Fettsnål kost hjälper inte feta barn, erkänner Claude Marcus.

Detta var mycket intressant. På nätet kan man se en föreläsning av bl.a. Claude Marcus för Svenska Läkaresällskapet 13/2 -07. Föreläsningen handlar om övervikt och fetma hos ungdomar.

Fetmaepidemin bland ungdomar i Sverige

Claude Marcus som håller två av de fyra delföreläsningarna är professor i pediatrik och huvudman för Rikscentrum för svår övervikt hos barn, på Huddinge universitetssjukhus.

Föreläsningen börjar med en bra belysning av den fetmaepidemi som skett hos barn i Sverige under de sista decennierna. Detta är förekomsten av övervikt hos mönstrande 18-åringar i Sverige:

1971 7%
1981 10%
1991 13%
1995 16,5%

Förekomsten av fetma ökade under samma tid från 0.8 till 3%… En undersökning av förekomsten av övervikt hos 7-åringar i Stockholm visade att den ökat från 7,6% år 1989 till 18,4% år 2003. Fetmaförekomsten ökade under sammat tid från 0,9% till 3,6%.

Claude Marcus kallar detta själv för en ”extrem ökning av övervikt och fetma” under de 14 åren. Han använder orden ”epidemi” och ”explosiv ökning”. Och vem kan invända mot det?

Märkligt blir det när han därefter visar bilder på familjer med både feta och smala personer – och menar att detta visar att fetma beror på ett biologiskt arv – inte livsstil. Han menar vidare att ”många studier visar att det är ett biologiskt arv som ger fetma”.

Hur menar han då att folks gener ändrats på ett eller några decennier, en generation? Naturligtvis tar det mycket längre tid än så för att få någon större förändring i en befolknings genetiska fördelning, även under extrema förhållanden. Hur skulle då biologin kunna vara huvudorsak till en förändring som skett under mycket kortare tid? Logiken hänger inte ihop…

Orsaker till fetmaepidemin

Enligt Claude Marcus ”tror vi oss känna till” orsakerna till fetmaepidemin. Han berättar dock att ”det finns ingen egentlig vetenskaplig evidens” för det.

Han menar att barn nu har en mer passiv miljö. Möjligheterna att äta är nu också helt annolunda. Om man missade en måltid tidigare menade han att man fick gå hungrig, medan det nu alltid finns något att äta. En orsak han tar upp är att förr fanns ”inte så förtvivlat många frysar heller”. Claude Marcus menar vidare att:

”Mina personliga problem med övervikt hade försvunnit om jag bara hade tillgång till rovor och bönor och grovt bröd”.

Han menar även att matens innehåll på senare tid ändrats drastiskt. På vilket sätt den ändrats får vi dock inte veta något om, bara att maten enligt ovan är mer lättillgänglig.

Ett ledtråd från mig till en möjlig ytterligare orsak: denna fetmaepidemi har kommit med ett mycket nära tidssamband med de fettsnåla kostråd vi fått höra sedan 70-talet, och än mer uttalat från 80-talet. Nyckelhålsmärkningen för fettsnåla produkter kom 1989. Fettsnål kost gör att man äter mer kolhydrater. Kolhydrater stimulerar insulinfrisläppningen i kroppen och insulin är vårt absolut mest fettinlagrande hormon.

En undersökning visar att svenska ungdomar numera får 25% av sina kalorier från kolhydratstinn mat såsom läsk, godis, snacks, glass, bakverk och efterrätter. Då är inte skräpmat i övrigt inräknad.

Marcus berättar att alla feta barn som behandlas på Rikscentrum har nedsatt insulinkänslighet, vilket i praktiken innebär förhöjda insulinnivåer i blodet. Senare i föreläsningen (38:50 in), av en annan person, får vi veta att feta barn har ungefär 3 ggr så mycket insulin i blodet som normalviktiga.

Hälsoeffekter av barnfetma

Därefter pratar Marcus om de skrämmande effekterna av fetma på barnens hälsa, välmående och förväntade livslängd. I spåren av fetmaepidemin har även en epidemi av typ 2 diabetes hos feta barn uppkommit. Tidigare kallades typ 2 diabetes för åldersdiabetes. I USA beskrevs första fallet av sådan diabetes hos barn 1978. Nu utgör den 8-45% av all barndiabetes i USA.

Jag rekommenderar detta avsnitt till alla intresserade, det är bra.

Behandling av fetma hos ungdomar

Detta avsnitt är det mest intressanta, och det där jag har svårast att hålla med professor Marcus om nästan något. Det börjar 01:07:00 in i föreläsningen.

Marcus börjar med att avfärda diverse påstådda bantningskurer. GI-kost gillar han tydligen allra minst:

”GI är ju det här som egentligen florerar mest nu som också är någonting som till 90% är mytologi”

I Claude Marcus tappning skall bantning tydligen vara ett fettsnålt slitgöra. 01:08:45 in:

”[Bantning är] ett jättetufft jobb där man måste acceptera att vara hungrig för kunna att gå ner i vikt”

Märkligt. Jag känner många, både personligen och som patienter, som gått ner rejält utan att vara hungriga alls. Ironiskt nog med hjälp av lågkolhydratkost, en lite tuffare variant av den kost Marcus avfärdar som ”90% mytologi”. Socialstyrelsen menar tvärtom att lågkolhydratkost har bevisad effekt för viktnedgång.

Claude Marcus egna resultat vid behandling av feta ungdomar

Så kommer vi till det allra mest fantastiska i hela föreläsningen. Vad har de feta ungdomar som på Marcus klinik rekommenderas ett ”jättetufft jobb” och måste ”acceptera att vara hungriga” för nytta av allt slit?

Ingen nytta alls visar det sig. Noll. Åtminstone när det gäller viktnedgång.

Marcus berättar själv 01:09:20 in att de varken går upp eller ner totalt sett. Så här uttrycker han det:

”Totalt sett så lyckas vi kanske i genomsnitt hålla vikten på någorlunda samma nivå. Det finns naturligtvis barn som går ner i vikt men det här är ett bekymmer”…”Det vi gör det har en mycket klar och tydlig effekt men vi klarar inte av att se till att de går ner i vikt utan det är lite mer kan man säga av habilitering dvs att vi hindrar dem att gå upp i vikt. Vi kanske så att minskar deras sjuklighet men vi lyckas inte bota deras fetma.”

Många ord som väl kan sammanfattas så här: Claude Marcus behandling med fettsnål kost hjälper inte barnen att gå ner i vikt, trots att den är ”jättetuff”.

Istället överväger man fetmaoperationer även av barn, vilket den sista föreläsningen handlar om. Sådana är effektiva för viktnedgång – men bara en minoritet blir normalviktiga. Dessa operationer har en inte försumbar risk för allvarliga komplikationer (1-2% hos erfaren kirurg), eller till och med död (0,1-0,4%). Dessutom medför de att barnen därefter i många fall aldrig mer kan äta normalt. Vidare kan de behöva tillskott livslångt för att undvika brist på vissa vitaminer och mineraler, eftersom upptaget av dessa försämras.

Min sammanfattning

Jag finner det helt fantastiskt att denna till synes intelligenta man kan fortsätta att benhårt mena att fettsnål och kalorisnål kost är den enda tänkbara behandlingen för viktnedgång. Detta trots att studier på vuxna sammantaget visar usel eller ingen långtidseffekt. Och trots att hans egen behandling av feta tonåringar inte hjälper dem att gå ner i vikt?

Jag avslutar med ett citat från Albert Einstein om vad vansinne innebär:

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results

De som själva är reda att prova något annat rekommenderas sidan LCHF för nybörjare.

PS – Om man högerklickar på länken kan man spara ner föreläsningen på hårddisken. Det var jag tvungen att göra för att sedan kunna hoppa fram och tillbaka i den.