Babben Larsson: Jag är sockerberoende

2 januari 2015 av i Beroende

Babben Larsson berättar i Expressen om hur hon kämpar med ett sockerberoende:

Babben Larsson: Jag är sockerberoende

På det hela taget verkar hon hantera problemet utmärkt. Men ett citat får alla mina varningsklockor att ringa. Kanske är hon felciterad men så här står det:

”Och visst, jag kan unna mig en påse lördagsgodis. Men då köper jag bara ett hekto, och så får det vara bra med det.”

Kanske menar hon att ingen är perfekt och att man snabbt bör förlåta sig själv små snedsteg. Det är klokt.

Att däremot som sockerberoende med berått mod ”unna sig” en påse godis är att göra det svårt för sig själv. Det är som om en nykter alkoholist unnar sig en sup, en sedan länge ren narkoman unnar sig en spruta heroin igen eller om en rehabiliterad spelberoende unnar sig ett litet casinobesök igen. Eller om jag själv som snusfri nikotinist sedan fem år tillbaka nu skulle unna mig en snus igen (det vågar jag inte).

Att unna sig det man är beroende av är att väcka demonen, dra igång suget och riskera ett rejält återfall. Vem vill unna sig det?

Skulle man komma på sig med handen i godispåsen så är det klokt att snabbt förlåta sig själv – ja, det händer den bästa – och gå vidare. Men man bör inte förringa faran i förväg.

Video

Tidigare inlägg

”Det här är en livsstil, och jag välkomnar den för alltid!”

”Nu slipper jag äntligen sockersuget”

Polis blev av med sockerberoende och övervikt med LCHF

”Nu är sötsuget borta”

”De bästa 84 dagarna i mitt liv”

Fri från sockerberoende – tredje gången gillt!

23 kommentarer

Toppkommentarer

Veronica, Kostvägen
2 januari 2015 26
Nej, att "unna sig en påse lördagsgodis" går inte som sockerberoende...
Men man VILL ju så otroligt gärna att det ska gå, eftersom det går för så många andra.
Att komma till insikten att det inte fungerar är ganska sorgligt, men det är dit man måste komma...

Läs vidare →
HelenaB
2 januari 2015 16
Om det funkar för Babben så är väl det toppen. Jag är själv sockerberoende och kan aldrig "unna mig" lördagsgodis. Men det är en del av min beroendebearbetning att kunna skilja på vad som gäller för mig och vad som gäller för andra. Jag måste själv i varje situation få avgöra vad jag kan och inte kan äta. Jag kan inte äta för att det ska passa någon annans behov eller tyckande.
Därför är jag idag ytterst försiktig med att lägga mig i hur andra gör. Ofta när jag får frågor från omgivningen om deras kost så svarar jag med frågan om de mår bra och är nöjda. Om svaret är ja så brukar jag fråga varför de vill ändra på något. Om svaret är nej, så brukar jag fråga hur mycket hen är villig att ändra på. Oftast är det inte så mycket som hen är villig att ändra på.
Jag har ju själv gjort en väldigt stor förändringsresa och den måste den man ska försöka hjälpa också vara inställd på göra och redo för. Jag kan aldrig göra jobbet åt dem.

Svar: #10

Läs vidare →

Alla kommentarer

1
Veronica, Kostvägen
2 januari 2015 26
Nej, att "unna sig en påse lördagsgodis" går inte som sockerberoende...
Men man VILL ju så otroligt gärna att det ska gå, eftersom det går för så många andra.
Att komma till insikten att det inte fungerar är ganska sorgligt, men det är dit man måste komma...
2
Hälsofreak
2 januari 2015 4
Finns det verkligen inte personer som kan gå från ett beroende d v s okontrollerat intag av socker eller alkohol till ett mer kontrollerat intag. Det kanske är andra saker än själva smaken av alkohol eller socker som utlöser det okontrollerade beteendet?

Svar: #3, #16
3
Svar på kommentar #2 av Hälsofreak
Veronica, Kostvägen
2 januari 2015 11
Personligen tror jag inte det. Ett "kontrollerat intag" blir, hos en fd beroende, så småningom ett okontrollerat intag igen. Behöver inte hända vid första cigaretten/glaset alkohol/godispåsen. Men plötsligt upptäcker man att det är "fest" hela tiden igen... ;)
4
Bengt
2 januari 2015 11
Problemet sitter djupare än smaklökarna på tungan. Det är belöningssystemet i hjärnan som i mångt och mycket styr normalkonsumtion eller missbruk.
5
Tuva
2 januari 2015 10
Tja.
Man kan ju ha alkoholproblem utan att för den skull vara alkoholist så jag antar att samma sak gäller sockerberoendet?

När jag var som värst vandrade jag mellan olika affärer i kvarteret för jag skämdes över mängden godis jag köpte VARJE DAG. Det om något pekar på ett beroende antar jag.

Fast efter kostomläggningen får jag inte samma sug. Jag KAN sluta. Jag kan dessutom låta bli att börja.

Så jag känner igen mig i Babbens hållning. Jag vet att jag egentligen borde hålla mig undan helt men tja, livet är kort och jag vill inte bara vara förnuftig 100% av tiden. Lite galenskap vill jag ha och det här är en del av dumheterna jag tillåter mig. För att jag kan.

Jag har liknande erfarenhet av alkohol, om jag inte nyttjar det medvetet blir det lätt fel. I min bleka ungdom blev det ofta fel, mycket fel. Blackout och hela klabbet fel. Men det är gott och den goa yrsla är trevlig innan vissa gränser. Jag KAN nyttja det numera för jag har lärt mig var min gräns går och jag har lärt mig hur JAG fungerar och har accepterat att jag inte kan släppa kontrollen. Så jag dricker 1/2 glas vitvin i månaden eller så, utspätt med mineralvatten och nån gång om året blir jag lite lullig.
6
Anno Nym
2 januari 2015 4
Angående beroende. Det är självklart olika för olika beroende och vilken bakgrund man har som person. Jämföra t ex ett tobaksberoende med ett cannabisberoende eller att jämföra ett alkoholberoende med ett sockerberoende går inte rakt av. Det är olika psykologisk effekt, olika avvänjning och olika stimuli. Och det är skillnad på bruk och missbruk. Skadligheten och beroende är inte lineär mot dosen, dvs 1 glas vin är inte 1/10x farligare än 10 glas vin, samma gäller glukos i form av godis. Och beroende på hur kroppen mår i övrigt och vilka övriga vanor man blir konsekvenserna olika.
7
Åsa Holmgren
2 januari 2015 11
Det är stor skillnad mellan skadligt bruk av socker och sockerberoende. Sockerberoende är en kronisk hjärnsjukdom som behöver behandlas både fysiskt, psykiskt, socialt och andligt.
Camilla Näslund berättar det så tydligt, starkt i boken ADDICTED http://nosugaradded.se/addicted-book/ som Addictionspecialist Bitten Jonsson skrivit förordet till. Jag vet att sockerberoende får dig visst att slå i dörrar, ljuga, gömma och smyga precis som vilket annat beroende som helst. Jag håller med kostdoktorn runt Babbens kommentarer. Att äta litet socker ibland är omöjligt för en tillfrisknande sockerberoende för att hålla sig nykter. Mer kunskap till vården om ADDICTION nu, säger jag. Vården kan inte ens diagnosticera sockerberoende.
8
Lars Henrik
2 januari 2015 7
Att unna sig lite godis då och då efter några dagars duktigt uppehåll kan bara betyda att man inte riktigt förstått vidden av sockrets skadliga påverkan. Det stannar ju liksom inte vid viktuppgång.

Det är kunskap och åter kunskap det handlar om, även när det gäller Babben. Donera henne en bok!

Gott nytt år föresten :-)

Svar: #12
9
HelenaB
2 januari 2015 16
Om det funkar för Babben så är väl det toppen. Jag är själv sockerberoende och kan aldrig "unna mig" lördagsgodis. Men det är en del av min beroendebearbetning att kunna skilja på vad som gäller för mig och vad som gäller för andra. Jag måste själv i varje situation få avgöra vad jag kan och inte kan äta. Jag kan inte äta för att det ska passa någon annans behov eller tyckande.
Därför är jag idag ytterst försiktig med att lägga mig i hur andra gör. Ofta när jag får frågor från omgivningen om deras kost så svarar jag med frågan om de mår bra och är nöjda. Om svaret är ja så brukar jag fråga varför de vill ändra på något. Om svaret är nej, så brukar jag fråga hur mycket hen är villig att ändra på. Oftast är det inte så mycket som hen är villig att ändra på.
Jag har ju själv gjort en väldigt stor förändringsresa och den måste den man ska försöka hjälpa också vara inställd på göra och redo för. Jag kan aldrig göra jobbet åt dem.

Svar: #10
10
Svar på kommentar #9 av HelenaB
may
2 januari 2015 2
Mycket klokhet från dig, HelenaB!
11
Hanna
2 januari 2015 1
Tack för din kommentar och kunskap i ämnet, Andreas!!
12
Svar på kommentar #8 av Lars Henrik
Svampodlaren
2 januari 2015

Att unna sig lite godis då och då efter några dagars duktigt uppehåll kan bara betyda att man inte riktigt förstått vidden av sockrets skadliga påverkan. Det stannar ju liksom inte vid viktuppgång.Det är kunskap och åter kunskap det handlar om, även när det gäller Babben. Donera henne en bok!Gott nytt år föresten

Beror ju på, det kan va ok att "fuska" med sin diet 1/10 av tiden, förutsatt att det är en dag av tio och inte en timme av tio.

Svar: #13
13
Svar på kommentar #12 av Svampodlaren
Lars Henrik
2 januari 2015 4
Jo, förvisso finns det grader av synd. Men om man vill göra sig av med ett beroende, som man dessutom vet är skadligt, är det nog som Andreas skriver. Man kan inte belöna sig med en "sup" då och då. Då underhåller man bara sitt beroende. Lättare sagt än gjort är förståss :-)

Svar: #14
14
Svar på kommentar #13 av Lars Henrik
Svampodlaren
2 januari 2015 2

Jo, förvisso finns det grader av synd. Men om man vill göra sig av med ett beroende, som man dessutom vet är skadligt, är det nog som Andreas skriver. Man kan inte belöna sig med en "sup" då och då. Då underhåller man bara sitt beroende. Lättare sagt än gjort är förståss

Definitivt, får se hur det här "nya livet" går, snart klarat mig 2 dagar ^_^
15
My
2 januari 2015 3
Vad som fungerar för Babben eller inte och vilken grad av sockerberoende hon lider av är väl knappast produktivt att sitta på en blogg och spekulera om utan dialog med henne själv, hoppas att hon hittar en hälsosam kost som hon trivs med, mår bra av och fungerar för henne långsiktligt, livet blir så mycket bättre då. (egen erfarenhet) Jag tror ingen behöver donera någon bok till henne för att "hjälpa henne på traven", likt de flesta överviktiga så är hon nog expert i ämnet men sen är det andra bitar som också måste falla på plats för att vara redo för den kostomläggning och livsval som kommer att krävas. Hon har ju redan börjat göra många bra steg för en bättre hälsa.
Babben är en härlig person, önskar henne allt gott. :)
16
Svar på kommentar #2 av Hälsofreak
hemul
2 januari 2015 4

Finns det verkligen inte personer som kan gå från ett beroende d v s okontrollerat intag av socker eller alkohol till ett mer kontrollerat intag. Det kanske är andra saker än själva smaken av alkohol eller socker som utlöser det okontrollerade beteendet?

Det anser en del experter på området numera att det gör. Hörde ett intressant program där man tog upp detta nyligen. Blev väldigt förvånad, för det går ju emot allt man hört tidigare. Men det lät ju logiskt, tycker jag.

Har känt människor som blivit alkoholister efter sitt livs första glas. Sådana bör nog inte försöka dricka måttligt. Man jag har också känt sådana som glidit in i det gradvis genom att dricka på ett, ska vi säga normalt sätt, men alldeles för ofta. Representation som ökat från någon gång då och då till de flesta kvällar i veckan och behovet av daglig alkohol har liksom byggts upp.

Minns tyvärr inte säkert, men antagligen var det ett avsnitt av Kropp och själ.
17
Nils
2 januari 2015 6
Vadå sockerberoende? Jovisst har jag varit det. Befriad av LCHF emellertid. Och med hjälp av karaktär. Det är motivation som gäller också. Självständigt tänkande. Passera diskarna på ICA och COOP med självinsikt. Se det onda som vältrar sig på hyllorna. Se sockret rakt i ögonen och inse att The force is with you. Lösgodiset äcklar bara. Lär dig av LCHF. Lär dig av Yoga. Det gjorde jag. Mörkrets krafter viker hädan. Godiset vill bara ont. Darth Godis måste dö! LCHF gav mig styrkan att avstå från att kasta mig in i bilen tre minuter innan Godisarenan stängde kl 22. Jag skriver inte bara skämtsamt. LCHF är bundsförvant med The force.
18
maria
3 januari 2015 1
Jag har varit sockerberoende. Satt med ordentlig abstinens på kvällarna och kunde inte låta bli att rensa skåpen eller springa till en nattöppen mack när det blev för mycket. Men jag har lagt ner i ett par månsders tid och sen kunnat köra på lördagsgodis. Jag måste passa mig så jag inte äter för ofta bara. Har trillat tillbaka några ggr men vet då hur jag ska bryta. Jag är också nikotinist så jag vet att det är abstinens jag kännt.
19
Urgaburga
3 januari 2015 3
Men ta en person med ätstörning, en sådan person MÅSTE ju ändå äta, så de lär sig att hantera mat på rätt sätt. Det är inte omöjligt att lära sig hantera det, det gäller att vara medveten om när var och hur du äter.
20
J8
3 januari 2015 1
Att förbjuda sig själv allting kan också vara kontraproduktivt.

För vissa personer så är det ju dock inte möjligt att "fuska".
Kan kanske ha att göra med sockrets krafter, eller så har många överviktiga personer kanske, i grund och botten, en ätstörning?
21
Sören
7 januari 2015
Jag gick ner 16 kg på ½ år från 104 - 88. Men sen började jag bjuda mig själv på mycket MINDRE godis när jag åkte från stan. Nu är jag arg på mig själv för att jag inte kommer ner till 85 kg. Jag har kämpat 1 ½ år men står stilla runt 90 eller knappt. Jag vet att jag har varit beroende. Men en lite bit som belöning trodde jag inte gjorde så mycket. Jag försöker ju med mera fett och olja i maten för att inte få tillbaka suget på godis.
22
Low_Carb_Chef
7 januari 2015
Ingen behöver käka en påse godia. Det finns nötter, hallon, blåbär, 85% choklad och vispad grädde. Jag har själv inget socker sugar men uppskattar God choklad. Tar en bit varje kväll kväll utan att behöva utsätta kroppen för onödigt mycket kolhydrater.

Svar: #23
23
Svar på kommentar #22 av Low_Carb_Chef
Ann Kristin
8 januari 2015
Det finns något som heter sockerberoende/sockermissbruk. Googla.

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg