Hur man går ner i vikt: Se över medicinering

30 oktober 2012 av i Läkemedel, Viktnedgång

Vill du gå ner i vikt? Här är nummer 9 av mina 17 bästa råd, med de viktigaste först. Du kan läsa alla publicerade råd på sidan Svårt gå ner i vikt?

Det första och viktigaste rådet var att välja lågkolhydratkost, sen att äta när man är hungrig, äta riktig mat, mäta sina framsteg smart, tänka långsiktigt, undvika frukt, öl och sötningsmedel. Här är nummer nio:

9. Se över medicinering

Många receptbelagda mediciner – och enstaka receptfria – kan bromsa viktminskning. Naturligtvis behöver du diskutera eventuella förändringar med din läkare. Här är de tre värsta bovarna för vikten:

Insulin-sprutor, särskilt vid högre doser, är antagligen det värsta hindret för viktnedgång (undantag: normala doser vid typ 1 diabetes är förstås både ok och livsnödvändigt). Det finns tre sätt att minska ditt insulinbehov:
A. Ät mindre kolhydrater. Ju mindre kolhydrater du äter desto mindre insulin behöver du, var noga med tester av blodsocker och anpassning av doser. Detta underlättar viktminskning rejält.
B. Om första alternativet inte räcker kan behandling med Metformin-tabletter (i dosen 2-3 gram/dag) minska insulinbehovet (gäller främst typ 2 diabetes).
C. Om det inte räcker för att klara sig utan insulin kan typ 2 diabetiker testa lovande nya mediciner som Victoza eller Byetta. De minskar insulinbehov och ger ofta tydlig viktminskning.
Andra diabetesmediciner. Insulinfrisättande tabletter (s.k. sulfonylurea-preparat) ger ofta viktökning. De inkluderar Mindiab, Euglukon, Daonil och Glibenklamid. Tabletter som Avandia, Actos, Starlix och NovoNorm tenderar också att öka vikten. Men inte Metformin. De nyare injicerbara medicinerna Byetta och Victoza ger ofta viktminskning, men de långsiktiga effekterna är okända. Mer om diabetes.
Kortison i tablettform är en annan vanlig bov (exempelvis Prednisolon). Kortison ger ofta viktökning i längden, särskilt vid högre doser (exempelvis mer än 5 mg Prednisolon dagligen). Tyvärr är kortison ofta nödvändigt för de som får det utskrivet, men dosen bör justeras ofta så att man inte tar mer än nödvändigt. Astmainhalatorer eller annan lokalbehandling, som i kräm eller nässpray, ger knappast någon märkbar påverkan på vikten.

Utöver de vanligaste tre (ovan) kan följande mediciner också öka vikten:

Neuroleptika/antipsykotisk medicinering kan ge viktökning. Detta gäller särskilt nyare mediciner som Zyprexa (Olanzapin). Ibland går det att byta till ett bättre alternativ. Mer om schizofreni.
Vissa antidepressiva mediciner kan ge viktökning. Det gäller äldre tricykliska antidepressiva som Tryptizol, Saroten och Klomipramin; likväl som nyare droger som Remeron (Mirtazapin). Litium som används vid manodepressivitet ger också ofta viktökning i varierande grad. De vanligaste antidepressiva medicinerna, s.k. SSRI, exempelvis Citalopram eller Sertralin, ger sällan märkbar påverkan på vikten. Mer om depressioner.
Vissa preventivmedel kan bidra till lätt viktökning, särskilt de som bara innehåller gulkroppshormon och inte östrogen, exempelvis minipiller, p-sprutor eller p-stavar. Mer om fertilitet.
Blodtrycksmediciner i form av betablockare kan ge en liten viktökning. De inkluderar Seloken (Metoprolol) samt Atenolol. Mer om högt blodtryck.
Epilepsimediciner, exempelvis Karbamazepin eller Valproat, kan ge viktökning. Mer om epilepsi.
Allergimedicin i form av antihistaminpreparat kan ge viktökning, särskilt vid höga doser. Kortison är ännu värre (se ovan). Mer om allergier.

Mer

Läs alla råd på sidan Svårt gå ner i vikt?

46 kommentarer

Toppkommentarer

Fia
30 oktober 2012 11
"De vanligaste antidepressiva medicinerna, s.k. SSRI, exempelvis Citalopram eller Sertralin, ger sällan märkbar påverkan på vikten."

Enligt vem/vad? De här medicinerna måste höra till de absolut med underrapporterade gällande biverkningar. Det saknas i listorna över biverkningar i fass många av ganska svåra sådana jag vet relativt många drabbats av.

Vilket fall som helst så gick jag från normalviktig (BMI 20) tonåring till BMI 31 på ca 10 månader på SSRI i ganska låg dos. Det är en extrem viktökning för någon som tidigare inte varit över BMI 25, och utan att jag drabbats av någon ätstörning typ bulimi.
Viktökningen avstannade direkt medicinen sattes ut, dock försvann övervikten inte automatiskt.

Läs vidare →
Tuva
31 oktober 2012 7
Zoloft fick i alla fall mig att gå upp från ca 80 kilo till 110 inom loppet av några år.
Efter att ha slutat (försöka och misslyckas ohyggligt) att äta som man ska: fullkorn, frukt, växtoljor o.s.v. (vilket ledde till ett sötsug jag inte klarade att stå emot..) och börjar äta livsfarligt mycket fett istället slapp jag plötsligt mina återkommande depressioner. Och gick ner 27 kilo.
:-)

Läs vidare →

Alla kommentarer

1
Lina
30 oktober 2012
Jag fick rådet av en läkare att ta antidepressiva då jag hade magproblem. Han sa att det skulle normalisera tarmen. Detta var inget jag ville ha, utan jag äter hellre LCHF och är symptomfri den vägen istället. (Har testat negativt för glutenintolerans och Crohns.) Var detta ett konstigt råd eller är det många läkare som skriver ut antidepressiva mot magproblem?
2
Joakim
30 oktober 2012 1
En tanke kring dessa "gå ned i vikt" tips bara:

Antagligen så kan väll utsöndring av olika hormon osv(de tips du tar upp) hos en person A leda till att mer fett mm lagras in i kroppen, och leder till ökad kroppsvikt, istället för att användas som energi bli till värme osv(dvs), än jämfört med en person B.

MEN, hur stor påverkan har detta egentligen om man ställer dem i relation till "kalorier in-kalorier ut".

Är faktiskt nyfiken, så är ingen "dömande ton" i denna kommentar.

Svar: #3, #4
3
Svar på kommentar #2 av Joakim
D
30 oktober 2012
Joakim jag rekommenderar dig att titta på föreläsningen Why we get fat av Gary Taubes.
4
Svar på kommentar #2 av Joakim
Dr Andreas Eenfeldt
30 oktober 2012 5
Hormonell balans påverkar våra kroppars funktioner och vårt beteende. Det i sin tur påverkar i högsta grad både kalorier in och kalorier ut.

Det är alltså inte frågan om antingen eller.

Den misslyckade tron att det BARA är kalorier in och ut man behöver fokusera på leder lätt till att man får kämpa mot kroppen och gå hungrig och trött. En evig uppförsbacke tills man ger upp.
5
Naturist
30 oktober 2012
Men medicinerna i sig ger väl ingen viktökning, utan det är väl så att hungerskänslorna och aptiten stegras av medicinerna, och därmed ökar matintaget och kalorier in. Eller??

Svar: #7
6
Sara
30 oktober 2012 1
Till lina: jag är ingen läkare men har IBS. Antidepressiva kan hjälpa vid IBS framförallt vid kraftiga smärtsamma kramper. Gjorde det för mig. Nu efter behandlingen så har jag inga kraftiga krampanfall längre. Tror teorin är att kramperna beror på obalans i signalsubstanserna i magens nerver vilket antdepresiva kan balansera.
7
Svar på kommentar #5 av Naturist
Dr Andreas Eenfeldt
30 oktober 2012 4
Antingen det eller så minskar de kalorier ut, bromsar förbränningen. Slutresultatet blir detsamma.
8
Lina
30 oktober 2012
Tack för svar Sara. Någon mer som ver något om detta? (Kommentar nr 1)

Svar: #24
9
Lene berggren
30 oktober 2012
Hej

Rigtig godt indlæg. Jeg vejer ca 10 kg. for meget og har en BMI på 26. Jeg dyrker motion, og troede at kroppen skabte kortison af naturlige veje? Gør den ikke det?
10
Aleksandra
30 oktober 2012
Hur är det med Levaxin?
Påverkar det möjligheten för viktnedgång på något sätt?
11
Wille
30 oktober 2012
Ojoj. Jag fick kortisontabletter (prednisolon) för min jobbiga återkommande nästäppa. Jag ska ta 3 tabletter dagligen, dvs 30 gram. Inte undra på man la på sig några kilon men att slippa vara heltäppt i näsan och prata i telefon funkar inte det heller.

Man tar ju inte denna mängd varje dag utan bara då det behövs.

Svar: #32, #39
12
Alexandra
30 oktober 2012
Angående punkt 1a&b, detta gäller alltså inte typ 1? Jag började med LCHF för två år sedan och gick på ett halvår ner ca 13kg, som jag efter ett rejält uppehåll har lagt på mig igen. Nu går jag inte längre ner och tar mer insulin än någonsin, trots att jag äter LCHF igen. :(
13
Naturist
30 oktober 2012 2
Mediciner är som de är; ett sammelsurium av kemikalier som påverkar vår kropp. Vissa ökar hungern, andra minskar den. Vissa påverkar vår hormonbalans, andra slår ut den.
Hur de i slutändan påverkar oss, är det ingen som vet. Ofta blir det OJ!! det gick åt helsikka! T.ex. Neuroleptikum för ett 30 år sen
14
Fia
30 oktober 2012 11
"De vanligaste antidepressiva medicinerna, s.k. SSRI, exempelvis Citalopram eller Sertralin, ger sällan märkbar påverkan på vikten."

Enligt vem/vad? De här medicinerna måste höra till de absolut med underrapporterade gällande biverkningar. Det saknas i listorna över biverkningar i fass många av ganska svåra sådana jag vet relativt många drabbats av.

Vilket fall som helst så gick jag från normalviktig (BMI 20) tonåring till BMI 31 på ca 10 månader på SSRI i ganska låg dos. Det är en extrem viktökning för någon som tidigare inte varit över BMI 25, och utan att jag drabbats av någon ätstörning typ bulimi.
Viktökningen avstannade direkt medicinen sattes ut, dock försvann övervikten inte automatiskt.
15
Thomas B
30 oktober 2012 1
Olika syntetisk tillverkade kemikalier uppblandade med äkta grunämnen i samverkan.
Tacka fan för att de ställer till det i slutändan i en så kallad cocktaileffekt.
Och ingen vet var det kommer att sluta.
Förutom att mänskligheten håller på att gräva sin egen förtidiga grav med hörntänderna
istället för en önskan om evigt besvärsfritt liv.
Antibiotiskaresesistenta bakterier....
Jo, tjena...... Glöm det.........
Amagedon, gott folk.
16
Bo
30 oktober 2012 2
Thomas B,
Vi "the gräsrötterna" vet mera och mera, börjar vakna upp, visa om att myndigheterna sover vid rodret, gäller olika saker:

Kost: LCHF/GI av naturliga livsmedel utan kemikalier, skonsamt odlat och tillagat.

Hygien: Tvål, tankkräm, schampo, smink av naturliga ingredienser istället för denna kemikaliesoppa som finns därute, till och med de som säljer dessa produkter låter bli att använda dom.

Medicin: kanske inte ska ta alla vacciner/statiner/piller/pulver vid närmare eftertanke.

Ekonomi: fler och fler blir övertygade om att överge fractional reserve lending, stater förbjuds att låna av andra stater/bankirer. Så kan t.ex Grekland komma igen, se på Island de är hjältar och skuldfria, gav bankirerna fetfinget.

med mera med mera. bara några axplock av det som jag undersökt, så du ser att det finns hopp :)

Framtiden är ljus men det är upp till oss "the gräsrötterna" att agera förstås.
17
Thomas B
30 oktober 2012 1
Bo,Tack
// t.o.m. de som säljer dessa varor låter bli att använda dem//
Håller med dig. SÅ...Å Sant.
Jag är bara lite deppig över att det går så låånnggssaammtt med vårt paradigmenskifte.
Ha det bra, alla./Th.
18
Bo
30 oktober 2012
Lite o.t
sorry doc men Thomas behöver lite uppmuntran :)

Thomas,
På sina håll går det fort, här är en länk om icesave, intervju med en isländsk vikingakvinna som ger hopp i dessa ekonomiska depptider, Grekland skulle gärna göra detsamma önskar jag mej, hur realistiskt det är vet jag inte då jag inte är en ekonom.
http://www.youtube.com/watch?v=wca0-2HGu-I

Hon är en vardagshjälte liksom Doc och andra, detta rör förvisso ekonomi. men är ekonomin bra så ökar chanserna att man har råd med t.ex smör och riktig mat i våra skolor och på våra ålderdomshem så helt o.t är det inte i slutändan. Med en bra ekonomi har man råd med en bra mat och därmed ökad hälsa.
19
Cissi
30 oktober 2012
Fråga till Doc; finns det någonting skrivet om fexofendinhydroklorid (antihistamin) och viktpåverkan.
20
Bo
30 oktober 2012
Ibland behövs det fruntimmer för att nåt ska hända, var kvinnorna på Island som tyckte att nu får det fanimej räcka. När mammorna blir förbannade då hukar sej makthavarna he he,

God bless.
21
Ann Kristin
30 oktober 2012
Kämpar med att komma igen efter stroke, har artrosvärk och trots 1500 kcal och lchfdiet händer inget med vikten. I fredags fick jag en våldsam attack av karusellsjuka (ett tillstånd som drabbar balansnerven i innerörat) och fick efter åtta timmars ständiga kräkningar ta ambulans till akuten. Det är ingen vanlig yrsel, det är verkligen som att åka snabb karusell, helt vidrigt. Ja, nu är jag hemma med Prednisolonkur, (kortison) och har trots alla kräkningar och ganska lite mat under fyra dagar redan ökat fem kg i vikt. Jag har ca en veckas kur kvar, med stora doser och undrar hur länge dessa jobbiga kilon i form av vatten i främst ben och händer kommer att sitta kvar. Jag underkastar mig behandlingen, men blir så less. Kan det inte bara få vara bra?
22
ks
30 oktober 2012
jag är också intresserad av att veta hur viktökning uppkommer vid kortisonbehandling.

blodsockerhöjning, vattensamling, aptitökning...?

/typ1 med 30mg prednisolon
23
eva-britt
30 oktober 2012 1
Jag har PMR sedan ca 2 år tillbaka och äter i dags läger 15 mg Prednisolon. Äter LCHF sedan 4 år tillbaka och har INTE ökat i vikt. Som mest åt jag 30 mg...Har ett rent helvete med mina muskler och särskilt i låren samt bäckenet. Har idagarna kontaktat en privat läkare i ett annat land som rekommenderade mej att utesluta Mejerieprodukter. Kanske att jag är överkänslig mot detta. Vet ingen annan som har PMR och äter LCHF men många som äter s.k. ''nyttigt''..Vill inte äta dessa tabletter men kan absolut varken gå,sitta eller stå om jag inte tar dem....Jag som mådde så bra......
KRAM eva-britt
24
Svar på kommentar #8 av Lina
Josef Boberg
30 oktober 2012 1
Lina - Donat Mg skulle kunna vara värt att pröva = extremt rikt på ortomolekylärt magnesium = biologiskt magnesium som lätt tas up av mag- och tarmsystemet.

Det säljs numera i Sverige genom livsmedelsgrossisten PlivitTrade. Vidare uppgifter om vilka butiker det finns i Din närhet - får Du genom att ringa Tomas Fahlström, telefonnummer 0490-21910 / 070-304 88 90, email tomas.fahlstrom@plivit-trade.com
25
stefanolo
31 oktober 2012 4
Jag lider verkligen med er som har svåra sjukdomstillstånd och tar många olika mediciner med trista biverkningar. Hade varit fantastiskt om alla sjukdomar kunde lindras/botas med kosten (LCHF) men tyvärr är det väl inte så, men genom kosten kan man i alla fall ge kroppen ett så bra utgångsläge som möjligt genom att äta vår ursprunglig/artegna föda och utesluta socker, (alla) spannmålsprodukter och för mycket av de mest stärkelserika produkterna.

När någon skriver/säger att de "äter LCHF" blir det lätt en förenkling och ganska svårt för andra att veta vad som menas. Kanske bra att specificera vad och ungefär hur mycket av varje sak man äter så blir det lättare för Doc och andra att komma med feedback. Jag uppfattar LCHF som en "ram" inom vilken många variera sig ganska mycket och fördelningen mellan fett, protein och kolhydrater varierar högst betydligt. Själv (och så gör nog många, men inte alla) utesluter jag allt socker, alla spannmålsprodukter, äter minimalt med kolhydrater (i form av grönsaker/rutfrukter), ingen frukt förutom avokado, ca 20 % protein, 75% fett vilket lämnar ca 5 % utrymme för kolhydrater (oftast i form av de som finns i grädde/crème fraiche, en mindre mängd bär, lite broccoli eller paprika). Jag tror att det är bra att man inte missar att lägga till D-vitamin-, Omega3- och eventuellt något annat tillskott då man kanske inte alltid får i sig tillräckligt genom den mat vi har tillgång till. Många inklusive mig själv äter nog för lite inälvsmat, fet vildfångad fisk och gräsbetat/naturbeteskött.
26
Tuva
31 oktober 2012 7
Zoloft fick i alla fall mig att gå upp från ca 80 kilo till 110 inom loppet av några år.
Efter att ha slutat (försöka och misslyckas ohyggligt) att äta som man ska: fullkorn, frukt, växtoljor o.s.v. (vilket ledde till ett sötsug jag inte klarade att stå emot..) och börjar äta livsfarligt mycket fett istället slapp jag plötsligt mina återkommande depressioner. Och gick ner 27 kilo.
:-)
27
Lisa
31 oktober 2012
Någon som har synpunkter/erfarenheter av p-piller i samband med lchf och/eller viktnedgång? Har senaste tiden börjat fundera en hel del på hur dessa hormoner verkligen påverkar oss.
28
Gislöv
31 oktober 2012
Har fått ny epilepsimedicin, Lamortrigin ratopharm 200 mg
Kan denna medicin också göra det svårt att gå ner i vikt?
Äter både D-vitamin och Omega3.
29
Bengt Nilsson
31 oktober 2012 1
Jag talade med en 70-årig bekant som nämnde att han hade ätit LCHF under sommaren och gått ner några kilon.

Han hade tyvärr slutat med LCHF efter en månad eftersom han tyckte att maten stod honom upp i halsen.

Efter gårkvällens buffé så känner jag också att maten står mig upp i halsen.

Det är 15 timmar sedan jag slutade ät av buffén och är fortfarande mätt.

Att det blir på det här viset beror på att jag som vanligt äter för fort och för mycket.

Jag äter för lättuggad mat. Jag borde kanske börja äta gummiartade köttbitar...

Min lösning kommer som vanligt att vara att jag avstår att äta tills jag blir hungrig.

Sidan http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt/
skulle kanske ha ett separat tips om detta (maten står upp i halsen), trots att det egentligen gäller tips nr 2 (Ät när du är hungrig).

/Bengt
30
Ann Kristin
31 oktober 2012 2
Stefanolo: oavsett sjukdomstillstånd upplever nog de flesta att man mår bättre med lchf. Jag gör i alla fall det, och inga sjukdomar som drabbat mig har koppling till lchf, även om läkare har varnat mig :) Jag äter ungefär som du beskriver, och bara gräsbetat kött, vildfisk (och gärna inälvsmat, om det fanns att tillgå).

Det går i steg att förändra kosten och nästa steg är fettkaffe och framför allt: ketonmätning. Ibland känns det hopplöst att inte bara kunna äta "normal" mat, men alternativet lockar inte. Men en och annan mandarin kan jag inte motstå ;)
31
Ann Kristin
31 oktober 2012 1
Lisa: har passerat klimakteriet nu, men i ungdomen började mina problem med p-piller, särskilt minipiller. Efter fyra graviditeter, bl a med svår toxikos, steg vikten ytterligare. Har ätit först husmanskost (eget jordbruk) och sedan Medelhavskost hela livet, kontroll på kalorier, socker och lite fett. Jag är övertygad om att hormoner spelar en stor roll i det här. Snart kommer nog studierna på bred front.
32
Svar på kommentar #11 av Wille
Kattmoster
31 oktober 2012 1
Jag lider av närmast kronisk nästäppa men när jag håller kolhydraterna på riktigt låg nivå är näsan hur klar och fin som helst. Då andas jag med näsan utan problem.
33
Tomtefar
31 oktober 2012 2
"Nya modernare och bättre preparat", vill läkemdelsindustrin ofta sälja in - mest för att de tjänar MYCKET mer pengar så länge de är patentskyddade.

P-piller har kommit i olika "generationer" av preparat. Det nya skall alltid ge mindre viktuppgång, mindre risk för proppar, mindre acneproblem, mindre sänkning av sexlust, mindre personlighetspåverkan osv. Endast några få biverkningar står med första åren. Med tiden kommer det alltid fram att de är lika dåliga eller sämre än föregångarna, så man blir tvungen att rekommendera de gamla istället. Mitt tips kring preventivmedel är att åtminstone PROVA vanlig kopparspiral. En del får jobbiga menstruationer och mellanblödningar och får ta ut den, men de som inte påverkas märkbart av det har mkt att vinna jämfört med piller. Lite rikligare mens är än på P-piller är inget konstigt, eftersom man vanligen får mindre än normalt på pillrena.

SSRI och tricykliska antidepp-mediciner är intressant på samma sätt. Jag har följt ett par genom åren genom att kolla i Fass. Zoloft ("Zoo på loftet" sertralin) och Anafranil (klomipramin). Just för att, tidigt när den "nya revolutionerande" Zoloften kom på 90-talet så skulle den vara så oerhört effektiv och ha nästan inga alls av de biverkningar man kopplat till de äldre preparaten. Det lät ju så bra att det är liksom "målsökande". För att tidigt bevisa fördelarna vad gäller biverkningar, utfördes på beställning av "någon" (kan väl inte ha varit Pfeizer själva väl?) en jämförelse mellan just Zoloft och Anafranil. Resultatet var klar seger till det nya ultimata SSRI-pillret. Fast det skulle visa sig inte vara så konstigt. Gruppen som fick Anafranil fick en dos långt över terapeutiskt rekommenderad dos, medan man ansåg att Zoloft var ju så superbra att man kunde ge en ganska låg dos.

Tittar man så i en gammal Fass-katalog från 90-talet så kan man se att listan på biverkningar är jättelång på Anafranil (som funnits sedan 70-talet), medans listan på Zoloft ser ganska harmlöst kort ut. Jag sade, vänta några år så kommer det visa sig vara ungefär samma skit. Och för varje år som gått har listan under Zoloft blivit allt längre, och idag är det inte mkt som skiljer. På papperet ser fortfarande det gamla Anafranilet lite värre ut, men å andra sidan är det fler som har svårt att sätta ut Zoloften utan jobbiga utsättningssymtom än Anafranil (utsättningssymtom är förresten ett finare ord än abstinensbesvär, troligen genomtänkt av läkemedelsindustrin för att folk lättare kopplar abstinens till knark och andra beroendeframkallande medel. Jag kallar det dock gärna för dess rätta namn - man får ABSTINENSbesvär av olika svår grad när man sätter ut SSRI!).

Jag är inte helt emot SSRI, bara att jag anser att endast ett fåtal av de som får dem, bör få dem, då medlen ingalunda är så träffsäkra och återställande av balans i signalsubstanserna som man vill göra gällande. De "rör om i grytan", och ibland får det positiv effekt (oftare hos de so är riktigt under isen), men i de flesta fallen (anser jag, dvs inget vetenskapligt underlag) har det negativa effekter som tar tid för kroppen att återställa efteråt.
34
Ann Kristin
1 november 2012
Efter min stroke och tillhörande närminnesproblem ville min läkare skriva ut antidepp, trots att jag absolut inte har haft några problem med just det. En stroke är trist att få, men jag känner mig mentalt stark och snarast glad än deppig.

Svar: #35
35
Svar på kommentar #34 av Ann Kristin
Tomtefar
2 november 2012
Slentrianmässighet från läkaren. Eftersom depression är väldigt vanligt efter en stroke så tycker hen väl att hen är duktig som vet vad som brukar behövas, utan att ta reda på i det specifika fallet om så föreligger. Alla patienter skall klumpas ihop efter samma protokoll ju...

Alla läkare är dock inte robot-diagnoserande, utan det finns faktiskt också sådana som gör individuella bedömningar och följer upp det ifall det avviker från det vanliga.
36
Jens
2 november 2012 2
Lina,

Du fick SSRI för din mage för att de minskar stressen och för att dina besvär är stressrelaterade men det sade inte läkaren rakt ut för att många blir arga och menar att de visst inte har mentala problem.

Det autonoma nervsystemet innerverar (är kopplat till) mag-tarmkanalen och därför kan allmän stress direkt påverka magen på ett kraftigt sätt. SSRI tenderar att minska stresshormonerna kortisol och katekolaminerna till förmån för en ökad serotoninsyntes, då de binder till olika slags serotoninreceptorer med olika affinitet.

Magbesvär är väldigt ofta just stressrelaterade.

Svar: #37
37
Svar på kommentar #36 av Jens
Tomtefar
2 november 2012
Samtidigt är serotoninet ännu inte helt vetenskapligt bevisat hur det fungerar i alla aspekter, och till saken hör att mkt av en kropps serotonin återfinns just i/runt magen. En genom SSRI påverkad balans där, KAN ha en direkt koppling till magfunktionen utan att hela orsaken behöver indirekt hänvisas till det mentala tillståndet. Man kan här också tänka på att många som har en fungerande mage men mår dåligt mentalt, kan få sämre mag-/tarmfunktion av pillren även om det mentala blir bättre eller oförändrat - därmed kan det på gott eller ont (beroende på individ) finnas en direkt koppling mellan SSRI och matspjälkningsorganen.

Om jag inte missminner mig, så var den gamla "stressmagemedicinen" Cantil/mepensolat (som inte längre skrivs ut i Sverige) från början menad att framställa ett antidepressivt medel, men det tog en annan riktning sedan och blev en medicin mot överaktiv mage, då den effekten var påtaglig medan ngn förbättring av depression/ångest inte kunde påvisas. Jag är inte säker på detta, utan det var bara vad min husläkare berättade för 15 år sedan. Jag vet således heller inte om Cantil påverkar serotoninet, och det är svårt att få info om det eftersom det är avregistrerat på Fass.
38
Lina
2 november 2012
#36 och 37. Tack för svar. Intressant det där, och jag har varit deprimerad för 7-8 år sen men tog inga piller då heller, utan gick i terapi vilket hjälpte tillräckligt. Kanske skulle piller hjälpa nu för magen- men det känns för osäkert för att gamlba med det. Jag hoppas på att en bra livsstil kan sätta min kropp i balans till slut.
39
Svar på kommentar #11 av Wille
Britt-Mari
2 november 2012
Wille, jag har också nästäppa och behandlar det med kortisonspray, Becotide Nasal. Ger ingen viktuppgång!
40
AnetteB
2 november 2012
Jag har kronisk värk i nacken på grund av olycka. För några år sen tog en av alla stafettläkare som nästan enbart gick att uppbringa på min vårdcentral, bort min dåvarande medicin och bytte mot epilepsimedicinen Lyrica, som då hade blivit alltmer "populär" att medicinera mot värk av olika slag. (Den verkar många gånger vara ypperlig mot nervvärk och fibromyalgi, men sådant har inte jag...)

Detta var den otäckaste medicin jag nånsin ätit, med viktuppgång, fruktansvärt konstigt humör och konstant trött. Efter ett par månader började jag dagdrömma om självmord, utan att ens vara särskilt deppig eller så. :(
Jag stod ut lite mer än ett halvår, sen satte jag ut den själv, utan någon läkares överskådan och det tog inte lång tid förrän allt detta nämnda ovan försvann.. Riktigt otäck medicin tycker jag och känner att om biverkningarna är långt värre än vad det verkar mot ens besvär, då går jag hellre med konstant värk...

Det som var så konstigt med viktuppgången på denna, var att jag inte tyckte att jag åt så speciellt annorlunda mot innan för jag sov ju bara, utan jag bara blev större ändå liksom...?! I och för sej så blir man nog inte smal av att sova konstant, men jag har ju min hund som ändå fick den aktivitet han begärde, så det går inte att skylla på att jag inte rörde mej nåt...
41
Ann Kristin
6 november 2012
Äter kortison sedan 11 dagar, och märker påtagliga effekter, särskilt en sjuklig hunger. Orkar inte hålla emot suget, särskilt framåt eftermiddagen, och faller för både bröd och pasta. Jag börjar bra, men sedan går det utför. Har samlat på mig ca 5 kg i vatten. Kuren är slut snart, så jag hoppas att det vänder tillbaka. Jag har skaffat en ketonmätare nu, som stöd och inspiration. En positiv effekt är minskad värk i min gamla foglossning och en märklig energi. Tyvärr har höftledsartrosen blivit mycket värre, så det är plus och minus.
42
Malin
6 november 2012
Hej, jag har ätit antidepressiva (zoloft, citalopram) i ca 10 år. Jag gick upp jättemycket i vikt( 25 kg) det första året jag åt dem, har sedan dess haft svårt att gå ned dem. I samband med graviditet satte jag ut dem och efter graviditeten började jag med lchf och tappade jättemycket i vikt. Efter ett år blev jag deprimerad, började med ssri igen och kilona plussades på trots lchf....men även om jag tror att viktökningen har visst samband med ssri tror jag även att det har att göra med att jag i stort sett varit i svält under mina depressiva episoder.... Jag tror också att det kan ha stor betydelse att jag med ssri känner mig ganska tillfreds utan motion;) kan det inte vara så att vi kanske påverkas olika?

Svar: #43
43
Svar på kommentar #42 av Malin
Tomtefar
8 november 2012
Det är absolut så att man påverkas olika av SSRI i många aspekter inkulsive vikten. Däremot går man inte ned i vikt av måttlig motion. Det kräver ganska högintensiv träning för att få viktnedgång av motionerande. En elitskidåkare måste försöka peta i sig åtminstone 5.000 kCal/dag för att träna 6 timmar om dagen 6 dagar i veckan, och de blir inte överviktiga. Men en joggingrunda (säg 60-70% av maxpuls) på 30 min 3 ggr/vecka gör inget för att hålla vikten nere. En tjej i norska skidlandslaget (Steira) fick träningsförbud en period i vintras för att hon åt för lite. Hon såg också anorektisk ut, men lider inte av det, utan hon hade bara inte hunger nog. Minns inte exakt hur mkt hon åt, men har för mig att det låg på 2.500 kCal om dagen, vilket ju är mer än tillräckligt för en relativt stillasittande tjej och långt från de kanske 500 kCal som ofta folk med anorexia nervosa kan ligga på. Träningsförbudet innebar inte att hon fick ligga still i en soffa, utan kunde köra lätta träningspass - dessa lätta träningspass är tuffare än vad många av oss klarar utan att kollapsa.
44
Johanna
15 november 2012
Jag använder kortisonspray för allergisk nästäppa och jag går upp i vikt under användningen av den. Visserligen går jag ner det igen när jag slutat, men det tar något längre tid att gå ner än det gick upp. Alla följer inte samma mall...vad det än gäller! ;)
45
Thomas Jansson
20 december 2012
Metformin används enligt mina surfningar som bantningspiller i USA.

Definitionen på diabetes T2 borde göras om, man borde mäta insulinhalten istället för blodsocker och därmed få bukt med bl a övervikt innan systemet faller ihop helt - nu går folk alldeles för länge,,,
46
helenah
11 april 2013
Jag har ätit mirtazapin i ett år nu.Gick upp en hel del.
Nu har jag precis börjat med lchf.Kan jag ändå gå ner i vikt fast jag fortfarande äter dem?
Eller måste jag sluta med dem och hoppas att mitt psykiska mående klarar av det?
tackar

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg