Mer blodsocker, mer demens!
Vill du undvika att bli dement när du blir äldre? Då bör du kanske vara försiktig med mat som höjer blodsockret.
En ny studie publicerad i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine visar att risken för demens är högre hos personer med högre blodsocker. Detta gäller även med så kallade ”normala” blodsockervärden, alltså inte bara hos diabetiker.
Ovan ses en kurva ur studien över genomsnittsliga blodsockervärden hos icke-diabetiker och den relativa risken för demensutveckling.
Lågt blodsocker, låg risk
Jag översatte blodsockervärdena till svenska enheter. Som du ser är det statistiskt bra att ha ett genomsnittsligt blodsocker kring 5 – och mindre bra om det i genomsnitt ligger över 6.
Som vanligt bevisar inte sådan här statistik att risken för demens minskar av att undvika blodsockerhöjande mat (som socker och mjölmat). Detta är bara ytterligare en ledtråd. Redan tidigare vet vi att demens är betydligt vanligare hos personer med bukfetma, typ 2-diabetes och andra metabola störningar. Sådant man också riskerar att få av överdrivna mängder dåliga kolhydrater.
För att veta säkert måste man göra dyra studier där man testar råd om lågkolhydratkost och jämför med en kontrollgrupp, för att se om demensrisken verkligen minskar. Sådana studier tar lång tid när de väl har påbörjats. Vi kan behöva vänta 10-20 år på det.
Medan vi väntar tog kontrollerade jag mitt blodsocker, en timme efter en fet frukost. Blodsockret låg på 5.1. Det känns tryggt.
Jag citerar mitt eget inlägg om Mary och Steve Newport från forumet:
"Kokosfett kan vara en ren mirakelkur mot olika typer av demenssjukdomar och andra typer av neurodegenerativa sjukdomar. Speciellt epilepsi behandlas sedan länge med en ketogen kost och ett intag av s.k. MCT-fett. Laurinsyra är ett slag av MCT-fett. Kokosfett innehåller upp till 63% MCT-fett. MCT-fett bildar ketoner i högre grad än andra fettyper.
Det finns ett slående exempel på vad kokosfett kan göra med en människa som börjat gå in i demens. Steve Newport hade en långt gående demens när hans fru, dr Mary Newport, chef för neonatologiska enheten vid Spring Hill Regional Hospital i Florida, förtvivlat försökte få in honom på olika forskningsprojekt kring demens. Men hon misslyckades för att hans demens var allt för långt gången. När han gjorde ett MMSE-test för att pröva hans kognitiva förmåga så fick han 12 poäng, vilket var för lågt för att få delta i nån studie. Minipoäng var 16.
Hon stötte senare på ett forskningsprojekt där man fått indikationer på att ett läkemedel innehållande MCT-olja gav fina resultat på dementa åldringar. Hennes make kunde inte få vara med där heller, men hon läste in sig på fakta och kom fram till att det inte kunde skada att försöka med kokosolja. Nu kommer det riktigt intressanta:
Hon var på ett test med maken som visade på att han var på väg in i ett sent stadium av Alzheimer. För att förstå hur illa däran han var så måste jag citera ur boken "Stoppa Alzheimer nu" s. 230:
"Hösten 2006 kunde han inte längre sköta sitt jobb [revisor]. I september 2007 kunde han inte längre tillaga enkla måltider åt sig själv, han slutade att köra bil och behövde övervakas för att slutföra många andra aktiviteter, exempelvis kratta löv, byta en glödlampa, dammsuga, diska och klä sig ordentligt. Han blev lätt distraherad när han försökte slutföra såna uppgifter och kunde inte heller använda datorn eller utföra de enklaste räkneoperationer. Ofta hade han bara en strumpa eller sko på sig och tappade ofta bort ena skon i ett par. Vid dörren i garderoben fanns det flera vänster- eller högerskor som saknade en matchande sko. Han var också oförmögen att läsa eftersom orden tycktes hoppa omkring på sidorna. Han kunde inte stava till enkla ord som exempelvis "ute" och "lägga" och när han pratade hade han svårt att hitta många vanliga ord"
Han hade också symptom som visade på Parkinsons.
Hon började nu ge honom kokosfett till frukost, 35 ml som skulle motsvara den mängd MCT-olja som försökspersonerna i läkemedelstestet fick. 4½ timme efter att han fått sin första dos kokosfett gjorde han samma test igen och fick nu 18 poäng! Han hade kommit ihåg vilken årstid, månad och veckodag det var och dessutom var han befann sig och i vilken stad, saker som han missat vid förra tillfället. Nåt som väldigt väl illustrerar hur hans förbättring gick är att han fick i uppgift att rita en urtavla. Innan kokosfettets intåg i hans liv var det bara några spridda siffror och ringar på ett papper, två veckor efter början med kokosfett var det en cirkel med siffror i på ungefär rätt plats och en massa streck utgående från centrum och ytterligare tre veckor senare hade urtavlan rätt antal streck från centrum till varje helt timma och alla siffror på rätt plats.
Citat s. 234:
"Ett år efter att han börjat med kokosoljan hade Steves tillstånd förbättrats på följande sätt: Inga darrningar i ansiktet, minimala eller inga skakningar i händer, gången är normal, han är intresserad av att motionera och kan springa igen, minnet har förbättrats både vad gäller aktuella händelser och händelser ur det förflutna, han kan läsa igen utan att orden hoppar omkring på sidan, han kan utföra hushålls- och trädgårdssysslor med minimal eller ingen övervakning alls, hans sexlust har ökat, han har alltid båda skorna och strumporna på sig, ställer alltid höger- och vänsterskorna bredvid varandra, han håller reda på tiden och har alltid ett armbandsur på sig efter att inte ha burit ett sådant på åtminstone 2 år, han är inte längre deprimerad, hans förmåga att inleda och fortsätta ett samtal har förbättrats och hans sinne för humor har kommit tillbaka."
Man bör poängtera att inga läkemedel mot demens tidigare har vänt utvecklingen hos dementa och enbart lyckats bromsa utförsbacken något. Steve hann tyvärr gå alltför långt i sin demens så han kommer aldrig att bli helt återställd, men både han själv och hans hustru tycker att förbättringen är så stor att de tycker att han "har fått livet tillbaka".
Så visst är kokosfett något av en mirakelkur! 😀 "