Fetma är självklart inte ofarligt
Kjell Asplund, den tidigare generaldirektören för Socialstyrelsen, skriver idag ett märkligt inlägg på DN Debatt. Han hävdar där i princip att den stora fetmaökning som skett under senare decennier inte är något att oroa sig för. De flesta tidningar rapporterar okritiskt om det hela.
Här är Asplunds artikel på DN debatt: ”Larmen om fetmabomb är kraftigt överdrivna”
Lite citat från artikeln:
Trots att fetma i Sverige ökat under åtminstone ett kvartssekel så kan de befarade effekterna på folkhälsan inte avläsas. Det paradoxala är att de flesta fetmarelaterade sjukdomarna minskat, under denna tid.
Många sjukdomar är fetmarelaterade. Fetma ökar risken för högt blodtryck, diabetes, hjärtinfarkt, stroke, vissa cancerformer och en rad andra sjukdomar. Det finns också en viss koppling mellan fetma och höga blodfetter. Sambanden är väl belagda i vetenskapliga studier där man följt utvecklingen av sjukdom hos ett stort antal individer.
Dessa samband gäller just individer. Men för hela populationer är bilden inte lika tydlig. Skulle de enkla sambanden hos individer gälla hela befolkningen skulle blodtrycket stiga och diabetes bli vanligare bland svenskarna. Monica-undersökningarna visar att i själva verket har andelen med förhöjt blodtryck sjunkit med 6 procentenheter hos både män och kvinnor, risken att drabbas av åldersdiabetes (eller förstadier) har inte ökat och kolesterolnivåerna har sjunkit markant.
De gynnsamma förändringarna kan bara marginellt tillskrivas ökad användning av läkemedel mot högt blodtryck och höga kolesterolnivåer
Fetmaepidemin är en realitet. Men dess effekter på svensk folkhälsa har inte varit så ödesdigra som domedagsprofeterna predikat om.
Risker med fetma
Visserligen tål Asplunds idéer att diskuteras, och han har en eller annan poäng. På det stora hela tycker jag dock tonen är skrämmande i det att han verkar argumentera för ett förnöjt status quo.
Jag kan inte låta bli att tänka på ett välkänt talesätt: man kan bevisa vad som helst med statistik. Eftersom Asplund letar upp saker som talar mot ett samband mellan fetma och sjukdom, men ignorerar annat, så får jag fylla i med lite av det senare:
Att feta personer har ökad risk för en mängd sjukdomar är välkänt. Exempel inkluderar diabetes, hjärtsjukdom, ett flertal cancersjukdomar, gallbesvär, prostatasjukdom, demens och nedsatt fertilitet. Möjligen gör våra allt större möjligheter att förebygga sjukdom med mediciner att en ökad sjuklighet på grund av den ökade fetman i befolkningen maskeras.
Så sent som härom veckan larmade amerikanska forskare om utvecklingen. Redan om några decennier kan i stort sett alla vuxna amerikaner vara överviktiga eller feta om utvecklingen fortsätter. I så fall beräknar de att sjukvårdskostnader bara pga övervikt och fetma i USA kommer nå 5800 miljarder kronor årligen år 2030. En liknande utveckling i Sverige skulle leda till en ekonomisk katastrof för landstingen, för att inte nämna allt lidande hos de som drabbas personligen.
Att diabetes ökar kraftigt i västvärlden under senare decennier är ställt bortom allt tvivel. I USA har förekomsten dubblats på bara drygt tio år! Att en liknande utveckling inte helt säkert kunnat visas i de mindre undersökningar som gjorts i Sverige kan bero på många saker. Att som Asplund påstå att det inte är någon fara utan att vi kan fortsätta som tidigare tycker jag låter mycket farligt.
Som praktiserande läkare kan jag säga utan tvekan att diabetes typ 2 numera är mycket vanligt förekommande bland patienter såväl på sjukhus som på vårdcentraler. Dåligt kontrollerad sådan leder mycket ofta till svåra komplikationer med tiden.
Det råder nog inga tvivel om att svenskar som inte är friska och smala idag använder mångdubbelt fler mediciner än för 25 år sedan. Att man trots detta ser en i stora drag oförändrad total sjuklighet kan vara just på grund av den ökade fetman.
Tycker verkligen Asplund att detta är en situation vi skall vara nöjda med i Sverige? Allt fler feta, allt mer mediciner, men trots det liknande sjuklighet?
Slutkommentar
Vad jag har hört är Asplund en respektabel person. Jag kan dock inte låta bli att anmärka på att när han ersattes som generalsekreterare för Socialstyrelsen i våras, så fick den nye genast sätta igång att rensa ut bland jäviga experter. Ett antal av de som under Asplund satt i Socialstyrelsens expertgrupper för kostråd hade nämligen starka bindningar till livsmedelsföretag. Med andra ord tänkte de inte nödvändigtvis bara på folkets hälsa, utan även sina andra uppdragsgivares ekonomiska intressen, när de utformade våra officiella kostråd.
Asplund intervjuas idag i Aftonbladet, där han även har ett rätt ogenomtänkt svar på ”varför utropen om fetman fortsätter”:
– Det är spektakulärt att banta. Vi är måna om vårt utseende.
Att bli av med fetma är självklart inte bara en kosmetisk fråga. Det behöver man inte vara läkare för att inse, fråga bara vem som helst som någonsin varit ordentligt fet.
Läs mer
SVD: ”Professor: Fetmalarmet överdrivet”
Aftonbladet: ”Fetman inte lika farlig som vi tror”
Expressen: ”Professor: Fetmalarmet överdrivet”
För de som trots Aslunds åsikter vill minska på sin övervikt:
Allt om viktnedgång
Hur sambanden mellan fetma och sjukdom ser ut finns det mer om här:
Metabolt syndrom – den västerländska sjukan?
16 fler friska år och dessutom LCHF det måste väl bli en sådär 10 år till det.
så de som är friska nog att jogga regelbundet trots en ålder på 70-80 år lever längre?
Jag är inte särskilt förvånad. Inte heller att man som vanligt genast liksätter detta med ett orsakssamband, trots att något sådant alls inte nödvändigtvis finns.
"Vi har börjat äta bättre, mindre mättade fetter. Fettet har flyttat från blodådrorna till magen. Det omättade fettet är inte lika farligt, säger Kjell Asplund"
Kan bara säga att sedan jag ökade intaget av mättade fetter av bra kvalitet och minskade skräpkolhydraterna har fetterna försvunnit både från magen och från blodet. Undrar vart dom tog vägen månne?
Känns som vi har en viss väg att vandra innan vi får vänt skutan när sådana här saker basuneras ut titt som tätt. Men skam den som ger sig, det bubblar i massorna...
det är möjligt men jag tyckte ändå den nye (Lars-Erik Holm) visade en del råg i ryggen och handlingskraft i frågan...
Det finns knappast några taktiska (kortsiktiga) lösningar på problemet.
En strategi med viss utsikt till publik framgång (utan att kanske lura de närmast sörjande) skulle dock kunna vara att först göra det till ett icke-fråga, dvs tona ner fetmaproblemet under något eller några år och därefter göra en förändring som då skulle framstå som mindre betydelsefull.
Det innebär nämligen en enorm framtida ruljans på medicin och andra behandlingar (t ex farliga fetmaoperationer där 4% av operationerna ger svåra biverkningar varav död är en av dessa biverkningar) och fortsatt ruljans för kolhydratindustrin (med hjälp av den för folkhälsan förödande myndighetsunderstödda kolhydratfulla tallriksmodellen).
Fetma är som en tickande bomb. Asplund har rätt på detta sätt: Ung och stark kan ofta bära fetma.
Men sedan slår fetman till och slår sönder allt från, fot- och knäleder, till bukspottskörtlar (sockersjukan kommer) och kärlsystem. Potensen viker också hos feta män. Feta är sjukskrivna oftare, osv, osv.
Och då när effekterna av fetman kommer, då kommer de reella kostnaderna för samhället, vilka alla skattebetalare kommer att få betala notan för. Men läkemedelsbolagen och kolhydratindustrin tjänar på det hela!
Vi bör ställa oss frågan om hur vi som samhälle överhuvudtaget skall kunna bära kostnaderna för den framtid vi är på väg in i om läkemedelsbolagen och kolhydratindustrin framgångsrikt lyckas med sin lobbying, som t ex Asplund-artiklar. USA håller sakta men säkert på att gå på knäna, bokstavligen talat, pga fetmaexplosionen. Är det den framtid vi i Sverige skall tillåta?
Nej, tack och lov finns det alternativ, och alternativa röster, varav de viktigaste är denna blogg, Dahlqvists blogg och ett antal till (Skaldeman, m fl). Alternativa röster som inte hade haft mer chans än en snöboll i helvetet innan internet blev var mans egendom och därmed inte bara de penningstarka, maktstarka och lobbyingstarka kunde göra sina röster hörda.
/T
En enklere måte å se det på er vel at feil kosthold gir dårlig helse.
En av de negative effektene av dårlig helse pga feil kosthold er overvekt.
Overvekt kan føre til andre sykdommer i tillegg, men utgangspunktet for dårlig helse ligger mest sannsynlig i kostholdet, enten man blir overvektig eller får andre sykdommer.
Helt hva som er "riktig kosthold" er forstatt et litt åpent spørsmål. Enn så lenge ser LCHF (-gluten) ut til å være mest riktig for de fleste.
Mest sannsynlig er også her variasjon avhengig av genetisk disposisjon, bakteriell flora og hvilke miljøpåvirkninger man er utsatt for (både i form av virus/bakterieinfeksjoner, forurensninger etc).
Men hva Kjell Asplund ønsker å oppnå med innlegget sitt er litt uklart. For meg hørest det ut som han ønsker å få vekk fokus fra kostholdsdebatter. Kosthold blir ofte diskutert i forhold til overvekt.
Har han ansvar for samfunnshelsespørsmål han ikke ønsker å ta inn over seg? For hvis han ser på seg selv som en ansvarlig person, men ikke ønsker å gå inn i vanskelig terreng, er det lettest å avfeie problemer knyttet til overvekt på den måten han gjør i innlegget.
Det är på tiden att mobbningen av överviktiga upphör. Det verkar vara den allmänna ursäkten för att inte göra nåt åt problem och krämpor. GÅ NED I VIKT.
Alla medicinska problem kan inte lösas med viktnedgång.
Det var på tiden att nån säger ifrån.
Visst har han vissa poänger, men det blir ändå nästan lika fel som Asp hade vad gällde sockerstudien! I vems ärende publicerades detta inlägg?
Varför Asp publicerade sitt är ju självklart. Allt för arbetsgivaren!
Doc, din kommentar vad gäller läkemedels/symtommedelanvändningen är bra och helt rätt! Det har skenat iväg under 25 år!
Sockersjuka och överviktökningen kallas epidemisk trots att den nu inte smittar individer emellan. Självklart är det något som är fel!!
Något som "kostexperter" inte ser eftersom dom förordar magkirurgin!
Hur var det nu.... bedömt behov om 10000 operationer årligen och detta verkar inte Asplund vara informerad om eller .....?
Det verkar som han vill ändra fokus på debatten!
Andreas, att diabetes är vanligt även i min egen mottagning kan jag hålla med om - men inte så mycket vanligare sett över några decenniers horisont -definitivt inte den ökningen som du talar om i USA. Intressant är också att titta på dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar - den har minskat rejält. Helt andra faktorer än vikten spelar uppenbart en mycket större roll där. Grova mått, betydligt mer intressant skulle vara att diskutera förlorade år i olika sjukdomar, eller för den delen vilken sänkning av livskvaliteten fetma ger för många.
Även om jag i stort instämmer i hans mer sammansatta syn på fetma och dess följder, behöver inte betyda att man skall nöja sig med den ökning av fetma som vi ser nu. En viktigt anledning är att det mycket väl kan vara så att följderna låter dröja - kanske flera decennier till. "Förnöjt status quo" är det sista jag förespråkar, men man måste ibland inse att orsakssambanden inte låter sig beskrivas riktigt så enkelt som det ibland låter sig göras.
Men många sjukdomar har samma orsaker som fetman, och dessa orsaker står att finna i kosten, den kost som våra myndigheter ihärdar i att förespråka trots att de ifall de varit normalbegåvade och inte haft andra tygre vägande skäl för sitt handlande än folkhälsan för länge sedan borde ha förstått att deras råd är på väg att leda till en folkhälsokatastrof av bibliska proportioner.
Fetman i sig är alltså bara ett av många symtom på att vi äter en kost som är alltmer främmande för djuret homo sapiens.
Den ena av dessa förklaringar uppfattar jag som mer trovärdig än den andra, men det skulle ju även kunna vara en kombination av båda eller ytterligare någon annan. Det är synd att vi sannolikt aldrig får veta sanningen.
http://sydsvenskan.se/sommar/article355750/Sommarmaten-ingen-smal-sak...
Fel bild, fel bildtext, fel ingress , men många rätt i texten.
och många fel i texten också. Mest en massa föråldrat kaloritänkande som jag ser det.
jag håller med om att Asplund har en del intressanta poänger.
Själv har jag bara jobbat som läkare i 8 år så jag har svårt att bedöma hur skillnaden i sjuklighet är jämfört med 1980-talet. Men att Sverige som i stort sett enda väst-land inte har någon ökning av diabetesprevalensen har jag lite svårt att tro. Vore intressant att veta vad det i så fall skulle bero på. Oavsett vilket finns det skrämmande många diabetiker idag, så det betyder då att det varit illa länge med den saken. I de studier jag sett på mindre samhällen i Sverige ungefär dubblades prevalensen från 70- till 80-talet och har därefter varit konstant. Så det är ändå en kraftig ökning, även om den kom tidigare.
Dödligheten i hjärtsjukdomar må ha minskat men prevalensen är fotsatt hög. Jag antar att mediciner och andra insatser i sjukvården gör att fler kan leva sjuka längre tid innan de dör. Och bland hjärtinfarktspatienter har någonstans i storleksordningen en tredjedel diabetes, och minst en tredjedel förstadium med nedsatt glukostolerans.
Så kunde man minska diabetesprevalensen skulle det troligen ha enorm inverkan även på hjärtsjuklighet.
Skrämmande många diabetiker - visst är det många, men skrämmande?! Men då får man nog bestämma sig för vad man tycker är en rimlig eller acceptabel nivå. Nollvision? Kanske en smula naivt, eller hur?
Hjärtsjukdomarna - det beror på vem man frågar. Läkemedelsindustrin tycker säkert det är deras förtjänst iaf ....
http://sydsvenskan.se/kropp/article355915/Professor-Fetmalarmet-overd...
I kommentaren kan man läsa rubriken - Stor skillnad mellan länderna i hjärtattacker: I gamla östeuropa, där bryter man grovt bröd, doppar i en god olja + kryddor. Här brer vi margarin på brödet!
Hur många Diabetessjuka (2) hade egentligen Sverige 1940, 1950, 1960, 1970, 1980, 1990, 2000 och nu 2008?? Hur ser kurvan egentligen ut?
I slutet på 50 talet och i början på 60-talet så beskrevs ju Diabetes 2 i läkarböcker fortfarande som en kolhydratomsättningssjukdom och den kunde då behandlas lätt med kost (= ofta symtomfrihet) eller med läkemedel även om nn komplikationsförloppet var känt. Dvs det som sedemera döptes om till naturalförloppet av Diabetesexperterna!?
Hur ser kurvan ut egentligen? Känt är ju att debutåldern hela tiden har blivit lägre för många!
Om nu ökningen är stor - Vems förtjänst är det i så fall?
Det är farligare att vara "trivselviktig" med gränsvärden och helt utan tabletter än tjock och med 3 blodtryckstabletter, en kolesterolmedicin och en blodförtunnande medicin. Det är därför fetman (som syns utanpå) inte undgår läkaren på vårdcentralen som genast sätter in tabletter. Är det så vi ska ha det? Inte undra på att läkemedelsnotan skenar. Avskaffa momsen på grönsaker och lyxskatta snacks, läsk och saft och godis är en början samt förbjud modifierad majsstärkelse(=fruktos) i mat så minskar vi diabetesbördan inom ett år.
Sydsvenskan är aktiv och nämner den nya rapporten från Ben Gurion-universitetet i dagens huvudledare. Kanske var det på grund av kommentarerna till Nadias artikel? ;-)
http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article356201/Ratt-om-fett....
Där kan man utläsa att " Den
vanligaste dödsorsaken är hjärt- och kärlsjukdomar (cirkulationsorganens sjukdomar).
Ungefär 42 procent av både kvinnorna och männen har en sådan sjukdom som
underliggande dödsorsak. För hjärt- och kärlsjukdomar har kvinnornas dödstal sjunkit
kontinuerligt under perioden 1987-2006, från 128 döda i åldern 15-74 år per 100
000 kvinnor år 1987 till 64 döda år 2006 (-50 procent). För männen har motsvarande
dödstal sjunkit från 352 till 144 (-59 procent)."
Det här är naturligtvis inte hela sanningen , det speglar bara vad svenskarna dör av - inte nödvändigtvis vad man lider av. Samtidigt brukar det följas åt ganska väl. Det epglar också framgångarna som hjärtsjukvården har gjort den senaste tiden - kanske inte vad den bakomliggande folkhälsan har gjort med dödstalen.
Nej, journalisters tolkningar av verkligheten skall man inte lita blint på - och definitivt inte när de läser innantill från hjärt- och lungfondens pressmeddelande (exakt samma text lästes upp av samtliga nyhetsprogram i TV!). Fonden ljuger inte, men de vinklar fakta för att få hotet att verka större än det är. Cancerfonden gör likadant. Säkert inte illa ment, men speciellt sanningsnära är inte budskapet.
När det gäller mediciner som påverkar risken för hjärt-kärlsjuka delar jag din oro - men på ett annat plan - jag tror det har alldeles för stora följder på det personliga planet för att vara värt ev vinster. Oro för sjukdom är snart ett större problem än sjukdomarna i sig!
"Ska det första andetaget i livet genomsyras av rädsla för döden, och ska hela livet gå ut på att förebygga en sak på kemisk väg som kan göras på helt naturlig väg?"
Tänkte på din text, när jag samtidigt idag läser i Kristianstadsbladet om att Öresundsregionen är en av Europas rikaste tack vare all läkemedelsindustri i Köpenhamn och Lundregionen (Medicon Valley)!
Visst är läkemedelsindustrin och dess lobby stark. All kostbehandlingskunskap vid sockersjuka är bortträngd till förmån för läkemedel och sen kallar man även konsekvenserna för ett naturalförlopp. Listan kan göras lång - nästa på tur är statinerna osv.
I våra väntrum på alla vårdcentraler finns vackra, fina broschyrer på de flesta sjukdomar som talar om att sjukdomen ofta är ärftlig, forskning pågår och med läkemedel kan man leva ett nästintill normalt liv. På broschyrens baksida kan man sedan för det mesta läsa läkemedelsbolagets namn.
Minimalt med broschyrer om kostbehandling och likadant är det nog med kunskapen!? Något måste vara fel eftersom nu de flesta sjukdomar är livsstils/kostrelaterade!
Man har ju numera insett att "Fyss" på recept är nödvändigt/viktigt.
När kommer den insikten/kunskapen vad gäller kosten?
Dessutom tror jag det är en massiv övertolkning att påstå att merparten av alla sjukdomar skulle bero på kost eller livsstil. Arvet, andra faktorer i miljön påverkar en hel del. Sen skall man nog inte tappa ödmjukheten inför vad vi inte förstår av kroppens mysterier - vi vet knappast hela sanningen!
Riktigt så enkelt var det inte då - diabetes var inte speciellt lätt att behandla då heller. Diabetes var i högre utsträckning en dödlig sjukdom (2 av mina släktingar dog <50 år av tidiga komplikationer av diabetes på tidigt 60-tal). Överlever man längre blir prevalensen högre.
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/08/12/fettlarm-overdrivet-an...
Angående "ofta symtomfrihet" - jag citerar bara Forums Stora läkarbok från 1962 där doc. Sven Johansson skrev kap om ämnesomsättningssjukdomar.
Han skrev.... i de flesta fall av sockersjuka hos äldre få patienten fri från symtom med enbart kolhydratinskränkning (framförallt då socker, sötsaker, bröd och potatis), medan yngre individer.... Det är förstås Diabetes 2 som avses och där kan man få symtomfrihet!
Varför försvann den kostkunskapen och varför bytte komplikationerna vid insulinbehandling namn till naturalförloppet? Strategi eller ....?
Nio av tio som får infarkt/hjärt-kärlproblem har tydligen förhöjt blodsocker och det måste då vara en viktigare farlighetsparameter för att drabbas, än vad nu kanske övervikten fått skulden för!?
Här hos kostdoktorn, på Annika Dahlqvist blogg och även vid Karlshamnsstudien så kan man läsa om en mängd åkommor som blir allt från bättre till bra när man minskar ner volymen av socker/stärkelse och tillför mer naturligt fett i sin kost!
Ex på åkommor som blir bra eller bättre) Viktminskning, bättre blodsockerkontroll, mindre cancer, migrän, psoriasis, fibromyalgi, diverse smärtsamma leder, bättre tänder, stärkta njurar, bättre blodfetter, bättre blodtryck, mer energi osv. osv.
Väldigt mycket pengar är insatta på forskning om våra gener, om vårt arv och i slutändan förväntar sig väl investerarna stora vinster. Varför gå omvägar?
Jämförelsevis - Hur mycket satsas egentligen på kostforskning? Vi har ju ex enligt ovan där människor börjar må bättre av en mer evolutionspassad, rätt kost!
Livsstilen med fel kost och miljöpåverkan måste vara den största sjukdomsframkallaren!
Visst har arv och evolution en viss betydelse. Se bara så många som fortfarande inte tål mjölk eller spannmålsprodukter trots att det är ca: 10000 år sedan dom födämnen introducerades.
Annika har kommenterat i sin blog att det skulle vara 90% av dem som insjuknar i hjärtinfarkt som har någon form av glukosomsättningsstörning - men i referat från Anna Norhammars forskning på KI som ligger till grund för påståendet talar man om totalt 65%. Hur Annika räknar får du fråga henne.
Övervikt eller diabetes farligast? Manifest diabetes är alla gånger farligare för kärlen.
Du behöver inte predika för mig när det gäller lågkolhydratkostens välsignelser - även om jag är ganska skeptisk till en del av hallelujakören. Så enkelt är det sällan i verkligheten, att allt blir bättre bara av en bättre kost.
Nästan alla sjukdomar/tillstånd (med undantag av psoriasis och cancer - var får det det ifrån?) du räknar upp har en direkt koppling till övervikt. Att det blir bättre av lågkolhydratkost genom viktminskningen tvivlar jag inte på.
Kostforskning är dyr, mycket dyr, även i jämförelse med läkemedelsstudier. Ett annat problem att det tar lång tid att se effekterna, åtminstone hårda endpoints som insjuknande och död.
Nog finns det en del som pågår och är avslutat, t ex Malmö Kost-cancer, WHI, Karlshamnsstudien, och nu senast den isrealiska studien.
Om igen, jag tror du övertolkar kostens betydelse radikalt. "Måste vara" - det låter som du bestämt dig på förhand.
"flertalet med tidig diabetes eller prediabetes “botas” fortfarande med kost och motion, det är inget nytt jämfört med 50-talet. "
Jag träffar ytterst få som botas med den fettsnåla kost som utan vetenskapligt stöd varit normen för diabetiker senaste decennierna.
Tvärtom blir det stora flertalet i min erfarenhet sämre för varje år med sådan kost. Precis vad som beskrivs som naturalförlopp ex här:
http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=337
Andreas, släpp ner garden, du behöver inte övertyga mig. Jag rekommenderar lågkolhydratkost till mina diabetiker redan, eller försöker iaf rätta till de som har en väldigt kolhydratstinn diet - bara det räcker långt.
Naturalförloppet går med mycket olika hastighet. Medeltalen ger inte hela bilden. I min erfarenhet (obetydligt längre än din) är det avgörande om man tidigt kan få till någon form av livsstilsförändring. Senast idag på fm träffade jag en man som har haft kostbehandlad diabetes i 20 år, utan att röra sig en decimal på HbA1c de senaste 8 åren. Ingen regel, men ganska vanliga undantag. Förmodligen balanserar han på rätt sida för att inte trötta ut sina betaceller. Hemligheten för honom: Äta mindre av smörgåsmat, som han tidigare levde på, och öka motionen från absolut ingenting till att skaffa hund!
sorry - jag skall justera min ironisensor.
Artikeln/forskningsrapporten om att 9 av 10 vid hjärtproblem har högre blodsockernivåer kommer ifrån Diabetesnytt, vill jag minnas (läste den där).
Är migrän kopplat till övervikt? Tror inte det, men många drabbade blir bättre av LCHF-kost och sen finns det även annat kosttillskott för vissa som hjälpt.
Psoriasis-patienter blir bättre och en av bovarna vid migrän och psoriasis är säkert socker/stärkelse!
Vad gäller cancer så kom väl en australiensisk randomiserad metastudie (36-37 studier) för en tid sedan som sa att kost rik på raffinerade kolhydrater ökade chansen för cancer! Det handlar väl då om för mycket socker/stärkelse? Socker göder cancer/tumörer? Det här kunde väl KI forska på mer än blåbärs betydelse för Diabetessjuka, tycker jag!
Andra mer lämpliga studier: Vad betyder kost med potatis, ris pasta och bröd för dom sockersjuka?(Enligt dom kostanvisningar jag läst med prof. Asp och prof. Wessby som författare, så är det mat som sockersjuka kan äta)
Kostens betydelse övertolkas inte utan rätt kost är ofta bättre än dom symtommedel som används vid många "kroniska sjukdomstillstånd" = livslång användning!
Dom så kallade läkemedlens betydelse övertolkas däremot av många........
Det är väl därför vissa läkare fått smeknamnet "pillerdoktorn"!
Sen finns det förstås läkemedel som med rätta kallas läkemedel och är livsnödvändiga!
Jag vill inte se mer siffror och studier, jag vill att folk börjar tänka mer själva och kanske inse att det vi håller på med inte riktigt fungerar, att ngt är FEL. Man kan hitta vilka sanningar som helst i statistik och vetenskapliga studier, det enda vi egentligen behöver förstå är att vi lever i en abstrakt värld, vi kanske inte kommer förstå hur vi kom till, eller hur vi borde leva för att bli "perfekta", men att förstå att vi gör fel när vi undviker fett är inte så komplicerat, det går till och med att testa! Och då menar jag att privatpersoner kan testa själva (och få blodprover som bevisar att de mår bättre, instinkt är det ingen som följer nuförtiden), tyvärr är de flesta redan sjukt rädda för att bli sjuka, så att de kanske till och med blir sjuka av oro! Och det de är räddast för är FETT.
Okej, så de flesta dör i hjärtinfarkt, ska vi tänka att detta är normalt då? Ifall de flesta blir feta, låt oss säga 90 %, ska vi börja säga att det är normalt då? Vad hände med en naturlig död orsakad av ålder? Finns inte den varianten längre??? Bara för att den inte finns med i sjukhusstatistiken? Jag hade nog inte brytt mig om att åka in till sjukhuset om jag kände att sista stunden var kommen (om jag vore gammal och trött), det är trevligare att undvika sjukhus om man kan......
Så vitt jag vet har ingen av mina elever dött ännu. Det är ganska anmärkningsvärt, eftersom så många var så gamla, sjuka, och överviktiga när de började med den här kosten. Att naturlig kost ger förlängd överlevnad och ökad livskvalitet står utom all diskussion.
VIktminskningen är inte riktigt lika framgångsrik som hälsoförbättringen. Alla män som jag haft direktkontakt med har gått ner rejält i vikt. Trettio kg är en vanlig siffra, ett par har gått ner 70. Tre av fyra kvinnor har uppnått betydande viktminskningar, det snittar runt 15 kg. Några få har gått ner 50 kg. Den fjärdedel av kvinnorna som misslyckats har vanligen gått ner 4-5 kg i början och sen fastnat på den vikten. Den vanligaste förklaringen är att de liberaliserat kosten. Men det är inte den enda förklaringen. Det finns också en mindre andel kvinnor som inte svarar normalt på den här kosten. De flesta fallen går att lösa om man djupintervenerar i dem. Tyvärr har jag sällan möjlighet att göra det.
Jag vågar tryggt säga att huvuddelen av dagens välfärdssjukdomar botas på kort tid av den här kosten. Hela batteriet av autoaggressiva sjukdomar botas. Därför är det rimligt att anta att den viktigaste orsaken till dessa välfärdssjukdomar är felaktig kost.
Jag ska skriva utförligt om detta i en kommande livsstilsbok. Men först vill jag se vad mina elever dör av, när de så småningom dör. Min förhoppning är självklart att de ska dö friska.
I sammanfattning:
Mina erfarenheter överensstämmer väl med dem som den polske läkaren Jan kwasniewski rapporterar. Han har matat folk med naturlig kost i 30-40 år, så han vet. Jag har flyttat ner till den svenska GI-pionjären Calle Carlsson och bor nu på hans bakgård. Vi byter ofta erfarenheter och är överens om det mesta. Det finns en stor kunskap om kost och hälsa, men den kunskapen är tyvärr okänd av den etablerade vetenskapen.
Sten Sture
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3081535.ab