Den klimatsmarta köttätaren, del 2

Kan en person som äter LCHF eller ketogen kost – där måltiderna vanligen innehåller både kött och mejeriprodukter – samtidigt vara en miljömedveten individ som bidrar till att vår planet mår bättre? Svaret, som du kommer att upptäcka i denna artikelserie i tre delar av Anne Mullens, är ett klart ja. Men det finns en del fakta vi måste ta till oss och vissa val vi måste göra.

Del 1 undersöker det nuvarande läget i köttkriget och hur en medveten LCHF:are kan finna frid med sitt kostval och en väg framåt.

Del 2, som du läser just nu, tittar närmare på länken mellan nötboskap och klimatförändringar och hur en växande global rörelse inom regenerativt holistiskt jordbruk använder boskap för att ta hand om kol från atmosfären och binda det i jorden.

Del 3 fokuserar på ekonomi och det praktiska för ett mer omfattande holistiskt jordbruk och hur politik, en växande marknad (handel med utsläpp och koldioxidskatt), konsumentval och andra mekanismer kan öka incitamenten att producera miljö- och klimatsmarta animaliska produkter som är allmänt tillgängliga, överkomliga och hjälper planeten genom att minska utsläppet av växthusgaser.

 


Del 2: Kor, kol och klimat: ”It’s not the cow, it’s the how”

När Chris Kerston var chef på en över 800 hektar stor farm i norra Kalifornien, bestämde han sig för att släppa in boskapen i fruktträdgårdarna, drygt 240 hektar med oliver och avokado. Han hade hört talas om Allan Savory, den berömda ekologen från Zimbabwe, och hans arbete. Savory har sedan 60-talet arbetat för en sorts boskapsuppfödning som återställer urlakad jord. Detta genom att efterhärma de förflyttningar växtätande djur och rovdjur gör i naturen: hålla ihop boskapen och låta dem beta på en plats, sedan flytta dem och låta dem återvända till samma plats när gräset växt upp igen.

Så Kerston tog kor och får till fruktträdgårdarna för att mumsa på gräset och behovet av gräsklippning runt träden försvann. Djurens gödsel gav näring till jorden, deras hovar trampade gräset och skapade en matta av kompost och grästorvor som samlade vatten och ökade jordens förmåga att binda fukt. Trädens löv gav skugga åt boskapen under den varma sommaren. Getter flyttades dit för att äta ogräset. Frigående höns följde lyckligt efter boskapen, pickade och spred djurens dynga i jorden, plockade ut alla insekter och därmed försvann behovet av bekämpningsmedel. Hönsen gav också näring till jorden med sitt kvävehaltiga hönsbajs.

Det var en vacker och naturlig cykel som inte bara gav en näringsrik och fruktbar jord, det gjorde att fruktträden och boskapen frodades och ökade gårdens vinst. De sålde gräsbetat kött från frigående djur och ägg från frigående höns, frukten såldes i en gårdsbutik.

”Det slutade med att vi minskade vår bränsleanvändning på gården med 80 %, eftersom vi inte längre behövde klippa gräset. Vi eliminerade vårt behov av gödsel-, bekämpnings- och ogräsmedel. Behovet av bevattning minskade. Och vi blev mer lönsamma eftersom våra kostnader sjönk och vi kunde sälja allt vi odlade och födde upp. Vi blev en heltäckande butik för konsumenter som ville ha lokala produkter,” berättar Kerston.


Läka jorden, föda människorna

Kerston är nu chef för upplysningsverksamhetenSavory Institute, en global, ideell organisation som ägnar sig åt att sprida information om regenerativa jordbruksmetoder som den ovan, hur man använder boskap på detta specifika sätt för att binda kol från atmosfären i marken, återbilda världens nedbrutna jordar och hjälpa till att reversera klimatförändringar.

Savory Institute har nu 30 globala nav (inklusive platser i USA som Arizona, Kalifornien och Texas, samt mycket aktiva avdelningar i Sverige, Storbritannien, Argentina, Australien och Afrika.

”Jorden läker fortfarande, samtidigt som den producerar högkvalitativa livsmedel som människan kan konsumera,” fortsätter Kerston.

För de av oss som har upplevt dramatiska hälsoförbättringar genom att äta LCHF eller ketogen kost, kan det vara pressande att ständigt få höra från belackare att den ketogena kosten – särskilt vad gäller köttet och mejeriprodukterna – bidrar till klimatförändringar och miljöförstöring.

I del 1 av denna serie fördjupade vi oss i köttätarkriget och den heta, polariserade debatten om boskapens påverkan på planeten som ibland får veganer och vegetarianer att göra gemensam sak mot köttätande ketoanhängare.

Det stora miljöproblemet är utsläppen av växthusgaser från boskap, som för nuvarande utgör kring 14,5 % av det totala globala växthusutsläppet.

I den här artikeln, del 2, ska vi titta närmare på de inspirerande lantbrukare och forskare som ägnar sina liv och sin energi åt att praktisera och sprida de holistiska jordbruksmetoderna. Dessa metoder fångar upp koldioxid från atmosfären och lagrar kol i jorden, återställer jordens bördighet och livskraft, ökar grundvattennivån och föder upp boskap under humana och naturliga villkor.

A group of curious cows in autumn morning light.

Dålig hälsa, dålig mat, dålig jord — allt hänger samman

Dessa holistiska, regenerativa jordbruksmetoder är den diametrala motsatsen till den ohälsosamma, kemiska fabriksuppfödningen, precis som lågkolhydratkost baserad på naturliga råvaror är, jämfört med en kost full av ohälsosamt socker och ultraprocessade, raffinerade kolhydrater.

Det finns tydliga paralleller mellan hälsosam lågkolhydratkost bestående av riktig mat, som den kost Diet Doctor rekommenderar, och det hälsosamma, återuppbyggande jordbruk som Savory Institute och andra förespråkar.

Människorna inom LCHF-rörelsen har genom sina hälsoförbättringar insett att alla kalorier från mat inte är likadana – en kalori från socker eller produkter med raffinerade kolhydrater påverkar kroppen på ett helt annat sätt än en kalori från en broccolibukett eller en saftig stek.

Den holistiska jordbruksrörelsen visar att all boskapsuppfödning och allt jordbruk inte är lika. Ett ensidigt odlingssystem, kemiskt uppfödd kreatur eller animaliska produkter från en fabriksfarm eller begränsade foderoperationer (CAFO) påverkar jorden och planeten annorlunda än de som produceras enligt återuppbyggande jordbruksprinciper.

”När någon äter kött från jord som förbättrats som ett resultat av hur det djuret fötts upp, kan du äta hur mycket eller lite du vill utan att du skadar miljön,” menar Kerston. ”Om du bestämmer dig för att dra ner på mängden kött du äter några dagar per vecka, typ köttfri måndag, och tror att det kommer att hjälpa miljön, men övriga dagar äter CAFO-kött som är fullt av hormoner som gör oerhörd skada på miljön, är det ingen som vinner något på det.”

Kort sagt: allt hänger samman. Precis som Diet Doctor och andra inom LCHF-rörelsen som viger sina liv åt att visa att det finns ett bättre sätt att äta, visar lantbrukare som tillämpar holistiska, återuppbyggande arbetsmetoder att det finns ett bättre sätt att producera högkvalitativt livsmedel, ett sätt som bidrar till bättre hälsa för oss människor, bättre livskvalitet för djuren och en bättre hälsa för planeten.


Allan Savory: upphovsmannen bakom en inspirerande, men kontroversiell, rörelse

Allan Savory hade studerat växtätare och rovdjur på den afrikanska savannen på 1960-talet. I decennier, och utan någon större uppmärksamhet, förespråkade han metoder att få boskapen att härma det gamla bytes- och rovdjurens rörelsemönster för att vända ökenutbredningen, förbättra markhälsa och bördighet.

Hans metoder uppmärksammades av en större publik först efter hans enormt populära Tedtalk från 2013: ”How to green the world’s deserts and reverse climate change.” Den har fler än 4,5 miljoner visningar och dessa ökar alltjämt. Inte så underligt: det är ett inspirerande, upplyftande och hoppfullt tal om att föda upp boskap på ett annorlunda sätt och samtidigt rädda planeten. Även om den är komplex med alla sina planeringsdetaljer, är hans metod för att flytta nötkreatur i huvudsak en form av planerad boskapsfösning – något som Savory kallar ”holistisk betesplanering”. Savorys bok Holistic Management,1 har i dagsläget tryckts i tre upplagor, och är en mycket respekterad handbok i ämnet.

Savory är rörelsens upphovsman – det holistiska regenerativa jordbrukets Tim Noakes — en hjälte för många, men han lockar också till sig tvivlare. Han har fått rejäl kritik från personer som den inflytelserike brittiske författaren George Monbiot och andra som hävdat att hans metoder saknar vetenskaplig evidens och är orealistiska.

Andra har försvarat Savory: Hunter Lovins, amerikansk miljöaktivist, summerade evidensen i en utmärkt artikel och delar med sig av sin egen erfarenhet av återuppbyggnaden av de egna markerna. Sheldon Firth, författare till Letter to a Vegetarian Nation och förespråkare för regenerativt jordbruk som driver hemsidan Regenerateland.com tar också Savory i försvar:

”Holistiskt planerat bete används just nu på över 40 miljoner tunnland över hela världen,” säger Firth. ”Det tillämpas av tusentals producenter över hela världen med stor framgång.”

male farmer and his two kids on their farm

Inspirerande lantbrukare visar vägen

Några av de välkända lantbrukare som tillämpar olika varianter av tekniken är Joel Salatin från Polyface Farms i Virginia, som först uppmärksammades i Michael Pollans bok The Omnivore’s Dilemma från 2006. Salatin har även hållit ett inspirerande TedTalk, skrivit ett dussintal böcker om hållbart jordbruk och har en populär blogg.

En annan inflytelserik lantbrukare är Gabe Brown, från North Dakota. Han lyckades vända familjegårdens förlusttyngda verksamhet genom att tillämpa regenerativt jordbruk och planerad betesdrift. I boken Dirt to Soil, beskriver han hur han slutade använda ogräsmedel och bekämpningsmedel, planterade utan markbearbetning, satte täckväxter för att undvika jorderosion och förändrade sättet boskapen betade på. På detta sätt återuppbyggde han inte bara sin jord – han ökade även gårdens avkastning och vinst. Han har gjort flera inspirerande videor, inklusive ett TedTalk, seminarer för lantbrukare och korta informationsklipp.

Brown är en av de medverkande lantbrukarna i en video som heter Soil Carbon Cowboys — om du ska titta på en enda film om regenerativt jordbruk är det kanske denna du ska välja. Men man kan spendera timme efter timme med att läsa artiklar, dokument, akademiska skrifter och titta på inspirerande videor om lantbrukare med fantastiska framgångar i bl a Nya Zeeland, Somerset och Devon, Australien, Wyoming, Kenya och Zimbabwe som tillämpar regenerativa metoder med fantastiska resultat. I april 2018 publicerade New York Times Magazine till och med en omslagsartikel med rubriken ”Can dirt save the earth?

Dessa artiklar och filmer förändrade mig. Jag kommer aldrig att se på jordbruk på samma sätt igen.

I själva verket förändrades jag lika mycket av dessa berättelser om holistiskt regenerativa jordbruk som när jag för tre år sen upptäckte lågkolhydratkost. Då vände LCHF min hälsa och det har sedan dess blivit ett sätt att äta som jag kommer att hålla mig till resten av mitt liv. Det finns ingen chans att jag någonsin går tillbaka till den standardiserade amerikanska kosten.

Kunskapen om regenerativt jordbruk har haft samma inverkan. Jag söker nu efter och stöder jordbrukare och leverantörer som använder dessa metoder. Jag är övertygad om att min hälsa, jordens bördighet och planetens hälsa alla är sammankopplade. Att gå tillbaka till det kemiska industriella jordbruket är inte ett alternativ för mig.


Reversera klimatförändringarna? Skärp dig!

I april 2017 nådde koldioxiden i jordens atmosfär 410 ppm (partiklar per miljon), det högsta värdet som någonsin uppmätts sedan mätningarna startade 1958. Vetenskapsmän som studerat gasbubblor i iskärnor från glaciärer, menar att det är de högsta CO2-nivåerna på 800 000 år, kanske till och med 2,7 miljoner år. Under våren 2018 rapporterade mätstationer återkommande gånger 411 ppm.

Att minska kolutsläppen – särskilt genom att reducera användningen av fossila bränslen – är nyckeln till att stoppa de ökande siffrorna. Men att få ut mer kol ur atmosfären och binda det i kolsänkor är minst lika viktigt. Plantera och underhålla skogar, stötta hälsosamma gräsmarker, reversera ökenutbredningen och skapa frisk, kolrik jord – som en del av det holistiska regenerativa jordbruket – är alla metoder som bevisats binda atmosfäriskt kol i jorden.

För att förstå hur ett regenerativt jordbruk kan binda kol i jorden, underlättar det att förstå planetens konstanta kolcykel. Kol är en förutsättning för allt på jorden, dött som levande. Det cirkulerar ständigt mellan luft, jord och vatten, genom allting – klippor, växter, djur, människor etc. Andning, nedbrytning av växter och djur, skadad jord, skogsbränder och förbränning av fossila bränslen frigör CO2 till atmosfären. Växternas fotosyntes markorganiska ämnen och mikrobiella samhällen drar CO2 ur atmosfären och lagrar det i jorden. (Haven absorberar också CO2.)

Här hittar du en enkel förklaring av kolcykeln för barn. NASA har en mer avancerad förklaring, som beskriver både de långsammare och snabbare kolcyklerna genom årtusendena. Kiss the Ground, en hemsida om regenerativt jordbruk, har gjort en bra video som också förklarar hur kolcykeln fungerar, hur den satts ur spel sedan den industriella revolutionen och hur man genom att lagra kol i jorden kan återställa balansen.

Även om det inte är någon mirakellösning, är regenerativa jorbruksmetoder som binder kol i marken, i kombination med en sänkning av användningen av fossila bränslen, ett realistiskt sätt att göra signifikant skillnad på kolnivåerna i atmosfären, enligt experter.

Forskning i Kalifornien visar att man genom att binda ett enda ton kol i jorden (s k markkolbindning) per hektar på hälften av betesmarkerna i Kalifornien skulle kompensera för 42 miljoner ton CO2-utsläpp, en summa som matchar de årliga växthusgasutsläppen från hela handels- och bostadssektorn i Kalifornien. Annan forskning visar att varje enprocentig ökning av organiskt material i marken kan minska CO2-halten i atmosfären med 32 ton.

”Jordbruket täcker mer än tio miljarder tunnland på planeten. Om det sköts väl har det kapacitet att avskilja tillräckligt med kol för att sänka CO2-nivåerna till samma nivåer som för 250 år sedan, på en enda generation,” menar Dan Kittridge, förespråkare av regenerativt jordbruk. Hans far, Jack Kittridge, skrev ett av de mest omfattande och vitt spridda offentliga dokument som förklarar markkolbindning (även kallat kolodling).


Blomstrande kolodlingsorganisationer

Dussintals organisationer över hela världen propagerar för kolodling genom regenerativa jordbruksmetoder för att ta itu med klimatförändringarna. Här är några av dessa:

 

Sist på listan, 4 per 1000, är ett franskt initiativ som startade 2015 med syfte att öka de globala insatserna för att öka kollagringen i jordbruksmarken med 0,4 % årligen och därmed minska klimatförändringarna. En fyra minuter lång video, ”Soil Solutions to Climate Problems,” med Michael Pollan som berättare, visades av det franska jordbruksverket på klimatkonferensen i Paris 2015. ”En jordlösning ligger precis under våra fötter,” säger Pollan i videon.

Att öka mängden kol i jordbruksmark med 0,4% årligen skulle kompensera för 75 % av de nuvarande årliga koldioxidutsläppen, menar initiativet. Sedan lanseringen 2015 har mer än 25 länder, såväl som regionala regeringar, ideella organisationer, forskningsbyråer och företag anslutit sig.

Holistiskt planerat bete för boskap är bara en av de jordbruksmetoder som 4 per 1000 arbetar för att sprida. Andra tekniker är plöjningsfri odling, samodling, skogsbruk (blanda träd med boskap eller gröda), variera grödor och sprida ett lager kompost ovanpå jorden.

Bättre boskapsförvaltning är emellertid ett kraftfullt verktyg som inte ska avfärdas. Faktum är att de flesta förespråkarna understryker att detta är en av de viktigaste delarna i den holistiska bilden. Sådan förvaltning sprids nu till och med till vad som anses vara mer storskaliga industriella producenter. Europas största mejeriföretag, Danone, tillkännagav i november 2017 att de anslutit sig till franska 4 per 1000s initiativ och kommer att fokusera på regenererat jordbruk för att förbättra jordkvaliteten och mildra klimatförändringarna på alla mjölkgårdar i deras nätverk.


Hur mäts och dokumenteras det?

En del av kritiken mot det regenerativa jordbruket och dess fokus på markkolbindning är hur ökningen av markkol mäts och dokumenteras. Vackra bilder av gröna och frodiga landskap och inspirerande videor med bönder som vandrar över sina marker räcker inte för att övertala forskare. De vill se data och en standardisering av mätsystem som kan bevisa att jorden binder mer kol från atmosfären med dessa regenerativa jordbruksmetoder.

Ett antal forskare har tagit sig an denna utmaning. Fil dr Rattan Lal, professor emeritus vid Ohio State University, var bland de första att dokumentera hur jord kunde binda kol genom regenerativt jordbruk.

Fil dr Richard Teague, professor vid Texas A&M University, har studerat idisslares (nötkreaturs) betydelse för att återföra kol till jorden och reducera jordbrukets kolavtryck. Han har kommit fram till att boskap som sköts korrekt kan resultera i att kolbindningen i marken på så sätt kan bli högre än jordbrukets eget utsläpp. Fil dr Kate Scow, University of California, Davis, är ytterligare en inflytelserik forskare.

Forskaren och fil dr Megan MacMuller, numera University of Colorado, ledde en studie i som följde tre lantbruk som tillämpade regenerativt jordbruk i kombination med planerat bete. Hennes grupp utförde jordprover under tre år och fann att kolet från atmosfären snabbt lagrades in i jorden under dessa år och innebar en ”sällsynt vinn-vinn-situation” genom att skapa en lönsam livsmedelstillverkning, bördigare jord och begränsa klimatförändringen genom att binda kol i marken.

I en studie av Paige Stanley, under ledning av fil dr Jason Rowntree från Michigan State University, som publicerades i maj 2018 (och laddades ner mer än 12 000 gånger på mindre än en månad), följde under fyra år utsläpp av växthusgaser från nötkreatur som föddes upp industriellt jämfört med nötkreatur som föddes upp på holistiska regenerativa jordbruk. Bland de många datapunkter som samlats in, uppmättes nivåerna av växthusgasutsläpp och markkolbindning på båda platserna. Medan boskap som föddes upp industriellt (feed lots) producerade mindre växthusgasutsläpp (deras livslängd var kortare), hade de som växte upp med holistiskt bete helt kompenserat sina utsläpp av växthusgaser via markkolbindning. Studien drog slutsatsen att regenerativt betande kreatur kan öka markkolet med 30 till 40 % jämfört med inget bete alls.

”För mig är alla åtgärder som görs för att förbättra jordkvaliteten fantastiska,” sade Rowntree i en intervju med Diet Doctor. ”Markens biologibild är överväldigande, vår väg och vårt mål är så spännande. Jag tror att en av de bästa sakerna som händer är att se djur åter blir en del av våra odlingssystem. Under en mycket, mycket lång tid var pre-industriellt jordbruk, djur och växter alltid sammanlänkade,” konstaterar han och tillägger att det industriella jordbruket på ett konstgjort sätt separerade grödor och boskap, till nackdel för båda.

”Vi visade att uppfödning av nötboskap, gjort på rätt sätt, kan vara en nettosänka för kol”, sa han. ”Ju mer vi efterapar naturen, desto bättre.”

Rowntree forskar inte bara om regenerativt jordbruk, han är också ett LCHF-fan. Han har upplevt egna hälsoförbättringar genom att anamma lågkolhydratkost. ”Vi utvecklades tillsammans med djur, vi har haft en relation under lång tid – tiotusentals år som jägare och samlare. Jag tror inte att vi kan säga att vi måste bli veganer eller vegetarianer för att lösa våra miljö- eller hälsoproblem. Det är inte lösningen.”

Rowntree säger att det för närvarande ”är en stor mängd desinformation i debatten” om jordbruk och miljö, särskilt budskapet från några framstående forskare att växtbaserade livsmedel är bättre för hälsan och planeten, ger eko i traditionell media. ”Några av de värsta jordkvaliteterna som jag någonsin har sett har varit på stora ekologiska salladsodlingar i Kalifornien,” säger han. ”Och näringsmässigt sett kommer vi aldrig att matcha näringskvaliteten i en portion nötkött med grönkål eller grönsallat. Och inte med bönor heller.”

Methane producing cow

Hur är det med det otäcka metanet?

Okej, så genom att använda betande kor på rätt sätt kan man dra koldioxid ut atmosfären, men hur är det metan (CH4) från kornas pruttar och rapar? Metan har en kortare livslängd än CO2 i atmosfären, men har visat sig ta upp mer strålning från solen och kan i och med detta bidra mer till stigande temperaturer.

”Ja, gräset som smälts i nötkreaturens mage bildar metan. Det råder det inga tvivel om,” säger Chris Kerston vid Savory Institute. Men han noterar att frisk, kolrik jord är full av en bakterie vid namn metanotrof som äter metan och neutraliserar det:

”Konventionellt jordbruk dödar metanotrofer i mängd, men frisk jord med metanotrofer håller metanutsläppen i shack,”

Rowntree håller med: ”Jag utför mycket metanövervakning och våra uppgifter tyder på att metanutsläppet, med våra jordbruksmetoder, är ungefär 30 % lägre än vad formlerna från IPCC (International Panel on Climate Change) säger att de borde vara. Metan är ett villospår. En kombination av förbättrad djurhållning, förbättrad markhälsa och marktäckning är vad vi borde fokusera på.”


För smarta LCHF-konsumenter

Allt detta låter ju bra, men regenerativt jordbruk utgör i dagsläget bara en minimal del av den globala lantbrukssektorn. (Certifierade ekologiska jordbruk utgör ungefär 1 % av allt jordbruk i USA och regenerativa jordbruk, som inte är registrerade, utgör troligen än ännu mindre del). Vad kan då keto-köttätare som vill fortsätta förbättra sin hälsa genom att äta kött göra för att stötta denna spirande rörelse?

Kerston, Kittridge, Rowntree och de andra som ligger i framkant inom jordbruksområdet understryker att informerade konsumenter spelar en enorm roll för de jordbrukare som jobbar hårt med att återuppbygga marken, skapa hälsosammare jord och mer näringsrik mat.

Savory Institute skapar nu ett globalt certifieringsprogram för Land to Market (från jord till bord) för att skapa en objektiv verifiering av viktiga mätningar av mark- och djurhälsa samt certifiera produkter som kommer från effektiva regenerativa jordbruksverksamheter.

”Vi mäter varje bit land och tittar på ungefär två dussin datapunkter och sammanställer det för att få ett markhälsoresultat över tid. Det vi vill se är ett nettopositivt resultat i marken, så att den läker medan den fortfarande producerar högkvalitativa produkter för mänsklig användning och konsumtion,” menar Kerston.

Land to Market-certifiering är på gång i USA, Storbritannien, Australien och Europa, men det kan ta några år innan programmet har uppnått hög tillgänglighet. Aktörer som Rodale Institute tar tillsammans med företaget Patagonia fram andra certifieringsprogram för regenerativa jordbruk.

Tills dess rekommenderar Kerston med flera att konsumenter ser till att på egen hand lära sig mer om dessa frågor och i så stor utsträckning som möjligt stöder de regenerativa jordbruksprogrammen och -policys i sina regioner och länder. Och när så är möjligt köper produkter från lokala lantbrukare som använder sig av regenerativa jordbruksmetoder.

Rowntree säger: ”Jag tror att alla som förbättrat sin hälsa med LCHF tenderar att vara mer kräsna konsumenter som vet värdet av att använda sina pengar för att köpa näringsrika, gynnsamma livsmedelsprodukter snarare än att spendera dem på läkemedel och hälsovård. Så mer än någonsin ska du vara medveten om varifrån din mat kommer, var mer noga med att engagera dig i de människor som producerar din mat. Det kan främja den största övergripande nyttan för lokala och regionala livsmedelssystem, miljön och planeten.”

I del 3 kommer vi att titta på ekonomiska incitament, kolmarknader, jordbrukspolitik och pågående program som syftar till att göra produkterna från det regenerativa jordbruket, till exempel gräsbetat kött, mer prisvärda för alla:

Den klimatsmarta köttätaren, del 3

 

/ Anne Mullens

Mer av Anne Mullens

  • Den klimatsmarta köttätaren, del 1
  • Våra tio bästa tips för kvinnor 40+ som vill gå ner i vikt med LCHF
  • Nu sätter vi tänderna i karnivordieten: Vad vet vi om den, vilken kunskap saknar vi?

Samtliga tidigare artiklar av Anne Mullens


  1. Diet Doctor tjänar inte några pengar dina inköp. Vi visar inte annonser, har inga reklamlänkar, säljer inga produkter och tar heller inte emot pengar från industrin. Istället finansieras vi via vårt valfria medlemskap. Läs mer