Elisabeth Rothenberg bjuder på stor underhållning i TV4-soffan

Tidigt imorse, just före klockan sju, debatterades gårdagens koststudie och dess eventuella effekt på framtida kostråd i TV4-soffan.

Elisabeth Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund och tidigare en hård kritiker av lågkolhydratkost grillades. Ralf Sundberg, läkare och docent, har länge förespråkat lågkolhydratkost och stod för motsatta åsikten.

Det hela utvecklades stundtals till stor komik när Rothenberg försökte få det till att studien inte visade några nyheter för henne. När hon påstod sig aldrig ha använt sig av tallriksmodellen höll jag nästan på att ramla ur stolen! 🙂

Lite intressant är att Rothenberg stundtals låter som att hon öppnar upp för lite nytänkande. Särskilt inbillar jag mig att hon ser många potentiella arbetstillfällen för dietister som kan lära folk att äta på ett nytt sätt. Detta eftersom att deltagarna i studien fick omfatta

nde sådant stöd. Och inte mig emot.

Ralf Sundberg tycker jag gjorde ett alldeles utmärkt jobb! Mer av honom i TV-sofforna, om jag får bestämma.

Eftersom jag inte hade så mycket annat för mig idag slog min Asperger-sida till, och jag skrev av hela debatten för de som vill fingranska vad som sades. Jag har lagt in fetstil där Elisabeth Rothenberg till synes avsäger sig samröre med tallriksmodellen!

Här kan debatten ses.

Rätta mig nu om jag har fel – men verkar inte Rothenberg ha fått syn på något hon gillar på bilden överst? 😉

KK – Kristin Kaspersen

M – Manlig programledare

ER – Elisabeth Rothenberg

RS – Ralf Sundberg

M -Vi skall prata om mindre kolhydrater och mer protein, för det är den bästa metoden att gå ner i vikt.

KK -Mmm, det visar den mest omfattande studien i sitt slag som har jämfört metoderna lågfettskost, medelhavskost och lågkolhydratskosten. Resultatet har höjt röster för att livsmedelsverket omedelbart måste ändra sina rekommendationer, som man menar går tvärt emot resultatet i studien.

M -Men svensk expertis är oenig. Vi har Elisabeth Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund här, och Ralf Sundberg som är läkare och docent, godmorgon och välkomna hit!

RS –Tack

KK –Ralf, om vi börjar med dig, vad säger du om resultatet med dom här studierna?

RS –Det är en väldigt intressant studie, för det är den mest välgjorda någonsin, och det unika med den är alltså att man har lagat maten, åtminstone lunchmaten åt de här patienterna på en restaurang. De jobbar alla på kibbutz i Israel. Och därmed så har man liksom en helt annan kontroll, ett helt annat grepp över vad man vanligen har i koststudier. Det är ganska svårt, det tror jag Elisabeth håller med om, att liksom i efterhand fylla i på ett papper ”Vad var det du åt?”, eller man visar dietisten ”så stor potatis var det” och så vidare va. Så studien är unik va, och jag är inte säker på att resultatet var det den här gruppen väntade sig. Men det är ju en utav många studier, och nu den mest välgjorda, som då samstämmigt talar för det här. Och jag tror alltså att vi måste börja tänka, när det gäller mat och näring, i helt nya termer.

KK –Vad drar du för slutsatser av vad de kommit fram till?

RS –Ja alltså Atkinskosten var ju bäst i alla avseenden. Den sänkte genomsnittsblodsockret signifikant hos en subgrupp diabetiker… det är helt fantastiskt. Förbättrade blodfetterna signifikant, och det gjorde heller ingen annan kost. Och minskade vikten mest. Man kunde gå ner i vikt på medelhavskost också, man går ner lite i vikt på lågfettskosten, men till priset då av mycket sämre hjärtkärlparametrar då, alltså riskfaktorer för…

M –Elisabeth, vad drar du för slutsatser?

ER –Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.

M -Och hur ser du på resultatet då?

ER –Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

KK -Finns det någon fara i då att man går ut och säger att den här metoden är det som är bäst generellt, till alla, är det det du ser?

ER –Alltså, det måste finnas någon slags rekommendation i bakgrunden, ungefär som vi har en grundlag. Men sedan så måste man, utifrån individuella förutsättningar anpassa så att det funkar i det dagliga livet för var och en. Alltså, man har någonting att utgå ifrån, och sedan gör man individuella anpassningar.

KK –Men den där tallriksmodellen då, som man har pratat om i alla alla år, med jättemycket potatis och pasta och så det talar ju den här studien mot?

ER –Tallriksmodellen har väl använts som ett pedagogiskt hjälpmedel för att beskriva att det skall vara en balans mellan de olika bitarna i kosten… och där är det ju lite individuellt hur det fungerar. Själv har jag aldrig tillämpat tallriksmodellen i någon nutritionsbehandling (skratt) men jag kan se det som ett verktyg.

M –Hur ser du på de rekommendationerna, behöver man riva upp dom här?

RS –Ja jag tycker man skall gå tillbaka till den gamla kostcirkeln helt enkelt va, vi behöver alltså en allsidig näring, och jag är faktiskt glad för den här studiens skull och jag är glad för att nu har alltså dietisterna väldigt skarpa verktyg. Och jag håller med om att man kan inte tvinga på folk att äta en viss kost va. Man måste få lov att göra individuella val. Men det är ju viktigt då att man talar om vad som är sanningen för våra patienter, vad som är bäst för kolesterol och blodfetterna, vad som är bäst för sockret om man har diabetes.

M –Och det tycker jag knappt man vet idag, för man blir rätt förvirrad, för expertisen är oenig, man..

RS –Sen är det väl som så att en stor del av koststudier som görs är faktiskt bekostade av livsmedelsindustrin. Och ibland alltså så feltolkar experterna lite grann, kanske beroende på graden av sponsring. Det är den bistra sanningen.

KK –Men tallriksmodellen då, som jag återkommer till, skall man ändra på den någonting, eller tycker du att den skall se ut som vanligt?

RS –Den skall slopas, den är inte aktuell längre.

M -Håller du med om det Elisabeth?

ER –Det är ett pedagogiskt verktyg…

KK -Är det så pedagogiskt när det blir liksom en modell för alla?

ER –Jag tillmäter inte tallriksmodellen det enorma värde som…

M -Nej du gör inte det men det kanske andra gör det?

ER –Det är möjligt men alltså det viktigaste är först och främst att man upprätthåller normalvikt alltså att intaget av kalorier motsvarar energiutgifterna…

RS –Men det intressanta i den här studien Elisabeth var ju att de som åt den här lågkolhydratkosten de fick äta så mycket fett och protein de ville, och de åt lika många kalorier som de i lågfettsgruppen, men de gick ner mer i vikt, hur förklarar du det?

ER –Eh, det var så att de gick ner väldigt mycket i början, men de gick relativt sett upp mest också, när de normaliserade sitt kolhydratintag…

RS –Det är det som är problemet.

ER -…och när man äter väldigt lite kolhydrater då utsätts man för något som heter ketos, och det är alltså ett symptom på att det är obalans i kroppen. Man blir illamående, man blir aptitlös och det är ju inte konstigt att man går ner i vikt under sådana omständigheter…

RS –Eh, Nobelpristagaren Hans Krebs brukade säga att ketos är ett normaltillstånd, det var ett normaltillstånd för jägare-samlarfolken och så vidare. Att man ibland har man lite överskott på socker, och ibland så har man då det här som heter ketoner som bränsle, som fungerar alldeles utmärkt. Hjärtat går mycket gärna på ketoner… hjärnan gör det…

KK –Men när man pratar om den här kosten så prater man hela tiden om vikten, men hur påverkar det resten av kroppen, skelettet, och hjärnan behöver ju sitt…

ER –Nu tar du upp något jätteviktigt, alltså vi äter ju inte bara för att vi skall få i oss energi, utan vi måste få i oss en massa andra näringsämnen. Och det är därför som man pratar lite allmänt om att kroppen skall vara balanserad, och den skall vara allsidig. Därför att äter man lite utav allting, så får man också bäst och enklast i sig utan att engagera sig teoretiskt i det här med mat och näring. Få i sig alla vitaminer och mineralämnen, och dessutom finns det någonting som heter bioaktiva ämnen som man kan säga är någon sorts… inte riktiga näringsämnen men ämnen som vi tror har en viktig betydelse för kroppen. Så äta lite av varje…

M –Sista ordet, kort.

RS –Nu är det ju som så alltså att det här med kost.. för att återgå till det här med kalorier alltså vi skall inte bara se mat som energi, jag håller fullständigt med va. Vissa, till exempel fettsyror behöver vi alltså precis som proteinerna för att bygga upp våra kroppar. Och därför menar jag alltså att mättat fett och kolesterol är faktiskt hälsosamt (håller upp ”Fett och kolesterol är hälsosamt” av Uffe Ravnskov). De åt mest utav det, de som fick bäst värden.

M,KK – Tackar de medverkande