Dina ömma muskler är inte spända, de är inflammerade
Här följer ett gästinlägg av Kostdoktorns gästskribent Per Bylund, leg kiropraktor. Till vardags driver Per en mottagning i Hudiksvall.
De flesta som har eller har haft besvär med långvarig muskelsmärta brukar beskriva det som att musklerna känns spända. Detta verkar också vara uppfattningen hos de flesta terapeuter och vårdgivare som arbetar med muskelrelaterade besvär, och som patient får man därför ofta höra att ömmande muskler är överaktiva, medan andra är underaktiva. Det är intressant hur vidspridd denna uppfattning blivit, särskilt hos yrkesverksamma, då det egentligen inte finns någon vetenskaplig evidens bakom påståendet att muskelsmärta skulle bero på graden av muskelaktivitet.
Förklaringsmodeller för muskelsmärta som utgår från att musklerna ömmar för att de är för spända/sammandragna vilar därför på en falsk premiss, och leder idag till att fel åtgärder tillsätts för att råda bot på de bakomliggande problemen. Detta är en möjlig förklaring till varför patienter med kronisk muskelsmärta fortfarande har ont, trots att de “provat allt”, både fysioterapi, kiropraktik, läkarvård, naprapati eller diverse alternativmedicinska åtgärder.
Den vanligaste smärtdiagnosen som brukar kopplas till muskelspänning är trapeziusmyalgi, ett tillstånd som karaktäriseras av smärta och ömhet över kappmuskeln, trapezius. Dessa patienter får ofta höra just att smärtan kommer av att de omedvetet “går och spänner sig”, eller andra mer invecklade förklaringar baserade på teorier om hur obalanser mellan olika leder och muskelgrupper gjort att trapezius blivit för spänd genom överbelastning.
Den forskning vi har på trapeziusmyalgi visar att graden av muskelspänning inte förklarar smärtan, det syns särskilt tydligt i studier där man injicerat muskelavslappnande medel direkt in i muskeln, vilket inte visats ge någon smärtlindrande effekt över placebo. Musklerna gör alltså inte ont för att de är spända eller överaktiva, utan det verkar istället handla om inflammation, och förjhöjda halter av inflammationsmarkörer är något som konsekvent har uppmätts kring smärtande muskler. Injicering av pro-inflammatoriska ämnen och signalmolekyler har visats ge muskelsmärta i experimentella studier och det finns också kliniska studier som visar på (tillfällig) smärtlindring överträffande placebo vid behandling med direktverkande diklofenak (ett anti-inflammatoriskt läkemedel). Muskelvärk och inflammation ser ut att hänga ihop, och jag misstänker att kroppen har goda skäl till varför.
Vi glömmer ofta att smärta egentligen inte är ett problem, utan en funktion med syftet att få oss till att undvika det som triggar smärtsensationen. En livsviktig mekanism som ur ett evolutionärt perspektiv är så pass gammal att vi delar den med vår senaste gemensamma förfader hos plattmaskarna som vi gick skilda vägar från för mer än 500 miljoner år sedan. Smärta är kroppens sätt att varna oss för en aktuell eller potentiell fara och är ursprungligen en reflexmekanism som leder till ett undvikande beteende. Betydelsen av detta trivialiseras ofta, och rådande paradigm för smärtbehandling enligt det som kallas för den biopsykosociala modellen utgår ifrån att smärt-relaterade problem inte har så mycket att göra med vävnadsstatus. Den underliggande premissen verkar vara att kronisk muskelvärk inte tjänar något egentligt syfte idag utan är maladaptivt.
Min teori är att muskelsmärta istället här kan vara en adaptiv signalmekanism, med syftet att få oss till att undvika mekanisk belastning under den tid när den affekterade vävnaden samtidigt hanterar en inflammatorisk process. Att vi för att bli fria från kroniska smärtbesvär först och främst behöver se till orsaken bakom inflammation, innan vi börjar problematisera kring belastning och se över rehabiliteringsstrategier. Det finns två primära anledningar till varför inflammation och mekanisk belastning fundamentalt sett är inkompatibla med varandra, och jag kommer att diskutera dessa nedan för dem som är nyfikna på mekanismerna.
Immunologisk omprogrammering av muskelceller
Ett karaktärsdrag för celler som svarar på pro-inflammatorisk stimulans, vare sig de är hud-, muskel-, ben- eller blodceller är att de antar en mer immunologisk fenotyp. Det innebär att musklerna i detta fall tillfälligt anpassar sin funktion till att mer efterlikna den hos immunceller. Utmärkande för detta är exempelvis ett skifte mot icke-insulinberoende näringsupptag samt att ett reciprokt antal av dess mitokondrier omriktas från syntes av ATP (energi) till mer försvarsinriktade funktioner så som exempelvis bildning av syreradikaler (ROS). Övergång mot icke-insulinberoende näringsupptag (insulinresistens) ger försämrad förmåga för musklerna att anpassa sitt näringsupptag utefter aktivitet (via skifte från syntes av GLUT4 till GLUT1), vilket är samma sak som händer i större skala vid diabetes typ-2. Omriktning av cellernas mitokondrier mot syntes av ROS ger sämre förmåga till att bilda energi för muskelarbete då vi får en partiell blockering av oxidativ metabolism som står i proportion till antalet mitokondrier som inte kan utföra ATP-syntes. Musklerna tvingas till en kompromiss där deras förmåga att hantera mekanisk belastning sätts ner till fördel för uppreglering av mer immunologiska funktioner.
Nedsatt oxidativ förbränning gör att cellerna måste lita mer på icke-oxidativa mekanismer för att tillgodose sina energibehov vilket essentiellt begränsar dem till fermentering av glukos i en process som kallas glykolys. Glykolys är det enda sättet som cellerna kan bilda ATP utanför mitokondrierna och sker via en serie enzym-krävande reaktioner som i slutändan ger oss pyruvat och en nettoproduktion av 2 ATP per glukosmolekyl. Detta motsvarar dock endast ca 5% av den totala energipotentialen för glukos, och i frånvaro av inflammation oxideras pyruvat mot ytterligare 28 ATP (resterande 95 E%) i mitokondrierna.
Musklernas huvudsakliga energidepå består av glukos bundet i form av glykogen och då inflammation blockerar oxidativ metabolism måste cellerna förbränna en större mängd glukos för att nå upp i samma mängd ATP. Det går därför väldigt fort för musklerna att tömma sina energireserver när de står under pro-inflammatorisk stimulans, vilket förklarar ett fenomen vi ser kopplat till muskelvärk nämligen nedsatt muskulär uthållighetskapacitet. Höga blodnivåer av pro-inflammatoriska signalmolekyler är därför också kopplat till sämre prestationsförmåga hos exempelvis löpare och cyklister, via snabbare tömning av muskelglykogen.
Glykolys genererar stora mängder vätejoner och när oxidativ metabolism är blockerad tar pyruvat istället upp dessa via ett enzym som heter laktatdehydrogenas (LDH) och bildar laktat (mjölksyra) som sedan till stor del lämnar cellen, kanske för att inte störa pH-värdet. På utsidan av cellerna kan laktat lagras i små mängder utan några nämnvärda metabola konsekvenser, och förhöjda nivåer av laktat är något som konsekvent har uppmätts vid muskelsmärta av icke-traumatiskt urpsrung i den omkringliggande muskelbindväven (fascian). Man trodde tidigare att detta var p.g.a. lokal cirkulationssvikt eller bara ett spår av överbelastning, men då dessa teorier inte verkar hålla letar man andra förklaringsmekanismer och ökad glykolytisk aktivitet trots frånvaro av syrebrist, vilket även kallas för “The Warburg Effect” i andra sammanhang, kan eventuellt vara svaret.
Laktat är egentligen ingen restprodukt, vilket man tidigare trott, utan kan återanvändas för energiproduktion. När den inflammatoriska stimulansen upphör kan det tas upp igen av musklerna och återbildas till pyruvat via LDH för att sedan oxideras mot energi i mitokondrierna. Laktat kan också via cirkulationen ta sig från musklerna till andra vävnader, t.ex. till hjärnan och hjärtmuskeln där det kan förbrännas mot energi. Det kan även återbildas mot glukos i levern via glukoneogenes i en process som kallas för Cori-cykeln (vilket nyttjas främst vid intensivt muskelarbete och vid fasta), eller lämna kroppen genom urinen via njurarna. Dessa mekanismer verkar dock inte nyttjas i tillräcklig utsträckning hos patienter med muskelvärk och varför laktat stannar kring musklerna är ännu oklart. Kanske är det för att den inflammatoriska stimulansen är systemisk och således även försvårar laktat-oxidering i andra vävnader och att återbildning mot glukos via Cori-cykeln kostar mer energi än vad det ger. Glukoneogenes från laktat genererar nämligen en nettoskuld på 4 ATP per återvunnen glukosmolekyl vilket gör att kroppen kanske ogärna nyttjar denna mekanism här. Utsöndring via njurarna är också uteslutet i detta läge då det skulle leda till en förlust på 28 ATP per tappad laktatmolekyl.
Det laktat som blir kvar kring musklerna kanske är konsekvensen av att inflammation både ökar produktion och samtidigt blockerar förbränning, och att kroppen spar energi genom att vänta ut inflammationen för att sedan oxidera laktat i samma vävnad som det bildats. En annan förklaring kan vara att laktat avsiktligen lagras utanför inflammerade muskler för att uppregla olika funktioner hos omkringliggande makrofager, en typ av immuncell som via både pro- och antiinflammatoriska funktioner är involverad i vävnadsläkning och försvar mot mikroorganismer. Makrofager verkar också vara en essentiell länk som kopplar ökade nivåer av laktat till ökad smärtkänslighet i muskler.
Mekanismen verkar här vara att laktat i kombination med andra cellsignaler på energibrist och ineffektiv förbränning ger upphov till muskelvärk bl.a. via aktivering av pH-känsliga jonkanaler (t.ex. ASIC3). Ökade nivåer av ROS kan också ge smärtsignalering via aktivering av ROS-känsliga jonkanaler (t.ex. TRPV1). Då både laktat och ROS även ökar vid muskelarbete kanske kopplingen till smärtsensation är en mekanism för att avbryta muskelarbete innan det har potential att orsaka skada pga lokal energibrist.
Känsla av trötthet tjänar kanske också ett energisparande ändamål och är något som verkar gå hand i hand med muskelsmärta. Det finns exempelvis ett stort överlapp mellan vidspridd muskelsmärta (fibromyalgi) och kroniskt trötthetssyndrom (Intressant är också den höga förekomsten av mag/tarm-symptom hos båda dessa patientgrupper). Kanske är den gemensamma nämnaren här ineffektivt bruk av energiresurser, då vi finner ökade halter av laktat hos båda dessa patientgrupper, inte bara i musklerna utan också i hjärnvätskan, vilket tyder på ett bredare inflammatoriskt påslag som involverar centrala nervsystemet. Låg-gradig inflammation av centrala nervsystemet kan eventuellt också vara orsaken bakom ett fenomen som ofta är kopplat till kronisk smärta, central sensitisering, vilket ger ökad smärtkänslighet, kanske som en del i mekanismen kroppen använder för att få oss till att undvika mekanisk belastning under inflammation.
Påverkan på intramuskulär tryckdynamik
Ineffektiv och otillräcklig ATP-syntes är dock troligen inte det enda som muskelsmärta varnar oss för och ytterligare en potentiell anledning om varför det är i kroppens intresse att undvika muskelarbete under inflammation är p.g.a. att det intramuskulära trycket kan vara förhöjt då musklerna svullnat under fascian. Svullnad är resultatet av ökad vätskeinfiltration och är något som kroppen gör för att underlätta passage av immunceller från cirkulationen till den affekterade vävnaden. Förändringar i muskeltryck kan påverka muskelns mekaniska egenskaper och kan bli problematiskt vid belastning då muskelkontraktion ger ytterligare tryckökning när den kontraherade muskeln expanderar, vilket då kan nå nivåer som överskrider hållfastheten av den omslutande fascian och orsaka det som kallas för muskelbråck.
Det är dock här inte bara graden av muskelsvullnad som orsakar tryckökningen, utan den omslutande fascian uppvisar ibland tecken på fibros vid muskelvärk, ett tillstånd där fascian tjocknar och hårdnar, vilket gör att muskelsvullnad leder till större tryckökning då fascian blir mindre elastisk/eftergivlig. Detta kan innebära risk för muskelskada vid exponering för stora accelerationskrafter, och kan potentiellt även leda till snabbare utmattning vid muskelarbete då muskeln vid kontraktion även tvingas arbeta mot ett expansionsmotstånd från muskelfascian.
Viktigt att notera här är att fibros är en metabol process som verkar vara kopplad till inflammation och defekt vävnadsomsättning, och har kanske inte lika mycket att göra med exempelvis stillasittande och brist på rörelse som många tror. Det verkar vara ett metabolt problem med belastningsmekaniska konsekvenser och är troligen inget vi bara kan stretcha eller massera bort.
Den bidragande effekten av intramuskulärt tryck vid muskelvärk är dåligt undersökt i litteraturen, men denna variabel skulle potentiellt kunna förklara fenomenet “trigger-punkter” och känslan av muskelspänning som många upplever. En intressant observation vid injektion av muskelavslappnande medel i ömma muskler är att även då det inte verkar ge någon klinisk förbättring ger det en höjning av tröskeln för smärta vid manuellt tryck, vi kan alltså trycka hårdare på muskeln innan vi får aktivering av smärtreceptorer. Alla muskler har en form av viloaktivitet vilket ger ett visst bidrag till det intramuskulära trycket, och då den aktiva substansen (Botox) selektivt hämmar muskelkontraktion tyder detta på att ökning av muskeltrycket potentiellt är vad som ger smärta vid tryck över trigger-punkter och kanske också vid tyngre belastning. Att Botox-injektion inte ger någon klinisk förbättring kan ha att göra med att det procentuella bidraget från muskelns viloaktivitet till det samlade muskeltrycket är minimalt.
Fascia är rik på smärtnerver och det känns rimligt att tänka att dessa kanske finns där till viss del för att varna oss när trycket ligger nära till att överskrida vävnadens hållfasthet när muskel expanderar vid kontraktion eller hamnar under yttre tryck. Det är möjligt också att större tryckökningar kan påverka blodtillförseln till muskeln och orsaka smärta via syrebrist då det når nivåer som överskrider artärtrycket i vila eller under arbete (liknande det som händer vid kroniskt kompartmentsyndrom). Forskningen ger dock ingen konsekvent bild när det gäller den potentiella kopplingen mellan muskelsmärta och cirkulation. Kanske är detta för att det vi idag kallar för idiopatisk muskelvärk (vanlig muskelsmärta) är en mer heterogen diagnosgrupp än vad vi tidigare trott, att olika mekanismer kan vara drivande, men att inflammation är den gemensamma nämnaren.
Den potentiella kliniska betydelsen av intramuskulärt tryck vid kronisk muskelvärk syns när vi tittar på studier på fasciektomi, en kirurgisk metod där vi lättar på muskeltrycket genom att öppna muskelfascian. Denna metod har visats ge stor smärtlindring vid lokal smärta i sätesregionen samt vid smärta över trapezius efter whiplash-trauma. Dessa resultat ska dock ses med kritiska ögon, p.g.a. frånvaron av kontrollbehandling. En potentiell bieffekt av ingreppet är också nedsättning av muskelfunktion och styrka då en av funktionerna för muskelfascia är just att underlätta kraftproduktion i musklerna via hydrauliska mekanismer.
Sammanfattning
Så, även om ömmande muskler nu inte är spända är det intressant att känslan av muskelspänning fortfarande korrelerar starkt med graden av smärta, samt verkar också till viss del kunna förutspå en kommande smärtepisod. Detta alltså trots att känslan av muskelspänning inte verkar motsvara faktiskt muskelspänning. Samma sak gäller känslan av muskelstelhet, vilket ofta inte motsvarar faktisk rörelsebegränsning utan tros vara en psykomotorisk skyddsmekanism. Känslan av trötthet verkar inte heller ge ett rättvist mått på våra faktiska energidepåer. Så vad är det som pågår här?
Något vi ofta glömmer är att våra sinnens primära uppgift inte är att ge oss en perfekt spegelbild av verkligheten, utan att berätta för oss hur vi ska interagera med den. Vad vi upplever är alltså inte alltid samma sak som vad som är, och de signaler som kroppen skickar till vår hjärna säger oss egentligen mer om hur kroppen vill att vi hanterar ett problem än om problemets faktiska natur eller vad som från grunden orsakat det (vilket är betydligt mer komplicerat idag, än vad det var för kanske 100.000 år sedan då inflammatoriska processer troligen var av en mer övergående natur).
Känslan av att musklerna är spända, stela och trötta kanske mer är kroppens sätt att tala om för oss att vi bör undvika muskelspänning, specifika rörelser samt överlag fysisk belastning under en tid då vi hanterar en inflammatorisk process. Det kan alltså vara så att belastning i olika former potentiellt inte är orsaksdrivande vid muskuloskeletala åkommor, utan kopplingen mellan belastning och skada kanske mer beror av inflammations-status än belastningsgrad. Perspektivet om sänkt belastningstolerans snarare än överbelastning.
När vi tittar på träning och rehabilitering har belastning visats ha inflammationsdämpande funktioner, bl.a. via nedreglering av pro-inflammatoriska receptorer. Men om träning bedrivs vid samtidig inflammation kan det dock vara så att vi då tvingar kroppen till en ogynnsam kompromiss gentemot inflammatoriska funktioner när vi då utsätter den för högre grad av fysisk belastning när den står under ett inflammatoriskt hot.
Med det sagt har träning och fysisk belastning en viktig roll vid rehabilitering, exempelvis då långvarig inflammation kan göra att vi får ett minskat antal fungerande mitokondrier, kanske då de “svälter” när de inte kan oxidera sitt huvudsakliga närings-substrat (pyruvat) under långvarig inflammation.
Träning som samtidigt utmanar både oxidativ och icke-oxidativa mekanismer för ATP-syntes (som ökar bildningen av substrat för mitokondrierna i en snabbare takt än de klarar att oxidera), så som exempelvis tung, intensiv styrketräning kan potentiellt göra att musklerna bildar fler och mer funktionella mitokondrier (långvarig lågintensiv träning kan potentiellt ha motsatt effekt). Detta kan vara en möjlig väg till att återfå muskelkapacitet efter långvariga smärtbesvär samt att minska risken för framtida problem då vi driver muskeln från en immunologisk till en mer biomekanisk fenotyp, när orsaken till inflammation är hanterad. Livsstils-riktade åtgärder som ser till faktorer som inverkar på graden av systemisk inflammation, så som kost och sömn är alltså grundläggande för att påföljande rehabiliteringsträning ska ge resultat.
Välkommen att ställa frågor och diskutera i kommentarsfältet!
Tillägg
Många har i kommentarerna bett Per om praktiska livsstilsråd, särskilt vad man bör äta. Här är hans svar, mer kommer i senare inlägg:
Jag förstår att det är många som undrar över det praktiska när det gäller kost-smärta, och det är något jag kommer försöka skriva om i kommande inlägg. Det är ett svårare område att beträda evidensmässigt, när man går in på ”ät det här men inte det där”, och jag misstänker att genetik spelar en stor roll på individnivå, när vi tittar på vilka områden och kulturer vi härstammar från rent evolutionsbiologiskt. Men ett svepande och kortfattat råd är att äta kött och grönt, och utesluta allt annat. Det är troligtvis onödigt restriktivt i de flesta fall, men gör också att de flesta generellt svarar på det.
Började i själva svanskotan förra året då jag gjorde flera långa bilresor.
Har också smärta i ländryggen som gör det svårt att böja mig och röra mig.
Har två vuxna döttrar som har besvär med nacksmärtor. Om dessa härrör sig från inflammation och inte av ansträngning, vad ska de äta för att inflammationen ska gå ner? Jag är ganska trött av svepande uttryck såsom kost, träning och vila- Vilka ämnen i kosten ska undvikas eller ökas? Vad är det, enligt dig som ger inflammation?
I mitt läge, som jag förstår det, bör jag först bli av med inflammationen, innan jag vågar mig på tung styrketräning? Sen HUR tungt det ska vara, ja det vet jag inte heller? Jag har varit på en smärt-rehabiliteringsmottagning och fått träningstips bland annat. Den träning jag fått råd om där är lättgympa, bassängträning osv. Är detta rätt eller fel, enligt din mening, i det stadium av sjukdom jag befinner mig i? Jag tänker just på om lågintensiv träning på långvarig sikt är kontraproduktivt? Min smärta började för 1 1/2 år sedan, men diagnosen fick jag först i december. Sedan smärtproblemen började har det givetvis påverkat hur pass mycket jag rör mig, vilket har lett till en 8 kg viktuppgång. Jag har alltid varit slank och snarare fått höra att jag är "för smal", så detta är en stor förändring hos mig som jag inte alls välkomnar. Har aldrig bekymrat mig över vikt och kroppsideal förrän nu! Visst jag har fyllt 40 och saker kan förändras med åldern, men detta känns inte alls hälsosamt! Ser fram emot dina tankar och funderingar kring detta...
Det blev både positivt och negativ att äta så extremt:
https://martinajohansson.se/1-manad-carnivore-diet-experiment/
Laktosfritt är INTE komejeriprotein-fritt. IBS och mjölk har tydliga kopplingar. Min uppmaning är att du helt slutar med alla komjölkprodukter. Ersätt osten med get- och fårost, smöret med klarnat smör / gee, grädden med kokosgrädde.
En kollega har också använt Silicea Mag-Tarm på sin IBS med framgång tillsammans med att utesluta. Det finns andra produkter som fungerar som Silicea ofta baserade på lera. Tex Great Plains Bentonite detox och Syklovir.
https://martinajohansson.se/tag/svamp/
PS. Min läkare som var heeeelt ointresserad av mig som patient lyssnade inte över huvud taget när jag berättade om min upplevelse vid träning. Han råd var att jag skulle träningscykla och i minst 20 minuter ligga på 80% av min maxpuls. Varje dag. Jag sa att det inte funkar. Då fnös han bara. DS.
PS 2. Skönt att få en bekräftelse på att man inte är vare sig knäpp eller lat. DS.
"Förklaringsmodeller för muskelsmärta som utgår från att musklerna ömmar för att de är för spända/sammandragna vilar därför på en falsk premiss, och leder idag till att fel åtgärder tillsätts för att råda bot på de bakomliggande problemen"
Jag tror du för lättvindigt avfärdar ovanstående hypotes. För att ta ett exempel. Det kommer en patient, som arbetat extra mycket vid datan, och har en tryck öm levator scapula(skulderblads höjaren) på ena sidan. Om man testar rörelse omfånget hos muskeln, så finner man att pat. kommer kortare väg när pat. lutar huvudet i sidled bort från den spända muskeln.
Muskelns är sammandragen kort, och låter sig inte uppnå normalt rörelseomfång vid test. Kan man då inte säga att den är spänd? Man kan naturligtvis säga den är överansträngd. Men min rekommendation blir ändå stretching av muskeln. I sådana här fall brukar de fungera i hög grad. Men visst ibland behövs det kost råd .Det finns lite "säker evidens" inom området funktionella störningar inom rörelseapparaten. Drick inte 30 koppar kaffe per dag! Då får man ofta mineralbrister. Ibland räcker det med att öka magnesium intaget. Det finns många varianter av näringsbrister,och man blir aldrig fullärd! Ibland säger en del, men jag har ätit så här hela livet! Varför skulle jag få ont just nu av det. T.ex. högt blodsocker. Då brukar jag svara; varför fick jag ont i huvudet just av den trettonde groggen? Då brukar polletten ramla ned. Det kan ta lång tid att skapa ett problem.(Man får vara försiktig vilka man skojar med).
Leg. Kiropraktor Henrik Bugge
Det du beskriver är vad som kallas för nociefensiv reflex https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27064671, vilket orsakas av sensitisering utav y-motorsystemet. Detta är anledningen till varför du ibland kan se ett minskat rörelseomfång vid lokala muskelskador. Musklerna är inte överaktiva, bara känsligare för längdförändringar och svarar mot tension med kontraktion. Mycket tyder på att denna mekanism tjänar ett självskyddande syfte, vilket gör stretching onödigt och kanske också kontraproduktivt då antalgiska reflexer i sig inte driver nocieception (tvärt om egentligen). https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3454558/ Det finns idag heller inget stöd för pain-spasm-pain-modellen. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22458819
Problem skapas oftast över tid, men vi får se upp med vad vi beskyller som problem. Högt fasteblodsocker är exempelvis inte vad som driver metabol patologi, utan verkar vara kroppens sätt att uppreglera immunförsvaret (se mitt förra inlägg). Kom ihåg också att koppling kost-sjukdom går bortom näringsbrist, länken verkar gå via mikrofloran https://www.dietdoctor.com/se/kronisk-smarta-ar-konsekvensen-av-en-ko....
Allergier ligger i dagsläget utanför mitt kompetensområde, men jag vet att det finns data som visar på ökad grad av tarminflammation hos pollenallergiker under pollensäsongen. Tarminflammation kan vara en länk som kopplar ökade nivåer av pollen till muskel- och ledvärk, men mer än så vågar jag inte spekulera https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4048541/.
Tex är mina smärtsymptom under gräspollensäsongen i stort sett identiska med dom jag hade pga gluten. Gräspollen och gräsfrö (vete,råg,korn) har förmodligen en del proteiner gemensamt. Jag är också ko-mjölkproteinallergisk och även det ger mig inflammationssmärtor i leder. Så allergi mot pollen eller födoämnen går nog på ett ut.
" Musklerna är inte överaktiva, bara känsligare för längdförändringar och svarar mot tension med kontraktion. Mycket tyder på att denna mekanism tjänar ett självskyddande syfte, vilket gör stretching onödigt och kanske också kontraproduktivt". Det stämmer inte på det jag diskuterar. Den här artikeln stämmer bättre: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29755363 Där rekommendera de massage vid DOMS "delayed onset muscle soreness (DOMS), perceived fatigue, muscle damage, and inflammatory markers after physical exercise" Jag brukar massera muskeln för att konstatera att ett problem föreligger och uppnå en viss effekt, och sedan visar jag hur patienten själv kan stretcha muskeln, om inte den massage jag gett räcker. Att stretching skulle vara kontraproduktivt har jag inte sett.
Jag har sett att det finns listor på vad man inte skall äta , om man är allergisk mot olika slag av pollen. Jag vet inte hur bra de stämmer.
Jag skulle vilja komma i kontrakt med. Hur gör jag? Hittar ingen kontaktinformation till dig.
Hälsningar Martina
Råkade ut för en olycka för några år sedan.
Spricka bröstben,4 brutna revben brutet nyckelben på min högra sida.
Skadade även Th3 och Th5 krossade Th4 och är stelopererad i bröstryggen.
Har gått på rehab i 3 omgångar.
Med ett par års mellanrum,då
jag bara blivit stelare och fått mer värk i nedre högra trapetzius och runt skulderblad.Som nu gått vidare upp i nacken,misstänker övre trapetzius.Har varit i kontakt med läkare i 3 omgångar under snart 10 år och det har bara blivit värre.
Har testat de flesta smärtstillande,Ipren,Alvedon,
Oxycontin och Tramadol.
Cymbalta och Gabapentin fick jag sist,då de trodde att det var
neurologisk smärta.Fick bara ångest och stress med relaterade problem.
Samt koncentrations svårigheter!
Själv tror jag att jag har en inflammation som blir värre när jag tränar.
Vet inte vad jag ska göra.
Tack
När jag var runt 10 år så gjorde jag en operation i högra lår. De tog bort hemangiom. Idag är jag 31 år och sedan dess har jag aldrig kunnat böja mig ordentligt och just högra benet har jag alltid haft problem att ha de helt rakt. De är stor skillnad på de högra och vänstra. Nu för två år sedan så börja jag få ryggbesvär och även nu fått inflamarion precis bakom knät. De är en muskel som stäcker sig ända till låret bakom där och till rumpan. Ibland sätter sig smärtan länge och ibland så försvinner den några dagar. Har fått tabletter som inte hjälper, jag tränar , simmar, allt. Tror du det behövs en operation för o se var som egentligen händer med min muskel där inne? Kanske något som kände för 20 år sedan som påverkar idag?
Varför är det ingen som pratar om muskelknutor. Läs boken ”Massera själv bort dina smärtor” av Clair Davis. Själv har jag flera år av erfarenhet av att få bort värk, vid vanligtvis muskelfästen, genom att trycka på dem enligt boken. En väldigt intressant bok.
L. Eriksson
Jag hamnade här när jag sökte på mina symtom.
Jag är en kvinna på snart 40 som lider av astma sedan barndomen och många svåra allergier (flera sorters pollen, kvalster, pälsdjur, samt kontaktallergi mot aluminium och aluminiumsalter och födoämnena nötter, mandel, jordnötter, selleri, skaldjur, blötdjur samt alla nästan alla råa grönsaker och frukter, Jag har säkert glömt något...). Mina allergier har ploppat upp en efter en hela mitt vuxna liv. Jag lider också av Ehlers Danlos Syndrom (EDS) av hypermobilitetstyp men har aldrig upplevt några större problem med min EDS.
Jag har enligt min allergiläkare extremt höga halter av IGE-antikroppar i blodet vilket tyder på autoimmuna/inflammatoriska/allergiska processer. Ett av de högsta värdena de sett på den kliniken. Jag upplever ändå inte mina allergier så extrema och klarar mig oftast utan allergiläkemedel.
Men jag har fått ett nytt problem. De senaste två månaderna har jag drabbas av muskelvärk, ledsmärta och krypningar/domningar i benen. Problemen tilltar allt mer. Vissa dagar är lite bättre, andra är hemska men på det stora hela blir jag bara sämre och sämre.
Jag är så trött i musklerna att jag knappt orkar lyfta mina armar emellanåt, det känns som att de blir fulla av mjölksyra och jag får krampartad smärta när jag använder musklerna för så lätta saker som att borsta håret eller resa mig från en stol. Jag spelar piano men har de senaste veckorna inte orkat spela mer än några minuter innan handleder och armar är så utmattade att jag inte orkar hålla dem uppe längre. Det är inte lite "småont" utan en elak smärta- det känns som att någon grabbar tag i mina muskler och kramar dem hårt när jag använder dem. Det blir bättre när jag är stilla men det blir inte helt bra. När jag är stilla känner jag ändå mjölksyran. Jag ligger mest i sängen och har ingen uthållighet alls! Problemen sitter främst i armarna och benen och är värst i överarmarna/axlarna och vaderna/framsida lår. Till och med när jag vilar känns det som att jag utför tyngdlyftning. Men den här tröttheten i musklerna finns även i ryggen, nacken och magmusklerna även om den inte är lika svår där. Jag har även skärande smärta i nedre delen av ryggen och skinkorna, det växlar vilken sida det gör ont på.
Har även haft väldigt kraftiga diarrér under den här perioden (det brukar jag inte ha) och jag är vansinnigt trött.
Jag tycker själv att det här tyder på inflammation av något slag men läkaren på vårdcentralen avvisar mig. Jag har lämnat blodprov för att kolla sänkan (som var bra) och min läkare säger att det enda han kan remittera mig till är psykiatrin, han påstår att det beror på stress. Jag tyckte man skulle kolla gluten, vitaminbrist och lite andra standardprover men det är blankt nej, då det här är "psykiskt". Jag har ringt och tjatat flera gånger men gett upp.
Jag är hemma hela dagarna själv när mina barn är i skolan och har all tid i världen att göra vad jag vill. Jag är definitivt inte stressad! Jag är inte heller deprimerad, upplever inte att jag har ångest eller några andra psykiska problem.
Däremot börjar jag känna oro över min hälsa som hastigt blir allt sämre, särskilt eftersom jag inte får hjälp.
Nu hittade jag den här artikeln och undrar om det kan vara värt att prova att ställa om min kost för att se om mina problem kan förbättras. Svårigheten för mig är att jag har så många livsmedelsallergier att det blir svårt att börja utesluta fler saker. Vad är viktigast att plocka bort? Gluten och komjölk? Hur lång tid kan jag förvänta mig att det tar innan jag märker förbättring?
Alla tips på vad jag kan göra eller tankar kring vad jag har drabbats av tas tacksamt emot. Jag har googlat runt men de här symtomen finns vid så många sjukdomar att jag inte blir klok på vad det är. Jag är rädd att det kommer att bli fortsatt värre och det visar sig att detta är något kroniskt som man hade kunnat stoppa. Känner att jag behöver all hjälp jag kan få!
Hälsningar
Cecilia
Hittade hit när jag letade efter mina symptom.
Mina problem verkar kunna härledas till år 1995 då jag fick en magsjuka under en löptävling i Frankrike. En annan löpare blev också sjuk då vi åt på samma restaurang kvällen innan. Träffade denna person 3 år senare och vi konstaterade att vi hade liknande besvär.
Så vad är problemet?
Jag var mycket aktiv med långlöpning och sprang lätt under många år. Detta vände med denna magsjuka vid 32 års ålder.
- Ökad svårighet att träna
- Muskelvärk
- Allergi
- Skyhöga blodfettsvärden (läkaren nervös)
- IBS
- Lågt testosteron
- Frozen shoulder
- Inflammationer i flera omgångar (senor, muskler, etc)
- Vikten går upp okontrollerat från 62 kg till över 82 kg med relativt hög träningsdos. Kan numera knappt springa utan att det gör ont i benen.
Får ganska ofta känslan av att vara på väg få flunsan men det bryter aldrig ut. Avslutar med några otrevliga toalettbesök... Spontant känns det som om jag blir förgiftad. Ont i kroppen och mycket trött.
Allt har kommit i avsevärt högre takt än vad åldersrelaterade krämpor borde göra.
Har sökt hjälp och fått besöka specialister på hormoner och magtarm, men utan att de egentligen hittar något fel. De verkar inte kunna se helheten utan bara sina smala specialistområden.
Söker febrilt ur annat perspektiv för att lösa problemen och framför allt hitta källan.
Mvh Ulf
Jag har haft muskel problem sedan 2013, de började under skuldrar och sen gick upp till axlarna och nackdelar.
Hur jag ska göra för att gå tillbaka till friska muskler??
Behöver akut hjälp
Undrar också var man kan hitta någon som har detta du skriver i åtanke som kan hjälpa med rehabilitering med hjälp av träning? Har du namn att rekommendera eller yrkesgrupp som mest skulle vara öppen för de teorirer du beskriver? De jag har provat pushar för mycket och jag mår sämre av fysisk akrivering tyvärr. Både vad gäller värk och astma.
Vänder mig till dig för ett ”lite speciellt” problem:
För några år sedan gjorde jag en estetisk magoperation. Mina magmuskler syddes ihop då de börjat slappa till sig efter flera barn. Min mage blev platt och fin. Dessutom fettsög jag min babyvalk som försvann i ett nafs.
Men jag har fått problem: Magmusklerna är spända 24/7 och gör sig påminda hela tiden. Jag är som en spänd fjäder mitt i magen ovanpå Solarplexis. Vad skall jag göra för att få dem att slappna av? Medicin? Sprutor? Värme? Massage? Jag blir tokig av detta. Kan inte ens tröna magen på gymmet längre för då blir det dubbelt värre.
Hjälp!
Mycket intressant artikel.
Jag skulle väldigt gärna vilja få kontakt med dig privat, angående mina besvär.
Får ingen hjälp genom sjukvården och har haft problem med muskelsmärta, låsningar och nervsmärtor i flera år.
Har tappat hoppet om att bli bra.
Hittade dock inte din rehabiliteringsmottagning online.
Tränar rätt mycket och har gjort det de senaste fyra åren samt ätit samma kost i fyra år (i princip paleo). Mått bra. Men de senaste månaderna har muskelvärk kommit och gått några ggr och just nu är det konstant. Hade bältros i februari som jag fick medicin för och som gick över. Har funderat på allt möjligt, fibromyalgi, B12-brist, överträning mm. Kanske är det "så enkelt" att jag tränat när jag haft inflammation i musklerna. Kan det hålla i sig så pass länge och förvärras som de gjort nu? Har gått från ett till två pass om dagen kanske sex dagar i veckan till att nu de senaste veckorna kunnat träna ett pass och få gruvlig träningsverk som inte ger med sig.
/Anna
Kom du till kalrhet i hur du ska hantera dina besvär? Jag har liknande och har haft det i ca 25 år. Ingen läkare tror mig. Det känns som det kommer i skov för mig.
/Maria
Det var ett tag sedan jag var inne här, och jag ser att det är flera som har frågor eller önskar ta privat kontakt. Jag nås enklast via min hemsida http://www.perbylund.se och där finns även nyare artiklar och blogg-inlägg jag skrivit för er som är intresserade.
Kolla på Facebook Hudiksvall rehab klinik, Per har digitala behandlingar, jag provade det, funkade bra för mina problem. Jag skrev om mina problem igår här, men det har inte blivit inlagt än, kanske SBS (Skit bakom..) mvh Kennet Nilsson
Jag hade en digital behandling med Per (enklast via messenger på Hudiksvalls rehabklinik) via Teams, där vi gick igenom mina problem.
Sedan dess, nu 4 veckor sen har jag bara ätit nötkött, salt och vatten (+ kaffe även om det inte var OK)!
Har inte varit så bra i nacken på flera år, redan efter en vecka så blev det en stor förbättring! Just nu mycket nöjd!
Nu är planen att gradvis plocka in broccoli, blomkål etc. för att se om jag får någon reaktion.
Läste om inflamnerade muskler och bkev väldigt intresserad.
Jah har gått hos alka och nyöu hos sjukgymnast inget hjälper.
Jag får ont i hela "buken" nör jag böjer mig för att tex knyta skor. Om jag stöttar med en hand funkar det. Hsr ridit i 45 år nen nu gpr det inte då jag inte kan lyfta benet åt sidan(kissande hunden)
Har hjort blidanalys och håranalys och dom säger att jag har inflammation i kroppen men vanligt blodprov säger inget.
Kan jag ha suttit i för bred sadel?
Hur kan man kolla om muskkerna är inflammerade.
(Har haft diskbrock 2015)
Tacksam flr hjälo vsrt jag kan vända mig.
Orkar inte...är baea 60 och har vsrit aktiv i hela livet.
Mvh Agneta. B
Mvh Kennet
Intressant artikel. Har haft problem med piriformissyndrom och inflammerat säte i 8 veckor. Har dragit ned på inflammatorisk kost, manipulerat SI-led 8 ggr, kört akupunktur 2 ggr samt nyligen fått starka antiinflammatoriska och muskelavslappnande tabletter. Har stretchat sätesmuskler och hamstrings under hela tiden men inte vågat mig på styrketräning ännu annat än enklare CORE-övningar. Smärtan har gått ner men inflammation är kvar i mindre omfattning. Hur tidigt kan jag ge mig på styrketräningen?