Bakom kulisserna vid utbildning av läkare

money-1-1600x796

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Idag ska jag visa er hur det verkligen går till bakom kulisserna på läkarutbildningar, och läkemedelsindustrin ur mitt perspektiv som läkare. Ibland glömmer jag att inte alla förstår detta eftersom många av mina vänner är läkare.

Läkare får fortsatt medicinsk utbildning genom event som föreläsningar och konferenser. Det är nödvändigt eftersom många läkare utövar yrket i 30 eller 40 år, och sjukvården förändras ständigt, så de kan inte förlita sig på det de lärde sig på läkarutbildningen, som de kanske genomgick på 1960-talet. Läkarna måste genomgå ett visst antal timmar av fortsatt medicinsk utbildning varje år.

Du kanske tänker att läkare lär sig från självständiga experter som entusiastiskt dedikerar sin tid åt lärande. Faktum är att inget kunde vara längre ifrån sanningen. Den bittra sanningen är att i princip all fortsatt medicinsk utbildning sponsras av läkemedelsindustrin, vilket ger dem en enorm påverkan över den information som presenteras till läkare.

Varje nivå av fortsatt medicinsk utbildning har korrumperats av $$$. Låt oss börja på botten.

Läkemedelsindustrin och föreläsningar till läkare

På i princip varje sjukhus i Nordamerika hålls föreläsningar som kallas ”ronder”. De sker inom varje specialisering och i princip varenda dag, för det mesta vid lunchtid. Vilken utmärkt idé. Läkarna spenderar lunchen med att lära ut det svåra med deras specialisering till andra.

Beklagar, men nej, så är det inte. De flesta läkare är för lata för att förbereda en hel timmes föreläsning. De flesta är ändå för upptagna för att spendera en timme med att lyssna på föreläsningar. Så den vänliga läkemedelsrepresentanten från läkemedelsindustrin skaffar hjälpsamt lunch åt alla. Gratis lunch! Det hjälper till att locka till sig en publik, men det löser inte problemet med att det fortfarande behövs en föreläsare.

grandrounds2015-800x533Återigen kan läkemedelsrepresentanten producera föreläsare! Läkemedelsindustrin hyr in läkare för att föreläsa. Självklart är samma läkare allt för upptagna för att producera sitt egna manus, men som tur är gör läkemedelsindustrin alla Powerpoint-slides så att det enda läkaren behöver göra är at upprepa det som skrivits. Läkaren lånar bara ut sitt namn för att få dessa föreläsningar att se respektabla ut. Du kan vara säker på att alla dessa ”ronder” ger stöd åt användandet av allt fler mediciner.

Standardarvodet i Kanada för en av dessa föreläsningar är $1500 för en enda timmes arbete. Mycket lönsamt, även om det innebär att man intellektuellt måste prostituera sig. Kanske är det förvånande att det inte finns någon brist på läkare som är villiga att hålla dessa föreläsningar. Några läkare föreläser flera gånger i veckan. Nästan varenda läkare vid de stora universiteten finns tillgänglig till uthyrning.

Dyra middagar på lyxiga restauranger

Nästa sak är middagsföreläsningar. Dessa organiseras återigen så snällt och hjälpsamt av representanter för läkemedelsföretagen. De bjuder in lokala läkare för att lyssna på en ”expert”. Återigen är den utvalda läkaren bekvämligt nog försedd med hela föreläsningen så att han kan hålla den likt en tränad apa – levererandes exakt samma budskap som läkemedelsindustrin vill.

Vilka är dessa läkare som har valts ut för att föreläsa? De som skriver ut flest läkemedel, så klart. Så de har inga problem med att hålla dessa presentationer eftersom de redan tror på dem. Det är mer eller mindre gigantisk reklam dold som information.

Enligt regelverket ska dessa middagar inte vara lyxiga. De bör vara jämlika med matsalsmat. Är det så? Inte en chans. Dessa middagar hålls på de lyxigaste restaurangerna som finns. Självklart inkluderas vin och det är 3-rättersmiddagar, vilket normalt sett kostar ungefär 150 dollar per person. Föreläsaren får 1 500 dollar för en timme.

Jag måste ekänna. Jag har hållit några såna föreläsningar, men jag har enbart hållit en under de senaste fem åren, eftersom det var på en tidskriftklubb och en vän specifikt bad mig. Dock presenterade jag bara mina egna slides och accepterade inte några begränsningar av det jag sade.

Jag slutade hålla i dessa föreläsningar eftersom jag äcklades av dem. Läkarna i publiken var mest intresserade av att äta och lyssnade uppenbarligen inte. Det var hemskt. Pengarna lockade, men min själ fick betala priset.

