilos övervikt, ont i knäna och kraftigt förhöjt tryck på ryggmärgsvätskan som resulterade i inflammation på synnerven och ständig huvudvärk och intag av starka mediciner vid 26 års ålder?
    Nu har hon, med liberal LCHF gått ned 10 kg och värken i knäna är som bortblåst. Om en 5 kg till hoppas vi kunna dra ned på medicineringen igen. Men det är inte lätt att hålla henne motiverad då hon helst följer minsta motståndets lag. Men med mycket pepp och löften om nya kläder så har vi i alla fall kommit så här långt på ett halvår.
    Förresten så minns jag ett kalas vi hade där vi serverade plockmat så som köttbullar och korv och ostbitar. Ungarna var väldigt misstänksamma först men sen gick allt åt utan problem :-)
    Läs vidare →
  2. Job

    Sött och socker är en njutning, som vi inte ska ta ifrån oss. Men det gäller mängden!!!!

    Resonerar du på samma sätt med andra njutningsmedel som är bevisat skadliga för vår kropp?
    Cigaretter? Alkohol? Droger? Är det ok ibland? Kanske på kalaset?

    Svar: #12
    Läs vidare →
1 2 3

Alla kommentarer

  1. Jante
    Ett kallas helt i min smak! Jag läste Jonas berättelse på hans blogg och tyckte att det var en alldeles lysande ide.

    Är barnen nöjda så är jag nöjd...

  2. Lars Persson
    Själv bor jag långt från solsidan och kommer från familj- och umgängeskrets där man undivikit socker och snabba kolhydrater i årtioenden. Det är idel vegetarianer, antroposofer, "stenålderstänkare" och gammal hederligt bondförnuft av frisksportarslag (leverstuvning och morötter). Alla har de olika syn på kost och hälsa, men en gemensam nämnare är att socker inte är direkt det bästa för varken barn eller vuxna.

    Sara på Aftonbladet, däremot, tillhör ju själv denna Solsidekrets, just därför misstänker jag att hon blir upprörd. Man stör väl sig mest på dem som liknar en själv och som man jämför sig med. Finns ju studier på denna typ av "radhusfascism" som visar att det är så både grannkonflikter och till och med krig kan uppstå. The narcissism of small differences. Själva kärnan till Jante - de i Solsidan är ju de största jantarna som finns.

    Så Sara bör nog lugna sig så att det inte blir ställningskrig i villaförorten med bullar mot ostbollar. :-D

  3. Ktina
    Jag var på en föreläsning om mage-tarm-hälsa för ett tag sedan och där berättades om nya forskningsrön som funnit olika aktiva ställen i tunntarmen. Det ena stället reagerade på surt och det andra på sött. Och följaktligen hade de funnit att de som hade ett aktiv surt ställe var smalare och de som hade ett aktivt sött ställe var mindre smala. Jag kan dessvärre inte hitta några referenser, men jag ska mejla föreläsaren och fråga, för jag tycker det är mycket intressant. Tänk att vår tunntarm kanske kan bestämma våra smakpreferenser. Eller om det är våra smakpreferenser som aktiverar de olika ställena. Jag vill hemskt gärna läsa den forskningsrapporten känner jag.
    Svar: #104
  4. snutte
    Ktina det låter mycket intressant,återkom om du får någon länk eller annan info
  5. fullofmind
    Jag förstår krönikan å ena sidan, och tänker på när jag varit i tredje världen, på platser utan överflöd av mat, och vänner predikat vikten av att inte använda socker coca-cola osv. Det är ju en välfärdslyx att ha råd att äta riktigt kött och smör, eller för den delen vegetariskt kost. Eller vilket val som helst som innebär att inte ta det billigaste. Godis är billigare än frukt. Å andra sidan skulle nog många välja en mer hälsosam kost som idag inte har råd med den, om de hade råd. Vi som har möjlighet att välja, ska vi känna oss sämre om vi väljer hälsosamt?
    För ett kalas eller en fest skulle jag inte välja bort sötsaker, men dock kanske servera mindre sådana än många andra. Eftersom jag anser att det inte är undantagen som är problemet. Inte festen, utan vardagen. Själv växte jag upp helt sockerfritt tills jag var fem, och sedan med mkt begränsad tillgång, och blev en riktig godisråtta som vuxen. Så jag är inte för ngn strikt restriktion för mitt barn, då jag tror att förbjuden frukt kan locka ändå. Däremot försöker jag erbjuda alternativ, och föregå med gott exempel.
    Jag skulle kanske inte ha det helt sockerfria kalaset själv, men ett kalas med grädde och jordgubbar låter för mig som superhärligt. Tror att det är bra för barnen att uppleva olika sorters kalas, och olika vanor i olika familjer. Det var nog ett jättehärligt kalas!
  6. Jerker

    Hur ska barn kunna veta om vi vuxna inte vägleder dem?

    Precis! Om man själv låter bli att försöka påverka dem så överlåter man ju bara det åt andra krafter i samhället. Man ska ju inte vara så naiv att tro att barn på nåt magiskt vis själva klarar av att se vad som är bra eller dåligt. De måste ha bra förebilder och ett hälsosamt mått av styrning, annars blir det andra som tar över och tar sig den rollen.

    Man har ett stort ansvar som förälder! Mina barn är nu vuxna och jag kan nöjt se att vi lyckades bra. Och vi var inte såna föräldrar som bara gav vika inför deras minsta nycker. Vi tog striderna direkt när de t.ex. försökte ställa till med scener i mataffären lät vi dem genast förstå att det inte lönade sig det minsta.

    Jag hade en gång en diskussion med en bekant kvinna där hon blev så upprörd att jag tror att hon skulle spricka när jag vidhöll att jag inte lät mina barn dra omkring "på byn" vind för våg om kvällarna utan krävde att de skulle vara hemma eller inomhus hos en kompis. (Detta när barnen var i 10-12-årsåldern.) "Man kan ju inte tvinga sin barn!" var hennes argument. Men visst kan man det, och jag kan ju säga att det var inte mina barn som sen kom att ställa till med problem för sig själva och sina föräldrar...

  7. Jerker

    OT: I Italien 1976-77 fick jag lära mig att ha citronsaft på jordgubbarna.

    Huga! Mitt ansikte skrynklar ihop sig av blotta tanken! Naturella jordgubbar är ju sura redan som de är, och med citronsaft på... Hu! :-(

    Svar: #108
  8. Joel

    OT: I Italien 1976-77 fick jag lära mig att ha citronsaft på jordgubbarna.

    Huga! Mitt ansikte skrynklar ihop sig av blotta tanken! Naturella jordgubbar är ju sura redan som de är, och med citronsaft på... Hu!

    Både ja och nej. I mitt tidigare liv hade jag gärna lite socker på jordgubbar av samma anledning som du. Men nu, efter att ha "avsötat" mig med strikt LCHF i ca ett år, smakar naturella jordgubbar väldigt sött. Jag grinar inte heller särskilt illa av citronsaft heller. Det gör jag däremot numera av prinskorv och svensk prickekorv som jag tidigare älskade, för de smakar så jämrans sött...

  9. Ann Kristin
    Enligt italienarna lyfter citronen fram det söta i jordgubbarna. De skulle aldrig ha drömt om att ha socker på frukt eller bär. Jag har alltid gillat syrliga smaker...
    Svar: #110, #113
  10. Per J
    Ibland har jag en skvätt rödvinsvinäger på gubbarna, det ger nog samma effekt.
  11. snutte
    Surt sa räven.Jag har aldrig gillat syrligt.Jordgubbar med grädde lr ev mjölk med Mycket socker.
    Det var inte så noga med jordgubbarna,de gav mig bara en anledning att frossa i socker.
    I dag tycker jag jordgubbarna är söta som de är och behöver vare sig grädde lr socker.Tyvär är de så besprutade så nu äter jag inga Jordgubbar.
  12. Naturist
    Fundersam #76
    Men det är just det här med "godis, glitter, lackskor....eller laserdome, spökdamm och sockriga döskallar" som jag menar.
    Jag tycker att barnen SKA få uppleva den underbara känslan av kalas och få ett överflöd av det de inte får dagligen.
    Men om de moffar socker till frukost, lunch och middag.......ja, då är det inte lönt.
    Jag håller med om att dagens ungar är "översockrade",
    Men då tycker jag att man ska göra vardagen sockerfri, men inte den viktiga dagen på året.
    364 dagar är väl mer värda än en enda dag.
  13. Joel
    Jag har nog alltid dragits åt det surare hållet jag oxå.
    Exempelvis fullkomligt älskade jag de där chipsen med salt och vinäger på när de kom (Jag har för mig att reklamen var nåt med en tjej i bowlerhatt och Union Jack) men det var nog bara jag som gillade dem, för de slutade säljas ganska snabbt.

    Sen kom visserligen någon variant tillbaka några år senare, men de var så tillmesade så de knappt smakade vinäger alls.

    Svar: #115
  14. Åke
    Jag förstår de goda intentionerna och jag är medveten om problemet med socker. Jag kan dock inte sluta irritera mig på alla som "vet" vad som är bäst för mig och ska forcera igenom sina lösningar, annars blir man misstänkliggjord eller hånad (som i denna historias efterspel).
    Svar: #126
  15. Ann Kristin
    Det var de enda chips jag gillade, särskilt i England ;) Likaså gillade jag riktigt torr äppelcider (är Britfan) men den försvann från systemet illa kvickt. Nu undviker jag både chips och cider.
    Svar: #118
  16. Efwa-Marie
    Idag finns det hur många recept som helst på kakor, tårtor, godis och hemgjord glass som innehåller vare sig socker, säd eller andra stärkelserika produkter så varför inte bjuda på något LCHF-hembakat när det är kalas på gång?
  17. Johan
    Tänker att om jag hade grava sockersugproblem så skulle jag kanske tycka det var jobbigt om mitt barn slutade gilla socker, vad ska vi dela vid sockermåltider? Göra 2 rätter? Jag kommer få frågor av mitt barn varför jag äter socker å inte hon/han. Kan bli jobbigt reda ut. Lättare om inget ändras, jag får mitt vuxensocker, å ungen äter samma. Enklast för mig som förälder med sockersug :-)

    Behöver inte vara korrekt slutledning, men tror det ligger något i det på något sånt sätt...

  18. Joel

    Det var de enda chips jag gillade, särskilt i England Likaså gillade jag riktigt torr äppelcider (är Britfan) men den försvann från systemet illa kvickt. Nu undviker jag både chips och cider.

    Jo. Jag kör strikt LCHF sedan ett år nu.

  19. Erik Bergström
    Grymt bra, Jonas! Självklart ska kvalitén på maten som serveras till våra barn(!) inte kompromissas av eventuell förväntan av socker :)
  20. Linda Lee
    Snälla rara, hetsa inte själv mer nu heller, Andreas, visa att du är bättre än så.
    Nu börjar det bli lite för mycket "nybliven-pappa.kommentarer/artiklar" som mer berör barnuppfostran än hur människor över 18 år väljer att äta.

    Det räcker nu, annars tippar det över...

  21. Cecilia
    Hur dumma kan folk bli egentligen? (retorisk fråga om krönikan)
    Socker har aldrig varit bra, fråga vilken tandläkare som helst! *suckar*

    En förskola jag arbetade på hade upprörda föräldrar för att vi ibland hade vanlig nyponsoppa (med socker i). Undrar hur många av dem som skulle bli upprörda av ett sockerfritt kalas? *funderar* Och jo, vi "sockersanerade" maten på förskolan.

  22. Andreas
    Jag har så svårt att förstå er . Det verkar som att ingen någonsin har hört om kolhydrater och de binder fett. Jag visste som barn vad de hade för effekt och jag visste som barn att extraherat socker (då kallade jag det godis) kan ha negativ påverkan på kroppen, fysiskt som psykiskt. Det låter naturligt i mina öron att ett svängande humör och dålig hållning, ett allmänt sämre hälsotillstånd kommer med ett högt intag av kolhydrater. Jag känner inte många stort överviktiga personer och de allra flesta håller sin och sina barns vikt. Alla de vet om dessa saker som ni nu verkar ha upptäckt i närmaste nutid. Vad är egentligen skillnaden?
  23. Kerstin
    Ni låter som besserwissrar allihopa. Klar det är bra att undvika kolhydrater och att ha ett barnkalas få fritt från sötsaker som möjligt. Men det finns ingen anledning att framhäva sig själv som duktig och andra som dåliga. Det ger bara dålig smak i munnen.
  24. Funderaren
    Kerstin, det heter Messerschmitt, inte Besserwisser.
  25. Stefan
    Jag har ingen aning, men jag gissar att unga Sara Milstead inte har några egna barn; för när man sett ett barnkalas explodera av sockerstinna ungar så glömmer man det inte i första taget. Vad bra kan socker egentligen vara? Vad skönt när någon bryter sockertrenden och vågar ge sina barn vettigare alternativ.

    Många verkar mena att alla ungar ska få vara "som alla andra", och det är väl också därför de redan kommer att känna varandra sedan länge, då de möter varandra i diabetesmottagningens väntrum. Någon gång måste vi bryta denna trend av allt tidigare diabetesdebuter, utan att behöva ta till insulin som främsta vapen.

  26. Anton
    Men du tycker inte att hänga ut någon i Aftonbladet och i princip idiot förklara dom är att tro att man vet bäst?
  27. Jimmy
    Att kalla kalaset för sockerfritt är ju helt efterblivet. Jordgubbarna innehåller socker. Grädden innehåller socker. Det är bara pretentioner och självbedrägeri att kalla det där kalaset för sockerfritt.
    Svar: #128
  28. Sohlis
    Efter att ha läst dina små inlägg, så måste man nog konstatera att: Du är nog allt lite kär i doc, Jimmy.

    Du kan ju naturligtvis fortsätta att försöka få doc´s uppmärksamhet, men jag tror att du i slutändan kommer att sitta framför din skärm med brustet hjärta.
    Jag tror doc får tillräckligt mycket kärlek av sin familj, sina vänner, sina 10000-tals patienter han träffar och hjälper i verkliga livet, och sina 10000-tals "patienter" han hjälper här på sin gratisblogg eller genom sin bok.

    Stanna ändå gärna kvar här på bloggen, läs doc´s inlägg, förstå att de ibland är skrivna med glimten i ögat trots allvarliga ämnen, läs på om LCHF, tillför gärna något vettigt till diskusionerna och njut av livet.
    Och ge inte upp! Den finns någon där ute för Dig också!

    Svar: #129
  29. Jimmy
    Wow. Du gör många felaktiga antaganden, men självklart är det lättare att ställa upp halmgubbar och slåss mot dessa än att bemöta den sakliga kritik jag framförde.

    Detta kalas var inte sockerfritt. Det är efterbliven pretention att försöka måla upp det som att det inte fanns socker på det här kalaset.

  30. Sohlis
    Vilken sakliga kritik?

    Du tycker inte det var sockerfritt för stt det serverades jordgubbar och grädde...

    Jag tycker det är sockerfritt för att det inte serverades socker till jordgubbarna, eller att det inte serverades godis, läsk, kakor, bullar med mera. Vi har tydligen olika uppfattningar om hur socker förpackas...

    Svar: #131
  31. Jimmy
    Precis! Du har helt förstått min sakliga kritik. Jordgubbar, bigaroter, blåbär och grädde innehåller alla socker. Att kalla kalaset sockerfritt är alltså bara pretentioner, och därtill verklighetsfrånkopplade och efterblivna sådana.
  32. Sohlis
    Knappats efterblivet eller verklighetsfrånkopplat, dock väldigt sakligt att det inte behövs något tillsatt socker utan det räcker alldeles utmärkt med de små, naturligt förpackade, mängder som finns i naturlig mat.

    Om det däremot hade varit diabetesföreningen som hade kalas, så skulle dessa naturliga förpackningar också bort (dock hellre grädde än lättmjölk i kaffet)...

  33. Josefin
    Jag tänker att det är bra att det skrivs om alternativ till "vanliga" barnkalas fulla med tillsatt socker.
    Man kan se det som ett sätt att framhäva sej själv och hur bra man är. Det finns alltid kommentarer som ger intryck av att några ser det så.
    Som nykterist är jag rätt van vid den sorters kommentarer i det sammanhanget.

    Jag tänker på det som, att öppet visa hur man själv gör, ger alternativ till de som vill göra annorlunda men kanske känner att dom måste göra som alla andra. Att stå upp för det alternativet man själv väljer för att man tror på det, för att bana väg för andra som vill ha alternativ men inte kommit så långt ännu. Fler är starkare. Fler berättelser om alternativ ger det en större styrka. Eller bara som inspiration.

  34. Lina
    Mina barn har fått jättemycket socker. Mycket mer än jag någonsin fick som liten, mina föräldrar var strikta med sånt och jag hade inget direkt behov.
    Vi började så fint här hemma men sen kom det sjukdomar och medicin som måste tas till varje pris. Varje dag. Långa stunder. Och då kom mutor. Många mutor. Först leksaker och sen sötsaker. Russin blev glass, glass med choklad.
    Men nu försöker vi avveckla, dock i långsam takt. Vi har övergått till popcorn och chips som muta. (Jätteimponerande eller hur?)
    Och den glada nyheten i sammanhanget är att barnen föredrar frukten över godis. Det är den som är spännande och ny.

    Däremot förstår jag varför en socker-förälder kan bli provocerad av en sockerfri. När man till exempel har väldigt sjuka barn kan orken till hemlagad ekologisk sockerfri och nyttig mat periodvis vara obefintlig oavsett vad man tänkte sig från början.

    Det får en att känna sig misslyckad och skamsen för att man inte kanske orkar vara så strikt, och avundsjuk på de där som uppenbarligen orkar stå uppe och baka eget surdegsbröd och skära frukt och grönsaker i stjärnor och spiraler. Som gör supersmoothies på morgonen och storkok på helgerna och fryser in matlådor och alltid ser så pigga och fräscha ut. Ungefär som när man träffar en väldigt religiös person och undrar för sig själv om denna person tycker man är syndig för att man inte går i kyrkan varenda söndag.

    Men vi kämpar på här...

  35. Peter
    Problemet med oss 70-talister är att vi inte verkar veta vad som är måttligt. Man behöver inte vara av eller på, svart eller vit. Det finns en gråskala. Och när vi söker sanningen med stort S, så gör vi det utifrån att en enda teori kan ha rätt. Inte plocka lite från flera, nej en enda.

    Man behöver inte vara antingen en "socker-förälder" eller en "sockerfri förälder". Våga istället vara måttlig. Säg "nej" ibland, ibland inte. Det kommer dessutom öka chanserna till en långsiktig och hållbar hållning.

    Svar: #136
  36. Ann Kristin
    Visst kan det vara så, men född 9156 kom jag först i kontakt med hur dåligt tobak var 1977, när jag var 23 år. Innan dess röktes det friskt inomhus, i närvaro av barn osv. Fortfarande i början va 80-talet, när jag jobbade som förskollärare, fick vi spädbarn som luktade starkt av tobaksrök!

    Man visste inte bättre, medan idag är det ett fåtal som röker i närvaro av barn. Kanske blir det samma sak med kolhydrater? Man jämföra med tobak, för det är cancerframkallande, men inte alltid på individnivå. Likaså är det med kolhydrater över en viss gräns, du vet inte vilket barn som kommer att må dåligt av att äta "måttligt". Vad är måttligt, förresten?

    När man har mått diffust dåligt hela livet av gluten, laktos och hypoglykemi, och fått veta att man är gnällig och bortskämd, sedan får prediabetes, ja, då önskar i alla fall jag att kunskapen hade funnits tidigare. 1956 fick jag komjölk direkt från kossan som tremånadersbebis och hade svåra magsmörtor redan då, eftersom jag var ett "gnälligt" barn. vi ska inte tala om när gluten tillkom...

    Så förmodligen kommer vi att inse att åtminstone de vita gifterna, socker, vetemjöl och mjölk ska hanteras med stor försiktighet. I dag skulle jag inte ge det till ett barn alls. Det behövs inte.

1 2 3

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg