41 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Bosse
    Va bara 5 kg/per hushåll, hur ska ett hushåll klara sig på 5 kg per köptillfälle :)
    Läs vidare →
  2. Kenneth
    Ser ingenstans att det är ett krav att man köper lösgodis. Men lättare o skylla på andra än att ta ansvar för sig själv.
    Svar: #14
    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Bosse
    Va bara 5 kg/per hushåll, hur ska ett hushåll klara sig på 5 kg per köptillfälle :)
  2. Theresia
    Max 5 kg per hushåll! :-O Så hemskt. Vem behöver 5 kg vardagsgodis?
    Svar: #38
  3. BJA
    Vad kan orsaken vara att vi bara får köpa 5kg? Med tanke på att det är billigt skit så blir ju vinsten större ju mer man säljer!
    Denna typ av reklam borde förbjudas eller åtminstone förses med varningstext.
    Svar: #15
  4. Lasse
    Dessutom tragiskt att dom anger pris/kg och inte som tidigare per hekto, normaliserar köp av större mängder, inte alls konstigt att komma hem med ett kilo eller två en torsdag i november...
    Svar: #8
  5. Margaretha Sandberg
    Antagligen har eländet passerat bäst före datum
  6. Anders Johansson
    Priset på godis har fan stått still sedan 80-talet, medan soppa till bilen blivit 300% dyrare.
  7. HelenaB
    Nä men det måste ni ju förstå att med så trist vardag som de flesta verkar ha så måste man ju få unna sig lite lyckokickar i form av vardagsgodis. Det är nästan lika med misshandel att tvingas vänta till fredag för att få mysa till det. När det är så här billigt så kan man ju ha råd att äta detta istället för mat. Kalori som kalori liksom. Folk är värda att få unna sig godis varje dag! :-)

    OBS! Ironi.

  8. maxiq
    Butikerna har tvingats till att ändra från hektopris till kilopris eftersom det är det gängse jämförpriset och godis verkade så billigt annars i jämförelse med vanliga matvaror. Ska godiset betala för de kostnader de orsakar (tandvård, sjukvård, m.m) så borde priset vara det tiodubbla...
  9. Kenneth
    Ser ingenstans att det är ett krav att man köper lösgodis. Men lättare o skylla på andra än att ta ansvar för sig själv.
    Svar: #14
  10. gabrielle
    Åsså undrar folk hur adhd har kunnat exploderat. Ja inte blir det bättre när godiset har blivit nåt som ska ätas varje dag.
  11. LenaK
    Jag misstänker att de säljer mer om de har en maxgräns för inköp, även om 5 kg känns som lite i överkant.
    Kan nog också vara så att detta lågpris är lägre än vad en del mindre butiker själva får betala för motsvarande godis. Då är maxgränsen satt för att förhindra att konkurrenter köper upp stora mängder av Maxis godis, som kanske bara är en lockvara utan förtjänst för Maxi.
  12. Linda
    Usch, vad äckligt det ser ut med allt godis!

    Under min uppväxt var jag en sockerjunkie som hellre åt godis och desserter än riktig mat. Jag har även levt på pasta. Till en början höll jag mig smal, men till slut kom övervikten och även acnen och magproblemen.

    Nu har jag ätit LCHF i snart ett år och jag mår så mycket bättre! Inga problem med acne, och inga problem med magen. Jag har inte nått min idealvikt än men det är inte det viktigaste. Jag fortsätter äta så här för att jag mår bra av det! Ibland kan jag falla tillbaka till sockerträsket men jag får snabbt ta mig ifrån det eftersom jag numera bara mår dåligt av socker!

  13. Frida D
    Stackars barn som kommer i vägen för vuxnas billiga sätt att köpa kärlek. :(
  14. Magnus P

    Ser ingenstans att det är ett krav att man köper lösgodis. Men lättare o skylla på andra än att ta ansvar för sig själv.

    Håller med. Det är jag själv som väljer vad jag ska köpa. Klart man påverkas av marknadsföring men det är ytterst jag själv som måste ta ansvar för vad jag köper och vad jag äter.

    Svar: #17, #18, #19
  15. Daniel Jones
    "Max 5 kg per hushåll" är ett klassiskt försäljningssknep. Genom att "begränsa" en vara så skapar affären en känsla av exklusivitet och en begränsad vara är alltid mer eftertraktad. Eftersom det inte finns hur mycket som helst av detta så gäller det att passa på och köpa sina "tillåtna" 5 kg innan det tar slut!
  16. johann
    Sett diverse erbjudanden på coca cola också eftersom de vill ju inte förlora försäljning pga att julmusten börjar dyka upp. Å folk är svagare än sitt sockerberoende. Vidrigt.
  17. Patrik
    Präktigt!
    Svar: #22
  18. HelenaB

    Ser ingenstans att det är ett krav att man köper lösgodis. Men lättare o skylla på andra än att ta ansvar för sig själv.

    Håller med. Det är jag själv som väljer vad jag ska köpa. Klart man påverkas av marknadsföring men det är ytterst jag själv som måste ta ansvar för vad jag köper och vad jag äter.

    Jodå, det gäller ju alltid som vuxen oavsett fråga. Men om man kämpar mot sötsuget så kan det sociala trycket och ett högre pris vara precis den återhållande faktor som gör att man tillslut väljer avstå att köpa.

    Att normalisera godisätande på vardagar är ett bra sätt för handeln att sudda ut dessa normer och göra det till något som är en del av det dagliga livet. Att göra det till ett val av vilket godis man väljer beroende på dag snarare än ett val om att köpa godis eller ej beroende på vilken dag. Det är avsett att påverka vår syn på när det är ok att äta godis, självklart i avsikt att öka intäkterna. När normerna är borta blir det svåra att sätta gränser, men här är de ju lite hjälpsamma och begränsar det till "endast" 5 kg/hushåll. Bussigt, tack! :-D

    Svar: #20
  19. Frida D
    Barn väljer inte vad som köps hem (även om många vuxna vill få det till det).
    Svar: #24
  20. Göran
    Du kan vända på det hela och se det som en extra belöning för dig själv att kunna motstå det sociala trycket. Kan jag motstå mår jag mycket bättre efteråt och när jag ser en frestelse kan jag tänka på hur mycket bättre jag kommer att må psykiskt om jag avstår från frestelsen. I detta behöver man inte blanda in priset. Jag tror i stället att priset inte påverkar så mycket om man är riktigt frestad. Då tänker man mer att det ska bara vara en engångsföreteelse och då spelar priset inte så stor roll. Dessutom har jag sparat massor med pengar tidigare då jag motstått och således kan spendera lite extra vid en engångsföreteelse. I stället kan vi lägga undan pengar till något vettigare varje gång vi avstår och skapa en morot av det. Att lära sig sådana processer är att ta ansvar. Och kämpa måste man, hela tiden.
    Svar: #21
  21. Patrik
    Jo, jag håller med dig. Men det är inte oss det handlar om, det handlar om dom ännu inte förstått att godis är så onyttigt som vi tycker och det handlar också om dom som inte har så lätt att motstå frestelsen som vi har, dvs det gäller de flesta som inte går på LCHF.

    Det är bara att lyssna på andra i fikarummet vilken snackis det är så fort någon säljer lösviktsgods billigt. Eftersom det blir en sån snackis, så får till sist alla reda på det, även om bara en person läst annonsen. Helt klart lockar priset. För vissa går det helt enkelt inte att motstå när det är så billigt. Alla i fikarummet kommer kanske inte att köpa, men väldigt många gör det och köper säkert nära nog hela sin ranson. Jag försöker ibland säga nåt i stil med att det varken är bra för vikt eller hälsa, men får oftast kommentaren "var inte en sån glädjedödare".

  22. Magnus P

    Präktigt!

    Jag tar ansvar för mina egna handlingar. Kalla det vad du vill.

  23. bengan
    Jag snusar, och det är ju inte så bra, men jag gör det jag gör...

    På snusdosorna står det "Denna tobaksvara kan skada din hälsa".

    Helt OK.... Jag fattar budskapet...

    Men det borde då i rimlighetens namn stå samma sak på godis, tårtor, kanelbullar osv stå samma sak, "Denna livsmedelssvara kan skada din hälsa" (???)

    /B

  24. Magnus P

    Barn väljer inte vad som köps hem (även om många vuxna vill få det till det).

    Nej, och det är självklart tragiskt att alla föräldrar inte tar sitt ansvar. ICA borde inte i sin marknadsföring normalisera, eller uppmuntra till, en grotesk konsumtion av en produkt som i princip alla förstår är onyttig eller till och med skadlig. Det anser jag är omoraliskt. Jag anser också att det är föräldrars eget ansvar vad de släpar med hem från affären och ger till sina barn. Att skylla på marknadsföring eller något annat är ingen bra ursäkt.

    Svar: #25
  25. Anne
    Tror inte riktigt att du har förstått hur reklam påverkar oss, både vuxna och barn. Sen så växer faktiskt barn upp, de får veckopeng, de kan gå till affären själva. Hur ska man lösa det som förälder tycker du?
    Dessutom marknadsförs godis som nåt roligt, med roliga figurer och tuffa barn som alla vill vara som. Jag vet bara hur jag köpte CocaColas reklam i yngre ålder. Tyckte att det var svintufft och ville vara så som de i reklamen.
    Köper du tandkräm? Varför då? Behövs det? Eller är det kanske så att du gått på att du behöver det eftersom det finns reklam för att du måste ha det?
    Svar: #26, #28
  26. Magnus P

    Tror inte riktigt att du har förstått hur reklam påverkar oss, både vuxna och barn. Sen så växer faktiskt barn upp, de får veckopeng, de kan gå till affären själva. Hur ska man lösa det som förälder tycker du? Dessutom marknadsförs godis som nåt roligt, med roliga figurer och tuffa barn som alla vill vara som. Jag vet bara hur jag köpte CocaColas reklam i yngre ålder. Tyckte att det var svintufft och ville vara så som de i reklamen. Köper du tandkräm? Varför då? Behövs det? Eller är det kanske så att du gått på att du behöver det eftersom det finns reklam för att du måste ha det?

    Nej, exakt hur reklam påverkar oss har jag inte koll på. Jag behöver ju bara titta på vad för produkter jag har i mitt eget hem för att förstå att jag själv är påverkad (no pun intended).

    Ok, jag har inte tidigare reflekterat över veckopengsproblematiken. I det fallet håller jag med om att affären och tillverkarna har ett visst ansvar. När föräldrarna är med är det en annan sak. Jag ser ingen direkt lösning. Föräldrar kan ju försöka få barnen att förstå att de inte ska äta så mycket godis. Jag tror i varje fall att jag hade lyssnat på mina föräldrar om de nu hade sagt det.

    Förhoppningsvis har vinden nu vänt vad gäller den status som godis och läsk har haft i vårt samhälle. Det borde bli mindre och mindre socialt accepterat att hålla en hög sockerkonsumtion. Men lär ta tid. Jag tänker närmast på hur en del av mina kollegor blir helt lyriska när det är fika. När som helst lär de börja prata om dagens fredagsfika...

    Ja, och jag använder tandkräm. Händer att jag använder schampo och tvål också :)

    Svar: #37
  27. Robert
    Lösningen är mycket enkel: Det är bara att låta bli att köpa godiset! Och skulle barnen börja skrika och få utbrott i affären när de inte får något godis, låt de skrika och gapa. När de inser att det inte lönar sig att bli hysterisk kommer de snabbt att förstå att deras "strategi" inte fungerar och ger utdelning. Det är detta som kallas "tuff kärlek" från vuxet håll och kräver en hel del tålamod, lugn och konsekvens från vuxet håll. Om föräldrar omedelbart drabbas av skuldkänslor och snabbt ger efter eftersom de börjar "tycka synd" om sina barn, då är slaget förlorat och barnen har lärt sig att det lönar sig att gapa och skrika och gråta och få utbrott i butiken, och de kommer då definitivt att fortsätta med detta beteende. Föräldrar ska självklart vara kompisar med sina barn, men i första hand är de FÖRÄLDRAR och ska därmed vägleda, uppfostra och på ett logiskt och tydligt sätt förklara för sina barn vad som är sunt och osunt, vad som är rätt och fel, vad som gäller och inte gäller. Är det en lätt uppgift? Naturligtvis inte! Men vem har påstått att det ska vara lätt att vara en god förälder? När jag var barn i slutet på 70-talet och början på 80-talet var mina föräldrar mycket tydliga med vad som gällde, det fanns klara regler som de båda stod bakom. Jag och min syster visste vad som gällde. Och har vi idag tagit skada för att de uppfostrade oss med "tuff kärlek"? Absolut inte! Som vuxen har jag tvärtom blivit mycket starkare i min vilja och i min syn på sunt och osunt. I allmänhet är dagens föräldrar på tok för mesiga mot sina barn. Våga säga nej till era barn och inför lite mer kärleksfull "Tough Love". De kommer att tacka er och respektera er ännu mer när de blir äldre och förstår varför ni gjorde som ni gjorde. Sluta tramsa och börja ta kontroll. Om man inte lär barnet sunda värderingar från början, är det större risk att de faller för bra många frestelser när de blir äldre. Säg nej till godiset! Lösningen är busenkel. Låt de gapa och skrika ett tag, de kommer att sluta. Jag lovar. Och de kommer inte att hata er - i alla fall inte när de är stora nog att förstå att ni inte gjorde det av illvilja och elakhet utan av kärlek och omtanke för deras framtida hälsa. Problem kan många gånger vara svåra, men lösningarna är väldigt ofta mycket enkla.
  28. magnus
    Vad skönt att läsa din reflektion över tandkrämen, jag har länge kämpat med att påverka min omgivning kring reklamfrågan som inte är helt lätt att nå fram med. Själv använder jag inte dusch tvål/shampo. Och nej, jag luktar inte illa och har inte flottigt hår, prova själv....Vem tror du har lärt dig att du måste använda dessa produkter ibland flera gånger per dag?
    Svar: #36
  29. Marianne
    Igår vad det Gustaf Adolfsdagen - bakelse!
    Idag är det visst kladdkakans dag?!! - Någon mer än jag som tycker hela grejen är urlöjlig??? OCH ohälsosam!!
    Svar: #30
  30. Robert
    Det gäller att hitta på "speciella dagar" och gärna knyta dem till en kaka, bakelse eller nåt liknande. Allt handlar om att marknadsföra sig och tjäna pengar - mycket pengar. Money, money, money...
  31. Bernt Östlund
    Eftersom ingen vettig människa köper 5 kg lösgodis sätter man den gränsen. Det är ett vanligt knep att ange ett maxköp, alltid lurar det nån att köpa mera.
  32. Heléne
    Jag blir ganska ledsen när jag läser kommentarer som "det är bara att låta bli att köpa", "ta sitt ansvar", "ger efter för barnens gnäll" osv.

    Jag köper inte godis för barnens skull - i deras värld äter vi högst måttligt med godis.

    Jag köper till mig själv. Mängder. Helt sjuka mängder. Jag köper och vrålkränger när barnen är i skolan; jag dövar mitt samvete med att det var ju så billigt, att det bara är denna gången, i morgon ska jag börja äta rätt igen. Ätandet. Lättnaden. Ångestlindringen.
    Efteråt kommer smällen. Jag gråter, jag hyperventilerar, jag önskar att jag fortfarande hade förmågan att stoppa fingrarna i halsen och få upp det. Ångesten kommer tillbaka i hundranittio, värre än någonsin. Det dåliga samvetet för att jag är så svag; har så dålig karaktär; ät-mindre-spring-fortare; låt-bli-kolhydrater; svag, svag, svag; en dålig människa... Och på tal om dålig, ja. Där kommer ångesten över vilken sopa till mamma jag är. Jobbar jämt, aldrig hemma (måste baka något till jobbet så de tycker om mig), alla pengar som går till mitt sockermissbruk som jag kunde gjort så mycket med barnen för; alla resor vi kunde gjort; allt vi kunde sett och upplevt... Ångesten tar över och jag äter mer. Äter och gråter.

    I dag är det godis. En annan dag är det mackor. Eller chips. Eller pasta med smör. Eller mer godis. Eller O'boy-pulver med sked direkt ur förpackningen. Vad som helst bara det är kolhydrater.

    Tjock. Ful. Misslyckad. Misslyckad. Misslyckad. En dålig människa och en dålig mamma.

    På jobbet och bland vänner ses jag som smart och rolig, omtänksam, trevlig, påhittig. Kär vän, fantastisk mamma och uppskattad kollega. Men det är bara fasaden. Jag skrattar, håller ihop, går den där biten extra för att vara omtyckt - sedan går jag hem och Äter. Igen. Fast att jag borde veta (vet) bättre. För jag har ingen karaktääär. Jag kunde ju bra låtit bli att köpa godiset / maten / whatever. Eller hur? Eller?

    Jag döljer det väl. När jag köper sådär hysteriskt mycket godis på mataffären brukar jag även plocka på mig ett tiopack sådana där färgglada kalasgodispåsar - för ingen ska ju tro att jag ska äta allt det där själv! Sju semlor - kan jag få kvittot tack; det behövs till jobbet. Jo men visst...

    Har jag ätit LCHF då? Jajamen, med stor framgång! Jag gick ner i vikt, mina eksem försvann, min fismage blev bra, mina depressioner och min ångest försvann: framgång på framgång på framgång. Men jag trillade dit. På en ostbulle. En sketen ostbulle. Det är över ett år sedan nu och jag har inte hittat rätt igen. Jag vill, jag försöker, men jag klarar det inte.

    Men det är ju så lätt. Det är ju bara att ta mitt ansvar och låta bli att köpa det...

    Svar: #33, #34, #39
  33. Frida
    Blev väldigt gripen och rörd av din berättelse Heléne. Du skriver " jag önskar att jag fortfarande hade förmågan att stoppa fingrarna i halsen och få upp det". Du har alltså haft bulimi som nu övergått till ren hetsätning. LCHF stoppar ju sötsuget och det har ju funkat en gång för dig! Du kommer att hitta tillbaka dit, prognosen är mycket god för hetsätning! Vad jag förstår så sitter hetsätningen i ditt fall på det psykiska planet. Det är ångesten som driver dig, låg självkänsla. Hoppas verkligen du får hjälp med den här skiten, ingen ska behöva ha det som du. Känner unga tjejer som blivit hjälpta av KBT, hoppas du har möjlighet att få detta!! En bra psykolog som hjälper dig steg för steg till bättre självkänsla. De kör något slags stegpunktsprogram som ska vara kanonbra. Du är säkert en fantastisk mamma, du både arbetar och tar hand om dina barn! Ställ dig fram spegeln, sträck på dig och säg högt till dig själv" Jag är BRAAAA!". Låter kanske lite fånigt, men det är en mkt bra början. Lovar, du kommer att bli HELT FRISK!!! Helt säker på detta, eftersom du VILL bli frisk, det märks på din text. Och ta det lugnt, notera små små framsteg varje dag. Kom ihåg, Rom byggdes inte på en dag!!Belöna dig själv med typ en liten fin tvål från t.ex. Bodyshop, eller nåt liknande vid varje pyttelitet framsteg. En vacker dag är du där, det lovar jag - Frisk och FRI!

    (Här kommer ett litet galet tips, från en f.d. hetsätare som jag känner; Varje gång han ville käka nåt onyttigt, typ godis, kakor eller liknande (alltså inte frukost, lunch eller middag) satte han på sig joggingskorna, körde en rätt häftig joggingrunda uppför backar o.s.v. men en kort sådan! Kom hem och kändes sig rätt nöjd, tog några koppar te. Kanske ett jättelöjligt tips, men för honom funkade det kanonbra, som en terapi. Det var något som gjorde honom nöjd. Som sagt LYCKA TILL, Du är värd ett friskt liv! Kram!

  34. Magnus P
    Heléne, bara för att förtydliga. När jag skrev att det är individens ansvar syftade jag inte på personer som har ett sjukligt förhållande till mat. Och det verkar ju du tyvärr ha. Du har också någonting annat. Mod. Du orkade skriva om ditt problem här. Anonymitet i all ära, men helt enkelt är det självklart inte ändå.

    Snälla, låt inte sjukdomen (av allt att döma) definiera vem du är. Du har inte valt att må dåligt. Ha inte dåligt samvete för att situationen är som den är. Misslyckad? Du har ett jobb och en familj. För många är det själva definitionen av att lyckas i livet.

    Så tokiga vi är som spelar roller bara för att vi vill leva upp till en idealbild av hur en lyckad person ska vara. Been there, done that. Jag vet att det tar på krafterna. Finns ju heller inget i det du skriver som tyder på att du skulle vara en dålig mamma. Mig veterligen finns det inget samband mellan hur bra förälder man är och hur många resor man åker på, eller hur mycket prylar man köper.

    Att berätta om det här i kommentarerna är väl ett alldeles utmärkt första steg framåt. Jag hoppas och tror att du har någon eller några personer du kan öppna dig för. En del brukar säga att de inte vill belasta andra med sina problem. Men enligt min erfarenhet brukar andra människor faktiskt vilja hjälpa till när de får chansen. Bäst är ju så klart om du har möjlighet att också få professionell hjälp, kanske genom företagshälsovården om du har tillgång till det.

    Dålig människa? Ett rimligt antagande är att den enda person du inte behandlar så bra som du borde, är dig själv.

  35. Mats
    Om vi snackar barn och yngre ungdom, Vem ger dessa ungdomar massa pengar? vart är föräldraansvaret någonstans? Vuxna... hmmm! ja kan bara säga att man står för sina handlingar, cigaretter, alkohol, choklad, snus, tabletter. Lista kan göras lång på beroendeframkallande saker. Men att gå på en butik, nja! kapitalismen styr, och så länge det inte är olagligt så. Moralisk aspekt kan man fundera på men inte så länge, det skulle innebära att ett stort antal artiklar skulle plockas bort från hyllorna. Ni som konsumenter kan väl alltid välja att inte handla på (som i detta fall) ICA, eller andra butiker/företag som inte faller er smak tillfredsställande. Lätt att åsikter men ta ställning, ja det är svårare.
  36. Anne
    Själv borstar jag tänderna med salt. :-)
  37. Anne
    Det är jättesvårt som förälder att säga stopp! För min del så har jag dessutom barnen varannan vecka. Hos pappa får de "vanlig" mat, inklusive pizza...de får lördagsgodis, bullar och läsk. Hos mig äter de lchf, precis som jag och de får aldrig godis eller läsk. De är 11 och 14 år nu. Jag har ätit lchf i 3 år. Innan dess fick de samma mat hos mig som hos pappa. Inklusive godis, läsk och bullar. Det har varit en kamp att vända båten men de börjar förstå nu. I somras var vi på Kolmården och gick förbi ett sånt där popcorn-stånd, då sa min son, "Oj, det luktar cancer!" :-D Det var precis efter jag förklarat för honom vad micropopcorn innehåller.
    Nu frågar de inte ens efter lördagsgodis, de vet att de inte får. Inte heller läsk. Däremot får de en varsin påse chips(200g) fredag eller lördag.
    På Halloween gick de med en kompis som bor en bit bort. När jag hade hämtat dem så satt vi i soffan och jag frågade, vad hände med godiset? Det lämnade vi hos kompisen för vi ville inte ha. De tycker inte ens att det är gott längre. Känns som om jag har lyckats lite...:-)
  38. Hans Svensson
    För att små kiosker och liknande som inte kan köpa in lika stora volymer kan få ens detta inköpsprispris. För 5kg är det inte värt att åka dit och köpa från dem men hade de fått köpa mer hade de köpt där och sålt i sina kiosker.
  39. Hans Svensson
    Jag vet att detta är eller kan uppfattas som ett udda svar men jag tror att du i första hand skulle må bra av att prova KBT och därefter eller i samband med detta provar LCHF igen. Kort svar på långt inlägg men undersök det och prova.
  40. Anna-Maria
    Haha, 5 kg!? Ja, det är antagligen nåt psykologiskt trick för att man ska känna sig exklusiv...
  41. Frans
    Ett bra sätt att slippa dessa erbjudanden är att inte handla på ICA.
    Försöker man samvetslös sälja så mycket skräp, vill jag inte veta vad som
    är i deras övriga produkter !

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg