”Det har varit en livsförändrande upplevelse”

Sachas hälsa försämrades successivt ända från det att hon började uppleva en envis trötthet i tonåren. Hon gick upp i vikt, fick magbesvär, blev deprimerad och fick många andra problem med hälsan. Hon testade allt hon kom över och la mycket pengar på att försöka förbättra sin hälsa. Men ingenting fungerade.

År 2013 snubblade Sacha över en Diet Doctor-artikel som handlade om att lågkolhydratkost eventuellt kunde minska gallstenar (ett annat hälsoproblem Sacha led av).

Kort därefter rensade hon ut kolhydraterna från köksskåpen och påbörjade sin lågkolhydratresa.

Fortsätt läsa för att ta reda på varför Sacha tycker att hennes nya kosthållning har varit en “livsförändrande upplevelse”, hur hon hittade den sista pusselbiten i sin nya livsstil och varför hon uppmuntrar andra att aldrig ge upp.

Sachas berättelse har blivit redigerad för längd och tydlighet.

Sachas hälsoresa med lågkolhydratkost

Jag heter Sacha. Jag är 51 år och jag bor i Skottland, precis utanför Edinburgh.

Jag vill dela min berättelse för att sprida budskapet om att hur tufft det än är, sluta aldrig leta efter lösningen på dina hälsoproblem.

Vid 14 eller 15 års ålder började jag lida av enorm trötthet. Den blev värre med åren. När jag var i 20-årsåldern blev jag diagnostiserad med depression och jag började äta antidepressiv medicin.

Jag kände mig nedstämd. Min personlighet är egentligen optimistisk och positiv och jag hade så mycket spännande på gång i mitt liv, men tröttheten kom i vägen. Utan den skulle jag inte ha blivit deprimerad.

Åren gick och jag hittade strategier för att hantera min trötthet. Den försvann dock aldrig och min livskvalitet påverkades mycket av det. Jag var inte ute och träffade vänner särskilt mycket eftersom jag var alldeles för trött efter jobbet. Jag lät också många jobbmöjligheter passera för att jag helt enkelt inte hade energi nog att följa upp dem.

Jag har alltid varit stor och när jag blev äldre, speciellt efter att jag fick barn, gick jag upp ännu mer i vikt. Det spelade ingen roll hur “hälsosamt” jag åt. Jag kämpade konstant med vikten.

Över tid utvecklade jag flera andra hälsoproblem: IBS, gallsten, håravfall, hjärndimma och halsbränna. Jag åkte fram och tillbaka till läkaren. Jag betalade till och med för att få träffa en endokrinolog bara för att höra att även om han trodde att någonting inte stod rätt till med mig kunde han inte hjälpa mig, för forskningen hade inte kommit så långt än!

Jag spenderade mycket pengar på att testa alternativmedicin, träffa privata läkare och på många andra mer eller mindre märkliga saker. Inget hjälpte.

Jag gick till en sömnklinik. Jag träffade en endokrinolog, en gastroentorolog och många andra läkare. Jag spenderade mycket pengar på att testa alternativmedicin, träffa privata läkare och på många andra mer eller mindre märkliga saker. Inget hjälpte.

Det gick så långt att jag pendlingscyklade över 16 mil i veckan, fram och tillbaka till jobbet, åt 1400 kalorier om dagen och loggade allt i appen Myfitnesspal. Jag hade till och med en pulsklocka bara för att bevisa att jag tog i ordentligt och ansträngde mig när jag cyklade. Ändå upplevde jag bara en minimal förändring i energinivåer och på vikten.

Folk trodde jag ljög om hur mycket jag åt och det bröt verkligen ned mig.

Ibland grät jag när jag cyklade till jobbet för att jag var så trött men inte förstod varför. Jag grät ofta. Det kändes så orättvist eftersom jag var en positiv, livsbejakande person men den ständiga kampen bröt ner mig totalt. Det kändes som att en frisk, energisk person var fångad i min kropp och nyckeln till att släppa ut henne var borta.

Sorgligt nog dog min pappa 2013, vid 71 års ålder. Han hade typ 2-diabetes och vaskulär parkinsonism. Jag visste att jag var på väg mot samma öde då han hade haft liknande symtom som jag när han var i 30- och 40-årsåldern. Jag vill inte sluta som han eftersom den resan var helt hjärtskärande att se.

Vid denna tidpunkt hade jag en tid inplanerad för att operera bort min gallblåsa eftersom jag hade haft återkommande gallstensanfall. Så snubblade jag över en artikel på Diet Doctors hemsida som menade att fettsnål kost kan orsaka gallsten.

Kort därefter ändrade jag min kosthållning och började äta mer fett. Det slutade med att jag avbokade min operationstid eftersom anfallen upphörde.

Jag fortsatte ta del av allt material på Diet Doctors sajt och min lågkolhydratresa var igång.

Jag läste massvis med böcker och fördjupade mig i information om LCHF och keto. Jag började utesluta spannmål och de flesta formerna av socker. På bara några veckor var min IBS borta. Jag gick från mer liberal LCHF till keto. Min hälsa blev bättre och bättre och jag gick ner 29 kilo.

Även om jag hade mer energi nu kände jag mig ibland fortfarande trött. Jag träffade en läkare inom funktionsmedicin som sa att jag åt för få kolhydrater och rekommenderade mig att äta en smoothie med banan varje morgon för att öka mitt grönsaksintag. Det gjorde jag och inom bara några dagar hade jag fått tillbaka ett hemskt sötsug.

Därefter gick jag igenom en stressig period med studier ovanpå heltidsjobb medan jag samtidigt uppfostrade två barn. Jag gick upp mycket i vikt och det tog sju månader att komma tillbaka på banan.

I juli 2016 blev jag medlem på Diet Doctor. Jag läste på om periodisk fasta och testade det. Det var som att hitta den saknade pusselbiten. Sex månader efter att jag började med periodisk fasta hade jag gått ner i vikt igen och mina energinivåer började skjuta i höjden.

Bristningar jag hade haft på huden i flera år började blekna och all värk jag haft i kroppen försvann. Jag började vakna tidigt på morgnarna på helgerna (vilket jag aldrig gjort tidigare). Till en början visste jag inte vad jag skulle göra och tänkte “Vad gör man kl 8.30 på morgonen en lördag?!”

Jag hade aldrig varit uppe så tidigt på lediga dagar om jag inte hade en anledning att gå upp. Jag jagade vanligtvis alltid mer sömn. Mentalt tog det några veckor innan jag vande mig vid att kliva upp tidigt på mina lediga dagar. När jag cyklar eller kör bil till jobbet känner jag mig exalterad över att jag är pigg och alert och inte känner av den tidigare tröttheten och hjärndimman. Det är en fantastisk känsla. Jag känner mig levande – och den friska, energiska personen inom mig har äntligen släppts fri. Det har varit en livsförändrande upplevelse.

Förra sommaren cyklade jag mountain bike och campade med min son runtom i Skottland. Det hade jag inte ens orkat när jag var i 20-årsåldern!

2017 sökte jag, och fick, ett jobb som lärare på heltid för ungdomar och vuxna i behov av extra stöd. Jag skulle aldrig sökt ett sådant jobb tidigare då jag inte hade haft orken att klara av det. Förra sommaren cyklade jag mountain bike och campade med min son runtom i Skottland. Det hade jag inte ens orkat när jag var i 20-årsåldern!

Jag är bara mänsklig och kan fortfarande hamna lite snett ibland, speciellt om jag är stressad. Vid enstaka tillfällen har jag ätit för många kolhydrater eller druckit för mycket vin. Jag är otvivelaktigt sockerberoende. Men med tiden blir snedstegen färre och färre för jag vet att det inte är värt det eftersom det leder till förvärrad värk och smärta i kroppen och viktuppgång.

Jag har också lärt mig att hantera utmaningar på ett bättre sätt, genom att jag mediterar och gör yoga varje dag. Men jämfört med hur jag brukade äta innan är något enstaka återfall där jag äter kakor eller choklad inte ens jämförbart med det antalet kolhydrater jag brukade äta.

Jag har experimenterat med olika mängder fett, kolhydrater och protein genom åren och har landat i en karnivorkost, inklusive mejeriprodukter och enstaka bär, som passar mig bra. Jag mår fantastiskt av att äta så här och jag har verkligen inte något sug efter annan mat. Jag äter under ett två till sex timmar långt ätfönster och gör emellanåt längre fasteperioder.

Tack vare dr Andreas Eenfeldt, dr Fung och andra experter har jag inte bara fått ett helt nytt liv, jag har troligtvis dessutom adderat många friska år till det. Jag är inte längre på väg att drabbas av typ 2-diabetes och andra kolhydratrelaterade hälsoproblem. Jag kommer inte sluta som min far.

Jag hade förmånen att träffa både dr Eenfeldt och dr Fung på en hälsokonferens i Manchester för några år sedan och kunde tacka dem personligen. Jag kommer vara dem evigt tacksam för mitt nya liv.

Till alla ni som börjar er resa mot bättre hälsa vill jag skicka med en hälsning att vara snälla mot er själva och att aldrig någonsin ge upp. Jag lever efter mottot “Utveckling, inte perfektion” och jag säger det till mig själv ofta.

Kommentar

Grattis till din framgång, Sacha. Ditt budskap om att inte ge upp är så viktigt att komma ihåg. Lycka till framöver!

/Dr Bret Scher