Kritik mot kolhydratstinna råd till diabetiker i DN!
Allt fler inser att dagens kolhydratrika kostråd till personer med diabetes är genomruttna. De gör såväl barn som vuxna sjukare. Här är en utmärkt ledare i DN av mamman till ett barn som just fått typ 1-diabetes: Priset för vår söta synd
Lämna gärna en kommentar under artikeln!
Se också vetenskapsjournalisten Ann Fernholms kommentar: Ledare i Dagens Nyheter om vårt allt sötare blod
När jag va inlagd och hade precis diagnostiserats, så fick jag vita rostade mackor med ost och gröt med mjölk och sylt på.
Till deras försvar så låg jag dock på kirurgavdelningen (Pga fullt sjukhus), så dom hade väl inte full koll.
350 g kolhydrater per måltid skulle betyda 1400 kcal eller ca 1,4 kg kokt pasta. Det vore verkligen rubbat. 🙂
Sen borde det ju vara en självklarhet att diabetiker skulle kunna få lågkolhydratkost i vården.
Han kom hem med recept på risgrynsgröt och pannkakor, vilket ansågs som bra mat för diabetiker. Dock hade man i recepten bytt ut mjölken mot kaffegrädde och vatten för att minska mängden mjölksocker. Att recepten innehöll risgryn resp. vetemjöl, dvs massor av kolhydrater, pratades det över huvud taget inte om.
Till kaffet serverades rostat vitt bröd med margarin och Findus lättmarmelad, aprikos.
Maken kom hem lika förvånad varje dag, medicindosen ökade och snart var det dags för insulinsprutor.
Sedan upptäckte vi tack och lov lchf. Vi beslöt att testa en vecka, och sedan var vi fast! Jag tror det är över sju år sedan.
Tyvärr avled min man i cancer för några år sedan. Jag fortsätter med lchf och tom katterna är numera lchf-are med spannmålsfritt torrfoder och mycket rått kött.
Förresten, menar du verkligen 350g kolhydrater per måltid? Menar du inte per dag?
När jag lämnade henne igårkväll så hade hon 18,4 efter en topp på 21,2, hon var ju tvungen att ha glucosdropp med insulin i under operationen. Glucosdropp med insulin, visst låter det som ett äktenskap i himlen???.... eller inte....
Då vid 18,4 kommer sköterskan in och frågar: "Vill du ha en smörgås?" Visst låter det som en väg till hälsa och välstånd!
Jag tycker det är enkelt att ordna jättegod festmat med LCHF för vuxna. Men till barn och ungdomar känns det svårare. Jag upplever att det finns ett socialt tryck, både från de unga men också från vuxna, att det ska serveras läsk och finnas gott om godisskålar att gå och ta ur när det är fest. Någon mer som upplevt detta? Och hur har ni hanterat det, i så fall?
Jag har också katt. Får jag fråga vilket torrforder dina får? Och vad för kött? Min får rå köttfärs ibland, det gillas av rovdjur!
Jag bor i Frankrike där svensk godisfrossa är en okänd kultur. Man frossar överhuvud inte.
Aldrig gott om godisskålar för gäster att ständigt ta för sig av när det är fest. Den jämfört med Sverige återhållsamma hållningen tror jag är en naturlig följd av de klokt komponerade måltiderna på bestämda tider och som alldeles av sig själva ligger mycket nära filosofin i LCHF (som ingen hört talas om).
Frossande och sug får ingen uppmuntran.
En annan femma att man hittar fantastiska kompositioner i choklad och marsipan till påsk.
Jag ger katterna så mycket rått kött jag kan. Oftast blir det grishjärta, som kostar under 40 kr kilot. Jag klipper ner det i småbitar, och katterna är galna i detta!
Där du utfordrar både hund och katt med kött, ben och inälvsmat (lever & hjärta)
Orkar man inte det så är mitt bästa tips att köpa Carnia Lynx som torrfoder eller Mjaus blötmat. Inga onödiga kolhydrater som utspädning för att tjäna mer pengar på djurens hälsa.