”Legitima” organisationer finansieras av läkemedelsföretag

Nästa ställe där läkarna kan förvänta sig att få fortsatt medicinsk utbildning är på konferenser och andra symposium. Ofta arrangeras dessa av organisationer som låter officiella – vanligtvis någonting som ”Canadian Association of Superior Medical Knowledge” (existerar inte i verkligheten). Allmänheten tror givetvis att dessa är legitima organisationer.

Läkarna är fullt medvetna om att dessa är organisationer som finansieras av flertalet läkemedelsföretag. Detta gör det möjligt för dem att betala löner till läkare för att de ska agera representanter – alltid från berömda universitet för att ge organisationen en respektabel fernissa. Du vet, vetenskaplig direktör, medicinsk förbindelse etc.

De organiserar en- eller tvådagarskonferenser på hotell som vanligtvis inkluderar cirka 6-8 timmar av ”expertföreläsningar”. Skulle man behöva betala för sitt eget hotellrum och föreläsare skulle dessa konferenser förmodligen kosta runt 500 dollar per person. I verkligheten betalar läkarna enbart 25 dollar för två dagar av föreläsningar och detta inkluderar frukost, mellanmål och lunch. Utan särskilt mycket ansträngning kan de till och med bli gratis.

Jag är ledsen, men igen, dessa är illa dold reklam från läkemedelsföretagen. Nästan alla föreläsare är universitetsläkare, som känner igen bra betalt när de ser det. Jag var med på en av dessa för flera år sedan. Två kända universitetsprofessorer föreläste om diabetes. ”Det finns en fantastisk behandling som får folks vikt, blodtryck och blodsocker att sänkas utan biverkningar. Det kallas träning.” Jaha, detta låter lovande.

Därefter spenderade läkaren resterande 59 minuter av sin 60-minutersföreläsning om att prata om… läkemedel.

Nästa föreläsare på tur, som skriver riktlinjerna för diabetiker i Kanada, sa ”Den första, andra och tredje viktigaste behandlingen vid diabetes är livsstil, livsstil och livsstil”. Jaha, detta låter lovande. Därefter spenderade hon följande 59 minuter av sin 60-minutersföreläsning med att tala om… läkemedel. Vilka läkemedelsprostituerade.

Läkemedelsföretag finansierar forskning på universitet

Du kanske tror att saker och ting är bättre vid de stora universiteten. Ledsen att säga att det inte stämmer heller. De personer som framhävs i universitetshierarkin är inte de som är mest intelligenta. Nej, det är snarare de som lyckas få in mest pengar till forskning.

Självklart är det otroligt svårt att få forskningsbidrag från myndigheter. Istället är det mycket lättare och mycket mer vinstgivande att få läkemedelsföretagen att finansiera forskning. Ofta i form av donationer och ordförandeskap. Ju mer man fjäskar för läkemedelsföretagen, desto mer pengar får man. Jag äcklas av det.

research-800x533Vad händer med alla pengar du donerar till att ”stödja diabetesforskning”? Tja, den största delen går till att betala lyxiga hotell, lyxiga måltider och lyxiga resor. Men självklart kan man inte kalla det det. Istället hålls konferenser på flotta hotell på avlägsna platser. Varför besöker de flesta läkarna ”European Conference on Amazing Medical Knowledge”? (existerar inte på riktigt). Låt mig säga att det inte är för att få fantastisk medicinsk kunskap. Det kan man lika gärna få gratis hemma i underkläderna.

Nej, huvudsyftet är att få besöka Paris, Köpenhamn eller Barcelona. Du får donationspengar som ska gå till forskning och spenderar flera tusen av dem på att resa till Spanien. Du lyssnar på en föreläsning och spenderar följande tre dagar med att gå till de lyxigaste restaurangerna du kan hitta – allt i forskningssyfte, så klart. Jag vet. Forskningsbudgeten används till flygresor, hotell och måltider. Självklart träffar man ofta representanter från läkemedelsföretagen som bjuder på ännu lyxigare måltider. Det gjorde jag för 20 år sedan när jag var universitetsstudent. Alla kan spelets regler. Förutom du då.

Är jag för hård? Tja, låt oss tänka på logiken med allt detta. Överväg de hundratals miljoner dollar som doneras till diabetes-, bröstcancer- och hjärtsjukdomsforskning och så vidare. Varför behöver vi påvisa detta? Nästan alla mediciner som utvecklas för sjukdomar har tagits fram av läkemedelsföretagen. I princip inget användbart kommer från universiteten.

All finansiering som gjorts genom tiderna på universiteten summeras till en enorm nolla. Även om du tänker dig att läkarna och akademikerna på stora universitet är immuna mot läkemedelsföretagens influenser, så har du helt fel. Dessa institutioner tar emot pengar i stor skala. De plockar inte ihop några dollar här och var, de tar emot miljontals dollar.

De är de största läkemedelsprostituerade på planeten. De ger ordet ”prostituerad” dåligt rykte. Den prostituerade är i alla fall ärlig med vad som ska ske. Akademiska läkare ger hela gruppen dåligt rykte. De tar blodspengar och låtsas att de ger dig en objektiv åsikt.

Coca-Cola ger sig in i spelet

Universitetet i Colorado, för att ge ett exempel, fick 1 miljon dollar från Coca Cola för att skapa en förespråkningsgrupp som, surprise, surprise, skulle nedtona risken med socker. Du och allmänheten, antar nog att denna åsikt angående socker kom från akademiska läkare som tänkt hårt och länge och forskat i dagar och nätter om vad som är den bästa kosten. Ni har helt fel.

Deras åsikt, stött av ett prestigefyllt universitetsnamn, är till salu till den som är villig att betala. Samma läkare och forskare talar alltid om hur man inte kan förlita sig på alla åsikter som florerar på internet. Men så visar det sig att den sista att lita på är dem!

Dr Blair från universitetet i Colorado var upptagen med att skylla på media för fetmakrisen när han tog blodspengar för att stärka krisen. De lämnade tillbaka pengarna, men bara efter att allt avslöjats i New York Times. Annars skulle vi ha läst om allt i tron om att de var objektiva åsikter från universitetsprofessorer, men det rörde sig alltså inte om något annat än betald reklam illa dold bakom information.

Listan är ändlös. The Academy of Nutrition and Dietetics fick 1,7 miljoner dollar från Coca Cola. De representerar amerikanska dietister. Värnar de om våra intressen? Nej, det kan du slå dig i backen på att de inte gör. Så socker är helt OK och problemet är istället kalorier. Ja men precis, eftersom 100 kalorier från socker är lika fettinlagrande som 100 kalorier från broccoli. Precis.

Coca Cola har spenderat 120 miljoner dollar sedan 2010 på forskning. Forskning som tveklöst kommer att visa att socker inte är orsaken till fetma. Det får de dollar som allmänläkaren tjänar att framstå som små sievenpiper2växelpengar. 120 miljoner dollar! Och sedan predikar akademikerna om att vi måste följa evidensbaserad medicin, när allt bevis i själva verket korrumperats av kommersiella intressen. Hycklare.

Ta fallet med dr John Sievenpiper. Han är en av de mest frispråkiga, ståndaktiga förespråkarna av socker. Han är konstant i media och försvarar socker. Och så visar det sig att han får pengar från Corn Refiners Association (producenter av socker)!

I sin uppsats i Annals of Internal Medicine där han försvarar, du gissade rätt, socker, har vi intressekonflikterna:

conflicts

Sammanfattning

Som läkare är jag mycket medveten om att akademiska läkares åsikter är ute till försäljning. Det är uppenbart. De spenderar sina dagar med att läsa och skriva om forskning. Vilket är fantastiskt, förutom att läkarna får betalt för att träffa patienter. Så akademiska läkare får ofta inte lika mycket betalt som deras kollegor allmänläkarna. Som kompensation får de pengar från läkemedelsföretagen. De byter sina institutioners prestige mot pengar. Jag vet att det är så. Oturligt nog vet inte allmänheten det.

Så var noggrann med vem du lyssnar på. Det finns mycket reklam som döljs bakom information, vilket du inte ens är medveten om. Till slut måste du bestämma dig för vem du ska lita på, baserat på deras budskap, inte deras titlar. Ditt liv hänger bokstavligen på det.

Jason Fung

Tidigare med dr Fung

Kroppens valuta är inte kalorier – men vilken är valutan?

Hur Kevin Hall ”dödförklarar” insulinhypotesen med spinn

Insulinresistens – det nya paradigmet

Hur du fixar din trasiga metabolism genom att göra precis tvärtom

Misslyckandet för The Biggest Loser och succén med den ketogena studien

Videor med dr Fung

FungFung

FungFung

Fungfung

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.

obesitycode-400x554

4 Kommentarer

  1. jimmie
    Och hur fungerar det i Sverige?
  2. Linn Bladh
    I Sverige är formerna för samverkan mellan läkemedelsindustrin och lärarkåren reglerad sedan 90-talet, vilket jag tycker borde framgå i anslutning till en sån här text. Läkemedelsindustrins möjligheter att finansiera läkares fortbildning är numera minimal, med den lika tråkiga konsekvensen att svenska läkare får allt mindre fortbildning eftersom arbetsgivarna inte riktigt tagit över det ekonomiska ansvaret för fortbildningen på det sätt som det var tänkt.
    Svar: #3, #4
  3. Johan
    Läs Peter Gøtzsche: Dödliga mediciner och organiserad brottslighet : hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg