Den magiskt växande fåtöljen
14 juni 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Framgångshistorier
i Framgångshistorier 
Bertil Lind, entusiastiskt LCHF-bloggare och förläggare till Anna ”Vägen från 137 kilo” Jacobsson, har en märklig fåtölj, eller hur?
Av läkaren bakom Sveriges största hälsoblogg
Matrevolutionen
ät dig frisk med riktig mat
http://www.bonnierforlagen.se/Forlag/Bokpresentationssida/?isbn=97891...
Genialisk titlel och en passande omslagsbild. Ser mycket fin ut! Men varför är priset så lågt? Är det p.g.a. att boken är tunn och innehållslös?
Jag har ett liknande fenomen här hemma... Ett växande badkar! Numera kan jag också vända mig om i den. Jippieh!
(har blivit av med 27,8 kg tack LCHF hittills).
Sudda
Tack alla för uppmuntrande kommentarer här och på min blogg.
Är det ingen som unnar sig godis eller pizza eller nåt? Jag tror att det handlar om balans. Äta LCHF under veckorna och unna sig nåt till helgen. Eller hur tänker ni?
Hur tjock den blir är inte klart än, men den kan hamna på drygt 250 sidor. Kanske närmare 300. Ingen tunnis med andra ord, och innehållet är så slipat jag kan göra det. Att priset blir bra är väl bara en fördel? ;)
Självklart är det att unna sig med oxfilé. Men undrade om "ni" bannlyste socker överhuvudtaget
För några veckor sen "unnade" jag mig gifflar (föll för suget). Eftersom jag har svårt att sluta blev det fem-sex stycken st. (skulle bara bli 1, max två - yeah right). Efter en liten liten stund började jag känna mig "hög", illamående, helt uppblåst och det kändes som att blodet rusade. Var helt borta resten av dagen och kvällen. Alltså kan jag inte göra så.
Det tog kroppen lång tid att hitta tillbaka och än är jag inte helt fri från suget. Men men, på´t igen. Jag vet ju vilken framtid jag går till mötes om jag ramlar tillbaka där jag var innan LCHF. Innan LCHF mådde jag så som jag beskrev precis - varenda dag, utan att egentligen fatta varför. För mig handlar det också om balans, och den kommer jag så långt ifrån jag kan om jag tar en pizza eller nått till helgen.
Men - alla känner sig kropp bäst och vill och kan man göra utsvävningar under tex. helgen så gör man ju det. :) Det är upp till var och en. En nog så stor utsvävning för mig är att tex äta lite jordgubbar med grädde under helgen, men jag vet också att det sätter käppar i hjulet för mig. Dock inte lika stora käppar som gifflar (eller en pizza) skulle innebära.
Äter man normalt väldigt lite kolhydrar, som jag tror du gör (rätta mig om jag har fel), är det väl heller inte underligt om kroppen inte kan hantera dem när det plötsligt kommer ett stort lass. Hade du hållt dig på en rimlig nivå, kanske en halv giffel, hade du ju inte reagerat så där.
Siffe
Pratar om friska människor.
Självklart finns ett samband mellan socker och övervikt men jag tror inte att man blir överviktig av att äta något med socker i en gång i veckan. Självklart är det beroende på mängd. Men det är onödigt att köpa hem mer än vad man har tänkt att äta.
Det handlar väl om att ha karaktär och äta en måttlig mängd.
Du kan ju köpa alfaliponsyra (ALA) det ökar insulinkänsligheten och ta det när du ska käka dina gifflar ;)
socker, alkohol och övriga droger sitter i belöningssystemet i hjärnan
Självklart är alkoholism fruktansvärt för individen och dennes familj och vänner, men jag ser inte det som en sjukdom
PS
Jag är inte fascist ;)
#14
Har man ingen sjukdom är frisk och normalviktig är det nog inget problem med lite söta saker då o då, det viktiga för friska är nog ändå att basera kosten på fett och protein inte var fettskrämd och äta lagom med kolhydrater då finns det ju ett utrymme för lite utsvävningar!?
Fast skam o säga så föredrar jag nog ändå en fin köttbit, med vin.. har alldrig varit någon sockergris.. skulle isåfall vara någon god bakelse på cafe någon gång!
"Det handlar väl om att ha karaktär och äta en måttlig mängd."
Tydligen har du läst professor Ingvars bok Hjärnkoll... :grin: ....
Ps! läs en gång till så att du tolkar den rätt, är du snäll! :wink:
Alla gillar socker mer eller mindre. Men man måste ju tänka efter varför man äter det. Man blir glad av det (ibland) alltså är man deprimerad så är ju det ett sätt att lysa upp vardagen (som helg) Tröstäta med andra ord...
Vissa är uppväxta på att äta sockerrika produkter skogaholmslimpa, Frosties, honungspuffar, Oboy etc. (inklusive mig)
Jag vet att man är inprogramerad att äta socker för det är gott och inte giftigt. Men köp den mängd godis eller nåt annat och ät det och var nöjd.
Vi alla är biokemiskt olika och vissa fastnar lättare i det där sockerberoendet och vissa gör det inte.
Vissa klarar även av den där kosten som nu inte ens är essentiel på ett hyfsat sätt under bra många år....
För dom som nu fastnar i sockerberoendet och även får någon metabol sjukdom så förklarar boken Hjärnkoll på ett bra och pedagogiskt sätt hur man skall ta sig ur det (beroendet)... :wink:
En bok som borde bli standardlitteratur/bibel på alla svenska överviktskliniker.
Å andra sidan så ger ju Doc ut en bok september som förstås också kan bli det!!!!
Jo, klart att vi är biokemiskt olika men jag tror att det kulturella och sociala spelar in väldigt mycket också. Men även det psykiska måendet.
Det är lite som vad kommer först hönan eller ägget. Äter folk med dålig psykisk hälsa mer och blir överviktiga eller mår överviktiga dåligt psyskiskt dåligt och därför äter mer( socker i kombination med fett.) Är antagligen både och.
Är det då ett sockerberoende (beroende av socker) eller är det bara ett substitut som lika gärna skulle kunna ersättas med nåt annat, som goda vanor tex. motion etc...
Självklart har du rätt där och frågan är mångfasseterad och självklart blir vi lite pigga och glada av en sockerkick.. det är lite som med alkohol antagligen fast där är fölk lite bättre upplysta och det finns fler sociala regler att hålla sig till!
Tror det är detta som en del ursprungsbefolkningar som anamar västerländs kost råkar ut för.. de har ingen mamma som som säger.. ät inga kakor innan midagen!!
Tror att det är väldigt individuellt och att man får pröva sig fram.
Jag har t ex testat massor av gånger (i perioder) att äta lördagsgodis, såsom du beskriver, att "unna sig på helgen". För det kan man ju unna sig, EN dag.
Men sen blir det fredag-lördags-godis. Och efter ett tag fredag-lördag-måndag (för måndagar behöver man ju pigga upp sig lite?)-godis, och på den vägen är det...
Däremot kan min man (som också äter LCHF) äta lite godis någon gång ibland för han har aldrig varit lika sockerkänslig som jag och har kunnat ta 4 bitar och SPARAT resten...:-)
Folk får sin övervikt av olika skäl, min kom av smågodis och pasta. För någon annan kanske det är mackorna som är största boven.
Jag äter lite choklad då och då, och jag har även ätit någon kanelbulle och några citronkolor (på julafton).
Vet nu att för egen del gäller undantag ytterst sällan, typ jul och midsommar...
Annars smyger sig gamla livsstilen tillbaka och det vill jag inte!
Jag gör LCHF-pizza som är lika god som pizzerians och känner generellt inte att jag saknar någonting alls! (Förutom kanelbullar, men det har jag botat med att steka äppelbitar i smör och kanel och äta med lite grädde/glass till).
Jag har rökt (slutade för 7 år sedan) och att sluta röka var lättare än att sluta med socker...
JO, men om man har satt upp ett mål och har en vision så brukar det bli lättare att hantera frestelserna
Vad är det för recept till LCHF- Pizza?¨
// Emil
3 egg
3 ts Johannesbrødkjernemel el. fiberhusk
1 neve revet ost
Litt salt
Slå sammen eggene og tilpass med tykningsmiddel. Bruker du fiberhusk må røra stå og tykne litt (ca. 15. minutter). Ha i en neve revet ost.
Smør deigen/røra utover bakepapir med slikkepott. Den skal være tynn. Stekes i 10 min. på 200 C. Mens bunnen stekes kan man forberede fyllet.
Husk oregano. :) Her er bilde av pizza´n: http://forum.lavkarbo.no/showpost.php?p=500120&postcount=5
"Det enda kroppsliga beroende som man kan ha är från heroin
socker, alkohol och övriga droger sitter i belöningssystemet i hjärnan"
Det jag menar är att man behöver metadon för att ersätta heroinet.
Klart att man kan få abstinens om man inte får sitt nikotin, socker, alkohol eller koffein men det är inte ett kroppsligt behov på så sätt. Så då klarar man sig utan det. Även om det kan vara jobbigt att vara utan det. Jag är tex i "behov" av att dricka starkt o mycket kaffe på morgonen. Ett behov som jag har skapat. Jag tycker om kaffe och vet att det kan vara nyttigt men jag dricker nog lite för mycket av det.
Om jag skulle sluta så skulle jag få ont i huvet och bli trött under några dagar. Jag kan sluta men jag tycker om kaffe (smaken, och det sociala) men tycker inte att det är värt det. Och jag kan tänka mig att många tänker likadant om socker eller alkohol. Det handlar om vad man får för (hälso)vinst av det.
/ Emil
Du förklarar fortfarande inte skillnaden mellan beroende av alkohol och heroin.
Du menar alltså att alkoholberoende innebär ett psykologiskt beroende? Motsatsen till ett kroppsligt beroendeär nämligen psykologiskt dito.
När man har ett alkoholberoende av allvarlig grad, så allvarlig att man behöver avgiftas kan man faktiskt dö. Är en person van promillehalter kring 2-3-4 5 dagligen, dygnet runt, så är det mycket farligt att tvärt sluta. Man kan få något vi kallar delirium tremens. Det är utan tvekan ett livshotande tillstånd. Kroppen kan dö, pga brist på alkohol. Man får epileptiska anfall, feber, högt blodtryck, hjärtklappning, svettning, synhallucinationer, även andra hallucinationer kan förekomma, i detta läge är det farligt att ge sockerdropp om man inte samtidigt ger massiva doser av vitamin B1, gärna B6 och B12 också. ger man kolhydrater utan vitaminer riskerqar man ett tillstånd med irreversibel hjärnskada!
Mao alkoholberoende är om något ett kroppsligt beroende. Att det även kan finnas ett psykologiskt beroende parallellt har inte med saken att göra.
Jo, klart att att man inte abrupt ska sluta om man har haft ett långvarigt missbruk av alkohol.
Ja
när man läser din beskrivning om vilka trauman man utsätts för då man har ett verkligt beroende som alkohol och narkotika, kan man inte annat än förundras över alla här som ihärdigt framhärdar att sockerberoende är jämförbart med andra beroenden.
Visst finns det olika former av beroenden. Det är i och för sig korrekt att dela in dem i fysiska och psykologiska, men det är nog inte så enkelt.
Människan har en medfödd "tycka om"-knapp att trycka på, vad gäller sött. Alla bebisar har driften att gilla söt modersmjölk, men även sockerlösning går lätt ner.
Att denna drift, "knapp blir intryckt och fastnar", så att individen får ett oemotståndligt sug efter mera sött=kolhydrater är nog en effekt av att insulinet sänker blodsockret för snabbt, varpå ett letande efter mera sött=kolhydrater inträder
Personen styrs av ett jo-jo-blodsocker. Att man inte får en abstinens av svårighetsgrad heroin, vid lågt blodsocker, innebär väl bara att ingen slår ihjäl för att få snabba kolhydrater. De är dessutom lättåtkomliga och billiga.
Man kan kalla detta fysiskt också, driften efter sött=kolhydrater, men det finns en stark psykologisk komponent i alla beroenden Minnet av hur ljuvligt något är/var medför att många "återfaller", en del gör det planerat, andra hinner inte ens med att fundera, utan plötsligt håller de på med det där, som de tidigare hade slutat med.
Om man menar att ett fysiskt beroende skall innehålla en komponent av ren abstinens, med fysiska abstinensymptom som är mätbara, då blir det färre fysiska beroenden att lista. Men detta är väl en definitionssak?
Som jag ser det är inga beroenden "finare" än andra, en del beroenden är mycket komplicerade, andra mera komplexa. De förhindrar livskvalitet och kan skada hela familjer. De medför ett stort lidande för individen. Det är den enskildas upplevelse av sitt lidande, sitt beroende som avgör hur man ska försöka behandla. Om nu individen önskar behandling.
Jag känner en del personer som blir väldigt kinkiga vid låg blodsocker, så pass att man på en arbetsplats införde begreppet "stödmacka" för det mellanmål vid 3-4-tiden på eftermiddagen som behövdes för att personen i fråga skulle gå att ha att göra med. Det skulle inte förvåna mig alls om det förekommit våld från socker-abstinenta personer om någon ställt sig mellan dem och deras kolhydrater.
(p.s. jag menar inte att det är jämförbart med heroinabstinens. )
Tack det ska jag prova. Har aldrig hört om Johannesbrödkjernemjöl, det ska bli kul att fråga efter i affären.
Heja Norge!