Fetma är självklart inte ofarligt

Kjell Asplund, den tidigare generaldirektören för Socialstyrelsen, skriver idag ett märkligt inlägg på DN Debatt. Han hävdar där i princip att den stora fetmaökning som skett under senare decennier inte är något att oroa sig för. De flesta tidningar rapporterar okritiskt om det hela.

Här är Asplunds artikel på DN debatt: ”Larmen om fetmabomb är kraftigt överdrivna”

Lite citat från artikeln:

Trots att fetma i Sverige ökat under åtminstone ett kvartssekel så kan de befarade effekterna på folkhälsan inte avläsas. Det paradoxala är att de flesta fetmarelaterade sjukdomarna minskat, under denna tid.

Många sjukdomar är fetmarelaterade. Fetma ökar risken för högt blodtryck, diabetes, hjärtinfarkt, stroke, vissa cancerformer och en rad andra sjukdomar. Det finns också en viss koppling mellan fetma och höga blodfetter. Sambanden är väl belagda i vetenskapliga studier där man följt utvecklingen av sjukdom hos ett stort antal individer.

Dessa samband gäller just individer. Men för hela populationer är bilden inte lika tydlig. Skulle de enkla sambanden hos individer gälla hela befolkningen skulle blodtrycket stiga och diabetes bli vanligare bland svenskarna. Monica-undersökningarna visar att i själva verket har andelen med förhöjt blodtryck sjunkit med 6 procentenheter hos både män och kvinnor, risken att drabbas av åldersdiabetes (eller förstadier) har inte ökat och kolesterolnivåerna har sjunkit markant.

De gynnsamma förändringarna kan bara marginellt tillskrivas ökad användning av läkemedel mot högt blodtryck och höga kolesterolnivåer

Fetmaepidemin är en realitet. Men dess effekter på svensk folkhälsa har inte varit så ödesdigra som domedagsprofeterna predikat om.

Risker med fetma

Visserligen tål Asplunds idéer att diskuteras, och han har en eller annan poäng. På det stora hela tycker jag dock tonen är skrämmande i det att han verkar argumentera för ett förnöjt status quo.

Jag kan inte låta bli att tänka på ett välkänt talesätt: man kan bevisa vad som helst med statistik. Eftersom Asplund letar upp saker som talar mot ett samband mellan fetma och sjukdom, men ignorerar annat, så får jag fylla i med lite av det senare:

Att feta personer har ökad risk för en mängd sjukdomar är välkänt. Exempel inkluderar diabetes, hjärtsjukdom, ett flertal cancersjukdomar, gallbesvär, prostatasjukdom, demens och nedsatt fertilitet. Möjligen gör våra allt större möjligheter att förebygga sjukdom med mediciner att en ökad sjuklighet på grund av den ökade fetman i befolkningen maskeras.

Så sent som härom veckan larmade amerikanska forskare om utvecklingen. Redan om några decennier kan i stort sett alla vuxna amerikaner vara överviktiga eller feta om utvecklingen fortsätter. I så fall beräknar de att sjukvårdskostnader bara pga övervikt och fetma i USA kommer nå 5800 miljarder kronor årligen år 2030. En liknande utveckling i Sverige skulle leda till en ekonomisk katastrof för landstingen, för att inte nämna allt lidande hos de som drabbas personligen.

Att diabetes ökar kraftigt i västvärlden under senare decennier är ställt bortom allt tvivel. I USA har förekomsten dubblats på bara drygt tio år! Att en liknande utveckling inte helt säkert kunnat visas i de mindre undersökningar som gjorts i Sverige kan bero på många saker. Att som Asplund påstå att det inte är någon fara utan att vi kan fortsätta som tidigare tycker jag låter mycket farligt.

Som praktiserande läkare kan jag säga utan tvekan att diabetes typ 2 numera är mycket vanligt förekommande bland patienter såväl på sjukhus som på vårdcentraler. Dåligt kontrollerad sådan leder mycket ofta till svåra komplikationer med tiden.

Det råder nog inga tvivel om att svenskar som inte är friska och smala idag använder mångdubbelt fler mediciner än för 25 år sedan. Att man trots detta ser en i stora drag oförändrad total sjuklighet kan vara just på grund av den ökade fetman.

Tycker verkligen Asplund att detta är en situation vi skall vara nöjda med i Sverige? Allt fler feta, allt mer mediciner, men trots det liknande sjuklighet?

Slutkommentar

Vad jag har hört är Asplund en respektabel person. Jag kan dock inte låta bli att anmärka på att när han ersattes som generalsekreterare för Socialstyrelsen i våras, så fick den nye genast sätta igång att rensa ut bland jäviga experter. Ett antal av de som under Asplund satt i Socialstyrelsens expertgrupper för kostråd hade nämligen starka bindningar till livsmedelsföretag. Med andra ord tänkte de inte nödvändigtvis bara på folkets hälsa, utan även sina andra uppdragsgivares ekonomiska intressen, när de utformade våra officiella kostråd.

Asplund intervjuas idag i Aftonbladet, där han även har ett rätt ogenomtänkt svar på ”varför utropen om fetman fortsätter”:

– Det är spektakulärt att banta. Vi är måna om vårt utseende.

Att bli av med fetma är självklart inte bara en kosmetisk fråga. Det behöver man inte vara läkare för att inse, fråga bara vem som helst som någonsin varit ordentligt fet.

Läs mer

SVD: ”Professor: Fetmalarmet överdrivet”
Aftonbladet: ”Fetman inte lika farlig som vi tror”
Expressen: ”Professor: Fetmalarmet överdrivet”

För de som trots Aslunds åsikter vill minska på sin övervikt:
Allt om viktnedgång

Hur sambanden mellan fetma och sjukdom ser ut finns det mer om här:
Metabolt syndrom – den västerländska sjukan?