Hur Kevin Hall ”dödförklarar” insulinhypotesen med spinn
Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:
Kevin Hall, erfaren forskare vid NIH i USA, publicerade nyligen en studie i tidskriften AJCN som har fått stor uppmärksamhet i media. Han påpekar att denna studie motbevisar insulinhypotesen så pass att denna numera ”är dödförklarad.” Det låter intressant, tänkte jag när jag satte mig ner för att läsa artikeln.
Det var lite förvånande att läsa artikeln och inse att Halls slutsatser enbart bestod av hans egna åsikter. Han lider så mycket av konfirmeringsbias att han lika gärna kunde ha skrivit ”Jag har redan en bestämd åsikt om insulinhypotesen. Var snäll och förvirra mig inte med fakta.”
Konfirmeringsbias är ett välkänt psykologiskt fenomen där fakta som stämmer överens med din förutfattade åsikt accepteras som sanning och det som inte gör det ignoreras. Alla fakta filtreras genom denna partiskhet för att bekräfta din förutfattade åsikt. Det kallas även förutfattade meningar.
Så låt oss ta en närmare titt på artikeln och dess påståenden. Studien har titeln”Energiförbruknings- och kroppskompitionsförändringar efter en isokalorisk ketogen kost hos män med övervikt och fetma”. Låt mig återberätta bakgrunden. Den prisbelönta vetenskapsjournalisten Gary Taubes menar att fetma i princip är en följd av för mycket insulin – hyperinsulinism. Kolhydrater stimulerar insulin mer än vad fett och protein gör, så en minskning av kolhydratkonsumtionen kommer att leda till fettminskning.
Gary Taubes grundade den icke-vinstdrivande organisationen NuSI för att samla in pengar till att finansiera forskning och denna studie är den första som publicerats. 17 överviktiga män skrevs in på en metabol avdelning där all mat som de åt mättes noggrant. Först genomgick männen en 4-veckor lång startperiod för att få reda på värden under normala omständigheter där de åt en kost rik på både socker och kolhydrater, för att sedan byta till en noggrant utformad lågkolhydratkost. Man gjorde flera mätningar, inklusive energiförbrukning (EE – energy expenditure – hur många kalorier kroppen förbrukar), under de följande 4 veckorna.
Orsakar ketogen kost fettminskning?
Här är resultatet. Under de fyra veckor som männen åt ketogen kost minskade de i fettvikt. Initialt minskade de mer i vikt, vilket berodde på att kroppen släppte vatten. För det andra, när man mätte energiförbrukning tydliggjordes det att man förbrukade fler kalorier.
Detta är fakta, inte åsikter, som kommer direkt ifrån studien. Är inte det bra resultat?
Tja, heter du Kevin Hall så är svaret nej. Då måste du finna ett sätt att vända och vrida på resultatet till det negativa. Sedan säger du till alla dina vänner som jobbar i mediabranschen att ”jag hade rätt.” Låt oss titta närmare på hur detta gjordes.
När patienterna precis påbörjat den initiala fasen åt de 2700 kalorier per dag av en socker- och kolhydratrik kost, vilket skulle spegla den typiska amerikanska kosten (Standard American Diet – SAD) som är orsaken bakom fetmaepidemin. Ingen tror egentligen på att detta är en hälsosam kost, och ingen tror att den skulle orsaka fettminskning. Men det gjorde den. Varför?
Alla som forskat vet svaret. Det är effekten av att delta i en studie och veta att man kommer att mäta dina framsteg. Det är en universell effekt. Det är just därför som man har en initial fas. För att få en utgångspunkt.
Så, folk gick ner i vikt på denna SAD-kost. Men istället för att använda denna utgångspunkt bestämmer sig Hall för att den nedåtgående trenden är den nya utgångspunkten. Det innebär att hans grundantagande är att om männen hade fortsatt äta denna kost i ytterligare 4 veckor så skulle de fortsätta gå ner i vikt i precis samma takt tills studien avslutades. HALLÅ? Är du vid dina sinnens fulla bruk? Det är totalt ologiskt.
Låt oss ta en annan situation som liknelse. Anta att vi undervisar i matematik. Under en termin har vi inga test, inga prov, vi kollar inte om eleverna har gjort läxorna och vi har inga projekt. Det är meningen att eleverna ska spendera en timme på lektioner och en timme med läxläsning. Alla säger att de ska göra det. Sedan, utan elevernas vetskap, ger vi dem plötsligt ett prov. Det går riktigt dåligt och de får 65% rätt.
Nästa termin har vi dagliga test, ett slutprov, och vi kollar dagligen om eleverna gjort sina läxor. De spenderar en timme på lektioner och en timme med läxläsning. Teoretiskt sätt bör resultatet bli detsamma, eftersom de la ner samma arbete. Men i verkligheten stämmer detta självklart inte. Eftersom de är medvetna om att vi kollar upp deras resultat så jobbar de hårdare. Så de får nu 80% rätt.
Vi ser samma effekt i början av en studie. Oavsett vad man mäter förbättras saker helt enkelt bara genom att man deltar. Det händer med blodtryck, blodsocker, kolesterol, kost, depressioner – allt. Men resultaten förbättras inte i all evighet. De förbättras bara en gång.
På en termin kan resultaten förbättras från 65% till 80%. Det betyder inte att en extra termin av mätningar skulle höja elevernas resultat till 95%. Istället kommer de med största sannolikhet att ligga kvar på 80%. Men det är exakt vad Hall antar – att denna engångsförbättring kommer fortsätta i all framtid.
Genom att anta att SAD-kost kommer att fortsätta ge fettminskning (vilket vi med lite logik kan räkna ut inte stämmer) så kan man vrida ett positivt resultat till ett negativt. Så, ja, ketogen kost leder till fettminskning, men ÖKAR inte fettminskningstakten och då kan man dra sådana slutsatser. Det är lätt att övertyga de flesta av Halls journalistvänner eftersom de inte läser hela studien utan bara den korta sammanfattningen.
Enligt Halls antagande skulle man, om man fortsatte äta SAD-kost med 25% socker, kunna förvänta sig att gå ner i vikt i all evighet. Testa själv. Se vad som händer. Jag vet redan. Det vet du med. Du kommer bli fet, få typ 2-diabetes, och till slut kommer jag ge dig dialys och hugga av dina fötter när de börjar ruttna. Men Hall kan åtminstone säga att han hade rätt.
Vad händer med energiförbrukning på ketogen kost?
Det andra stora problemet handlar om energiförbrukning. När man går från en baslinje till ketogen kost förblir kalorierna samma. Om det orsakar kontinuerlig viktminskning kan man förvänta sig en ökad energiförbrukning för att kroppen ska kunna gå ner i vikt. Detta kallas en metabol fördel. Surprise, surprise – det är exakt vad som skedde. Så hur vänder man detta till något negativt? Med språk.
Se hur Hall beskriver den absolut viktiga ökningen av energiförbrukning. Så här skriver han:
ketogen kost sammanföll med ökad energiförbrukning (57 ± 13 kcal/d, P = 0.0004) och genomsnittligt energiförbrukning (89 ± 14 kcal/d, P < 0.0001) [mina betoningar]
Hall påstår att det var en ren slump att patienterna förbrände 57 kalorier extra per dag. VAD? Det är ingenting slumpmässigt med det. Du fick dem att börja med ketogen kost. P-värdet på 0,0004 betyder att det finns en 99,96% chans att detta INTE ÄR EN SLUMP. Hall vet detta precis som jag. Detta är grundläggande statistik. Hall, som är matematiker, måste vara mycket medveten om detta.
Hall säger alltså: ”Vi fick dessa män att äta ketogen kost för att se om energiförbrukningen skulle öka. Men det är bara en slump att alla 17 män på samma gång ökade sin energiförbrukning vid exakt det tillfälle som vi trodde att de skulle göra det. Men ignorera detta, vänner. Skriv bara i artikeln att detta bevisar att det aldrig skett.”
Så energiförbrukningen ökade och ja, ökningstakten minskade något över tid. Vad förväntade han sig? Att det skulle öka linjärt över tid? Så fungerar det inte i verkligheten. Hall antog att detta skulle hända när det gällde fettminskning på SAD-kost, men påpekar helt korrekt att energiförbrukning inte gör det. Det gör det inte i något av fallen. Inse fakta.
Nyckeln till varaktig viktnedgång
Anledningen till att energiförbrukning är så viktig är att det är nyckeln till hållbar viktminskning. Hall hade precis varit med på New York Times framsida där han mätt energiförbrukningen bland deltagarna i the Biggest Loser. Anledningen till att alla gick upp i vikt igen var att deras energiförbrukning saktade ner så pass mycket att kalorirestriktion inte kunde hålla minskningstakten.
Så en metod som ketogen kost som ökar energiförbrukningen är EN FANTASTISKT GOD NYHET. Förutom, såklart, om du heter Kevin Hall, eftersom det innebär att du hade fel. Och du bryr ju dig mer om ditt rykte än om folks hälsa och välmående.
Dr David Ludwig, forskare från ett litet ställe som kallas Harvard visade exakt samma sak i en studie från 2012. Samma studie mätte också skillnader i energiförbrukning mellan olika kosthållningar. Återigen, precis som Hall visat, är energiförbrukning bäst på lågkolhydratkost. Så Halls studie bevisar i princip bara det som vi redan vet.
Några har också påpekat att i denna studie hölls kaloriintaget konstant, vilket motsäger en av de största fördelarna med ketogen kost, nämligen att man blir mättare. Beklagar, det är inte frågan studien ska besvara. Och samma sak gäller det faktum att det bara var 17 deltagare i studien. Återigen, så har studien utformats, det är som det är, det finns ingen anledning att klaga över detta.
Problemet är inte siffrorna, utan hur Hall vänder och vrider på dem
Slutligen är inte det huvudsakliga problemet siffrorna från studien. De är jättebra. Problemet är hur Hall vrider och vänder på dem. Här är slutsatsen Hall skriver i sammanfattningens slutsats (vilka är de viktigaste meningarna i hela studien, de som alla läser).
Isokalorisk ketogen kost ledde
ejtill ökad fettminskningutan en relativt litenökning av energiförbrukningsom knappt var märkbar, även med toppmodern teknologi.
Jag har markerat fakta. Jag har kryssat över det som är tolkningsfel. Orsakade ketogen kost fettminskning? Ja. Och det är väldigt, väldigt viktigt. Hall vänder detta positiva faktum till något negativt genom att flytta målstolparna – ”Ja men det var ju inte bättre än innan.”
Sedan påstår han att ökningen av energiförbrukning var ”relativt liten”. Vad spelar det för roll? Ökade den eller ej? Faktum är att din egen studie från the Biggest Loser påvisar att viktminskning MINSKAR energiförbrukningen, så till och med stabiliserande (för att inte nämna en ökning) av energiförbrukning är mycket viktigt. Det är ju guldmedaljen! Men du slängde den bara i soporna.
Hall tonar ner denna koppling genom att kalla den en ”tillfällighet”. Som om förändringen i energiförbrukning bara råkade ske samtidigt som man ändrade kost. Det är skitsnack. De ändrade kost och mätte förändringen av energiförbrukning. Ingen tvekan om det. Det är orsak, helt enkelt. Så varför nedtona detta faktum till att bara vara en ”tillfällighet” vilket innebär ”rena slumpen”. Det är bara spinn.
Hall försöker tona ner vikten av stabil energiförbrukning ytterligare genom att påstå att den ”knappt var märkbar, även med toppmodern teknologi.” Vad spelar det för roll? Vem bryr sig? Stabiliserades det eller ej? Är inte det goda nyheter? Visade du inte just att viktminskning misslyckas på grund av minskad energiförbrukning?
Oturligt nog går spinn-mästaren Hall in i en zon utan logik, och många journalister som Julia Belluz och andra bloggare är överlyckliga över att de bara kan ta det som delas utan att tänka kritiskt. ”I Biggest Loser-studien demonstrerar jag varför stabil energiförbrukning är mycket viktigt för viktminskning. I denna andra studie visar jag varför stabil energiförbrukning är helt värdelös. Ta da!”
Hall vill desperat rädda sitt eget rykte, även om han måste offra din hälsa för att göra så. Sorgligt. Så sorgligt.
Fakta, utan spinn, skulle vara följande. Ketogen kost, oavsett kalorier, ger fettminskning och ökad (eller åtminstone stabil) energiförbrukning. Det är fakta. Och jag älskar detta. För jag kan använda dessa faktum till att behandla patienter och rädda liv.
—
Jason Fung
Mer
Tidigare med dr Fung
Insulinresistens – det nya paradigmet
Hur du fixar din trasiga metabolism genom att göra precis tvärtom
Misslyckandet för The Biggest Loser och succén med den ketogena studien
Videor med dr Fung
Mer med dr Fung
Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.
Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.
Mycket tråkigt att NUSI inte hade råd med en kontrollgrupp, för att slippa detta onödiga sidospår!
Utan kontrollgrupp blev det lättare att ta bort uppmärksamheten från det mycket viktigare man visade: Energiförbrukningen (metabolismen) minskade aldrig på kalorireducerad ketogen kost. Minskad metabolism med tillhörande frysningar är vad kaloriräknare som äter vanlig kolhydratrik kost faller på, eller anledningen till gradvis avtagande viktminskning, eftresom de flesta av oss helt enkelt inte orkar fortsätta frysa och må dåligt. Precis samma som händer i viktminskningsfaserna av jojo-bantning med viktväktarna!
Men på den ketogena kosten visade studien klart t.o.m. att metabolismen gick åt andra hållet! Plus istället för minus, glöm storleken, se bara till tecknet! Vikten av detta är enorm eftersom det betyder att (åtminstone !) varje minskad mat kalori med ketogen kost tas från kroppsfett. Inget "fettsparande" i form av minskad metabolism, istället en mätbar bonusmetabolism! Eller som t.o.m. Kevin Hall skrev enligt ovan: "en relativt liten ökning av energiförbrukningen".
Eftersom ketogen kost driver upp metabolismen t.o.m så att man blir varm och skön istället för att frysa kallar jag ketogen kost för "The holy grail of weight loss" .
Gör man om testen med kontrollgrupp bör man även mäta fasteinsulin varje morgon för att visa att det är när insulinet sjunker som metabolismen ökar.
Så varför testar man inte ketogen kost på viktväktarna ? Kanske har man redan insett att på det viset försvinner inte bara en del annonsintäkter utan också stamkunderna, grundbultarna som rörelsen lever på.
Men i studien så fick ju deltagarna först äta normalkosten i en kammare för att man skulle mäta upp deras energiåtgång. De följande 2+4 veckorna fick de exakt det antal kalorier som skulle göra att de var viktstabila.
Så att de gick ner i vikt de två veckorna på normalkost kan inte riktigt förklaras med att de är med i experimentet. Däremot kan det förklaras med att normalkosten hade en annan fördelning än vad de ätit tidigare.
Experimentet var ju egentligen till för att undersöka kcal-hypotesen.
Viktnedgången och ökningen av energiförbrukningen på lågkolhydratkost är ju inte försumbar. 57 kcal per dag innebär ju en viktnedgång på 2,8 kg per år enligt CICO.
Eller att de rörde på sig mer.
Det är också den ökade proteinförbrukningen som ger den ökade känslan av värme. Det kostar nämligen mer energi att bryta ner och förbränna protein än av fett och kolhydrater. Protein har alltså högre TEF, Thermic effect of food. Detta är ett väl undersökt och bekräftat fenomen.
Problemet är dock inte hur Hall förklarar siffrorna utan hur Fung försöker ändra på fysiologin och vetenskapen för att slå hål på de slutsatser man faktiskt kan dra utifrån studien. Ganska pinsamt faktiskt, men det verkar vara kännetecknande för den utan för Kostdoktor-kretsar tämligen okände mr Fung.
Ja, så är det mest troligt. Instängd i ett litet rum, med fri tillgång till TV och internet, samt inte så mycket annat att göra, är det nog risk för att man blir sittandes större delen av tiden. Stimulans till spontan rörelse blir minimal.
Men superklantigt misstag av en CICO-troende att göra.
a) utgå från det värde de fått och hoppas på att det inte skulle bli alltför stor skillnad så att det skulle påverka studieresultatet nämnvärt.
b) uppskatta, gissa, hur stor den ökade förbrukningen skulle bli vilket kunde ha gått i endera riktningen. Det viktigaste var dock att undvika positiv energibalans.
c) ändra energiintaget efterhand i studien när man kan se hur stor ökningen i energiförbrukningen blev.
Detta är dock helt förkastligt eftersom det är förfarande som man helt enkelt inte gör om man vill ha trovärdighet i studieresultaten. Hade man gjort detta så hade det varit detta som kritikerna hade angripit först för att undergräva trovärdigheten i studien.
Det enda rätta alternativet är således det man valde. Att skillnaden skulle bli så stor skillnad som den blev, ~300kcal/d, var däremot oväntat och inget man hade räknat med.
Inte lätt när man inte riktigt vet vilket ben man ska stå på när man kommenterar, eller hur.. ;)
Visst är det klantigt att försöka räkna ut kaloribalansen för deltagarna i studien och så eventuellt missa en så oerhört basal faktor som fysisk aktivitet.
Syftet med studien var ju att pröva teorin om kaloribalans.
De kunde visst ha ökat kaloriintaget den andra tvåveckorsperioden utan att det hade påverkat studien tillförlitlighet.
Studiens syfte var ju att undersöka teorin om kaloribalans genom att först ställa in deltagarna på kaloribalans på en kost, och sedan byta kost men behålla kaloriintaget som det var vid kaloribalansen. Detta för att se om kaloribalansen var beroende av fördelningen av makronutrienter eller ej.
Om forskarna redan från början visste att de inte kunde räkna ut en kaloribalans så var ju studien ganska onödig.
Dessutom; varför inte hitta på samma förklaring till den ökade energiförbrukningen på lågkolhydratkost?
Deltagarna kanske blev piggare och gladare och rörde på sig ännu mer när de bytte kost.