Hur man säljer årsgammal frukt till barn
Härom dagen såg jag något som jag funderat mycket på sen. Vi hade just handlat i affären. Ett barn på cirka fyra år gick förbi och sög på en inplastad fruktsmoothie (se ovan).
Smoothien innehåller ungefär 80% mosat äpple och 20% mosade jordgubbar. Det intressanta är att butiken även sålde jättefina äpplen och närodlade ekologiska jordgubbar.
Smoothien kostade 16,90:-. Motsvarande mängd färsk frukt kostade mindre än 4 kronor.
Vem väljer inplastad, gammal och dyr frukt istället för purfärsk och mycket billigare? Och varför?
Baksidan
Bebismat till stora barn
Det finns minst tre saker att anmärka på, utöver det hutlösa priset.
1. Smoothien marknadsförs som bebismat, men ändå går många större barn omkring med den. Varför? Är det bara för att det är smidigt och okladdigt att ha maten inplastad? Eller är föräldrar numera rädda för att låta sina barn äta ett riktigt äpple?
2. Hur miljövidrigt är det med denna stora onödiga plastförpackning runt en 120 grams portion, motsvarande ett mycket litet äpple?
3. Hur fräscht är det med en förpackning som står framme i rumstemperatur med ett bäst-före-datum ett år fram i tiden?
Ett bättre och billigare alternativ
Klara, 22 månader gammal, tycker om ett äpple som fika ibland. Det är inte bara extremt mycket billigare och färskare än den inplastade smoothien. Dessutom tar det 15-20 minuter att äta det.
Den tiden och fakumet att äpplet inte är färdigmosat gör att sockret i frukten tas upp långsammare och naturligare. Dessutom får hon en stunds gammeldags hederlig träning av sina mun- och käkmuskler. Något som kan vara en bristvara i dagens färdigmosade snabbmats-samhälle. Vilket kanske bidrar till den epidemi av bettfel som leder till att snart alla barn behöver tandställning för att rätta till det värsta.
Jag rekommenderar gärna att ge friska smala barn en riktig frukt som fika. Och lämna det inplastade dyra industrimoset på hyllan. Det håller sig säkert några månader till.
Vad säger du?
Tidigare
Barn som dricker lättmjölk blir tjockare – igen!
Borde vi hälla socker på all barnmat?
95 kommentarer
Kärlek kan ingen få för mycket av
Nej, min kommentar ovan handlar inte alls om äpplen, kex eller godis. Det handlar om föräldrars attityd gentemot sina barn. Det handlar om att vissa likställer vikten av barnens hälsa med "överpräktighet". Det handlar om barn som råkar illa ut för att deras föräldrar "måste få ta den enklaste vägen". Det handlar om att vissa föräldrar har dåligt samvete gentemot sina barn och detta av en anledning. Det handlar om att vissa inte "orkar bry sig om sitt barns bästa".
Och "småbarnsträsket", vad är det för ord? Luktar felprioritering lång väg.
Vad skulle hända om du struntade i att försöka få honom att äta, tror du? Skulle han svälta ihjäl eller skulle han börja äta av sig själv?
OBS! Detta är inget försök att trycka till eller ifrågasätta din erfarenhet utan bara en ärlig fundering. (Internetkonversation är ju så trubbig i förhållande till samtal i IRL. Man får inte med nyanserna.)
Drogträsk och prostitutionsträsk har jag hört talats om, men aldrig småbarnsträsk.
Det låter sorgligt.
What? 10 kg middagsmat per barn? 10 kg övervikt per barn? Väger barnen 10 kg vardera? Äter du 10 kg till middag för varje barn du har?
Tro det eller ej - min poäng är att vissa här skriver på ett sätt som är helt obegripligt... Ansträng er gärna lite mer, det blir givande för alla.
Snabb och enkel middag låter jättebra, det är nog något de flesta familjer föredrar till vardags, men jag förstår inte vad det har med något träsk att göra.
Om det inte är jambalaya då.
Det går dock verkligen förstå föräldrar som väljer snabbmat med den tidspress som finns idag även om den långsiktiga ekvationen blir bättre om man går ner i arbetstid och investerar i riktiga råvaror istället.
Jag vill hellre lägga skulden på dagens produktutvecklare som plastar in onyttig mat och lägger mycket pengar på reklam för att sälja detta. Kan inte fantasin hos dessa kreatörer flöda i en mer hälsomedvetnare/nyttigare/miljömedvetnare riktning istället? Krispiga friterade (i ohärdat) kokosfett) kålrötter (med lagom salt) i en papperspåse kanske?
Nu handlar det här ju egentligen inte heller om min son, som inte ens gillar fruktpåsarna som startade hela debatten. Men jag vet att det kan finnas många anledningar till att man inte gör som det står i föräldramanualen, så jag skulle bara önska att man inte var så snabb att döma.
Och "Monkan" jag kan lugna dig med att vi är många föräldrar som har vatten i flaskan när vi är ute, jag tror faktiskt inte jag känner någon förälder som har annat med att dricka (utöver ersättning eller välling).
http://youtu.be/5ksZ4hSZ9dw
Äpple + Jordgubbar
istf
Jordgubbar + Äpple
Vad gäller dryck så är vatten det bästa när man är ute och rör på sig. Inget onödigt socker för kropp och tänder och om man spiller blir det blött man inte klibbigt eller fläckigt när det torkat. Och så är det nästan gratis och barnet vänjer sig inte vid att det alltid smakar sött. Så om man nån gång har med typ Mer så blir de lite extra glada den gången.
Vill andra lägga sina pengar på sånt här så gör gärna det. Jag lägger dem på mat istället.
Jag tänkte skriva åt morsa att LCHF gjort mig enormt mycket piggare. Jag har nu tre barn. Då jag hade två var jag som en zombie de första tre månaderna. Nu när jag fick tredje på LCHF avlade jag tio studiepoäng universitetsmatematik under dom tre första månaderna. Det kan inte bortförklaras.
Fler argument:
Den är röd och fin.
Barn har en osviklig känsla för vilka slags produkter som producerar mest skräp per tidsenhet.
Den känns lite lyxig.
Föräldern slipper få halvätna äpplen ligga och ruttna bakom soffan.
Detta eviga snaskande som småbarn sysselsätts med i barnvagnen på bussen är verkligen en svenskhet som ger mig ståpäls.
Misstänker att det är svårt vara förälder när ätande ska undvika skrik och bråk.
Jag noterar hur stressade föräldrarna är varje gång jag är i Sverige.
Vad är det på svenska livsstilen?
I det Paris där jag bor förekommer inte detta oavbrutna snaskande bland barn eller vuxna.
Barnen skriker inte, De vänjs tidigt vid fasta regler hemma och på dagis om när och var man stoppar något i mun. Aldrig tal om att äta var som helst och när som helst. Inslag som lördagsgodis förekommer inte alls.
Jag besöker ibland ett föräldrakooperativt dagis. Det ligger inte alls i tjusiga kvarter men drivs oerhört tjusigt med anställd kock som bakar bröd och lagar maten på ekologiska råvaror som dagligen handlas på torget eller via de allt vanligare kooperativen av lokala odlare.
Barn lärs tidigt det franska systemet att en måltid är en strängt koreograferad upplevelse av fyra olika rätter (små portioner men ändå,) Under eftermiddagen serveras frukt och/ eller en fet osötad yoghurt. Läsk förekommer aldrig, inte heller juicer. Det ständiga svenska mjölkdrickandet upp i tonåren gäller inte. Barn lär sig dricka vatten och får i sig kalk då ost ingår som särskild måltidsrätt.(olika sort varje dag)
Mitt intryck är att den balanserade varierade kosten motverkar sockersug och snaskande.
Alla mammorna yrkesarbetar många är ensamföräldrar och ändå är de betydligt mindre stressade än svenska mammor. Som jag grubblar över anledningen till att livet med barn är så jobbigt i Sverige fast svenskar har så mycket mer pengar och det är så hög standard
på alla nivåer alltifrån det makalöst magnifika stuket på barnvagnarna.
Nästan fettfri lättmjölk innehåller ju hälften så mycker socker som ren läsk, utan det mättande fettet. Tillsammans med frukostflingorna blir det naturligtvis mycket svårt att hålla krav på mellanmål borta bara efter någon timme.
Fattade aldrig varför min systers barnbarn var så enkla att lägga även på sommaren trots att dom var 6 stycken och otrolgt livliga hela dagarna.
Gav våra egna barbarn fettchoklad som dom uppskattande drack: Sockerfritt chokladpulver, kokosfett, smör och lite vispgrädde för en mjukare smak med stavmixer. Sedan lekte dom som änglar tills efter lunch.
Detta har gjort att jag Vägrat att tvinga mina barn att äta något de inte tyckte om.De behövde heller inte smaka på något,det räckte att de sa att det inte var gott.Däremot om det var något och de ville ta det så fick de smaka först innan de lastade på tallriken.
När jag inte åt något så mutades jag med socker för någon näring måste jag ju ha.Jag kom att bli en riktig sockergris,med öppen väg till lustcentrat i hjärnan. Jag utvecklade alkoholism.
Det liknar i mycket min egen uppväxt på 1960-talet, bra mat på regelbundna tider. Jag tippar att mina egna barn kommer att göra likadant. Vem vill ha sockergalna barn?
Där även välling är en stor bidragande orsak! Många barn även i 6 - 8 ÅRS-åldern får fortfarande välling både morgon o kväll I NAPPFLASKA!
Och vilken missvisande bild för barnen.
-Äpple och jordgubbar, hur ser dom ut?
-Simmiga i en röd plastpåse.
Tittade på ett program med Jamie Oliver, där han är i USA och försöker omvända skolbarnen. Från pizzaslices till husmanskost.
Bl a så frågade intervjuaren barnen om de vet hur vissa grönsaker ser ut, och hur de växer. Jag blev alldeles missmodig när de flesta inte visste svaret på ens de vanligaste grönsakerna :(
Varför köper man en sådan här produkt??
Jag har bara skummat genom kommentarerna, men de flesta skyller på tidsbrist och mutor.
Men dra ner på arbetstiden då. Gå ner till 75%. Och ha tid för ditt barn. Men det klart, då kanske man måste ge upp bilen.....OJ, det går inte. Och har man ingen bil, så kanske man måste ge upp IPhonen.....nä, DET går inte!! Vad ska jag då göra i kassakön, medan min skrikiga unge får en muta?
Varför?
Att köpa frukt på påse gör en inte per automatik till en dålig förälder, det hoppas jag vi kan vara överens om. (Det är inte samma sak som att t ex slå sitt barn eller ge barnet en flaska vodka, vilket är oursäktligt oavsett bakomliggande situation.) Det kan finnas massor av anledningar som gör att frukt på påse är ett bra val för just detta barnet och denna föräldern i just den situationen. Men här förutsätts det hejvilt att alla föräldrar som köper fruktpåsar jobbar för mycket så de kan unna sig lyxvaror och åsidosätter sina barn för att blippa på telefonen. Tråkigt, tycker jag och önskar lite mer tolerans för att det inte finns ETT sätt att göra rätt som förälder - det finns massor.
Men tala då om varför du köper en sådan produkt?
Jag är genuint intresserad, och inget annat.
Där jag bor är det helt förkastligt hos många mammor att ge burkmat, det förutsätts att man gör det för att man är lat. Det känns tråkigt att få sneda blickar i affären när man lägger upp sina burkar på bandet - dessa mammor vet ju inget om min situation. Det känns överlag onödigt att man lägger så mycket energi på att hålla uppsikt över hur andra gör - sköt dig själv och skit i andra får man lust att säga (fast det gäller förstås inte hela vägen, när barn verkligen far illa så måste omgivningen ju blanda sig i!).
Så tänker jag om det hela. Tack för att du frågade :-)
Baka eget fröknäcke(recept finns på olika fostbloggar) . Bre på rikligt med smör en bit fet ost. Hamalltid till hands i handväskan när hen kinkar och behöver äta. Nyttigt, gott och ger motion åt magen,tänderna, mun och svalg. Det tar inte lång stund att baka dessa och den tid det tar att bre och göra i ordning, har alla föräldrar tid med!
Ge inte efter för alla dessa onyttiga livsmedel som lockar barnen i affären.
Mvh fammo ( förskollärare i 25 år, numera pensionär)
Jag var själv ett sådant barn. Smal som en sticka, och åt nästan ingenting.
Till slut, så tog föräldrarna mig till doktorn, för det kan ju inte vara normalt att ett barn äter så lite! tyckte de.
Jag fick då aptitretande medicin.
Hela karusellen var helt sanslös i mina ögon. Varför tvinga mig att äta? Jag fattade ingenting.
Nu i efterhand, så undrar jag varför läkaren inte frågade om hur jag mådde och om jag var sjuk ofta m.m. OM det var så att jag verkligen var sjuk.
För jag var aldrig sjuk och mådde prima. Höll på med gymnastik, och fick bra resultat. Inte en endaste sjukdag från skolan. Fejkade mig sjuk ibland, bara för att vara som alla andra.
Och vad åt jag? Jo, helt vanlig husmanskost. Potatismoset var med smör o grädde. Till frukost fick vi stekt ägg med det smälta smöret från pannan ringlat över. En brödbit till, så man kunde svabba upp smöret och äggulan med.
Och massor av olika grönsaker och frukter från mormors trädgård.
När jag och mormor skulle ta fika, så plockade vi bär och åt det med grädde.....mmmmm.
Inte undra på att jag inte åt så mycket, det lilla jag åt av den mäktiga maten räckte.
Sen kom 80-talet med WW med fettsnålt och annan skit. Men DET är en helt annan historia.
Välj dina mål.
Det är såklart lättare och nyttigare att mosa jordgubbar för din baby hemma.