Hur man går ner i vikt: Se över medicinering
Vill du gå ner i vikt? Här är nummer 9 av mina 17 bästa råd, med de viktigaste först. Du kan läsa alla publicerade råd på sidan Svårt gå ner i vikt?
Det första och viktigaste rådet var att välja lågkolhydratkost, sen att äta när man är hungrig, äta riktig mat, mäta sina framsteg smart, tänka långsiktigt, undvika frukt, öl och sötningsmedel. Här är nummer nio:
9. Se över medicinering
Många receptbelagda mediciner – och enstaka receptfria – kan bromsa viktminskning. Naturligtvis behöver du diskutera eventuella förändringar med din läkare. Här är de tre värsta bovarna för vikten:
- Insulin-sprutor, särskilt vid högre doser, är antagligen det värsta hindret för viktnedgång (undantag: normala doser vid typ 1 diabetes är förstås både ok och livsnödvändigt). Det finns tre sätt att minska ditt insulinbehov:
A. Ät mindre kolhydrater. Ju mindre kolhydrater du äter desto mindre insulin behöver du, var noga med tester av blodsocker och anpassning av doser. Detta underlättar viktminskning rejält.
B. Om första alternativet inte räcker kan behandling med Metformin-tabletter (i dosen 2-3 gram/dag) minska insulinbehovet (gäller främst typ 2 diabetes).
C. Om det inte räcker för att klara sig utan insulin kan typ 2 diabetiker testa lovande nya mediciner som Victoza eller Byetta. De minskar insulinbehov och ger ofta tydlig viktminskning. - Andra diabetesmediciner. Insulinfrisättande tabletter (s.k. sulfonylurea-preparat) ger ofta viktökning. De inkluderar Mindiab, Euglukon, Daonil och Glibenklamid. Tabletter som Avandia, Actos, Starlix och NovoNorm tenderar också att öka vikten. Men inte Metformin. De nyare injicerbara medicinerna Byetta och Victoza ger ofta viktminskning, men de långsiktiga effekterna är okända. Mer om diabetes.
- Kortison i tablettform är en annan vanlig bov (exempelvis Prednisolon). Kortison ger ofta viktökning i längden, särskilt vid högre doser (exempelvis mer än 5 mg Prednisolon dagligen). Tyvärr är kortison ofta nödvändigt för de som får det utskrivet, men dosen bör justeras ofta så att man inte tar mer än nödvändigt. Astmainhalatorer eller annan lokalbehandling, som i kräm eller nässpray, ger knappast någon märkbar påverkan på vikten.
Utöver de vanligaste tre (ovan) kan följande mediciner också öka vikten:
- Neuroleptika/antipsykotisk medicinering kan ge viktökning. Detta gäller särskilt nyare mediciner som Zyprexa (Olanzapin). Ibland går det att byta till ett bättre alternativ. Mer om schizofreni.
- Vissa antidepressiva mediciner kan ge viktökning. Det gäller äldre tricykliska antidepressiva som Tryptizol, Saroten och Klomipramin; likväl som nyare droger som Remeron (Mirtazapin). Litium som används vid manodepressivitet ger också ofta viktökning i varierande grad. De vanligaste antidepressiva medicinerna, s.k. SSRI, exempelvis Citalopram eller Sertralin, ger sällan märkbar påverkan på vikten. Mer om depressioner.
- Vissa preventivmedel kan bidra till lätt viktökning, särskilt de som bara innehåller gulkroppshormon och inte östrogen, exempelvis minipiller, p-sprutor eller p-stavar. Mer om fertilitet.
- Blodtrycksmediciner i form av betablockare kan ge en liten viktökning. De inkluderar Seloken (Metoprolol) samt Atenolol. Mer om högt blodtryck.
- Epilepsimediciner, exempelvis Karbamazepin eller Valproat, kan ge viktökning. Mer om epilepsi.
- Allergimedicin i form av antihistaminpreparat kan ge viktökning, särskilt vid höga doser. Kortison är ännu värre (se ovan). Mer om allergier.
Mer
Läs alla råd på sidan Svårt gå ner i vikt?
Antagligen så kan väll utsöndring av olika hormon osv(de tips du tar upp) hos en person A leda till att mer fett mm lagras in i kroppen, och leder till ökad kroppsvikt, istället för att användas som energi bli till värme osv(dvs), än jämfört med en person B.
MEN, hur stor påverkan har detta egentligen om man ställer dem i relation till "kalorier in-kalorier ut".
Är faktiskt nyfiken, så är ingen "dömande ton" i denna kommentar.
Det är alltså inte frågan om antingen eller.
Den misslyckade tron att det BARA är kalorier in och ut man behöver fokusera på leder lätt till att man får kämpa mot kroppen och gå hungrig och trött. En evig uppförsbacke tills man ger upp.
Rigtig godt indlæg. Jeg vejer ca 10 kg. for meget og har en BMI på 26. Jeg dyrker motion, og troede at kroppen skabte kortison af naturlige veje? Gør den ikke det?
Påverkar det möjligheten för viktnedgång på något sätt?
Man tar ju inte denna mängd varje dag utan bara då det behövs.
Hur de i slutändan påverkar oss, är det ingen som vet. Ofta blir det OJ!! det gick åt helsikka! T.ex. Neuroleptikum för ett 30 år sen
Enligt vem/vad? De här medicinerna måste höra till de absolut med underrapporterade gällande biverkningar. Det saknas i listorna över biverkningar i fass många av ganska svåra sådana jag vet relativt många drabbats av.
Vilket fall som helst så gick jag från normalviktig (BMI 20) tonåring till BMI 31 på ca 10 månader på SSRI i ganska låg dos. Det är en extrem viktökning för någon som tidigare inte varit över BMI 25, och utan att jag drabbats av någon ätstörning typ bulimi.
Viktökningen avstannade direkt medicinen sattes ut, dock försvann övervikten inte automatiskt.
Tacka fan för att de ställer till det i slutändan i en så kallad cocktaileffekt.
Och ingen vet var det kommer att sluta.
Förutom att mänskligheten håller på att gräva sin egen förtidiga grav med hörntänderna
istället för en önskan om evigt besvärsfritt liv.
Antibiotiskaresesistenta bakterier....
Jo, tjena...... Glöm det.........
Amagedon, gott folk.
Vi "the gräsrötterna" vet mera och mera, börjar vakna upp, visa om att myndigheterna sover vid rodret, gäller olika saker:
Kost: LCHF/GI av naturliga livsmedel utan kemikalier, skonsamt odlat och tillagat.
Hygien: Tvål, tankkräm, schampo, smink av naturliga ingredienser istället för denna kemikaliesoppa som finns därute, till och med de som säljer dessa produkter låter bli att använda dom.
Medicin: kanske inte ska ta alla vacciner/statiner/piller/pulver vid närmare eftertanke.
Ekonomi: fler och fler blir övertygade om att överge fractional reserve lending, stater förbjuds att låna av andra stater/bankirer. Så kan t.ex Grekland komma igen, se på Island de är hjältar och skuldfria, gav bankirerna fetfinget.
med mera med mera. bara några axplock av det som jag undersökt, så du ser att det finns hopp :)
Framtiden är ljus men det är upp till oss "the gräsrötterna" att agera förstås.
// t.o.m. de som säljer dessa varor låter bli att använda dem//
Håller med dig. SÅ...Å Sant.
Jag är bara lite deppig över att det går så låånnggssaammtt med vårt paradigmenskifte.
Ha det bra, alla./Th.
sorry doc men Thomas behöver lite uppmuntran :)
Thomas,
På sina håll går det fort, här är en länk om icesave, intervju med en isländsk vikingakvinna som ger hopp i dessa ekonomiska depptider, Grekland skulle gärna göra detsamma önskar jag mej, hur realistiskt det är vet jag inte då jag inte är en ekonom.
http://www.youtube.com/watch?v=wca0-2HGu-I
Hon är en vardagshjälte liksom Doc och andra, detta rör förvisso ekonomi. men är ekonomin bra så ökar chanserna att man har råd med t.ex smör och riktig mat i våra skolor och på våra ålderdomshem så helt o.t är det inte i slutändan. Med en bra ekonomi har man råd med en bra mat och därmed ökad hälsa.
God bless.
blodsockerhöjning, vattensamling, aptitökning...?
/typ1 med 30mg prednisolon
KRAM eva-britt
Det säljs numera i Sverige genom livsmedelsgrossisten PlivitTrade. Vidare uppgifter om vilka butiker det finns i Din närhet - får Du genom att ringa Tomas Fahlström, telefonnummer 0490-21910 / 070-304 88 90, email tomas.fahlstrom@plivit-trade.com
När någon skriver/säger att de "äter LCHF" blir det lätt en förenkling och ganska svårt för andra att veta vad som menas. Kanske bra att specificera vad och ungefär hur mycket av varje sak man äter så blir det lättare för Doc och andra att komma med feedback. Jag uppfattar LCHF som en "ram" inom vilken många variera sig ganska mycket och fördelningen mellan fett, protein och kolhydrater varierar högst betydligt. Själv (och så gör nog många, men inte alla) utesluter jag allt socker, alla spannmålsprodukter, äter minimalt med kolhydrater (i form av grönsaker/rutfrukter), ingen frukt förutom avokado, ca 20 % protein, 75% fett vilket lämnar ca 5 % utrymme för kolhydrater (oftast i form av de som finns i grädde/crème fraiche, en mindre mängd bär, lite broccoli eller paprika). Jag tror att det är bra att man inte missar att lägga till D-vitamin-, Omega3- och eventuellt något annat tillskott då man kanske inte alltid får i sig tillräckligt genom den mat vi har tillgång till. Många inklusive mig själv äter nog för lite inälvsmat, fet vildfångad fisk och gräsbetat/naturbeteskött.
Efter att ha slutat (försöka och misslyckas ohyggligt) att äta som man ska: fullkorn, frukt, växtoljor o.s.v. (vilket ledde till ett sötsug jag inte klarade att stå emot..) och börjar äta livsfarligt mycket fett istället slapp jag plötsligt mina återkommande depressioner. Och gick ner 27 kilo.
:-)
Kan denna medicin också göra det svårt att gå ner i vikt?
Äter både D-vitamin och Omega3.
Han hade tyvärr slutat med LCHF efter en månad eftersom han tyckte att maten stod honom upp i halsen.
Efter gårkvällens buffé så känner jag också att maten står mig upp i halsen.
Det är 15 timmar sedan jag slutade ät av buffén och är fortfarande mätt.
Att det blir på det här viset beror på att jag som vanligt äter för fort och för mycket.
Jag äter för lättuggad mat. Jag borde kanske börja äta gummiartade köttbitar...
Min lösning kommer som vanligt att vara att jag avstår att äta tills jag blir hungrig.
Sidan http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt/
skulle kanske ha ett separat tips om detta (maten står upp i halsen), trots att det egentligen gäller tips nr 2 (Ät när du är hungrig).
/Bengt
Det går i steg att förändra kosten och nästa steg är fettkaffe och framför allt: ketonmätning. Ibland känns det hopplöst att inte bara kunna äta "normal" mat, men alternativet lockar inte. Men en och annan mandarin kan jag inte motstå ;)
P-piller har kommit i olika "generationer" av preparat. Det nya skall alltid ge mindre viktuppgång, mindre risk för proppar, mindre acneproblem, mindre sänkning av sexlust, mindre personlighetspåverkan osv. Endast några få biverkningar står med första åren. Med tiden kommer det alltid fram att de är lika dåliga eller sämre än föregångarna, så man blir tvungen att rekommendera de gamla istället. Mitt tips kring preventivmedel är att åtminstone PROVA vanlig kopparspiral. En del får jobbiga menstruationer och mellanblödningar och får ta ut den, men de som inte påverkas märkbart av det har mkt att vinna jämfört med piller. Lite rikligare mens är än på P-piller är inget konstigt, eftersom man vanligen får mindre än normalt på pillrena.
SSRI och tricykliska antidepp-mediciner är intressant på samma sätt. Jag har följt ett par genom åren genom att kolla i Fass. Zoloft ("Zoo på loftet" sertralin) och Anafranil (klomipramin). Just för att, tidigt när den "nya revolutionerande" Zoloften kom på 90-talet så skulle den vara så oerhört effektiv och ha nästan inga alls av de biverkningar man kopplat till de äldre preparaten. Det lät ju så bra att det är liksom "målsökande". För att tidigt bevisa fördelarna vad gäller biverkningar, utfördes på beställning av "någon" (kan väl inte ha varit Pfeizer själva väl?) en jämförelse mellan just Zoloft och Anafranil. Resultatet var klar seger till det nya ultimata SSRI-pillret. Fast det skulle visa sig inte vara så konstigt. Gruppen som fick Anafranil fick en dos långt över terapeutiskt rekommenderad dos, medan man ansåg att Zoloft var ju så superbra att man kunde ge en ganska låg dos.
Tittar man så i en gammal Fass-katalog från 90-talet så kan man se att listan på biverkningar är jättelång på Anafranil (som funnits sedan 70-talet), medans listan på Zoloft ser ganska harmlöst kort ut. Jag sade, vänta några år så kommer det visa sig vara ungefär samma skit. Och för varje år som gått har listan under Zoloft blivit allt längre, och idag är det inte mkt som skiljer. På papperet ser fortfarande det gamla Anafranilet lite värre ut, men å andra sidan är det fler som har svårt att sätta ut Zoloften utan jobbiga utsättningssymtom än Anafranil (utsättningssymtom är förresten ett finare ord än abstinensbesvär, troligen genomtänkt av läkemedelsindustrin för att folk lättare kopplar abstinens till knark och andra beroendeframkallande medel. Jag kallar det dock gärna för dess rätta namn - man får ABSTINENSbesvär av olika svår grad när man sätter ut SSRI!).
Jag är inte helt emot SSRI, bara att jag anser att endast ett fåtal av de som får dem, bör få dem, då medlen ingalunda är så träffsäkra och återställande av balans i signalsubstanserna som man vill göra gällande. De "rör om i grytan", och ibland får det positiv effekt (oftare hos de so är riktigt under isen), men i de flesta fallen (anser jag, dvs inget vetenskapligt underlag) har det negativa effekter som tar tid för kroppen att återställa efteråt.
Alla läkare är dock inte robot-diagnoserande, utan det finns faktiskt också sådana som gör individuella bedömningar och följer upp det ifall det avviker från det vanliga.
Du fick SSRI för din mage för att de minskar stressen och för att dina besvär är stressrelaterade men det sade inte läkaren rakt ut för att många blir arga och menar att de visst inte har mentala problem.
Det autonoma nervsystemet innerverar (är kopplat till) mag-tarmkanalen och därför kan allmän stress direkt påverka magen på ett kraftigt sätt. SSRI tenderar att minska stresshormonerna kortisol och katekolaminerna till förmån för en ökad serotoninsyntes, då de binder till olika slags serotoninreceptorer med olika affinitet.
Magbesvär är väldigt ofta just stressrelaterade.
Om jag inte missminner mig, så var den gamla "stressmagemedicinen" Cantil/mepensolat (som inte längre skrivs ut i Sverige) från början menad att framställa ett antidepressivt medel, men det tog en annan riktning sedan och blev en medicin mot överaktiv mage, då den effekten var påtaglig medan ngn förbättring av depression/ångest inte kunde påvisas. Jag är inte säker på detta, utan det var bara vad min husläkare berättade för 15 år sedan. Jag vet således heller inte om Cantil påverkar serotoninet, och det är svårt att få info om det eftersom det är avregistrerat på Fass.
Detta var den otäckaste medicin jag nånsin ätit, med viktuppgång, fruktansvärt konstigt humör och konstant trött. Efter ett par månader började jag dagdrömma om självmord, utan att ens vara särskilt deppig eller så. :(
Jag stod ut lite mer än ett halvår, sen satte jag ut den själv, utan någon läkares överskådan och det tog inte lång tid förrän allt detta nämnda ovan försvann.. Riktigt otäck medicin tycker jag och känner att om biverkningarna är långt värre än vad det verkar mot ens besvär, då går jag hellre med konstant värk...
Det som var så konstigt med viktuppgången på denna, var att jag inte tyckte att jag åt så speciellt annorlunda mot innan för jag sov ju bara, utan jag bara blev större ändå liksom...?! I och för sej så blir man nog inte smal av att sova konstant, men jag har ju min hund som ändå fick den aktivitet han begärde, så det går inte att skylla på att jag inte rörde mej nåt...
Definitionen på diabetes T2 borde göras om, man borde mäta insulinhalten istället för blodsocker och därmed få bukt med bl a övervikt innan systemet faller ihop helt - nu går folk alldeles för länge,,,
Nu har jag precis börjat med lchf.Kan jag ändå gå ner i vikt fast jag fortfarande äter dem?
Eller måste jag sluta med dem och hoppas att mitt psykiska mående klarar av det?
tackar