Svenska barn får allt mer ADHD- och sömnmedicin
Ur SvD:s granskning
Här är ytterligare ett tecken på hur sjukt vårt samhälle är för våra barn. Allt fler bedöms behöva exempelvis amfetaminliknande ADHD-medicin eller sömnmedicin. SvD granskar läget:
SvD: Barnens pillerkarta ritas om
SvD: Läge att hissa varningsflaggor
Ibland kan förstås mediciner behövas och vara ett klokt val. Men vad kan föräldrar göra för sina barn för att de förhoppningsvis inte ska behöva det? Här är några förslag:
ADHD
När det gäller uppmärksamhetsstörningar som ADHD finns det många berättelser om dramatiska förbättringar på LCHF-liknande mat. Kanske är det stabiliseringen av blodsockret som hjälper många barn (och vuxna).
Det finns mig veterligen ännu inga studier som testat strikt lågkolhydratkost mot ADHD, men en stor studie publicerad härom året i The Lancet visar att när man bland annat minskade på socker och lättsmält stärkelse så minskade barns ADHD-problem. Det är alltså tydligt att kosten har stor betydelse.
Utöver detta har tillskott av Omega 3 i ett antal studier visat positiv effekt mot ADHD. Det har garanterat mindre biverkningar än amfetaminliknande droger.
Depression
Många barn och ungdomar behöver även antidepressiv medicin. Det kan vara klokt i utvalda fall. Men varför inte även ge tillskott av D-vitamin och Omega 3 till alla i riskzonen? Båda har i upprepade studier visat positiv effekt mot depressioner, utan biverkningar att tala om.
Vad säger du?
Har du någon erfarenhet av kostförändringar eller kosttillskott till barn med ADHD, depressioner, ångest eller sömnbesvär?
Vi äter till stor del LCHF-kost (jag äter bara LCHF) och under en period tog jag bort gluten och nästan alla mjölkprodukter för honom. Och ja, det var en klar skillnad, men nästintill omöjligt för mig att fullfölja då det serveras annan mat i skolan. Men kosten HAR betydelse. Det kan jag vara först att skriva under på.
Problemet jag insåg var att han redan är annorlunda. Varför ska jag göra honom mer annorlunda? Mina barn äter sällan godis, coca-cola är bannlyst och läsk dricker dom endast vid få tillfällen. Vatten och mjölk är det som dricks hemma. Dom närmaste är fantastiska och när vi umgås allihopa serveras varken läsk eller godis. Men ibland är det tillfällen när smörgåsborden dukas upp och ett förbud är mer energikrävande än att hjälpa honom hålla fokus.
Jag tror inte detta gäller enbart barn med depressiva, ADHD- eller autistiska tillstånd. Det gäller för alla barn. Tänk om fler föräldrar insåg att om man sätter sig ner en stund MED barnen å käkar tex grönsaker med dip, då skulle skulle dom vinna mer tid och mer lugn än att muta barnen med godis och läsk vilket ger dom än mer ostyriga barn att ta hand om samtidigt som dom ska stressa med disk och andra vardagliga måsten. (Om man inte tar med dom i sysslorna vilket ger ännu fler vinster!)
Min fantastiska son går i en allergiklass. Där har han inte ADHD, utan han är allergisk emot socker. Han har en identitet i kosten tillsammans med de andra som inte tål laktos, gluten och annat. Och det har han kommit på alldeles själv :)
Jag önskar att jag hade "råd" att ge honom Eye-Q men de resurserna har jag inte då dosen är max hela tiden för dessa unika barn och hjälpen går inte att få.. än?!
Jag tror att grunden till allt ligger i samhället och inte bara i kosten. Det är dax att börja se sina barn och lära sig umgås! Det är min innerliga tro.. Jag är själv ingen super-mamma. Jag skriker och ledsnar på mina barn som alla andra. Jag stressar. Men jag ger mina barn tid VARJE dag och det har gjort massor för min lilla familj.
Tack för mig!
Linda.
Har själv kämpat med ADHD och depressioner så länge jag kan minnas; fick min första depression i 7-årsåldern och har haft det svårt sen dess.
Började äta LCHF på riktigt, efter att ha bollat fram och tillbaka med det i x antal år, i mars 2012. -35 kg nu och visst mår jag bättre - mitt humör är jämnare och jag är inte lika morgontrött - men "dramatiska förändringar"?
Tror definitivt att kosten har betydelse men det Doc missar att göra och som jag därför vill göra, är att understryka att bättre kost kanske hjälper, men det botar inte problemet: vi med ADHD är fortfarande sjuka och det är endast "ytliga" grejer som blir bättre. Jag har en mängd problem som inte har försvunnit ens litegrann trots min väldigt strikta LCHF-kost; det enda som är annorlunda är att jag mår lite bättre om dagarna och har något mer energi att hantera alla dessa problem. Det är bättre, absolut, men jag - och mig veterligen, ingen annan med samma diagnos - blir frisk på LCHF. Det är en funktionsnedsättning, och lika lite som man kan bli frisk från Aspergers, blir man "frisk" från ADHD.
Jag inser att det här är min historia och inte nödvändigtvis behöver gälla alla (även om jag faktiskt tror att majoriteten av ADHD-sjuka som har tampats med det lika länge som jag, skulle hålla med), men jag tycker Kostdoktorn uttrycker sig lite väl svepande, och intrycket blir respektlöst. Det är en sak att diskutera kostens påverkan på olika sjukdomar och hur det kan bli bättre - vi är alla överens om hur viktig rätt kost är - men att tala om "dramatiska förändringar" får det att låta som att det är svaret på alla ADHD-sjukas böner. Det funkar inte så.
Vill förstås inte tjafsa för jag har stor respekt för Doc och jag gillar den här sidan så ifall någon inte håller med mig lyssnar jag gärna, men det var bara en tanke jag hade. Tog lite illa upp, så var tvungen att lätta på hjärtat.