”Bara typ 2 diabetes”
Jag hade en patient på sjukhuset härom veckan som nyligen fått diagnosen diabetes. Men, berättade han, det var ”bara typ 2” och därför tydligen inte så oroande. Bredvid hans säng fanns både en pet-flaska läsk och en påse jordnötsringar – kanske en del av orsaken. Jag försökte såklart prata lite om kostbehandling med honom. Dock önskar jag att han kunnat träffa en patient jag hade nyligen. Då hade han kanske aldrig mer använt uttrycket ”bara typ 2″…
Denna patient är en kvinna som helt nyligen uppnått pensionsåldern och med lite tur borde ha haft många bra år kvar. Dock hade hon diabetes i släkten och fick själv diagnosen typ 2 diabetes för runt 15 år sedan. Då hade hon redan komplikationer i form av begynnande synnedsättning. Hon blev nästan genast insatt på insulinbehandling (vanligen olämpligt som första behandling vid typ 2).
Komplikationerna tar fart
Snart såg man tecken på njurskador med proteinläckage i urin, och njurarna fungerade snabbt allt sämre. Inte många år efter diabetesdiagnosen behövde hon dialys. Redan innan det hade hon fått sitt första mindre slaganfall, det blev snart fler, som tur hittills bara med begränsade hjärnskador. Hon hade också tur på så sätt att hon transplanterats med en ny njure och därefter sluppit dialys. Dock måste hon som alla efter detta resten av livet äta mediciner som dämpar immunförsvaret för att kroppen ej skall stöta bort njuren.
Hon har också haft flera hjärtinfarkter, och har vidgat förträngda kranskärl med insatta metallnät (varefter hon behöver blodförtunnande medicin). Hon har grav övervikt vilket även försvårar att hålla andningsvägarna öppna nattetid. Detta leder till att hon ständigt får andningsuppehåll nattetid med dålig sömn. Hon behöver därför en maskin, sk CPAP, som blåser in luft med högre tryck genom en mask på nätterna. Hon har även nedsatt känsel i fötterna vilket gör att hon lätt får sår, som riskerar att bli svårläkta. Sådant leder i längden ofta till behov av amputation, vilket hon hittills sluppit.
Ständigt ökande medicinbehov
Hon har en medicinlista som är imponerande, men tyvärr på inget sätt unik i sin omfattning:
Daglig medicinering: 4 insulinsprutor. För blodtryck och hjärta 8 tabletter. Vitamintillskott mm 4 tabletter. Vätskedrivande 3 tabletter. Mot njur-avstötning 4 tabletter. För blodfetter 1 tablett. För magen 1 tablett. Mot värk upp till 7 tabletter. Kärlkrampmedicin vid behov. Allergimedicin 2 tabletter vid behov. För sömnen 1 tablett. Antibiotika för närvarande 4 tabletter.
Sammanlagt upp till 36 tabletter + 4 sprutor varje dag. Plus en maskin för hjälp med andning nattetid.
En av många
Det mest skrämmande med detta är att hon knappast är unik. Man kan nog se liknande fall varje vecka, ibland varje dag, på i stort sett vilket sjukhus som helst i landet.
Jag utbildar mig några månader på en infektionsklinik nu. Bara på den ena avdelningen (16 platser) ligger det i princip alltid en eller oftast flera typ 2 diabetiker med fot/ben-sår som inte vill läka på grund av dålig blodcirkulation. Ofta kommer de in med feber och blodförgiftning på grund av infektion i sår. Behandlingen blir långa kurer med antibiotika som ibland ger upphov till svår och långdragen diarré, eller andra komplikationer. Då antibiotika sällan får såren att läka blir slutresultatet ofta amputation. Först tårna. Sedan foten. Sedan underbenet. Härom veckan fick en patient hos oss kapa benet vid höftleden. Liknande drabbar knappast någonsin icke-diabetiker.
En successiv försämring år för år har snarast setts som ”normalförloppet” för diabetiker som behandlas med fettsnål kost och medicinering. ”Normalförlopp” hos en sjukdom som innan de sista decenniernas fettsnåla kolhydratrika kostråd var betydligt ovanligare, men därefter ökat explosionsartat, epidemiskt, i större delen av världen (246 miljoner fall år 2007, beräknat 380 miljoner år 2025 om inget förändras).
Diabetesförekomst i USA 1990, 1995 och 2001:
En tänkbar lösning
Att istället ge lågkolhydratkost som ger bättre, ibland normalt, blodsocker och minskar behovet av medicinering verkar i det läget som ett mycket lovande alternativ. Många har åtminstone första åren kunnat vända utvecklingen till förbättring, viktnedgång och minskat behov av medicinering. Det återstår att i studier visa om detta för majoriteten är bättre på längre sikt än ”konventionell” behandling. Personligen har jag dock ännu inte sett något som får mig att tvivla på att det är helt överlägset. Förhoppningsvis får snart fler hjälp att prova efter att Socialstyrelsen för några månader sedan godkände lågkolhydratkost för behandling vid diabetes.
Andreas, förstör inte glädjen med att komma dragande med din ålderdomliga lågkolhydratkost;-)
Du hittar hela tiden nyabra vinklar som bara stärker din (vår) sak och du skriver så bra. All heder åt din kamp och strävan.
(Från början hittade jag hit via tips från en väninna till din mamma och det är jag så glad och tacksam för.) Fridens.
Precis så där såg jag framtiden för mig när jag i augusti 2005 fick min diagnos och gick hem och grät, att bara bli sämre, att bli amputerad, fastbunden i dialys.... Jag som älskar att göra så mycket och hade börjat se framåt mot ett "mappie"-liv (mappie = mature adult person = +50 med utflyttade barn och egen inkomst). Att resa, att äta gott, att leva på nytt. Och då få reda på att det bara kommer att bli sämre och sämre! Barnbarn, vaddå, finns jag då?
Jag blev sjukskriven i tre veckor för att lära mig att sticka mig i fingrarna, lära mig när och hur jag skulle medicinera, lära mig omställningar och att äta rätt enligt tallriksmodellen. Med lättmargarin. Under större delen av dessa tre veckor grät jag inom mig och även utanför. Livet var kört! "Bara diabetes typ 2!" Hur tänker man?
Idag mår jag ju hur bra som helst, äter hur gott som helst, drömmer inte om läsk och jordnötsringar ens på natten. Numera t o m utan medicin sedan ettochetthalvt år tillbaka. Jag har fått tillbaka det liv jag ville ha och förhoppningsvis kommer det att fortsätta så.
Fantastiskt att det finns läkare som du Andreas, om fler kan komma till insikt kanske berättelser som denna kan vara ett minne blott inom en mansålder?
Redan 20 år efter insulinets framtagande kände man till att långvarig insulinanvändning gav komplikationer, därav debatten.
Namnbytet på sockersjuka till Diabetes Mellitus var säkert en del av läkemedelsbolagens kampanj för att sockersjuka enbart skulle insulinbehandlas och vilka som vann märks tydligt på Doc:s inlägg.
Insulinbehandlarna har många förkämpar och några får sitta på bänken för tillfället!
Åke
Det påminner mig om en icke så nära släkting. En man som avled för två år sedan vid en ålder av ca 85 år. Hade haft sockersjukan sedan han var ungefär 60 år. Mycket övervikt. Blev helt blind. Fick båda benen amputerade. Så här illa var det hans sista 10 år. Först ena benet sedan andra benet.
Ni kan bara ana hur det fungerade med hemtjänst? Han bodde hemma med sin fru. Han skulle i och ur sängen. Han skulle på och av toan. Kläder skulle på och av. Proteserna skulle på och av. Dusch i bästa fall en gång i veckan. Mat skulle serveras och ätas. Trycksår skulle skötas om. Han ordinerades en mängd läkemedelspreparat förutom insulinsprutor!
Det var inte min svärfar, varför jag inte hade någon egen kontakt med honom. Jag hörde aldrig talas om kostråd annat i lightversion. Varför?
Självklart började jag oroa mig för min egen del, då jag började närma mig de 50... Och då jag råkade se inslaget med Annika Dahlqvist i Aktuellt i början av juli 2006 (eller om det nu var Rapport), där dom rapporterade om att typ2-diabetiker fick så pass dramatiska förbättringar med LCHF, att en del t o m kunde sluta helt med insulin, så var logiken enkel för mig: Om denna kost kan ge så kraftiga förbättringar för diabetiker, då måste det ju självklart vara ännu bättre att äta på det viset, INNAN man får diabetes typ2!
Jag ägnade den natten åt att googla, och hittade förståss Annika Dahlqvists blogg, och la om kosten redan nästa dag! Jag tackar högre makter varje dag för att jag upptäckte LCHF i tid, innan jag hann utveckla diabetes typ 2. På köpet har jag ju även fått en massa andra hälsovinster!
Tack Annika och Doc, för ert oförtrutna upplysningsarbete! 🙂
Resultat av 3 månaders LCHF: Har nu 10kg övervikt; eller kanske 9? tickar ner sakta men säkert ;o) - och mår fantastiskt mycket bättre på alla vis.
Bosse tänkte samma sak som de flesta andra måste ha gjort - vilke summor genereras av den kanoniad av mediciner som patienten i din text förbrukar varje dygn?
http://www.apoteket.se/sortfortdiabetes.pdf
Jag vet inte vad som är gratis för patienten, men dyrt är det enligt prislistan i alla fall. Någon måste betala och någon håvar in pengarna!
Helt fel signaler således om det är piller som enkelt kan ersättas med riktig mat!
Det finns en övertro på allt vad mediciner/behandlingar heter inom sjukvården. Det har jag sett på nära håll. Det gällde min pappa och en mycket kär vän som båda avled för något år sedan.
Det var då som jag verkligen vaknade upp och insåg att för att skydda sig själv och andra gäller det att informera sig och nu menar jag inte enbart genom att läsa bipacksedlar och Fass som ofta är missvisande.
Det gäller att läsa böcker och söka information på Internet från många olika källor och ha ett kritiskt synsätt. Man måste bl.a. inse att bakom vissa sidor kan det dölja sig läkemedelsbolag som är ute efter att höja efterfrågan på sina produkter (läs gärna John Virapens bok "Piller & Profiter).
Att det är viktigt att söka ”alternativ” information framgår av nedanstående.
2008-05-13 återfanns följande rubrik i Tidningen Läkemedelsvärldens nätupplaga (www.lakemedelsvarlden.se) – ”Information behöver uppdateras”.
Ur texten: ”…. Produktinformation för läkemedel som ofta används behöver ses över. Det visar en genomgång som pågår vid Läkemedelsverket. Berörda företag uppmanas nu att uppdatera den. De grupper det handlar om är medel vid Parkinsons sjukdom, och inkontinens, sömnmedel och antidepressiva, säger Kerstin Jansson vid Läkemedelsverket.
Avsnitten som behöver ses över handlar till exempel om dosering, varningar, försiktighetsmått och biverkningar.
De senaste åren har det kommit nya data just när det gäller äldres läkemedelsanvändning som inte alltid finns med i informationen, säger hon….” Slut citat
Varför går inte Läkemedelsverket ut och berättar om detta för allmänheten så man vet vad som gäller?
Varför har inte Läkemedelsverket krävt att texterna rättats till tidigare?
Reklamen för alla dessa produkter finns bl a på vårdcentraler där det informeras om olika sjukdomar. Textmässigt står det ofta för många kroniska sjukdomar att orsaken är okänd, den är ärftlig, forskning pågår och med dessa läkemedel så kan man ändå leva ett nästintill normalt liv. Någonstans på broschyren kan man sen läsa läkemedelsbolagets namn.
Därför är det underbart att läsa berättelser där människor genom koständringar/livsstilsbyte blir av med sina symtom och får en bättre hälsa.
Ett väldigt bra ex är LCHF-kosten vilket har befriat många från flera olika symtom (bl a så kallat kroniska åkommor).
Det är på tiden att det höjs röster om viss återgång till Hippokrates läror, han som i första hand ville bota människor med kost, frisk luft och vila!
Jag har en superidé riktad till politiskt ansvariga i Sveriges landsting! Ta pengar från läkemedelskontot och lägg på matkontot. Låt det bli en vågskål. Bota och lindra sjukdomstillstånd med mat och dryck.
Ersätt Seloken med god gräddig soppa!
Ersätt Remeron med matjesill!
Erssätt Lanzo med gammaldags gräddig mjölk!
Ersätt Zopiklon med en mugg varm choklad med vispgrädde!
Ersätt Risperdal med ägg och bacon!
Ersätt Furix med ost och smör!
Ja, så här kan man hålla på och bläddra i FASS och fundera över alternativa behandlingar.
Till skillnad mot Karin20 slapp jag sjukskrivningen det räckte med ett dygn på akuten. Jag lyckades få åka hem med en insulinpenna och fick komma tillbaks till diabetessköterskan efter helgen för blodsockermätare och insulinrecept. Jag var tacksam för att medecinavdelningen var fullbelagd.
Visst tyckte jag att det var bra att det var typ 2 och insulinet kunde bytas mot tablettbehandling.
Den dietist jag kom till var nog ganska sansad och tyckte inte att Becel var till nån nytta men däremot fet fisk. Han krävde inte att jag skulle köpa lättmjölk i stället för att hämta i tanken.
Nu har jag lärt mig att jag kan äta mycket god mat och leva gott med min sjukdom.
Var på kryssning med Kifgänget och fick höra kitabus berättelse om hur hon radikalt tog bort allt insulin på bara några dagar.
Sagt och gjort efter den kryssningen har jag inte tagit en enda spruta och det är sååå skönt att slippa. Har numera ett socker som pendlar mellan 5-8 och äntligen har jag börjat gå ner i vikt också, nästan 5 kg sen den 18:e.
Det som krävdes för mig var att minska på portionerna och köra en riktigt strikt modell av LCHF.
Jag är så känslig för kolhydrater att en portion hallon och grädde skickar upp mitt socker på 10-12 direkt.
Det verkar stämma på mej att man inte går ner i vikt så länge man tar insulin.
Jag är så glad att jag vågade slänga sprutorna där dom hör hemma, i sophinken!
Jag är jättebesviken att detta inte fungerar och vill gärna ha råd, även om jag har bestämt mig för att ta Byetta. Jag vill egentligen klara mig utan medicin, men läkaren tycker att jag har väntat länge nog nu. Mitt långtidssocker är 6.2 och två timmar efter frukost är blodsocker alltid högt, över tio. Efter hand som dagen går brukar det sjunka till under tio.
Jag tränar gympa, promenerar och cyklar. Är 163cm lång och väger ca.57kg.
Jag fick tag på denna sida genom min sjukgymnast.
Tacksam för svar!
En matsked lingon är/blir en försumbar mängd kolhydrater/socker/fruktos - mao vad för skillnad förväntar du dig? Det kan inte påverka blodsockerbilden under dygnet. Det är inte logiskt heller, om en så liten mängd av lingon eller andra bär eller frukter skulle reversera allt annat en människa äter.
Karl Petrén förespråkade i början av 1900-talet att sockersjuka skulle äta en stor mängd sura lingon dagligen. Jag la in ett exempel på hans matsedeln i minmat.net inklusive 150 gram osockrad lingonsylt. Energifördelningen blev 7% kolhydrater, 6% proteiner, 72% fett, 16% alkohol. Resultatet finns i kommentar den 17 oktober i följande tråd:
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/entry/rätt_mat_skärper_minnet
Kanske finns anledningen beskriven i följande artikel. Någon som har tillgång till den?
Laurin E. Undersökning av de reducerande beståndsdelarna i till diabeteskost använda sura lingon. Läkartidningen 1917;14:498-500.
Även te på lingonblad rapporteras ha använts vid behandling av diabetes.
Lingon = engelska lingonberry = tyska Preiselbeere
Fortsätter dock med att medicinera mot kolestorol Simvastatin - vet inte om jag ska fortsätta med detta. Har fått proteinläckage i höger öga, som påverkar gula fläcken. Började ta större dos Simvastatin för 2 år sedan, därefter har jag fått detta problem med ögat. Somliga säger att jag ska sluta med Simvastatin andra att jag ska fortsätta???