D-vitamin och depression
Aftonbladet pushar idag för en ny, ännu ej godkänd, antidepressiv medicin mot årstidsbunden depression.
Själv är jag intresserad av effekten av D-vitamin – ytterligare en studie visar nu effekt mot depressiva symptom! (figuren till höger föreställer en molekyl D3-vitamin)
Aftonbladet: Håll dig pigg i höstmörkret
Antidepressiv medicin
Valdoxan är en ny antidepressiv medicin med effekt både på serotonin och melatoninreceptorer i hjärnan. Aftonbladet beskriver detta som ett ”nytt mirakelpiller” vilket kan hjälpa de som plågas av årstidsbunden depression (SAD):
De som fick Valdoxan mådde redan efter tio dagar bättre. Medicinen tog även bort muskel-/ledvärk som SAD kan ge. Och ingen av försökspersonerna fick några biverkningar.
Ett litet problem bara – medicinen är ännu inte godkänd i EU…
Vidare kan ni räkna in mig bland de som är högst skeptiska till budskap i Aftonbladet om ”mirakelpiller” med snabb effekt och inga biverkningar.
5% av svenskar har besvär med SAD. Är orsaken verkligen brist av antidepressiv medicin i hjärnan? Eller har det kanske samband med att vi i Sverige inte får tillräckligt med D-vitamin från solen under vintern? D-vitaminbrist kan även det ge muskel-/ledvärk…
D-vitamin och depression
Att D-vitamin skulle kunna påverka sinnestämningen är långt ifrån otänkbart. Hjärnceller (liksom många andra kroppsceller) har ett enzym för att aktivera D-vitamin från blodet, och receptorer för det aktiva hormonet. D-vitaminnivån kan därigenom påverka uttrycket av mängder av gener. En brist kan därmed teoretiskt ge alla möjliga psykiska symtom.
En mindre studie har tidigare visat att en engångsdos av 100,000 IE D3-vitamin gav bättre effekt än ljusbehandling mot årstidsberoende depression.
Jag hittade nu en helt ny studie i Journal of Internal Medicine. Man undersökte 441 överviktiga personer, och fann att de som hade låga nivåer av D-vitamin i blodet var mer deprimerade än de som hade högre.
Man delade sedan in personerna i tre grupper. En grupp fick 40,000 IE vitamin D3 per vecka, en grupp 20,000 IE och en grupp sockerpiller- under ett års tid.
Båda grupperna som fick D-vitamin fick signifikant mindre depressiva symptom än de som fick sockerpiller…
Läs mer
Kostdoktorn: D-vitamintillskott åt alla?
Kostdoktorn: Aftonbladets artiklar om D-vitamin
D-vitamin – huvudsidan
66 Kommentarer
Där står allt, vad du behöver veta.
Ena, jag har läst här och där om D-vit, men kommer inte fram till vad som är bäst för en nybörjare.
Att starta med hög dos och minska successiv till normal nivå, eller börja med låg dos och öka vartefter.
Mvh
Annelie
min son hade också svår acne en gång i tiden. Tyvärr insåg jag inte då matens betydelse. Tonåringar dricker ju mycket läsk och annat med socker och kolhydrater. Som förälder rår man ju inte på det även om man försöker. Men jag bidrog nog i hög grad med familjens måltider, diverse mjölmat, pasta i parti och minut, bröd, bröd, bröd, potatis, ris, ja allt möjligt sånt. Han fick en massa preparat av hudläkaren, Tetracyklin m m och Roaccutan till slut! Som efterbehandling Solvezink och diverse annat.
Tänk om jag hade vetat allt jag idag vet om socker och stärkelse.
Jag var nybörjar för 1 år sidan, och har sidan då ätit 6000 IE/dag. Även på sommaren
Jag vistas mest inandörs pga arbete, som de flesta andra, och den dos har varit bra för mig.
Du kan jo börja med 2000 IE/dag 1 månad och sen 4000 IE/dag 1 månad osv
Jättedosar har jag ingen erfarenhet av. Och jag tycker "Lagom är bäst", som ni säger. 😉
Hur ska man pedagogiskt göra för att få honom att verkligen förstå? Idéer välkomnas!
Jag har dessutom kontrollerat blodkoncentrationen och är nöjd.
Men vintertrötthet är lika mycket fråga om sol/ljusbrist, så att köpa en ögonsol brukar visa stor skillnad i betygen och orken.
Jag vet många vuxna som normalt äter LCHF och äter de lite efterrätt och tårta på en fest, så har de några innebrännarfinnar nästa dag.
Tänk också på att de i skolan blir itutade att fett är farligt, ät potatis/ris/pasta och mycket fibrer och grönsaker! Höll på att riva ur sidorna ur läroboken när jag förhörde honom i NO och det handlade om kost etc. Jag förhörde honom och avslutade med - Du vet att det här inte är sant, eller hur? Du har ju sett på mig vilken förändring det har blivit. Det höll han med om men sanningen är nog den att han inte vet vem han ska tro på - det står ju i skolboken (en auktoritet) men han vet ju också att jag inte ljuger och är hans mamma (en annan auktoritet).
Jag har försökt inspirera honom att gå ut på nätet och leta information - men antar och anar att han inte gör det.
Om han åt helt och hållet som vi så är jag övertygad om att han skulle bli så mycket bättre - inte bara i hyn utan även i sin ulcerösa colit! Det är ju därför jag efterlyste någon form av strategi - pedagogik.
Tids nog kommer han att förstå - men jag vill ju att han ska förstå tidigare, man är ju inte mer än mamma. 🙁
Oerfarenhet kan ändras till erfarenhet, som min kjära mamma sade. Rädsla kan botas,
om man nu lidar av det.
Jag kan också räkna. Och om du vil svälge alla dina D-vitamin på samma gang får du väl göre det. Det är jo bara bekvämlighet.
Inte gör det mig nåt at dosera till dagligt inntag.
OCH jag tänkte faktisk inte alls på Lund. Varför skulle jag göre det?
Jag har ett exempel, 11-12-åring med allmänt dåligt mående, trötthet, svaghet, koncentrationsproblem, fettdiarréer, svårighet i skolan m.m.m.m.
Denna person gjorde över en natt ett kostombyte till glutenfritt, initialt också laktosfritt. Det handlade om dagar, jag upprepar dagar= mindre än en vecka innan vederbörande sa, jaha, varför har inget berättat detta tidigare... nu har jag varit sjuk och lidit i ett helt år...Varför???
Det tog alltså inte en vecka innan påståendet kom "jag ska aldrig mera äta gluten"
Jag är säker på att det är sant, personen i fråga är över 30 år nu, äter LCHF och mår ännu bättre. Äter naturligtvis inte gluten. Men såå sviken och bedragen och lurad kände den sig att det faktiskt var ett problem ett tag
Tidigare har vi försökt med att utesluta vissa födoämnen, för att se om det blev bättre. Det har inte hjälp.
Det är mycket, mycket svårt att få honom att sluta med läsken, trots att jag har sagt att det påverkar aknen, som han lider fruktansvärt av.
Lund - ja, kanske att det skulle fungera så. Sonens pappa, dvs mitt ex är nämligen glutenintolerant så jag har ett nära exempel att påvisa. Nu äter ju inte exet LCHF - han anser att det är snudd på hälsofarligt - men jag kan ju faktiskt göra så att när sonen är hos mig nästa gång så ska jag se till att vi inte har hemma något lockande och heller ingen potatis/ris/pasta/bröd - så kanske det kan gå.
Precis som Eddie säger så är de ju "tvugna" att äta det som serveras i skolan och det är ju ingen höjdare kan jag ju säga. Har i vart fall fått skolan att inse att Bregott och fullfet mjölk ska finnas på menyn. Har själv provätit och det var ingen höjdare precis - några konstiga saker som kallades kyckling men såg ut som hoppressat kycklingkött och vitt ris till det någon form av rhode islandsås och rivna morötter. Någon som blev hungrig nu?
Men som sagt - med en hel vecka som provperiod så kan det ju faktiskt gå.
Annelie_LivsGlad; det är väldigt frustrerande att se vad de serverar i skolan!
Vi har iaf fått igenom Bregott isf margarin, alltid något.
Igår gjorde jag iordning milkshakes á la lchf till sonen och kompisarna, åkte t.o.m. och köpte autentiska muggar. 🙂 Det var populärt. Inbillade mig att de inte skulle orka med annat skräp när de fick dessa mäktiga shakes.