Het debatt om diethets och Mia Skäringer
i Övrigt Mitt inlägg från igår om Mia Skäringers diethets-artikel gav upphov till het debatt.
Det är tydligt att mitt inlägg inte riktade sig mot huvudpoängen med Skäringers inlägg. Hur frustrerande det är att leva i ett hälsostressat samhälle med viktfixering och varje dag nya budord om hur man ska äta och leva. Tveklöst har Skäringer träffat klockrent mitt i prick i det problemet. Man får inte 130 000 gilla på Facebook utan att många känner igen sig.
Jag har inga invändningar mot Skäringers huvudpoäng. Det är ett sjukt samhälle vi lever i.
Mitt inlägg från igår handlar istället om problemet som Skäringers inlägg missar. En katastrofal epidemi av fetma och relaterade sjukdomar, som inte minskar av att inflytelserika personer ser idéerna som underhåller den som en självklar sanning. Fler svenskar än någonsin är överviktiga och vi behöver desperat tänka om.
Men kanske var jag orättvis. När inte ens gamla experter på fetma klarar att skaka av sig mantrat om ”ät mindre och spring mer” så kan man inte kräva att en populär författare, komiker och skådespelerska ska göra det. Hur insiktsfull hon än är.
Het debatt
Hur som helst ledde mitt inlägg om Skäringers artikel till rekord i het debatt på Facebook och fler än någonsin tidigare såg det – redan 75 000 personer. Det gav upphov till hundratals kommentarer – många av dem kritiska – och jag har läst dem alla.
Här är några av de bästa invändningarna:
Andra sidan
Min poäng då? Jag avslutar med Annelie Löfgrens inlägg. Det sammanfattar min frustration över dagens förvirring, mycket bättre än vad jag någonsin kunde göra själv:
Tidigare
Mia Skäringer ger upp vikthetsen – tror hon
Hur jag gick ner över 20kg på mindre än ett år -
http://zpiachlchf.blogspot.se/
Men om du äter dålig processad mat så är det oerhört svårt. Om du istället äter naturlig mat så går det mycket lättare.
Det är inte så svårt att veta vad som är rätt.
Alla vet vad som är naturligt, om vi tänker efter.
Tänk.
Lyssna på din kropp.
Använd ditt eget förnuft.
Billiga transfett-kakor eller ekologiska grönsaker?
Pressade slaktdetaljer från kyckling eller en glad lax?
Läsk eller vatten?
Du vet. Använd ditt förnuft.
Resultatet? 6 kilo viktnedgång på 2 månader, dubbelvikt i marklyft, förbättring i alla stykemoment, vilket gjort att ryggen slutat värka, bättre hållning, orkar 8 kilometer i behagligt jogging tempo.
Bättre hy, inte lika fet längre och en bättre nattsömn. Mina värden är utmärkta, jag har ett BMI på 24, midjemått på 79 och känner mig pigg och stark.
Men ändå gör jag fel? Allt tyder på att mitt sätt fungerar för mig, MEN Usch jag äter potatis och pastas och Gud förbjude även godis ibland.. Tar tillskott av D-vitamin, Zink, Magnesium och Kalk.
Kan vi inte bara sluta döma så förbaskat hel tiden och låta varandra vara ifred? Hur jag ser ut är min sak, vad jag äter är min sak. Jag har inga invändningar mot vare sig det ena eller det andra men låt var och en bilda sig en uppfattning utan att idiotförklara dem..
Ha det gott // Marie
Tack, Annelie Lövgren, för ditt insiktsfulla och starka inlägg! Jag önskade att det kom lika många till del som Skäringers artikel!
Tack alla som förstått vad LCHF betyder och hur en värld av sjuka människor blivit förda bakom ljuset av okunskap och medveten vilseledning för ekonomisk vinnings skull.
Tack till mig själv för att jag stannade på Andreas blogg, då för åtta år sedan, när jag surfade på nätet!
Det har inte alltid varit lätt för mig att ändra livsstil. Men jag har aldrig, inte en enda gång, sedan jag först kom i kontakt med LCHF och startade min resa mot ökad kunskap om hälsa, tvivlat på att detta är rätta vägen mot målet: Ett friskare, rikare liv.
Och Mia Skäringer älskar jag för att hon kan vara så naket utlämnande, öppenhjärtig och rolig (man behöver inte ta allt som hon kritiserar så personligt).
Puss på er alla!
Jag tänker då på den strålning ( elektriska fält,radiovågor,elektromagnetiska fält)som människor utsätts för sedan wifi ,mobiltelefoner,mikrovågsugnar odylikt blivit vanligt. Jag tycker inte försiktighetsprincipen använts utan vi byggt ut utan att ha en aning om hur det påverkar oss människor ( läs på cellnivå)att exponeras för detta under längre tid. Dr Jack Kruse är en i mängden som har åsikter kring vad som pågår sedan införandet av elektrisitet. Intresserad kolla in hans blogg http://www.jackkruse.com
Situationen blir definitivt inte bättre av att falska profeter med förnäma titlar eller statliga myndigheter som med en dåres envishet basunerar ut att vi ska äta 50-60% av vår energi i form av kolhydrater. Så mycket kolhydrater fungerar kanske för människor med hårt kroppsarbete men sådant arbete förekommer inte längre inom arbetslivet. För de som har normala jobb så tror jag att man åtminstone behöver hålla sig under 40% kolhydrater men 30% är nog en klart bättre alternativ.
Vi som äter LCHF i de mer strikta formerna gör det oftast pga stor övervikt, prediabetes eller typ-2 diabets. Alla andra behöver inte äta så strikt för att behålla hälsan, vikten och må bra. Det räcker för dem med ungefär 30% i form av kolhydrater.
Vem är det som har idiotförklarat dig? Och är i så fall den personen representant för en grupp människor som är allt annan än homogen?
LCHF handlar bara om att ha en bra balans i livet, med rätt kost & träning. Pröva det också, se resultaten innan man klankar ner på folk som är framgångsrika redan. Ursäkta mitt språk, men överviktiga tanter är majoriteten av dom som mår dåligt av samhällets "idéal" som tydligen ska vara omöjlig & inte verklighetsbaserad, det handlar om sitt egna liv, vill du köra en Porsche i full fart, eller köra en bil som knappt orkar starta? Blir upprörd.
Man ska inte kasta sten när man sitter i ett glashus...
Slutade läsa där.
Dagens ovälkommna ökande fetma började plötsligt explodera på 90-talet utan egentlig förvarning, och fortfarande utan generellt accepterad orsak. Visst har vi mer socker och HFSC och mycket sötare frukter idag än förr, nu tillgängliga året runt, en del att göra med det. Att SLV och USDA utan något vetenskapligt stöd plötsligt påbjöd att öka kolhydraterna till över 50% av matintaget bör haft en stor roll för fetmans spridande.
Men efter att ha läst merparten av Davis Brödberoende ser allt ut att stämma, då ovanpå allt detta ett helt nytt och metaboliskt otestat vete med mångdubbla avkastningen av det gamla plötsligt introducerades på världsmarknaden runt 1985. Idag är 99% av allt vete som säljs just detta nya vete. Vilket betyder att det finns "överallt".
Det nya vetet höjer blodsockret 50% mer än det gamla och därmed "körde det om" sockret som största blodsockerhöjare, och därmed förmodligen är det den allra största diabetesorsaken idag !
Att många som Mia vill ge upp i den här helt nya situationen är lika klart som att andra som har hittat en "väg ut" som fungerar för dem ibland blir "frälsningsomtöcknade" och vill omvända hela världen. Den bästa rekommendation man kan ge åt en fungerande kost kan vara att ta det lite lugnare och njuta av framgångarna och ett friskare liv med gott nytt hopp om att slippa vuxenblöjan i en bleknande framtid.
Att fortsätta äta bröd, pasta och pizza som vi gjorde förr inser väl dom flesta att det inte går längre. Då är det tråkigt att framstående eller kända personer står upp och säger just motsatsen!
http://www.naturligmatiskolan.se/2014/03/varfor-bloggar-mia-skaringer...
Men problemet är inte människor, dieter och välmående utan själva utbudet av god och hälsosam (men väldigt belönande) mat, samt skitmat som finns överallt jämnt och ständigt. Där har vi det riktiga problemet, vilket leder till drastiska dieter.
Vi lägger för stort fokus på att njuta ihjäl oss av mat, med ett överdrivet fokus på mat överhuvudtaget i kombination med att vi rör på oss för lite.
I ett sådant läge är drastiska dieter för många egentligen det enda sättet att hålla överviktskilona borta.
Ett sjukt samhälle som sagt, inte sjuka människor.
´nough said... =o)
Men om vi anlägger ett genusperspektiv på detta med kosten, och inte bara ett biokemiskt, tycker jag också att hon är ute och cyklar. Vid viktnedgång med LCHF bibehåller och tom bygger man upp sin muskulatur. Det viscerala fettet minskar, midjan framträder, brösten bibehålles, rumpa-lår-höfter krymper men bibehåller även de sina proportioner.
LCHF med sin riktiga mat bygger alltså en STARK kvinnokropp till skillnad från diverse kaloribantningar :). Har liksom svårt att se vad det är som är så hetsigt mer än möjligtvis i Skäringers eget psyke.
Men tycker ändå att hennes artikel vände sej till en klick i befolkningen som faktiskt lider av träningshets och ätstörningar. De är de som står och nyper sej i lite normalt underhudsfett och suckar djupt fast de ofta är trådsmala av allt nötande på gymmet. Det är de som t ex är med i svenska Hollywoodfruar. De har allt redan och därför sitter de och nojar om vikten.
Sen har vi å andra sidan de som har stora problem med vikt och hälsa och för dem är Mias råd om att hoppa av vid trottoarkanten förstås förödande. Men de är inte dem som Mia vänder sej till utan till de som syns i kändisblaskorna där rika kvinnors kroppar kommenteras och döms in absurdum.
Jag är ätstörd sedan 17 år tillbaka. Jag delar denna sjukdom med okänt antal övriga, då det är ett mörkertal och du aldrig vet vem som sitter bredvid dig. Sluta prata om dieterna iallafall, varför ska hela din omgivning veta vad och hur du äter?
Mias poäng är glasklar och livsviktig, tack för det.
Men vad bygger du det på, utöver eventuella tarot-kort?
Den här Mia Skäringer har mått dåligt, hon har försökt banta och träna men hon har bara blivit stressad och fått sämre självkänsla av det. Hon beskyller sedan andra människor för sina problem i Aftonbladet, och blir poppis för att kvinnor känner igen sig i problemet.
Hennes ilska är dock missriktad, och orsaken till problemet missförstått. Att vara arg på de som förespråkar olika kost-alternativ eller träning för att ha orsakat hennes egna psykiska problem, är barnsligt. Att vara emot den svenska kulturen i den mån den värderar strävan efter personlig hälsa, är helt enkelt fel och hon borde sluta.
Orsaken till problemet som hon och hennes fans lider av är etik. Stressen och de psykiska problemen som "träningshetsen" orsakar har sannolikt kommit av att hon försökt vara alla andra människor till lags hela tiden. Hon har kanske bantat för att se snygg ut - för andra, hon har kanske tränat för att verka cool och sportig - inför andra, osv. Det hela är ett "image-problem" och kan komma till uttryck inom mer än bara kost och träning. Allt i livet blir ett rent helvete för en själv om man strävar efter att konstant lägga sin energi på andra, deras åsikter, deras synsätt, deras behov. Man blir ett tomt stressat och olyckligt skal av en människa som känner att man inte duger och drivs av rädsla (i det här fallet för att bli sedd som fet och ful) istället för att drivas av positiv vilja att uppnå någonting.
Och här kommer den kontroversiella men ack så sanna poängen med vad jag vill säga: Mia har sannolikt haft problem på grund av att hon blivit uppfostrad (som de flesta av oss) att tro att egenintresse eller egoism dvs. att agera för sitt egna bästa (utan att skada andra) är etiskt fel, och att leva för att vara andra till lags är etiskt rätt. När en människa av denna övertygelse misslycklas i livet om och om igen (vilket dess handlingsmönster gör nödvändigt) så kommer hos vissa en besvikelse och ilska byggas upp inombords, en ilska mot den eller det som orsakat problemen, även om man inte vet vad. I sinnet på en oeftertänksam person kan detta leda till vad vi har sett här: man plockar någon annan människa eller grupp på måfå, t.ex. de som har en egoistisk strävan efter personlig hälsa, och anklagar dem. Det gör ångesten begriplig. Dom gör ju trots allt etiskt "fel" så borde inte deras beteende ha dåliga konsekvenser för andra? Nej, de som i själva verket borde anklagas är politiker och spridarna av självuppoffrings-etiken. Så vill jag rekommendera att man tolkar det här.
Om vad jag sagt låter nytt men intressant för någon läsare hänvisar jag hit: http://www.aynrand.org
Det är väldigt svårt att värja sig från dessa frågeställningar, utan att verka avvisande. Och nåt som är lite intressant är att andra verkar tro sig veta vilken diet/kosthållning jag har genom att påpeka t.ex "jag träffade en annan person som också äter GI"... Hmmm, jag har nog aldrig ens nämnt GI, ändå är det så folk tolkar att jag äter, trots att jag äter mer LCHF-liknande kost.
Så min fundering är: Varför måste andra människor hitta ett fack att placera mig i?
Ha ha då är jag en fullfjädrad alkis då som inte äter lågkolhydrat även om jag tycker det är intressant att läsa härinne på bloggen.
Det är synd om alla dem som inte förstår att det är en möjlighet, inte ett tvång, att välja att äta på ett visst sätt. Det finns ingen LCHF-polis, GI-polis, Low fat-polis eller andra som tvingar folk att äta elller se ut på ett visst sätt. Det handlar inte om utseende eller vikt, det handlar om förutsättningarna för att ha en god hälsa, och MAN VÄLJER SJÄLV.
Det är synd om dem som har så låg självkänsla att de inte klarar att tänka själv utan känner att de måste jämföra sig med andra för att kunna definiera sig själv, men det är INTE NÅGON ANNANS FEL. Det är inte LCHFs, Kostdoktorns, med fleras fel att Mia Skäringer mår/mått dåligt...men hon kan kosta på sig att raljera över dem som gjort ett aktivt val och är glada för sitt nyvunna självmående.
Men som vanligt..."Ingen tar skit i de lättkränktas land"...det är bara att skylla på samhället eller någon annan för att man mår dåligt och för att det finns en "hälsohets". Men såklart stämmer alla stackars offer in i kören och pekar finger och skyller ifrån sig....som vanligt.
Är det någon som förtjänar kritik från Mia och hennes förnärmade/kränkta följeslagare, är det Livsmedelsverket, många företrädare för vården och en massa okunniga journalister som okritiskt sprider myter om vad som är hälsofarligt eller nyttigt att äta...inte de som vågar trotsa uppenbart felaktiga kostråd och gå sin egen väg.
Jag har alltid gillat Mia för hennes skärpa och humor men nu föll hon pladask till golvet...i synnerhet efter reklamuppdraget för ProViva-skräpet. Det räcker att vara läskunnig för att se att deras spannmålsvälling är sockervälling, som ingen människa borde hälla i sig.
Kunskapsskymning! ;-)
LCHF är något som SLV borde ta till sig och ännu fler läkare borde rekommendera.
Jag äter i och för sig kolhydrater, långsamma sådana. Tränar mycket. Lär mig i dagsläget att äta lämpligt för den träningsmängd jag gör och för att kroppen ska bygga muskler - "går på diet" alltså. Fastän jag har ett BMI på 19 och låg fettprocent på kroppen. Jag har ätit för lite för länge, för att få de resultat jag vill ha. Vilket budskap är det som riktas till mig? Att jag är en slav för smalhetsen i samhället för att jag vill lära mig att äta rätt? Är jag ett dumhuvud, en tomburk, en kropp som förlorat sin medvetenhet för att jag prioriterar träning och för att jag lägger fram näringsrik, nyttig mat på mina tallrikar istället för ta-en-kaka-till? Jag har gått ner tjugo kilo. Inte för att bli smal, utan för att jag har typ två-diabetes på båda sidorna av min familj. För mina barns skull, som hade en mamma som inte orkade leka. Och för min egen skull, för att jag är en sådan där som lägger fettet i buken när jag är normalviktig på gränsen till övervikt.
Man ska vara nöjd med de val man gör, oavsett vad. Det är en del av det budskap Mia Skäringer vill förmedla och det håller jag med henne om. Man ska förändra sitt liv för sin egen skull och inte för någon annans. Men man kan också undvika att raljera avundsjukt över smala kvinnor, oavsett det är produktionsbolagskollegan eller kändiskollegan, som har valt en annan livsstil än sin egen.
Så när Annelie Lövgren säger sig förmedla sanningen så är det hennes och vår tids sanning, det rådande paradigmets sannig. Och kan det vara så att övervikt och fetma inte är orsaken till att vi dör i förtid, utan ett symptom orsakat av andra faktorer?
Givetvis är god hälsa viktig! Men för att ha god hälsa måste man må bra både fysiskt och psykiskt...