D-vitamin skyddade inte mot hjärtsjukdom

dvitamin

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se:

Nu misslyckas D-vitamintillskott att skydda mot hjärt-kärlsjukdom i ännu en klinisk prövning. Forskare i Nya Zeeland har lottat över 5 000 personer, i genomsnitt 66 år gamla, till att antingen få stora doser D-vitamin en gång i månaden eller placebo. I gruppen som fick D-vitamin fördubblades nivåerna i blodet, men det gav ändå ingen effekt på hjärta och kärl under de i genomsnitt 3,3 år som studien pågick. Du hittar studien här: Vitamin D Supplementation and Cardiovascular Disease | JAMA Cardiology | The JAMA Network.

Är dagliga tillskott bättre än höga doser en gång i månaden?
Låga nivåer av D-vitamin i blodet har i många studier visat sig ha ett samband med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Därför har forskare i en rad studier försökt skydda deltagarna mot hjärt-kärlsjukdom genom att ge dem D-vitamintillskott. Men i studie efter studie har det gått precis lika bra för placebogruppen. Ni kunde läsa om det när jag påbörjade mitt personliga D-vitaminexperiment i höstas och här hittar du en översiktsartikel skriven av forskare: Vitamin D and cardiovascular disease prevention.

Men varför skyddar då inte D-vitamin mot hjärt-kärlsjukdom, när det finns så starka kopplingar mellan låga nivåer i blodet och en ökad risk för exempelvis hjärtinfarkt?

Kritiker menar att de doser D-vitamin som deltagarna har fått i olika studier har varit för låga. I den studie som nu har publicerats fördubblades dock D-vitaminnivåerna i blodet – patienterna gick från runt 60 nmol/l till över 120 nmol/l – ändå hjälpte inte behandlingen.

En annan invändning, som även gäller studien från Nya Zeeland, är att studiedeltagarna har fått D-vitamin en gång i månaden, istället för att ta lägre doser dagligen. En del talar för att det senare är bättre. Det pågår studier där man testar dagliga doser och det ska bli spännande att se vad de ger för resultat.

Är högt D-vitamin bara en hälsomarkör?
En trejde förklaring är att nivån D-vitamin i blodet bara är en markör för hälsa. Personer med fetma har generellt lägre nivåer eftersom vitaminet lagras i fettväven. D-vitamin är också en markör för hur mycket en person är i solen. Kanske tränar sådana personer mer? När solens strålar träffar oss sjunker också blodtrycket och i studier på möss har man visat att det släpps ut endofiner i blodet. Är det detta som skyddar mot hjärt-kärlsjukdom?

Ja, ni. Att D-vitamin är ett viktigt vitamin råder det knappast några tvivel om och personer med mörk hy som lever på nordliga breddgrader riskerar att få väldigt låga nivåer i blodet under vintern. De kan behöva tillskott. Men behöver ljushyade personer som är ute i solen på sommaren verkligen ta extra D-vitamin? Eller slänger man bara sina pengar i sjön?

The jury is still out here. Framtida studier kommer förhoppningsvis att ge oss svar på alla frågor.

Ann Fernholm

Ann Fernholm är vetenskapsjournalist, författare och filosofie doktor i molekylär bioteknik. Hon är även grundare av Kostfonden och driver en egen blogg.

Ann Fernholms blogg

Kostfonden

Här hittar du Anns böcker

Tidigare

D-vitaminexperimentet – vårsolen har gett effekt

Har du också sockerskräck?

Fibrer skyddade möss mot typ 1-diabetes

Bussreklam i LA: Läsk orsakar typ 2-diabetes

Ett sötare blod: En av fem i Indien har diabetes

Ett sötare blod: Kan fasta och ketogen kostbehandling bota diabetes?

Ett sötare blod: D-vitaminexperimentet

Mer

LCHF för nybörjare

Video om hälsa

  • My Big Fat Diet
  • Minus 90 kilo och en hälsoresa för familjen
  • Att hjälpa folk till bättre hälsa

5 Kommentarer

  1. Humlan
    En studie om "LCHF och risk för hjärt-kärlsjukdom" ska startas av Västerbottens Läns Landsting och Umeå Universitet.
    I en annons i dagens Västerbottens Kuriren söker man deltagare som ätit LCHF i minst 3 månader.
    Undrar hur bra den kommer att genomföras.
    För information och intresseanmälan mejlar man lchfstudien@gmail.com

    eVK 11/4 sid. 5: https://evk.vk.se/titles/1/issues/8891/spreads/3/

  2. Jaa menee
    Varför gör man en så stor studie i just Nya Zeeland som har mellan 2000-2350 soltimmar per år, att gämföra med t.ex Stockholm med 1821, Mätt mellan 1961-1990. Dessutom knappast mätbart
    D-vitaminupptag under vinterhalvåret.
  3. ArneAnka
    Det är i alla fall positivt att man kan klara sig bra utan tillskott som Anns blodprover visade. Däremot verkar det variera ganska stort beroende på vem som är testobjekt. Många lyckas undvika solen även sommartid genom kontorsarbete och nattarbete. Kanske är det individuellt hur man tillgodogör sig d-vitamin från solen? Hur som helst så är äkta vara alltid bättre än kosttillskott.

    Får hoppas på många fler högkvalitativa studier på d-vitamin framöver så vi får klarhet i hur det ligger till.

  4. Henrik
    "Personer med fetma har generellt lägre nivåer eftersom vitaminet lagras i fettväven".

    Jag är överviktig och äter 2 000 IE D-vitamin och har gått över till periodisk fasta, äter en gång per dag i kombination med ketogen kost och träning. Viktnedgången ligger på ca 1 kg i veckan vilket framför allt märks på midjemåttet, ca 1 cm i veckan. Sannolikt är det fett jag tappar då jag inte förlorat i styrka när jag tex styrketränar.

    När fettet förbränns så borde det lagrade D-vitaminet frigöras med tanke på att fetma verkar sänka nivåerna av D-vitamin i blodet. Kan det då finnas risk att D-vitamin nivån blir för hög med tanke på att jag fortsatt äta 2 000 IE per dag även under viktnedgången.

  5. MickeB
    Det verkar som man bara följt upp D-viaminnivåerna på en liten del av deltagarna, under 10%.
    Tar man för givet att de andra har samma nivåer?

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg