Bright Angel

Bright Angel Trail

Som utlovat kommer här nästa reserapport: vandring ner i Grand Canyon, på lågkolhydratkost.

Denna rapport är något för de som tror att man inte kan anstränga sig längre tid utan att äta gott om kolhydrater. Vi tog en liten dagstripp ner i Grand Canyon härom dagen, på vandringsleden som kallas Bright Angel Trail.

Detta efter vår vanliga frukost här i Amerika – bacon och ägg, samt kaffe med gott om grädde (eller ”half and half”, hälften grädde / hälften mjölk. Det fetaste man verkar kunna få tag på i detta fettskrämda land).

Lång väg ner till Coloradofloden

Varning på Bright Angel Trail

Överallt står det att man bör glömma att gå hela vägen ner till floden och upp igen under samma dag.

Det är 25 kilometer fram och tillbaka till floden, och 1,400 höjdmeter ner. I Lonely Planet-guiden kallas det för en ”death wish” att försöka gå hela vägen på en dag…

Men nu är det november och därmed inte så varmt. Och jag har sex liter vatten med mig, lite korv, friterade fläsksvålar, nötter, en banan och en nöt/chokladbar (lowcarb, inte nocarb). Och långa ben. Så jag var lite sugen på att försöka ändå, om allt kändes bra.

Ner i Grand Canyon

Bright Angel Trail

Vi startade neråt vid niotiden på morgonen. Första halvan av spåret är en brant backe ner till ”Indian Gardens”, träden på den här bilden tagen från toppen:

Bright Angel

Tyvärr fick flickvännen ont i en fot och fick vända om efter en 6-7 km. Eftersom hon är så god skickade hon mig vidare, och vi skulle mötas upp i spåret eller på toppen.

Så jag sträckte ut stegen och satte fart neråt. Jag måste säga att det kändes väldigt bra i spåret, och det var ingen brist på fart. Och utsikten var spektakulär. Jag har inte sett något liknande sedan Nepal för några år sedan.

Bright Angel Trail

Bright Angel Trail

Det kändes så bra att jag valde att fortsätta hela vägen ner. Lite efter klockan 12 var jag nere och doppade fötterna i den kalla Coloradofloden…

Colorado River

Åter mot toppen

Efter 20 minuters fikapaus bar det iväg uppåt igen. Fortfarande i finfin form och njutande av omgivningarna. Tillbaka i Indian Gardens tog jag en kvarts paus för mat och vatten. Varefter jag satte igång att ta mig uppför den långa och branta vandringen till toppen.

Nu stog det klart att jag hade gott om tid att ta mig upp, innan dagen var slut. Men det hade gått några timmar sedan jag skildes från flickvännen, och jag var mån om att komma upp så snabbt som möjligt. Så resten av vandringen uppåt skedde i stort sett utan raster. Trots att tröttheten till slut började bli allt mer märkbar.

Tung sista backe

Men jag tänkte att jag kan vila när jag kommer upp. Så 7,5 timmar efter starten var jag tillbaka på toppen, med ett par timmars dagsljus kvar och mycket nöjd. Men för att vara ärlig rejält trött och sliten, vilket kanske märks på denna målbild från flickvännen:

kostdoktornefter2

Lärdomar

Nästa gång jag ger mig på något liknande skall jag se till att ta lite mer raster. Men det var en härlig vandring med fantastisk utsikt. Och trots att man avråder från en sådan dagsmarsch gick den bra, med bara  små mängder kolhydrater!

Fler exempel hur man kan klara ansträngning utan mycket kolhydrater:

Tjejmilen på fet mat

8 mil på fett

49 mil cykling på LCHF-kost

Tidigare reserapporter:

Mot Obama-land

Atlanta flygplats

What happens in Vegas

Vegas – slutrapport

Mot Grand Canyon

18 Kommentarer

  1. Bra gjort! Men är inte utsikten bäst från toppen??*S*
  2. Staffan i Uppsala
    Jag är inte förvånad. På fettdrift får ju inte musklerna "slut på bränsle". LCHF borde vara rätt val för alla uthållighetsidrottare (maraton, vasalopp med mera...) 😉
  3. LCHF-ätare
    Tack för reportage. Du stiger i graderna, inte bara som doktor, utan som människa också. Du är på toppen i dubbel bemärkelse!
  4. Rolf Aronsson
    Undertecknad böjer sig i vördnad för Din bedrift.

    Jag förstod dock från början att Du skulle lyckas. Rätt ålder men framför allt rätt bränsle.

    Jag tänker ge Dig en match nästa sommar med min cykling...

    Hjärtliga hälsningar
    Rolf Aronsson

  5. Vilka härliga bilder!
    Bra gjort med en sådan marsch upp och ner på samma dag.
    You're the best! Tur vi har dig och din blogg! Önskar bara att ALLA som verkligen behöver en förändring (vad gäller kost och hälsa) i sina liv hittade hit.

    Ha en fortsatt innehållsrik och trevlig resa och hoppas flickvännens onda fot är bättre 🙂
    /Eva

  6. Eva
    Ont i foten....hmmmm...ja....
    Tror jag att jag också skaffat mig... eh..fått.
    🙂
  7. ulrika
    Kul att få snylta lite av din semester,när jag själv arbetar på i vanlig ordning!Men till Jul blir det bara vila och familj som gäller och inget återfall i kolhydrader,har haft 2 st endagars försyndelser och jag har nog aldrig mått så fysiskt illa som under de dagarna,var tillomed tvungen att att sova flera timmar mitt på dagen.Det var en lärdom som hette duga.Njut av semestern och det fantastiska landet.
  8. Thomas H
    Hur är det nu Doc? Du tävlar väl i klass H35 (dvs. dom mellan 35 - 40).

    Det där var en riktigt fin träningsrunda, bra jobbat!

  9. Karin
    OJ, vilket resereportage! Härliga bilder och rolig läsning! Tack Doc!

    Liksom Ulrika har jag också lidit bakslag efter några dagar med högre mängder kolhydrater... först och främst blev jag smärtsamt påmind om min ibs!! Hade faktiskt nästan hunnit glömma att magen kunde göra så ont och ställa till med sånt liv!!? Andra gamla krämpor dök också upp - svårt att somna på kvällen och migrän morgonen efter.

    Tänkte att jag skulle vara bussig mot mina vänner och äta all mat de bjöd på under några dagars besök (plus att jag faktiskt gått och längtat efter potatis och andra lite sötare kolhydrater en tid...) - nästa gång tänker jag vara bussig mot mej själv istället och äta det jag tål ,om det så betyder att jag måste ta med mej eget!!

    Men jag kan väl såhär efteråt ändå tycka att det var bra att ha ont några dagar - nu blev jag ju påmind om hur bra jag faktiskt mår på lchf!

  10. McSteamy
    Utmärkt att visa att det går bra med uthållighetsbedrifter med få kolhydrater.

    En sak jag funderat på ett tag: Colting kör triathlon på nästan-LCHF. För några veckor sen hade SVTs Sportspegeln ett reportage om en annan triathlet (glömt namnet tyvärr) som tränat sig in i väggen. Alla kommer ihåg längdskidhoppet Per Elofsson som tränade sig in i väggen. Många har väl i nationalistisk yra bänkat sig framför längdskidåkningen i vinter-OS och blivit blivit bestörta över "Kroppen svarade inte", "Det är förkylt i laget".

    Kan det vara så att svenska uthållighetseliten drabbats av en extrem fettskräck som leder till försvagade immunförsvar och allmänt dåligt fungerande kroppar?

  11. Härliga bilder ...och tufft gjort:)))))
    Hoppas att flickvännen blir bra i foten så att ni kan gå tillsammans igen:)
  12. Gabi
    Kul! Fina bilder och starkt gjort Doc. Jag stannade vid GC i somras men knallade inte ner. K;rde 1800/plus mil fr[n KC, Mo och hem till SD, Ca.

    Hoppas forts'ttningen blir lika fin.

  13. duracellkaninen
    på tal om Colting, kika gärna in på hans blogg via colting.se
    har för mig att han gjorde samma trip som Doc i grand
    canyon för ett tag sedan
  14. Thomas H,
    H35 stämmer bra! Nu skall vi en sväng till Hollywood och Venice Beach. Sköna kontraster... 🙂
  15. Det ser verkligen helt underbart ut! Vilken resa ni gör! 😀 *bara en smula avundsjuk*
  16. Man kan absolut hålla på länge utan kolhydrater. Framförallt när man vänjer kroppen att hushålla på glykogenet. Till sommarn ska jag springa 11 mil (Fjällräven Classic) mellan Nikka och Abisko med minimal packning. Tar bara med mig ett vätskebälte. Och det finns inga "vätskestationer" under vägen med energidryck/energikakor etc.. För att förbereda mig kommer jag träna hela året utan kolhydrater. Även långpassen som ligger runt 5 timmar.

    Dock så har jag märkt att man med fördel kan äta kolhydratet efter passen, annars löper man betydligt större risk för överträning och utmattning. Och då går det ut över kommande pass. Vis av egen erfarenhet. (Även Bengt Saltin brukar nämna det.)

  17. McSteamy: Nej, det beror inte på kosten, utan snarare brist på vila. Långdistans-triathleter tränar kopiöst mycket. Upp mot 1000 timmar per år. I triathlon kan man nämlien träna i princip hur mycket som helst utan att riskera skador (3 sporter), till skillnad från ex löpare, som springer sönder sig om de tränar för mycket...

    Triathleten du tänker på är Clas Björling. (http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?a=1306827&d=24029)

  18. Chilisalsa
    Intressant Larsson !

    Efter dylika tuffa pass tror jag oxå att det är bra med snabba kolisar. Tror inte ex.vis fettförbränningen efteråt påverkas nämnvärt omm man kör en kort "reloading" Mycket av det lär gå direkt till att fylla på glycogen.

    En fråga:
    Tycker du att du får högre mjölksyratolerans, eller upplever du att du producerar mindre syra jämfört med att inte "fettladda" ?

    Nog fler amatörer som borde göra som du även för mindre strapatser typ vasaloppet eller en mara eller ännu mindre. Kolhydratladdnng tillför knappast nåt alls för en vanlig svensson. Tror snarare att glycogen förbrukas snabbare och att det kräver ständig tillförsel av kolisar om inte prestationivån ska vika snabbt ? Sen kan man ju fundera på om inte många friskisar som _ofta_ är med i liknande lopp på amatörnivå och som kolhydratladdar lever rätt farligt även om dom är till synes vältränade. Nog en hel del som har fått hjärtproblem på grund av inflammationsbelastningen på grund av pastaätande. Va hette han som drog igång löpningstrenden... Fixx ? Undrar just om han höll på med kol.laddning. Det var väl där nånstans som laddning blev populärt ? Bara en tanke...

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg