Föreläsning med Gary Taubes
En ny föreläsning med Gary Taubes har dykt upp på nätet. Gary Taubes, som många vet, är antagligen den största gurun i världen inom lågkolhydratkost. Han är en amerikansk vetenskapsjournalist och har skrivit stora artiklar i ämnet både i Science och New York Times. I höstas kom Good Calories, Bad Calories – vilket numera är bibeln när det gäller vetenskapen bakom lågkolhydratkost. För den som inte orkar läsa hela denna bok kan jag rekommendera följande föreläsning på en dryg timme istället . Väl investerad tid för den intresserade! Klicka på den lilla google-knappen för större bild.
Vidare idag: en ledare i DN om kostråd i förändring.
Uppdatering: tittade igenom föreläsningen, den är bra men är mest en lite kortare version av denna, från november förra året.
Det är sedan länge väl etablerad vetenskap att det inte spelar någon roll hur makronutrientfördelningen ser ut med avseende på viktnedgång så länge det råder negativ kaloribalans.
Insulin kan aldrig vara den direkta orsaken till viktuppgång. Det kan vara den indirekta orsaken genom att kroppen kompenserar med energi.
Kroppen behöver inte ens något insulin för att lagra fett. Kroppen kan lagra insulin via ett protein som heter ASP. Hur Taubes har missat det trots flera års research fattar jag inte.
I övrigt har han rätt, men han gör oss "lågkolhydratare" en björntjänst genom att han har fått det mest grundläggande om bakfoten. Han kommer att bli avfärdad av auktoriteterna i området, vilket är synd eftersom han i övrigt har många bra poänger.
Att man kan lagra fett utan insulin är kanske teoretiskt möjligt, men det fungerar inte i praktiken. Se bara på en typ 1 diabetiker - som har för lite insulin. Då rasar personen i vikt/fettvikt hur många kalorier han än äter. Hur förklarar du det?
Att kaloribalansen är avgörande är inte heller något som talar mot insulinhypotesen. Mer kolhydrater = mer insulin gör att man normalt äter mer kalorier spontant. Det är ju hungern och inte antalet räknade intagna kalorier som avgör hur mycket man äter i längden. Ytterst få vill vara hungriga mer än en begränsad tid.
Ditt tredje stycket är inget jag ifrågasätter utan något jag tror starkt på själv. Som sagt så innebär det att insulin är den indirekta orsaken till viktuppgång och inte den direkta. Den direkta orsaken är fortfarande ett ökat energiintag.
Det går inte att feltolka Tabues. Han säger att det är insulin som orsakar viktuppgång och inte kalorier, vilket är helt fel.
Att det är kalorierna som är den avgörande faktorn för viktnedgång - och inte fördelningen kolhydrater/fett - har man sett i minst 25 välkontrollerade studier.
I dagsläget finns det ingen forskning som jämför lågkolhydrat med högkolhydrat med avseende på viktuppgång. Alltså får vi förutsätta att det kalorihypotesen som gäller även där tills det kommer forskning som säger annorlunda.
Som sagt så finns det inga bevis i form av välkontrollerade studier som jämför isokaloriska och hyperkaloriska lowcarb/highcarb dieter så Taubes är ute på mycket tunn is i det fallet.
Tabues får förklara varför kalorihypotesen gäller vid viktnedgång men inte vid viktuppgång.
Med LCHF hälsning ;-).
"Typ 1 diabetiker går ned i vikt för att deras glukos-metabolism är förstörd."
Det enda felet vid typ 1 diabetes är underskott på insulin. Om man kunde gå upp i vikt utan insulin som du säger borde en typ 1 diabetiker kunna göra det genom att äta mer kalorier än som åker ut i urinen som glukos (3000 kalorier fett om dagen borde inte vara så svårt få i sig till exempel). Men mig veterligen har ingen någonsin lyckats med det.
Vad säger du om det motsatta exemplet då? Om man sprutar in extra insulin i kroppen hos en frisk person leder det normalt till viktuppgång. Detsamma händer i de sällsynta fall av insulinproducerande tumörer som uppstår ibland. Jag hörde talas om en kvinna med sådan som gick upp 20 kg på 3 månader... Hur förklarar man bort sånt?
Att kalorier är helt avgörande för viktförändring stämmer säkert på kort sikt - men betydligt sämre på lång sikt eftersom kroppen anpassar sig.
Vad kommer att hända om han istället stoppar i sig 5000 kcal?
b) Samma sak fast med rent protein?
c) Samma sak fast med rent socker?
Vi antar att han är helt frisk och hans övriga näringsintag i övrigt består av ett "mirakelpiller" som inte påverkar kroppen på något annat sätt än att tillföra näring.
Frågeställningen är knappast motiverad ur praktisk synvinkel men det skulle vara intressant om det gick att få fram några riktlinjer för vad som händer i olika situtioner,,,,
Eftersom jag är kort, kvinna och 50+ fick jag i princip inte äta nästan något och det gjorde jag inte heller. På deras sätt att räkna fick jag äta 17 points, vilket motsvarade kanske 1200 kcal, och ofta blev det under 1000 kcal. Oh ja, jag motionerade också, gillar det, men självkänslan mår inte så bra när man tror att andra tittar på ens omfång och hånler. Knäna tar stryk och så även själen.
Så jag lade av och väntade på att vikten skulle bli tresiffrig, det fungerade ju inte vad än jag gjorde. Och då är inte Viktväktarna det enda alternativet jag provade, andra lågkaloridieter, Cambridge, Herbalife, Nutrilette etc är också provade av mig, utan resultat. Så fort jag bytte tillbaka en enda portion till riktig mat gick jag upp igen och lite till. Min kropp var anpassad till få kalorier och när den fick lite extra, lades detta på hög för framtida behov.
Egentligen kunde det här bara sluta på ett sätt och det var min "lycka", diabetes typ2! Lycka för att jag då förstod att det bara finns två vägar att gå, antingen ge upp helt och dö i förtid med låg livskvalitet under tiden eller att hitta något sätt att göra något åt det. Jag valde det senare.
Genom Annikas Dahlqvists blogg fann jag lösningen, det primära som jag trodde, ett sätt att gå ned i vikt som jag inte testat. Men vad som hände var att jag blev "frisk" och som en bonus är jag dessutom nu 25 kg lättare. Utan kaloriräkning och svältkost. Förmodligen mycket mer kalorier än någonsin. Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig utan bröd, pasta och potatis, men vad var alternativet! Det var inte så svårt. Älskar ju att leva! Och hoppas att jag har långt kvar.
Men som sagt, jag är ju bara en anekdot, ingen tillförlitlig källa!
Sten Sture
Forskningen borde ju användas för att hitta nya bättre sätt att göra något på men nu fyller mycket av dess funktion att förhindra förbättringar!
Viktväktarna har ju ett lysande koncept - det bästa som finns för en verksamhet är ju återkommande kunder,,,,
Skaldeman har naturligtvis rätt men det kan ju vara intressant att veta hur mekansimerna bakom de praktiska resultaten fungerar.
Här på kostdoktorn hittar jag lite olika kommentarer om kalorierna, men de är också ganska motsägelsefulla. Doc, du har inte något medicinskt resonemang om detta med kalorierna? Jag tycker inte riktigt att det hänger ihop...
Tack för en bra och pedagogisk blogg! Det är suveränt för den som även vill veta varför!
Men hur lagrar kroppen 3 ägg som äts till frukost?
Äter jag samma mängd kalorier som vitt bröd blir jag inte riktigt mätt (vitt bröd verkar inte ge några mättnadskänslor alls) och man blir ju vrålhungrig efter bara en relativt kort stund.
Äggen däremot varar lätt till lunch och om det kniper ännu längre. Hur går det till när äggen avger energi under så lång tid medan det vita brödet måste fyllas på kontinuerligt?
Skaldeman: Varför har man aldrig kunnat verifiera din observation i välkontrollerade s.k. "metabolic ward"-studier? Samtliga visar att det inte spelar någon roll hur makronutrientfördelningen ser ut så länge dieterna är isokaloriska.
Low-carb dieter är mycket bra på att dämpa aptiten vilket ger lägre energiintag --> man tappar vikt. Det är ingen magi involverad. Plus och minus. Med eller utan insulin.
Annika tycks vara mycket väl medveten om att det krävs ett kaloriunderskott för att man ska tappa vikt, vilket jag tycker är bra. Överviktiga som står stilla måste få veta sanningen: att en negativ kaloribalans är helt nödvändig för viktnedgång.
så här tror jag: Det vita brödet bryts väldigt snabbt ned i magen och tas upp i blodet som glukos. Blodet rymmer bara ca 5g glukos åt gången, resten måste tas upp i kroppsceller omedelbart med hjälp av insulin. Högt insulinvärde gör att näringen tas upp av kroppens celler (inkl) fettcellerna) och kan ganske snabbt, när magen är tom igen, leda till näringsbrist i blodet och hungerskänslor. Så länge insulinet är högt släpps ju inte näring från fettcellernas lager/glykogenet (netto).
Ägget då: Det bryts ned o tas upp långsammare från magsäcken/tarmen - därmed mättar det längre. Det ger heller inte alls samma insulinstegring, varför det är fritt fram för kroppen att frisätta extra näring från fettceller/glykogen om det blir underskott i blodet - därmed får man inte samma hungerskänslor.
då är vi överrens: Högt insulin ger hunger och större kaloriintag. Lågt insulin ger mindre hunger och mindre kaloriintag.
Om det då är insulinet eller kaloriintaget som är orsaken blir ju en semantisk diskussion eftersom de följer varandra.
Ja, så betraktar jag systemet "matapparaten" som tekniker (vi får inte bortse från att även Gary Taubes faktiskt är ingenjör i grunden!!!).
Du skriver "Högt insulin ger hunger och större kaloriintag" - är det egentligen inte överkompensationen av insulinet som trycker ned blodsockret alldeles för lågt.
Kroppens reglersystem är helt enkelt inte dimensionerat för vitt bröd. Men fettinlagringen verkar mera ha karaktären "nödkylning" för vi klarar väl knappast av för höga glykoshalter.
Och, det är ett lågt blodsocker som orsakar hunger?
Hur ligger blodsockret hos en person som fastar. Efter 2 - 3 dagar känner man ju ingen hunger?
För övrigt ansluter jag mig till Fluffy_ferret, jag tror inte att man kan stoppa i sig obegränsat även om man äter LCHF.
Själv mår jag kanon på 1300 - 1500 kcal just nu, äter jag mera blir jag proppmätt. Jag tolkar det som att kroppen tycker att lagret är för stort,,,,
Sedan finns det variationer, en bekant dricker cirka 10 starköl per dag samt stoppar i sig alla tänkbara kolhydrater. Han är och har alltid varit trådsmal,,,
Det intressanta är vilket försörjningssystem som kopplas in. Använder man sig av kolhydrater så produceras glukos, som driver insulin som i sin tur ger fettinlagring. Drar du ner ordentligt på kolhydraterna så kopplas glukagonsystemet in och då kör då kroppen på fettsyror. Det lilla behov av glukos som hjärnan har, löser kroppen genom att skapa glukos av triglyceriderna, och detta sker genom en höjning av glukosnivån, inte en jojokapning av topparna. Jag tror det helt enkelt är omöjligt att äta för mycket om man äter animaliskt fett. Man klarar inte av att äta så mycket, eftersom man är mätt. Sedan kan man undra varför Taubes är överviktig!?
(i den mån som det finns någon helt riktig bok - det verkar inte så,,,)
Och likväl är det så.
OM det du skriver stämmer är det mycket underligt. Vi är alltför många som gjort samma iakttagelse för att detta ska kunna ignoreras. Förmodligen är det så att förbrukningen styrsb av kostens sammansättning.
Dessutom är det så, om jag är korrekt underrättad, att det finns undersökningar som visar att samma kalorimängd lågkolhydrat ger större viktminskning än högkolhydrat.
Taubes överviktig?? Tycker han ser ut o vara i fin form, fast han kunde be en skräddare sy in skjortan i sidorna... 🙂
Många, väldigt många håller sig smala på 50-60% kolhydrater. Ju mer aktiv man är desto lättare.
Inaktiva människor med låg insulinkänslig är gruppen som är utsatt.
Tyvärr är det så att dagens kostråd är utformade för Gunde Svan.
Håller med helt om det sista.
jag tror som du - vi är inte anpassade för vitt bröd etc - det riskerar ge chockhögt blodsocker vilket är skadligt för kroppen. Då reagerar den med "nödkylning" - massor av insulin.
Att man inte längre är särskilt hungrig efter några dagars fasta beror gissar jag på att insulinet är lågt o glukagonet högt, så fettcellerna kan enkelt släppa från sig all näring som behövs.
"Tyvärr är det så att dagens kostråd är utformade för Gunde Svan."
Doc skriver:
"Ja visst. Är man frisk, smal och fysiskt mycket aktiv, och helst ung, så kan man säkert komma undan med 50-60% kolhydrater utan att bli tjock. Men hur många klarar det hela livet?"
Visst, men en kost hög på kolhydrater är fortfarande ohälsosam, även för den som lyckas hålla vikten.
Dessutom presterar man sämre på kolhydratrik kost.
Jo, fluffy_ferret, jag sade för den delen fel. Jag förstod från sammanhanget att du måste ha sett videon. Vad jag menade att fråga var om du läst boken. Intressant diskussion, f.ö.
😉
Jag vet inte om det finns några andra sätt att beskriva näringsvärdet, för människor, på olika livsmedel.
"Atwater reported on the weight of the calorie as a means of which to measure the efficiency of a diet. He stated that different types of food produced different amounts of energy. He stressed the importance of a cheap and efficient diet that included more proteins, beans, and vegetables in place of carbohydrates."
Han verkar iaf varit tillräckligt smart för att förstå att vi inte fungerar som ugnar och vad jag förstår så finns det lite olika sätt att beskriva kalorivärdet i mat, iaf i USA, där man t ex kan välja att inkludera eller exkludera energiinnehållet i fiber.
Någon enkel mätmetod för mat låter sig nog inte tas fram men att börja med att dela upp intaget i fett, protein och kolhydrater är nog en början.
Men det är inte enkelt, en måltid får ju olika inverkan beroende på i vilken ordning den intas och även hur lång tid som används.
Kanske har Viktväktarna kommit lite längre med sin points?
Men som ni säger, det är ju inte värre än paulun.
kalorivärden för livsmedel tas inte fram på sättet du och Skaldeman beskriver.
Kalorivärdet i en kalorimeter är bara en utgångspunkt, sedan räknas det om baserat på hur människokroppen bryter ner och förbränner maten.
Exempelvis räknas inte fibrer i ett vedträ med i en sån beräkning, om den skulle vara aktuell.
Skaldeman är därför helt fel ute när han försöker avfärda energibalanstänkande på det, irrelevanta, viset.
Anekdotiska berättelser verkar dock visa på att det är otroligt olika för olika personer, att man har olika kolhydrattolerans, etc. Så det är nog helt enkelt inte så lätt att ange ett värde för en matvara, precis som att ett GI-värde för enskilda matvaror blir helt annorlunda beroende på måltidens komposition, etc.
Visst måste man göra av med mer än man stoppar i sig. Om människan kunde alstra energi ur intet skulle alla våra problem vara lösta. Men problemet är att förbruka mer än vi måste äta för att klara oss. Om grundförbrukningen kommit ner till 6-800 kcal (som för en anorektiker) är det svårt att få i sig ens det protein och fett som är essentiellt. Så fort denne börjar äta mer än så går denne upp! Nu anses det önskvärt, men tänk om... Tänk om den fete är en liten svulten människa inuti ett roffigt fettlager som har första tjing på alla energi pga insulinnivåerna? Tänk om...
There was one point when I was down about 25 pounds and my wife complained that I looked emaciated. Then I probably floated back up 15 pounds. I am about 12 pounds lower now than I was when I started the diet.
http://www.latimes.com/features/la-he-fat22oct22,0,6079725.story?coll...
Fnyfiken, angående "vem gillar kalaskulor?" Håller helt med dig, men förvånande nog hör man kvinnor säga att de vill ha lite kraftiga män. Som nåt jag läste: "en man ska väga minst 90 kilo".
Jag kan förstå om någon gillar män son är lite kralligare eller smalare (mesomorf eller ektomorf). Smaken är ju som baken. Men varför skulle man vilja att en man var lite fet (endomorf)?
Jag har svårt att föreställa mig att han skulle ha blivit utmärglad eller ranglig och hade han blivit det kanske han skulle träna inte gödas? Nå, väl. Problemet är inte mitt. Men jag tycker det låter skitskumt.
Men, alla andra har kalaskulor och kanske hans fru inte ville att hon skulle se annorlunda ut - speciellt inte som han dessutom ägnade sig åt en diet som var lite "annorlunda".
Jag tycker att kaloriräknandet verkar vara ett oerhört vagt system för att få ut några säkra fakta.