Babben Larsson: Jag är sockerberoende

Babben Larsson berättar i Expressen om hur hon kämpar med ett sockerberoende:
Babben Larsson: Jag är sockerberoende
På det hela taget verkar hon hantera problemet utmärkt. Men ett citat får alla mina varningsklockor att ringa. Kanske är hon felciterad men så här står det:
”Och visst, jag kan unna mig en påse lördagsgodis. Men då köper jag bara ett hekto, och så får det vara bra med det.”
Kanske menar hon att ingen är perfekt och att man snabbt bör förlåta sig själv små snedsteg. Det är klokt.
Att däremot som sockerberoende med berått mod ”unna sig” en påse godis är att göra det svårt för sig själv. Det är som om en nykter alkoholist unnar sig en sup, en sedan länge ren narkoman unnar sig en spruta heroin igen eller om en rehabiliterad spelberoende unnar sig ett litet casinobesök igen. Eller om jag själv som snusfri nikotinist sedan fem år tillbaka nu skulle unna mig en snus igen (det vågar jag inte).
Att unna sig det man är beroende av är att väcka demonen, dra igång suget och riskera ett rejält återfall. Vem vill unna sig det?
Skulle man komma på sig med handen i godispåsen så är det klokt att snabbt förlåta sig själv – ja, det händer den bästa – och gå vidare. Men man bör inte förringa faran i förväg.
Video
Tidigare inlägg
”Det här är en livsstil, och jag välkomnar den för alltid!”
”Nu slipper jag äntligen sockersuget”
Polis blev av med sockerberoende och övervikt med LCHF
Men man VILL ju så otroligt gärna att det ska gå, eftersom det går för så många andra.
Att komma till insikten att det inte fungerar är ganska sorgligt, men det är dit man måste komma...
Därför är jag idag ytterst försiktig med att lägga mig i hur andra gör. Ofta när jag får frågor från omgivningen om deras kost så svarar jag med frågan om de mår bra och är nöjda. Om svaret är ja så brukar jag fråga varför de vill ändra på något. Om svaret är nej, så brukar jag fråga hur mycket hen är villig att ändra på. Oftast är det inte så mycket som hen är villig att ändra på.
Jag har ju själv gjort en väldigt stor förändringsresa och den måste den man ska försöka hjälpa också vara inställd på göra och redo för. Jag kan aldrig göra jobbet åt dem.