Fettsnål kost hjälper inte feta barn, erkänner Claude Marcus.

Detta var mycket intressant. På nätet kan man se en föreläsning av bl.a. Claude Marcus för Svenska Läkaresällskapet 13/2 -07. Föreläsningen handlar om övervikt och fetma hos ungdomar.

Fetmaepidemin bland ungdomar i Sverige

Claude Marcus som håller två av de fyra delföreläsningarna är professor i pediatrik och huvudman för Rikscentrum för svår övervikt hos barn, på Huddinge universitetssjukhus.cm-liten

Föreläsningen börjar med en bra belysning av den fetmaepidemi som skett hos barn i Sverige under de sista decennierna. Detta är förekomsten av övervikt hos mönstrande 18-åringar i Sverige:

1971 7%
1981 10%
1991 13%
1995 16,5%

Förekomsten av fetma ökade under samma tid från 0.8 till 3%… En undersökning av förekomsten av övervikt hos 7-åringar i Stockholm visade att den ökat från 7,6% år 1989 till 18,4% år 2003. Fetmaförekomsten ökade under sammat tid från 0,9% till 3,6%.

Claude Marcus kallar detta själv för en ”extrem ökning av övervikt och fetma” under de 14 åren. Han använder orden ”epidemi” och ”explosiv ökning”. Och vem kan invända mot det?

Märkligt blir det när han därefter visar bilder på familjer med både feta och smala personer – och menar att detta visar att fetma beror på ett biologiskt arv – inte livsstil. Han menar vidare att ”många studier visar att det är ett biologiskt arv som ger fetma”.

Hur menar han då att folks gener ändrats på ett eller några decennier, en generation? Naturligtvis tar det mycket längre tid än så för att få någon större förändring i en befolknings genetiska fördelning, även under extrema förhållanden. Hur skulle då biologin kunna vara huvudorsak till en förändring som skett under mycket kortare tid? Logiken hänger inte ihop…

Orsaker till fetmaepidemin

Enligt Claude Marcus ”tror vi oss känna till” orsakerna till fetmaepidemin. Han berättar dock att ”det finns ingen egentlig vetenskaplig evidens” för det.

Han menar att barn nu har en mer passiv miljö. Möjligheterna att äta är nu också helt annolunda. Om man missade en måltid tidigare menade han att man fick gå hungrig, medan det nu alltid finns något att äta. En orsak han tar upp är att förr fanns ”inte så förtvivlat många frysar heller”. Claude Marcus menar vidare att:

”Mina personliga problem med övervikt hade försvunnit om jag bara hade tillgång till rovor och bönor och grovt bröd”.

Han menar även att matens innehåll på senare tid ändrats drastiskt. På vilket sätt den ändrats får vi dock inte veta något om, bara att maten enligt ovan är mer lättillgänglig.

Ett ledtråd från mig till en möjlig ytterligare orsak: denna fetmaepidemi har kommit med ett mycket nära tidssamband med de fettsnåla kostråd vi fått höra sedan 70-talet, och än mer uttalat från 80-talet. Nyckelhålsmärkningen för fettsnåla produkter kom 1989. Fettsnål kost gör att man äter mer kolhydrater. Kolhydrater stimulerar insulinfrisläppningen i kroppen och insulin är vårt absolut mest fettinlagrande hormon.

En undersökning visar att svenska ungdomar numera får 25% av sina kalorier från kolhydratstinn mat såsom läsk, godis, snacks, glass, bakverk och efterrätter. Då är inte skräpmat i övrigt inräknad.

Marcus berättar att alla feta barn som behandlas på Rikscentrum har nedsatt insulinkänslighet, vilket i praktiken innebär förhöjda insulinnivåer i blodet. Senare i föreläsningen (38:50 in), av en annan person, får vi veta att feta barn har ungefär 3 ggr så mycket insulin i blodet som normalviktiga.

Hälsoeffekter av barnfetma

Därefter pratar Marcus om de skrämmande effekterna av fetma på barnens hälsa, välmående och förväntade livslängd. I spåren av fetmaepidemin har även en epidemi av typ 2 diabetes hos feta barn uppkommit. Tidigare kallades typ 2 diabetes för åldersdiabetes. I USA beskrevs första fallet av sådan diabetes hos barn 1978. Nu utgör den 8-45% av all barndiabetes i USA.

Jag rekommenderar detta avsnitt till alla intresserade, det är bra.

Behandling av fetma hos ungdomar

Detta avsnitt är det mest intressanta, och det där jag har svårast att hålla med professor Marcus om nästan något. Det börjar 01:07:00 in i föreläsningen.

Marcus börjar med att avfärda diverse påstådda bantningskurer. GI-kost gillar han tydligen allra minst:

”GI är ju det här som egentligen florerar mest nu som också är någonting som till 90% är mytologi”

I Claude Marcus tappning skall bantning tydligen vara ett fettsnålt slitgöra. 01:08:45 in:

”[Bantning är] ett jättetufft jobb där man måste acceptera att vara hungrig för kunna att gå ner i vikt”

Märkligt. Jag känner många, både personligen och som patienter, som gått ner rejält utan att vara hungriga alls. Ironiskt nog med hjälp av lågkolhydratkost, en lite tuffare variant av den kost Marcus avfärdar som ”90% mytologi”. Socialstyrelsen menar tvärtom att lågkolhydratkost har bevisad effekt för viktnedgång.

Claude Marcus egna resultat vid behandling av feta ungdomar

Så kommer vi till det allra mest fantastiska i hela föreläsningen. Vad har de feta ungdomar som på Marcus klinik rekommenderas ett ”jättetufft jobb” och måste ”acceptera att vara hungriga” för nytta av allt slit?

Ingen nytta alls visar det sig. Noll. Åtminstone när det gäller viktnedgång.

Marcus berättar själv 01:09:20 in att de varken går upp eller ner totalt sett. Så här uttrycker han det:

”Totalt sett så lyckas vi kanske i genomsnitt hålla vikten på någorlunda samma nivå. Det finns naturligtvis barn som går ner i vikt men det här är ett bekymmer”…”Det vi gör det har en mycket klar och tydlig effekt men vi klarar inte av att se till att de går ner i vikt utan det är lite mer kan man säga av habilitering dvs att vi hindrar dem att gå upp i vikt. Vi kanske så att minskar deras sjuklighet men vi lyckas inte bota deras fetma.”

Många ord som väl kan sammanfattas så här: Claude Marcus behandling med fettsnål kost hjälper inte barnen att gå ner i vikt, trots att den är ”jättetuff”.

Istället överväger man fetmaoperationer även av barn, vilket den sista föreläsningen handlar om. Sådana är effektiva för viktnedgång – men bara en minoritet blir normalviktiga. Dessa operationer har en inte försumbar risk för allvarliga komplikationer (1-2% hos erfaren kirurg), eller till och med död (0,1-0,4%). Dessutom medför de att barnen därefter i många fall aldrig mer kan äta normalt. Vidare kan de behöva tillskott livslångt för att undvika brist på vissa vitaminer och mineraler, eftersom upptaget av dessa försämras.

Min sammanfattning

Jag finner det helt fantastiskt att denna till synes intelligenta man kan fortsätta att benhårt mena att fettsnål och kalorisnål kost är den enda tänkbara behandlingen för viktnedgång. Detta trots att studier på vuxna sammantaget visar usel eller ingen långtidseffekt. Och trots att hans egen behandling av feta tonåringar inte hjälper dem att gå ner i vikt?

Jag avslutar med ett citat från Albert Einstein om vad vansinne innebär:

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results

De som själva är reda att prova något annat rekommenderas sidan LCHF för nybörjare.

PS – Om man högerklickar på länken kan man spara ner föreläsningen på hårddisken. Det var jag tvungen att göra för att sedan kunna hoppa fram och tillbaka i den.

37 Kommentarer

  1. Tala om att inte se skogen för alla träd... All fakta finns där på bordet, det är bara egenskapen att kunna se mönstret som fattas - och en ryggrad när man väl sett mönstret...

    //Zac

  2. Thomas H
    Tycker detta var ett bra inlägg och analys av denna man! Detta behöver torgföras!!

    Tycker inte att professorn använder eller har sunt förnuft eller logik!
    Hans svammel om "genförändringar" håller inte. Se bara hur väldigt många som ännu inte lyckats anpassa sig till spannmål och mjölk och det större flertalet där vet ännu inte ens om att deras eventuella problem kan komma från den kosten!

    Professorn saknar dessutom sunt förnuft och logik då han förordar stympande kirurgi när hans fettsnåla kostråd inte fungerar! Har han egentligen före kirurgibeslut testat motsatsen - lågkolhydrat och mera fett i kosten? Kan han inget om hur man gjorde förr?? Varför inte vara lite mer ödmjuk och lära av historien? Självmål kallas väl sådant där! Ett som han inte ens själv ser eller uppfattar att han gör! Korkat!

  3. Johan
    Bra sammanfattning och analys Andreas! Det han säger är i stort trams - och det är synd och skam att hans patienter inte kan få rätt rådgivning.
    Jag - som själv inte har några direkta viktproblem - har tappat 7 kg på 3 månader, kroppsfett. Muskelmassan ökar. Jag lever på ägg, kött och fet fisk. Inga kolhydrater tillsatt till vardags. Var hos en kompis och tog ett par groggar o lite nötter i helgen - genast så märks det på kroppsfettet - det är oerhört tydligt och känsligt.
    Kan tillägga att jag är 186 cm och väger just nu ca 73 kg. Mår för övrigt bättre än någonsin rent allmänt på denna mat.
  4. Eva
    Det enda jag kan hålla med om, som många "experter" talar om är att ungar idag rör sig för lite. Problemet ser jag inte i samband med vikten, men uppbyggnad av kroppen och skelettet. Man ska belasta sig en del. Se på alla djur-barn, som de far omkring.
    Men kanske hänger det samman med light-trenden. Om man nu inte äter fett och därmen inte bli fet...(döhhh), så slipper man ju röra på sig! Praktiskt. Och en ond cirkel, tyvärr.
    Men hör han inte själv att nånting är ohyggligt fel när det enda som -tydligen - hjälper är att gå in och operera barn???
  5. Nisse
    Att barn och ungdomar inte rör på sig nu för tiden (är det egentligen undersökt riktigt eller är det också en myt som så mycket annat ?), kan lika väl bero på att de flesta nu äter en massa skräpmat (dvs kolhydrater utan näring) och helt enkelt inte orkar röra på sig.
  6. Jag har sett någon studie har jag för mig där de utrustade en massa ungar med stegräknare, och det visade sig att de rörde sig väldigt mycket mer än man trott.

    Sedan ser man ju på t.ex. idrott i skolan att de feta barnen inte gärna är med, men det är väl inte så konstigt med tanke på att de alltid blir valda sist till lagsporter och kommer sist i de individuella?

    Jag tror alltså inte att lite rörelse orsakar fetma, däremot kan fetma orsaka att man rör sig mindre.

    Jag har ju själv upplevt skillnaden av en viktnedgång på 40kg, nu är det plötsligt skönt med en lång snabb promenad, innan var det en plåga.

    Min motion medan jag gick ner bestod av promenader mellan datorn och kylskåpet.

  7. eva
    Det är bra tråkigt att analysen inte når en större publik. Kan de inte samlas i en bok? Det skulle bli en otroligt bästsäljande läsning.
  8. Ingvar Bejvel
    Kenneth, det visade sig faktiskt att de feta barnen rörde sig mer än de smala när man kollade stegräknarna!
  9. Ingvar Bejvel
    Skrämmande att skattebetalarnas pengar används till löner för inkompetenta professorer av denna magnitud! Borde inte riksrevisionsverket kopplas in!
  10. Karin20
    Men??

    ”Mina personliga problem med övervikt hade försvunnit om jag bara hade tillgång till rovor och bönor och grovt bröd”.

    Jag får inte upp videon, men säger han att han själv är överviktig??? Och varför, om receptet är som han säger, skaffar han sig inte det då? Det är väl inte så svårt att få tag på? Och inte särskilt dyrt heller?

    Eller har han försökt och misslyckats? Så smal är han ju inte på bilden ovan.

    Alltså, jag förstår inte varför han hela tiden få stå och prata. Varför anses han som så stor expert när inga barn går ned i vikt? Varför har han sin professur när ingenting lyckas utan att man måste börja skära i barn? Om jag ska lyssna på någon och tro på någon, måste det ju vara någon som uppnått något resultat. Påvisbart, inte att de/barnen skulle gått upp ännu mer om inte han/mirakelmannen gripit in.

    Sen vill jag också lyssna på någon som hjälper barnen att komma ifrån sitt utanförskap, slippa bli sist vald, få självkänsla och klara av sina liv, inte tröstäta skräpmat eftersom det inte spelar någon roll iallafall. För många av dessa barn är det en ond cirkel och det blir enklare att sitta framför datorn med cola och chips. Får man då möta en okänslig professor som tycker att de måste anstränga sig lite och gärna gå hungriga! @£$@£$£@@£@$@! Jag blir så arg!

    Mobbning på högsta nivå är vad det är!

  11. Ulf_S
    Klådan säger ju (indirekt) att han har för dålig karaktär för att gå ned i vikt, så hur kan han begära att andra ska klara det med hans svältmetoder? Hur kan han förvänta sig att ett barn ska stålsätta sig inför hungern och suget när han inte klarar det själv?

    Märklig karl.

  12. Karl E. Arfors
    Denna till synes intelligenta man hur kan fortsätta att ..... ja Andreas det finns också många obegåvade i vår värld... och som Einstein säger kan man travestera Obegåvade: gör samma sak igen och igen och igen och förväntar sig resultat. Korrespondensen nu och framöver i Läkartidningen visar på ett förståndshandikap och då får man ta det lugnt och söka andra vägar för att förändra det underlag som utgörs av kostråden för sockersjuka - när man tittar på vetenskapen som föreligger är problemet löst och vi får gå vidare utan handuppräckning.
    karl
  13. Rolf Aronsson
    Fungerar vårt rättsväsende just så att det finns innehavare av vissa toppbefattningar som inte kan åtalas? Såg detta nyss någonstans.
    Det skulle inte finnas någon instans som kan döma dem....

    I det läget är det förstås lätt att att bara fortsätta som herr marcus gör. Han är imun som en diplomat. Vilken sits även om eftervärlden kommer att döma hårt.

    Dock - finns det ingen motkraft till detta gyckel? Kan man inte gå samman på något sätt. En tydlig folkrörelse måste väl ändå kunna driva bort inkompetenta ledare...

    menar
    Rolf Aronsson

  14. En tänkbar möjlighet skulle vara att gå förbi HSAN ifall man kan få någon förälder till hans offet att stämma för grov misshandel. Fast då måste man fråga sig vem domstolen anlitar som expert för den medicinska bedömning med nödvändighet måste bli. Med mycket stor sannolikhet blir det ju någon av hans kompisar. På sätt och vis kan man alltså säga att han är immun mot rättvisan.
  15. Kattmoster
    Rolf Aronsson,
    åtalsimmuna är, såvitt jag minns så här på rak arm, enbart kungen och de med diplomatstatus. Dit hör inte Marcus. Men - det finns å andra sidan inget brott att döma honom för. Det räcker inte att man tycker att han bär sig mycket dumt åt och att det borde vara straffbart.
  16. Kattmoster
    Kenneth,
    för att någon ska bli dömd för misshandel, grov eller "normal", krävs att det kan visas att denne hade UPPSÅT att skada. I dagens läge - med alla olika kostråd som är i svang - finns det ingen domstol i hela landet som skulle komma fram till att Marcus UPPSÅTLIGEN vill skada sina patienter.

    Rättsväsendet är inte rätt forum för kostfrågan. Möjligheterna att vinna framgång den vägen är lika med noll och den som försöker visar bara på ett rättshaveristiskt beteende som i stället skadar rörelsen.

  17. Det var väl just det som var poängen med vad jag skrev, att belysa det lönlösa i att försöka den vägen.

    Det är ju tyvärr inte straffbart att vara inkompetent här i landet, inte ens om man har ett yrke dom förutsätter kompetens och där inkompetens kan orsaka allvarlig kroppsskade eller död för människor som är mer eller mindre tvungna att lägga sina liv i den inkompetentes händer.

    Jag ser inte heller någon möjlighet att införa en sådan lag, och frågan är ifall det skulle vara önskvärt.

    Jag tror den mest framkompliga vägen är att tydligt påvisa inkompetensen till dess att den inkompetentes arbetsgivare uppfattar risken att inkompetensen hotar allmänhetens förtroende för arbetsgivaren.

    Med tanke på den bunkermentalitet som råder behöver man antagligen driva det så långt att man ända upp på politiskt nivå upplever sin trovärdighet hotad så att man fattar beslut om att ansvaret för våra kostråd inte skall sortera under producenternas ansvarsområde, Jordbruksdepartementet, utan under hälsovårdande myndigheter, Socialdepartementet. Dessutom bör Konsumentverket ha en del inflytande.

    Dessutom bör en omorganisation ske så att Jordbruksdepartementet sorterar under miljövårdande myndigheter.

    Tyvärr verkar inkompetensen sprida sig epidemiskt ibland våra myndigheter, sannolikt till en stor del beroende på att social kompetens är en viktigare faktor vid tillsättande än kompetens inom sitt fackområde.

  18. Kattmoster
    Ok, Kenneth, då missförstod jag dig. Jag håller helt och hållet med om vad du skriver i ditt svar på mitt inlägg.

    (Möjligen med undantag för Jordbruksverket (som jag antar att du menar), för den frågan har jag inte funderat så mycket över.)

  19. glada änkan
    Men nu ska det ju tillsättas en utredning om kostråden till diabetiker läser jag idag i Svenska Dagbladet - visserligen får varken Annika eller kostdoktorn vara med men nog verkar det som om somliga inte är helt under isen?
  20. Nisse
    Hittade detta på Prioriteringscentrums hemsida från Regeringens proposition till riksdagen 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

    "Ett prioriteringstänkande i hälso- och sjukvården är en ständigt pågående process där det hela tiden måste finnas beredskap att ompröva, finna nya vägar och former för arbetet."

    Sjukvården har också vissa vedertagna principer. Dessa är principen att respektera personer, principen att inte skada, principen att göra gott och rättviseprincipen.

    Hur stämmer detta med fetmaforskningen och -behandlingen idag, där man fortsätter enligt samma gamla recept trots att man inte ser någon förbättring. I stället anklagar man patienterna för vara så dumma att dom inte kan och så lata att dom inte vill följa de "enkla" kost- och motionsråd som dom får av "experterna".

  21. Rolf Aronsson
    Ändå intressant att det finns utrymme = svängrum för action i en demokrati och där agera fritt utan risk från samhällets sida i en så genomgripande branch som just livsmedelsområdet. Kenneths tankar om undergrävandet av folkhälsan kan alltså gå att fritt organisera och genomföra. Om det skulle vara medvetet eller inte är ointressant.

    Detta för mina tankar till förhållanden i utrotningslägren på 40-talet där det fanns läkare som passade på att göra experiment angående smärta och mer till och dessutom mycket medvetet. Detta vill jag inte utveckla vidare här. Bara att det gick för sig. Javisst, situationen var abnorm vid den tiden. Men vad då? Känns inte det vi nu upplever som abnormt!!? Situationen blir inte bättre när man betänker att den "omedvetne" professorn vi här har i fokus är uppbackad av samma enorma krafter som ovannämnde läkare.

    I dagens Göteborgspost fanns en helsidesartikel sammansatt av ett ordentligt uppbåd av professorer. De efterlyste statliga pengar för att äntligen komma till skott med fristående vetenskapliga studier om kostinnehåll eftersom så mycket nytt har framkommit på senare år. Tror någon att dessa eminenser eller prominenta personer i livsmedelsindustrin vill vara vid sidan om dessa studier? Det är oerhörda krafter och man är listiga.

    Menar
    Rolf Aronsson

  22. kokospelle
    Herr Marcus själv ser ut att vara rejält rund om magen och det är klart. Det är väl enklare som tjockis att skylla på generna än att släppa sina föreställningar och göra något åt det? Han vill tydligen varken vara hungrig och ha det "jättetufft" eller kapitulera och prova en bättre väg? Själv måste jag säga att jag lämnar inte in min bil till en mekaniker som inte får sin egen bil att fungera. Alltså tar jag inte heller råd som gäller min kropp från en person som inte tycks ha koll på sin egen kroppshydda.
  23. klarakluck
    Uppsåt behövs ej för att en handling skall vara brottslig. Det finns ju förutom misshandelsbrotten även vållandebrott...

    Vållande till kroppsskada eller sjukdom innebär att den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för detta brott till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

    Vid bedömande av om brottet är grovt skall enligt lagen särskilt beaktas

    om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag, eller
    om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.

  24. Bertil Lind
    Är det fullständigt omöjligt att få hejd på den där figuren. Som en räv i ett hönshus sitter han bara där och väntar in offren från bantnings/livsmedelsindustrin. Han nöjer sig inte med att förstöra livet för överviktiga barn, nu plockar han in även deras föräldrar i sin verksamhet.
    Om jag inte har missuppfattat det hela är det så att vissa överviktiga barn mer eller mindre tvingas att komma till prof. Marcus.
    När han sedan pajat alla möjligheter till ett normalt liv för familjen blir stympande operation det ultimata steget.

    Finns det ingen som kan stoppa honom?

    Bertil Lind

  25. Mycket gott Andreas. Bara en enkel sakupplysning. Evenemanget ägde rum år 2007. alltså för nästan ett och ett halvt år sedan. Jag var personligen närvarande och skrev ett litet referat på bloggen:

    http://blogg.passagen.se/millimetervagor/?anchor=du_m%C3%A5ste_t%C3%A...

    Sommarhälsningar
    Bosse

  26. Ok - ändrat!
  27. Kattmoster
    Ja, Klarakluck, din återgivning av 3 kap. 8 § brottsbalken är helt korrekt. Det förändrar emellertid ingenting i sak. Att ge råd till patienter att hålla sig till de gängse kostråden kan rent juridiskt inte anses oaktsamt.
  28. Asa
    Idag pa yahoo news http://news.yahoo.com/s/ap/20080716/ap_on_he_me/med_dueling_diets

    The study is remarkable not only because it lasted two years, much longer than most, but also because of the huge proportion of people who stuck with the diets — 85 percent.

    http://content.nejm.org/cgi/content/full/359/3/229

  29. Tack för tipset!
  30. Jag önskar att jag kunde förstå varför de bara vill behandla symptomet, dvs övervikten, inte själva orsaken till problemet. För mig handlade det om kolhydraterna och hur jag reagerar på dem. Äter jag för mycket kolhydrater så överäter jag allt annat också. Håller jag nera kolhydraterna så håller jag per automatik nere på mängden av det andra med. Jag blir NÖJD, behöver inte längre bli proppmätt för att kunan sluta äta. Jag är övertygad om det är likadant för väldigt många andra överviktiga med.
  31. klarakluck
    Det är inte Marcus kostråd jag tycker är kriminella utan hans operationer...
  32. Stefan
    Om nu Claude Marcus försöker hjälpa barn, vilket efter kalla fakta man kan tvivla på 🙁 Varför föreslår han inte saker som kan hjälpa föräldrarna att ändra vår inställning till socker?

    Vi skulle tex kunna döpa om "lördags godis" till "månads godis"- då skulle alla föräldrar ha ett argument mot de godisugna barnen och vi skulle kanske minska godissockermängden från kanske 400g godis i månaden till 100g

  33. Om barn nu bara åt större mängder socker en gång i veckan vore mycket vunnet tror jag. Problemet är väl att det i många fall heter "kvällsgodis".
  34. Staffan i Uppsala
    Uch ja, frekvent godisätande är ett otyg! När jag var barn var det godis en gång i veckan, punkt. I princip gäller samma sak för våra barn, men eftersom vår femåring är fullt medveten om att det bara blir godis på lördagar, så spar han gärna så att han har under veckan. 😉 Men totala mängden blir ju densamma, drygt ett hekto. 🙂
  35. GT
    När upphörde "maten att vara din medicin"?

    Om fettsnål och kolhydratstinn "medicin" inte ger önskat resultat, varför vågar läkaren / dietisten inte prova en kolhydratsnål och fetare sådan? Att så inte sker känns närmast löjligt med tanke på hur man provar, kombinerar och byter mediciner med mer eller mindre allvarliga biverkningar.

    Hur som helst är det skandalöst att lägga sten på bördan och skuldbelägga den patient som följer kostrekommendationer, som inte ger resultat.

  36. Christian R. Conrad
    Litet räkne- eller skrivfel: "Claude Marcus kallar detta själv för en ”extrem ökning av övervikt och fetma” under de 14 åren."

    Eftersom det rör sig om åren 1971 till 1995 blir det snarare 24 än 14 år.

    HTH!

  37. Lite otydligt kanske, det hänvisar den sista undersökningen innan i texten... -89 till -03

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg