Pfizer utbildar vårdcentral

Pfizer

Det här är läskigt. Världens största läkemedelsföretag Pfizer skall nu under två år ”utveckla kompetensen” hos personalen på en vårdcentral. Och ansvariga verkar inte se några risker.

 

Dagens Medicin: Personalutbildning på vårdcentral får skötas av Pfizer

Citat ur artikeln och kommentarer

Vetlanda vårdcentrum fungerar som en vanlig landstingsdriven vårdcentral i Landstinget i Jönköpings län. Men den har också profilerat sig som en livsstilsmottagning med bland annat viktmottagning, rökavvänjning och ett fysiotek, där sjukgymnaster stöttar patienter att komma igång med att röra sig.

Men för att detta skulle vara möjligt var personalen tvungen att vidareutbilda sig. Och det gjorde den med hjälp av ett utbildningspaket, som har utarbetats i samarbete med läkemedelsföretaget Pfizer.

Rökavvänjning? Så bra då att Pfizer tillverkar Champix. Den nya medicinen som visserligen hjälpt många att sluta röka, men som också visat sig ha mycket biverkningar. Inklusive risk för självmord. Snacka om definitivt rökstopp…

– Pfizer har varit med hela vägen, ända från kick offen, främst med föreläsningar av olika slag. Nyligen hade vi en om mannens hälsa och senare kommer de att prata om kvinnans hälsa…, säger Anna-Lena Krohn, sjuksköterska och verksamhetschef.

Mannens hälsa? Så bra. Kanske tog de som av en slump upp sjukdomen Erektil Dysfunktion. Det som tidigare gick under det mer banala namnet impotens. Pfizer säljer nämligen Viagra.

Pfizer står för kostnaden för föreläsningarna, som riktar sig till både personalen och allmänheten…

Enligt Anna-Lena Krohn blev det Pfizer eftersom företaget på ett tidigt stadium visade intresse för den nya livsstilsmottagningen.

– Vi hade ett bra samarbete tidigare och de upplevde projektet som positivt, men egentligen skulle det kunna vara vilket företag som helst. Prevention gynnar ju i första hand patienterna, inte läkemedelsföretagen.

Prevention (förebyggande behandling) är tvärtom ofta det som lönar sig allra bäst för läkemedelsföretagen. Det handlar ju ofta om någon tablett om dagen i decennier. Som medicin mot ”högt kolesterol” till exempel. Världens mest sålda läkemedel Lipitor  kan användas då (sisådär 50 miljarder kronors försäljning 2006). Oh, by the way, Lipitor säljs av Pfizer.

Samtidigt har jag svårt att tro att Pfizer gör det här enbart av välgörenhet, eller?

– Nej, det tror inte jag heller. Men de tjänar inget i kronor och ören, det finns inga pengar inblandade i det här över huvud taget, vilket är viktigt att påpeka. Men de kanske anser att de tjänar i förtroende…

De tjänar inget i kronor och ören osv? Tror hon verkligen själv på vad hon säger? Blåögdheten har då fått ett nytt ansikte.

Enligt Petra Eurenius, informationschef på Pfizer i Sverige, är företagets syfte med samarbetet med vårdcentralen framför allt att förbättra behandlings resultaten.

– Vi vet att följsamheten inte alltid är så bra när våra och andras läkemedel används och att resultat och målvärden inte alltid följs upp som de ska, och så vidare. Det vill vi vara med och förbättra. Det här är ett tvåårsprojekt som är utformat helt enligt deras eget önskemål, säger hon.

Översättning: man vill hjälpa till så att ”tillräckligt” mycket läkemedel förskrivs. Kanske särskilt inom de områden där man själv har ledande läkemedel.

En skrämmande framtid

Redan nu organiserar läkemedelsföretag mycket av läkares vidareutbildning. Kommer ovanstående snart vara vanligt – att de utbildar hela vårdenheter? Vad kommer härnäst – universitetssjukhussjukhus ägda av ett läkemedelsföretag, som utbildar läkare från grunden?

Skall vi lita på utbildningen som Pfizer eller andra läkemedelsföretag ger? Är det obunden information efter är den manipulerad för att passa syftet?

För mig är det självklart att det andra svaret normalt är det korrekta. Frågan är snarare – hur mycket?

Och vad kan man göra för att stoppa den här skrämmande utvecklingen?

Mer

Här är några exempel från sista tiden på hur just Pfizer manipulerat sanningen för att passa syftet:

Dagens Medicin: Läkemedelsföretag anklagas för manipulation av medicinstudier

Dagens Medicin: Känd smärtforskare i USA avslöjad som bluffmakare

Mer om vad industriintressen kan göra för att anpassa vetenskapen utifrån sina önskemål:

Fusk i studier på läkemedel

Läsk ger “nästan ingen” viktuppgång – enligt läskindustrin

Kalla Fakta #4 – Pinsamma kostråd till diabetiker

Snart olagligt med naturlig mjölk och smör till barn?

Att köpa en professor

1 2

66 Kommentarer

  1. Lasse P
    Skulle vara intressant och se dessa samhällstoppars kopplingar till frimurarna eller ännu värre, illuminater.
  2. Kritisk anhörig
    Jag har fått tillstånd av Marion på Nya Zealand att översätta historien.

    Det är en något förkortad översättning av en patientberättelse från http://www.medications.com. Handlar om kolesterolsänkande medicinering, s.k. statiner.

    De flesta i den gruppen, t.ex. Simvastatin, har likartade biverkningar. De kan komma direkt - eller efter många år. Avskrivs då, inte sällan, som andra sjukdomar eller ålderskrämpor.

    ________________________________________________________________

    Februari 2007, ordinerades jag – 65-årig kvinna – kolesterolsänkaren Lipitor (=L).
    Den skulle sänka mitt ärftligt höga kolesterol.

    Maj 2007 ökade distriktsläkaren dosen till 20 mg.
    Efter någon dag blev jag tvungen att uppsöka Akuten på grund av hjärtproblem.
    De hävdade bestämt att det inte hade något att göra med L.

    I mitten av 2008 berättade jag för distriktsläkaren om yrselattacker, balansproblem och sväljsvårigheter, men, efter leverprov, försäkrade man mig att det inte kunde bero på L.

    Oktober 2008 lades jag in för ”stroke”.Resultat från datortomografi och
    magnetkameraundersökning var förbryllande. Man insisterade att L inte kunde vara orsaken. Dosen skulle inte minskas eftersom den redan var så låg. Jag skickades hem utan hjälp/vägledning.

    Jag kunde inte gå till slutet på gatan, mina vadmuskler kändes som jag hade sprungit Marathon och jag upplevde även hjärtpåverkan. Jag led av alllvarliga nack- och axelsmärtor, hade problem med att finna ord, fick otaliga muskelkramper/ryckningar i fötter, ben, händer etc. Jag hade ingen som helst ork och hade svårigheter att klara mig på egen hand.

    December 2008 fick jag besök av en vän. Hon fann mitt tillstånd alarmerande och tipsade mig om de här sidan. Hon hade själv sökt information för sin brors räkning. Jag blev mycket förvånad över alla patientberättelser – så många människor som led på samma sätt som jag.

    Min distriktsläkare hade redan remitterat mig för ytterligare provtagning men jag var inte beredd att vänta.

    6 januari 2009 (efter ca 2 år) minskade jag dosen till 10 mg.
    Inom några dagar upplevde jag förbättringar.

    17 januari minskade jag dosen till 5 mg (kanske litet väl snabbt) och den 24 januari slutade jag helt.

    28 januari kunde distriktsläkaren själv se min avsevärda förbättring.
    Vid det laget kunde jag gå halva sträckan av min vanliga promenadrunda.
    Idag klarar jag mer än så. Jag hoppas bli fullt återställd och att jag inte får några permanenta skador.

    Jag är så tacksam att min vän fann denna hemsida.

    Det är skrämmande att tänka tillbaka.
    Jag hade ingen som helst livskvalitet och tror inte att jag skulle ha överlevt med
    mer L-medicinering.

    Därför chansar jag – hellre ett högt kolesterol och ett nästan normalt liv!

    Marion, Nya Zealand

  3. Man kanske egentligen bör välkomna Pfizers och vårdcentralens samarbete? Kanske är det bra att läkemedelsindustrin syns lite tydligare i hälso- och sjukvården. Det blir liksom rakare puckar då. Transparens!

    För läkemedelsindustrin är ju primärvårdsläkaren, som förskriver cirka 80 procent av all receptbelagd medicin här i landet, den sista oumbärliga länken i langningskedjan 🙂

  4. Kritisk anhörig
    Mimmi skriver:

    "......". Min 82-åriga mamma äter statiner, av vilken anledning vet hon inte själv. ..."

    Det visar sig mycket riktigt att när man frågar många medelålders och äldre så vet de inte namnen på sina mediciner eller exakt varför de har ordinerats.

    Det är skrämmande.

    De bara "lyder".

    Jo, det finns en del "olydiga" också. De som inte tar sin medicin, men som säger något annat till doktorn för att inte göra sig osams med honom.

    Min gamla mamma berättade, för flera år sedan, att hon hade "konstigheter" i benen. Mer än så ville hon inte säga. Hon var förstås rädd att jag skulle ifrågasätta hennes medicinering. Året innan hade jag nämligen gjort det när det gällde min pappa.

    Hon berättade att hon hade ringt till doktorn och frågat om det kunde bero på blodtrycksmedicinen (Seloken), men det gjorde det inte och därmed avslutades samtalet.

    Doktorn visste mycket väl att min mamma stod på kolesterolsänkaren (=statinen) Simvastatin.

    Sedan var det flera händelser som gjorde att jag fick upp ögonen för det här med statiner och vad de kan ställa till med. Det var framför allt patietberättelserna på http://www.medications.com och http://www.spacedoc.net.

    Jag erbjöd mig att följa med till doktorn.
    Det fick jag inte göra.

    Jag erbjöd mig att skriva ett snällt brev till doktorn.
    Det fick jag inte heller göra.

    Men det gjorde jag ändå.

    Berättade att jag var rädd om min mamma och att jag inte ville att hon skulle ha fler läkemedel än hon absolut behövde.
    Kanske kunde dosen Simvastatin dras ned - eller medicineringen upphöra efter uttrappning?

    Jag fick ett mycket luddigt svar.

    Då skrev jag en gång till.
    Bifogade hundratals patientberättelser från USA och många av patienterna hade symptom som min mamma.

    Jag skrev vänligt att ingen kunde känna till allt, men att jag tänkte på min mammas livskvalitet.

    Ytterligare ett luddigt svar.
    Då poängterade han att rekommendationerna för statinmedicinering hade ändrats och att man skulle behandla vid ännu lägre kolesteorlvärden än tidigare. Underförstått skulle min mamma stå kvar på sin statinmedicinering.

    Jag började översätta fem patientberättelser åt gången för min mamma.
    Inte heller det tog skruv.
    Hon sa bara - men vilken sort skall jag då ta?

    Doktorns makt är stor.
    Bor man dessutom på ett ställe utan valmöjligheter så gäller det att hålla sig väl med doktorn.

    Jag försökte förklara för henne att samtliga statiner har likartade biverkningar. Kan komma på en gång - eller först efter flera år - och att risken då är stor att de blir permanenta.

    Till slut gav jag upp.
    Nu var det upp till henne.

    För cirka ett år sedan frågade jag - står Du fortfarande på Simvastatin?
    Nej, det gjorde hon inte. Det var länge sedan hon slutade.

    Hur gick det till - undrade jag.
    Var det doktorn som hade föreslagit det.

    Nej, det var hon själv som hade ringt till sjuksköterskan och hon hade frågat doktorn om det var okay att hon slutade och han hade till sist gett sitt "medgivande".

    Det är ingen idé att prata med henne om det här.
    Hon vill liksom inte tillstå att även doktorn kan ha fel.

    Många läkare är fast i de nationella behandlingsrekommendationerna, lyssnar inte på patienter/anhöriga, tar inte hänsyn varken till ålder/tillstånd och annan medicinering.

    De använder inte heller sitt sunda förnuft.

    Det är rent sjukt - men det finns säkert vårdpersonal, här och där, som tänker annorlunda.

  5. Mimmi
    Nej, som Kritisk anhörig skriver, "de använder heller inte sitt sunda förnuft". Nej just det. Och jag undrar; varför är svenska läkare så rädda för att ifrågasätta? Alla verkar gå i "mainstream"-fåran, inte sticka ut, inte ens om man ser att ens patienter inte blir friskare utan faktiskt sjukare.

    För min del blir historien med min mamma (som är en mycket skärpt dam för övrigt men alltid gör som doktorn säger) ännu svårare eftersom släkten tycker att jag är en bråkstake när det gäller medicinska frågor. Jag har en dotter med epilepsi som äter mediciner med oerhört svåra biverkningar. Jag kan säga att stödet och viljan att diskutera andra sätt att få henne att må bättre inte någon gång på elva år har existerat hos de läkare hon träffat. Intresset är absolut noll och föreslår jag eller hon något nytt så blir det kalla handen. Uppföljning? Finns inte. Jag tror jag kan mer om epilepsi vid det här laget än läkarna. Jag har varit tvungen. Men släkten tycker att jag är jobbig med mina ifrågasättanden.

    För min mammas del så är det så att hon lyssnar på den del av släkten som själva jobbar inom sjukvården. Och på sin man, som också äter statiner och blodtrycksmediciner och har diabetets. Intresse för LCHF? Nej. Jag försöker inte längre, de får leva sina liv så lever jag mitt. Men det gör ont att se på.

  6. Mimmi

    Mmm, det är tragiskt. Det är nog många av oss som är i din sits tror jag. Jag är där själv. Det är nog därför denna rörelse blivit så stor. Vi märker av förbättringar i hälsan och ser ju att våra närmaste som är sjuka på ett eller annat sätt säkerligen skulle kunna bli friska/friskare med lite kolhydrater och mer (mättat) fett. Men...man kan ju inte mer än försöka så små små frön lite här och var. Jag har en nära anhörig som nu nog börjar förstå mer och mer att detta inte handlar om någon bantningskur eller om att jag ska pracka på andra mina tankegångar, utan att det faktiskt KAN vara så att jag är orolig för hennes hälsa och att detta kanske funkar. Men det är babysteps och det får jag väl bara snällt acceptera, hur mycket det än gnager. Hoppas bara poletten hinner trilla ner innan hon blir FÖR sjuk.

  7. Anhörig
    Det råder en "militär hierarki" inom sjukvården/äldrevården. Var och en har sin plats och man ifrågasätter inte uppåt i hierarkin om man vill jobba kvar! För en tid sedan så berättade en undersköterska att hon påpekat för doktorn (en manlig) att en patient blivit sämre sedan man satt in nytt läkemedel. - "Ifrågsätt inte mig sa doktorn"!

    Denna undersköterska blev uppsagd i en omorganisation. Varför vet jag inte?

  8. Mimmi
    Nej, anhörig, det var nog bara "som av en händelse" hon blev uppsagd eller hur?
    Den rådande hierarkín inom svensk sjukvård har gjort att patientsäkerheten gravt åsidosätts. Att ifrågasätta en läkare, det gör man bara inte. Och läkarna vet att dom har all makt på sin sida. Att anmäla i Sverige leder inget vart, det blir inga följder av det . Nothing. Vi får finna oss i hur det är eller starta ett uppror.

    Själv lider jag av en sjukdom som jag inte vill lämna ut här. Har träffat säkert tjugofem olika läkare på ett och ett halvt år. De flesta klappar mig på axeln och säger att "det blir nog bra ska du se". Du har nog haft det lite jobbigt på privatplanet. Och annat. En av dem sa "du jag kan det här, du slår in öppna dörrar", när jag berättade om vad jag läst mig till och fått kunskap av från andra med samma diagnos. Kom inte här och kom. Det har jag är en svår infektionssjukdom som lett till en neurologisk symtombild. Starkt handikappande. Men "det är nog psykiskt". Min lycka är att jag har en företagsläkare som "sköter om mig". Såna som hon och som doc och Annika vill vi ha fler av. För att inte alldeles tappa tron. All heder åt er, som visar att det finns framtidstro även för oss som är sjuka.

  9. Börje
    Corpus Hippocraticum?

    Kanske dax för en "Lex Dahlqvist" Dvs att läkare och syrror mera än idag ska vara tvungna att först se till bl.a kosten innan de börjar vifta med receptblocket och reklamskrifterna från Pfizer framför näsan på patienten.

    Jag är nyfiken på vad som skulle hända om man sätter ut de stora mängderna medicin många får idag (de som inte är livsnödvändiga) och "sätter in" smör, ägg och kött/fet fisk samt rent vatten. vad händer då? inte f-n kommer folk att dö/bli sjukare i alla fall, ingen varelse på jorden idag är så "sjuk" som människan, man undrar ju varför.

    Ok förvisso lätt för mej som lekman att sitta och spekulera men det finns ju en massa anekdoter om tillfrisknande på LCHF, varför uppmärksammar ingen politiker detta? tänk vad pengar de skulle spara (och i mitt fall har sparat, jag slapp bli överviktspatient tack vare nocarbkost)

    F.ö så är statiner tydligen mode hos många läkare, har en kompis som har epilepsi och är aningen rörelsehindrad, han är 45 år, inga hjärtproblem har han haft, däremot så är han ganska orörlig och har Simvastatin pga "kolesterolet". killen har ett helt skåp hemma med piller. Har tipsat om ketokost mot ep -anfallen för honom men han gillar nog pasta och vitt bröd för mycket för att testa det tror jag.

    Jag tar bara två piller nu för tiden = LCHF + Adidas, tycker det fungerar fint

    ps
    Har också tillverkat egen medicin med något jag kallar karburatorn, den medicinen kryddar jag med Johannesört, starkt, gott och botar alla krämpor
    man kan tänka sig. sån medicin kan de inte göra på Pfizer minsann 😛

  10. Kritisk anhörig
    Mimmi skrev så här:

    "....För min del blir historien med min mamma (som är en mycket skärpt dam för övrigt men alltid gör som doktorn säger) ännu svårare eftersom släkten tycker att jag är en bråkstake när det gäller medicinska frågor...."

    Det finns mycket i Din berättelse som jag själv känner igen.

    Min gamla pappa hade en förfärlig massa mediciner, vilket även inkluderade Simvastatin.

    Droppen som fick bägaren att rinna över var när han var på en s.k. avlastningsvecka på ett äldreboende och returnerades till hemmet som en zombie. Det gick inte att ta fel - han hade drogats.

    Hans vanliga ranson, ca 10-12 mediciner/dag (utan uppföljning) hade utökats med ytterligare två. Det framgick av en extra dossett som följde med.

    Jag hade precis fått Internet-uppkoppling och kunde ta reda på saker själv - inte förlita mig till Fass och bipacksedlar. Ja, några sådana följde förstås inte med och min gamla mamma var helt ovetande om vad neuroleptikan Mallorol och den s.k. "bromsmedicinen" för demens, Aricept, skulle kunna ställa till med.

    Jag upptäckte att Mallorol (starkaste formen av psykofarmaka) redan var indragen i England då den bl.a. kunde förorsaka allvarliga hjärtrytmrubbningar/plötslig hjärtdöd.

    I Sverige fick den fortsätta att säljas i ytterligare ett år och när den drogs in, efter årtionden, var det tyst, tyst.

    Aricept skulle enligt Fass ges med försiktighet vid fem tillstånd varav min pappa hade samtliga och dessutom hade han mängder av andra mediciner.

    Ingen tänkte tanken att min pappas hastigt påkomna förvirring möjligen skulle kunna vara läkemedelsförgiftning.

    Att i det läget sätta in ytterligare mediciner var rent kriminellt.

    Att dessutom ge en 95-åring bromsmedicin för demens är så sjukt, så sjukt.

    Nu kanske någon hävdar att min pappas medicinering hade gjort att han levde så länge, men då säger jag att det nog berodde på hans gener, min fantastiska mamma, hennes goda/nyttiga mat och att han trots alla hälsoproblem fann saker att intressera sig för. Det slutade han definitivt göra efter besök på äldreboende och drogning.

    Jag blev väldigt arg när jag såg vad min pappa utsattes för och det var nu diskussionerna i familjen började.

    Jag berättade för min mamma, syster och svåger att jag tänkte skriva brev till behandlande läkare och kräva totalstopp för de två tillkommande medicinerna samt en total läkemedelsgenomgång.

    De försökte genast övertala mig - men kan Du inte bara gå dit och prata med honom i stället.

    Nej, sa jag.
    Jag vill att han skall ha tid på sig och läsa mina brev i lugn och ro och jag vill ha ett skriftligt svar. Går jag på besök kommer varken han eller jag komma ihåg allt vad som diskuterats.

    Det höll de inte med om.

    Min mamma ville jag inte tynga med alla dessa medicindiskussioner.
    Jag pratade med min syster. Hon sa - jag ägnar mig åt hemtjänstkontakterna.

    Jag pratade med min svåger. Han sa- men Du är väl ingen doktor.
    Nej, det är jag inte - men ibland kan man faktiskt besitta betydligt mera sunt förnuft.

    Jag bad dem skriva under mina tre brev - men det gick inte att övertyga dem så till slut skrev jag under med bara mitt eget namn.

    Efter någon vecka ringde sjuksköterskan till mamma och sa att hon kunde sluta att ge pappa bromsmedicinen, men Mallorol skulle hon fortsätta att ge pappa liksom de andra 10-12 medicinerna!

    Min mamma berättade för distriktssköterskan att jag hade hittat information på Internet om Mallorol bl.a.

    Hon lät hälsa till mig att man skulle inte tro på det som stod på¨Internet!

    Min pappa avled efter några veckor.
    I samma veva fick jag äntligen svar på mina tre brev till den ansvarige läkaren. Anledningen till att han hade satt in den s.k. bromsmedicinen Aricept
    för demens var att han hade tänkt på min pappas framtid!!!

    Numera är vi vänner i familjen, men det har tagit tid.
    Jag tror att alla förstår att det jag jorde var rätt. Man måste hjälpa till när någon är för sjuk för att själv säga ifrån.

  11. Kritisk anhörig
    Till Mimmi mfl.

    Citerar några rader ur Din text:

    "....Det har jag är en svår infektionssjukdom som lett till en neurologisk symtombild. Starkt handikappande. Men "det är nog psykiskt".

    Allt som man inte förstår sig på inom vården hamnar i "slasktratten" - psykiskt, tyvärr.

    När jag läste ovanstående rader kom jag att tänka på O. Hur jag för hans räkning sökte information om en viss grupp antibiotika som bl.a. kan ge neurologiska problem.

    Biverkningarna är väldigt mångfacetterade och jag slås av hur mycket de påminner om dem som man kan få av statiner.

    Antibiotikagruppen kallas för kinoloner.

    Där ingår bl.a. Cipro, Ciproxin (Ciprofloxacin) och Tavanic (=Levofloxacin).

    Hösten 2004 började jag söka information och som vanligt var det mesta från USA.

    Jag upptäckte att det fanns människor där som kallade sig floxes eller sa att de hade blivit floxed (-flox och -ox ingår ofta i substansnamnen).

    Det fanns mängder av patientberättelser på http://www.medications.com.
    På första sidan finns texten "Drugs with most reported side effects".
    Där står namnet Levaquin (en kinolon). Klicka på raden och läs de sorgliga berättelserna. Finns även berättelser om andra kinoloner.

    Jag upptäckted boken Bitter Pills av Stephen Fried.
    Den handlar bl.a. om hans fru som skadades av en antibiotika av den här sorten. Intressant och spännande bok - nästan som en thriller. Men tyvärr på engelska.

    Jag fann också sidorna http://www.fqresearch.org och http://www.fqvictims.org. Informativa sidor gjorda av "patienter".

    Jag mejlade bl.a. David T. Fuller på den förstnämnda sidan och berättade historien om en kär vän som ordinerats Ciproxin.

    Jag fick ett snabbt, vänligt och informativt svar. Han berättade bl.a. att man inte skulle ge den här typen av antibiotika tillsammans med bl.a. anti-inflammatoriska läkemedel och kortison eftersom de förstärkte varandras biverkningar.

    På hans hemsida finns också mängder av patientberättelser både i skrift och i form av videos.

    Kanske kan Du - eller någon annan - ha nytta av att känna till detta.

    Det finns hur mycket information som helst på engelska om kinolonernas biverkningar.

    Ibland undrar jag om man möjligen använder den här typen av antibiotika inom djur- och fisknäringen?!

  12. Mimmi
    Tack så hjärligt för tipsen Kritisk anhörig, ska föra dem vidare! Mitt förtroende för den svenska sjukvården är som sagt nästan lika med noll. Så är det bara.

    Vi som är någorlunda pigga och orkar kan ju bestämma själva men det är precis som med kostrekommendationerna, det kan inte barn och äldre på institutioner. Där ska man experimentera!

  13. Thomas H
    Måste helt enkelt kopiera det Börje skrev: Kl1440 (Nr 59)

    Riktigt fyndigt - å andra sidan så borde ju detta ingå i deras grundutbildning till läkare eller "syrra".

    "Kanske dax för en "Lex Dahlqvist" Dvs att läkare och syrror mera än idag ska vara tvungna att först se till bl.a kosten innan de börjar vifta med receptblocket och reklamskrifterna från Pfizer framför näsan på patienten."
    😎

  14. Börje
    Thomas H, håller med.... Grejen är väl att de måste få in i medvetandet att lowcarb ger mätbara förbättringar på hälsan, vilket Doc:s senasete inlägg belyser mycket bra.

    Kolla in Mad TV - McDonalds (Fat ass it)
    http://www.youtube.com/watch?v=NeqYyvRbHws&feature=related
    he he, därför är jänkarna är fetast.....

  15. Trollpyret
    Lite OT i just den här tråden, men jag vet inte riktigt var jag ska skriva annars... :S

    http://leva.typepad.com/leva_debatt/ Här finns dels artiklar och debatter om läkemedel som stjälper mer än de hjälper. Nu gäller det visserligen i första hand personer med adhd, men det kan kanske vara läsvärt ändå för dem som tycker läkemedelsindustrin är intressant. Vidare finns det längst ner på sidan artiklar om vad som där kallas kroppsstress. Det handlar om hur storlekar på allt från kläder, tallrikar, matportioner och liknande blir allt större men fortfarande räknas som normala och även Bitten Jonsson får något att säga till om angående sockerberoende och hon talar som bekant om mindre kolhydrater och mer animaliskt fett. Det kanske kan vara intressant för någon här att läsa?

  16. Det som "Kritisk anhörig skriver" från någon som heter Marion på Nya Zealand är ju biverkning statiner i värsta fall bör kunna ge.

    Statiner sänker ju kolesterol även i hjärnan där det har viktiga funktioner vilka bl.a. påverkar hur aktivitetsnivån i delar av hjärnan styrs via frisläppande av signalsbustanser.

    Symptomen som beskrivs liknar nästan exakt flera tillstånd (bl.a. när vissa läkemedel avslutas för snabbt) som ger samma påverkan.

    Fast jag tror inte det har varit känt så länge att statiner hade den effekt. Se länken jag satte som Webbsajt för mer information om upptäckten.

1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg