”Nu är sötsuget borta”

23 maj 2014 av i Ätstörningar, Beroende

Bilden föreställer inte brevskrivaren.

Skulle sjukvården någonsin råda en alkoholist att dricka alkohol minst sex gånger om dagen och ta piller för att dämpa suget?

Nej, knappast. Men vården vid ätstörningar verkar ofta vara precis så sjuk.

Jag fick ett mejl från Carolina Falini, som berättar om hur hon blev fri från sockerberoende och ätstörning när hon gjorde tvärtom mot vad sjukvården rådde henne:

Mejlet

Jag blev så glad när jag läste en annan historia om ätstörning. Jag har själv varit med något liknande men med hetsätning (binge-eating disorder) som ätstörning.

Jag har sökt hjälp på olika ätstörningskliniker för att få tillbaka mitt liv och allt läkarna gjorde va att påminna mig om att äta sex kolhydratrika måltider om dagen och att ta antidepressiva, eftersom dom dämpar hungern. De upprepade gång efter gång att min hetsätning och konstanta sötsug var orsakad av brist på kolhydrater. Jag åt inte tillräckligt med raffinerade kolhydrater och det är endast raffinerade som hjärnan kunde använda och när jag inte fick i mig tillräckligt av dom så hetsåt jag.

Jag började öka antaget raffinerade kolhydrater och jag kände mig bara mera och mera hungrig, mera och mera sötsugen och mera och mera stirrig.

Det var efter att jag hade läst en kurs i näringsfysiologi på Lunds Universitet, som jag insåg att all information de hade proppat i mig var falsk.

För två månader sedan började jag med LCHF och nu är sötsuget borta. Det var en tuff kamp, måste jag erkänna. Jag kände mig som en drogmissbrukare på rehab. Men efter två veckor så var sötsuget borta. Tack vare LCHF har jag får tillbaka min mättnadskänsla. Jag känner mig nu mätt efter att ha ätit. Något som är en normal känsla för en normal person, men som jag inte hade upplevt på 10 år.

Jag har nu fått ett liv. Jag drömmer inte om socker och kakor och sitter inte längre inlåst i min lägenhet och äter 5 stora färdigköpta kladdkakor för att 30 minuter senare öppna ett paket kex. Jag sitter inte hemma och har ångest för jag på en dag har lyckats proppa i mig 15 000 kcal tomma kalorier. Och nu, efter två månader, kan jag till och med äta en bit ”socker-fylld kaka” vid festtillfällen utan att bli sockerbesatt och utan att hetsäta.

Tack för din underbara blogg. Den har verkligen hjälpt mig med motivation för att klara den första förskräckliga LCHF-veckan.
MVH,

Carolina

Kommentar

Grattis Carolina till dina framgångar!

Det är bisarrt och skamligt att personer med ätstörningsproblem får så dåliga råd inom sjukvården. Hur kan man råda någon med beroendeproblematik att få i sig MER av det man är beroende av?

Särskilt när mer snabbsmälta kolhydrater inte bara underhåller beroendet utan dessutom riskerar att ge viktökning, mer ångest och därigenom förvärrad ätstörningsproblematik.

Vid alla beroenden är grundstenen till förbättring att komma bort från det man är beroende av. Man säger inte till en spelberoende att logga in till internetpoker minst sex gånger om dagen. Det vore en katastrofalt dålig behandling.

När det gäller möjligheten att äta en bit ”sockerfylld kaka” vid festliga tillfällen: var mycket försiktig. Om man har ett vilande beroende kan det vara klart riskabelt. Många lär sig det den hårda vägen. Själv slutade jag snusa för fem år sedan och har inte tagit något nikotin i någon form sedan dess. Inget. Noll. Inte för att jag är duktig utan för att jag inte vågar.

Hur som helst verkar LCHF vara en utmärkt förstahandsbehandling vid alla former av beroenden av mat med socker och andra snabba kolhydrater i. Precis som vid alla andra beroenden, där det grundläggande också är att komma bort från det man är beroende av.

Det är inte alltid lätt att undvika större mängder kolhydrater och det är inte alltid tillräckligt för att bli fri från ett sockerberoende. Men det är ett nödvändigt första steg. Förhoppningsvis inser man snart det även inom sjukvården.

Har du några erfarenheter på området som du vill dela med dig av? Lämna en kommentar.

Mer

LCHF för nybörjare

Tidigare om ätstörningar

Över 200 tidigare framgångshistorier

”LCHF utmanar sjukvårdens dåliga råd”

PS

Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.

42 kommentarer

Toppkommentarer

Svar på kommentar #11 av Michael
Dr Andreas Eenfeldt
23 maj 2014 70
Michael,
Om du läser noga ser du att jag på inget sätt påstår att LCHF är hela lösningen på ett komplext problem.

Dock, om det finns en beroendeproblematik till snabba kolhydrater så måste man oundvikligen undvika sådan mat för att kunna bli fri från beroendet. Det är inte förmätet att säga så. Det är tvärtom en självklarhet, precis som vid alla andra former av beroenden.

Att hjärnan bara drivs på kolhydrater är en gammal felaktig myt, som sprids av personer med olyckligt bristande kunskap på området. Hjärnan kan även till större delen drivas på fett, som omvandlas till ketoner – ett utmärkt bränsle för hjärnan. Dessutom handlar det om lågkolhydratkost, inte nollkolhydratkost.

Läs vidare →
Tuva
23 maj 2014 53
Det som gjorde mig tjock var sötsuget, det där skrika hela tiden som en apflock i huvudet sötsuget som man helt enkelt inte orkar kämpa emot 24/7. Jag gav efter 1-2 ggr om dan. Egentligen var jag jätteduktig för jag var sugen HELA tiden, jag sa nej hundratals gånger om dan.
Men 1-2 ggr om dan är 6-13 ggr för ofta varje vecka. :-(

Började med LCHF och det var som att dra ur kontakten. Sötsuget bara försvann! Bara ett par dagar efter kostomläggningen gick jag förbi en godishylla och inget hände. Jag gick runt där i flera minuter och bara njöt av TYSTNADEN i mitt huvud. Alltid innan hade hela systemet lysts upp som en jäkla amerikansk julgran; med blinkande lampor och glad gapig musik: GOOOOOOOOOOODIIIIIS! GOOOOODIIIIIS NUUUUUU!

Läs vidare →

Alla kommentarer

1
Susanne
23 maj 2014 12
Jag har liknande erfarenheter, led av anorexi under många år i tonåren och de senaste 20 åren har varit en konstant kamp för att kunna äta "normalt". Hamnar man på sjukhus så matas man med sockerlösning tom... Tills jag pga barnlöshet blev tipsad om LCHF har mycket fallit på plats. Men jag har fortfarande (efter några år på LCHF) svårt att ta en glass eller äta tårta/godis när det är fest utan att "trilla dit".
2
Lena Gustafssonl
23 maj 2014 3
Blev av med sug för länge sedan. Använt det ayurvediska synsättet när det gäller kost/kroppstyp. Äter endast dåliga fetter och socker enstaka ggr/år av sociala skäl. Det kan då ge kortvarigt sug som snabbt går att bli av med. Äter inte LCHF, fungerar inte för mig, men låter bli raffinerat socker, vete och "konstiga produkter". Äter inte syrliga och jästa saker såsom jäst bröd, för mkt tomat och kött eller för mkt fett, yoghurt m m. Prövat mig fram under många år, tycker jag hittat min väg. Gör glass och kakor själv som jag mår mkt bra av och saknar på så vis inte detta dagliga glädjeämne som tycks vara livsviktigt för min själsliga balans...

Svar: #16
3
Ingvar Bejvel
23 maj 2014 27
Inkompetent vårdpersonal bör anmälas till Socialstyrelsen. Visserligen blir de frikända, men någonstans måste vi börja!

Svar: #28
4
Lotta
23 maj 2014 22
Tyvärr har jag också liknande erfarenheter. Jag kämpade i över 15 med Bulimi och hetsätning. Jag fick fantastiskt bra hjälp i form av samtalsterapi och sjukgymnastik för att komma till rätta med min ångest, dåliga självkänsla och skeva självbild, men kosten och mitt beroendeförhållande till mat var det ingen som hjälpte mig med. Min uppfattning är att sjukvården inte vill se ätstörningar som ett fysiologiskt problem utan som en psykisk sjukdom. De menade att om man bara "lagade själen" så skulle jag kunna börja äta helt normalt igen precis som alla andra normala människor och detta skulle ske helt av sig självt. Men det är ju precis som ni skriver lika absurt som att en alkoholist skulle kunna börja dricka normalt igen, i normala mängder precis som alla andra normala människor. Dessutom är det sjukt att man idag tycker att det är "normalt" att äta socker varje dag. Idag är jag fri från ätstörningar tack vare lågkolhydratkost. Tack för att ni berörde detta viktiga ämne!
5
Linda
23 maj 2014 4
Det är komplicerade ämnen det här med ätstörningar. Jag har själv lidit av bulimi i perioder i ca 20 års tid. Jag förstår lite poängen med att äta många mål om dagen. Det handlar ju om att så fort en bulimiker blir riktigt hungrig så ökar suget efter en hetsätning. På samma sätt som personer med ätstörning inte bör köra 5:2. När jag har provat det har det många gr slutat med att jag hetsäter under 500kcals dagarna. Jag kan hålla med om att sötsuget blir mindre av lågkolhydratskost däremot. Problemet tror jag ibland kan va att personer med ätstörningar har oftast lätt till depression. Själv kan jag märka av markant att det känns som kroppen får serotonin och dopaminbrist när jag äter för lite kolhydrater. Just nu äter jag anitdepressiva så då fungerar det med LCHF men annars brukar det tyvärr inte göra det. Alla är vi olika...
6
Jaa menee
23 maj 2014 14
Jag har själv inga erfarenheter på området, men stör mig på hur det är möjligt att Skillnaden kan vara så stor mellan olika sjukvårdsinstanser? Finns det inget samarbete och jämförelser vad gäller slutresultat inom vården?
Om detta är en sanning att FLERA ätstörningskliniker med leg. läkare ordinerar sina patienter att äta raffinerade kolhydrater med bl.a. förevändningen att det ska vara nyttigt för hjärnan, och patienten blir sämre av denna behandling.
Ja, då har vi en allvarlig störning i läkarvården och ska naturligtvis enl. min mening anmälas hos Lex Maria.
7
Tuva
23 maj 2014 53
Det som gjorde mig tjock var sötsuget, det där skrika hela tiden som en apflock i huvudet sötsuget som man helt enkelt inte orkar kämpa emot 24/7. Jag gav efter 1-2 ggr om dan. Egentligen var jag jätteduktig för jag var sugen HELA tiden, jag sa nej hundratals gånger om dan.
Men 1-2 ggr om dan är 6-13 ggr för ofta varje vecka. :-(

Började med LCHF och det var som att dra ur kontakten. Sötsuget bara försvann! Bara ett par dagar efter kostomläggningen gick jag förbi en godishylla och inget hände. Jag gick runt där i flera minuter och bara njöt av TYSTNADEN i mitt huvud. Alltid innan hade hela systemet lysts upp som en jäkla amerikansk julgran; med blinkande lampor och glad gapig musik: GOOOOOOOOOOODIIIIIS! GOOOOODIIIIIS NUUUUUU!
8
V
23 maj 2014 6
Grattis Carolina.

Jag kan fortfarande inte "unna mig" vanliga godisar eller kakor. Jag vågar helt enkelt inte. Jag har alltid tänkt "allt eller inget" och minns de första åren med lchf. Jag tillät mig att äta vad jag ville på lördagar (och ibland även fredagkvällar). Det slutade alltid med att jag istället för mat åt kakor och godis på fuskdagarna. Började med att jag bytte ut potatisen i middagen till chips. Jag tänkte att om jag (som visste att kolhydrater var dåligt) ändå tänkte ta potatis till maten så var det ju godare med chips. Jag försökte äta så lite kolhydrater som möjligt utan bara dom jag tyckte var jättegoda. Det var därför jag slutade helt med godis. Jag kunde inte bara unna mig en bit en gång i veckan. Jag åt skräp hela dagen. Nu lever jag gott på hemmagjorda bakelser på helgen.

Jag är så förvånad att det ännu inte finns ett lchf-fik någonstans. Eller att det går köpa ostchips i affären. Att man fortfarande inte kan köpa lchfglass någonstans. Det börjar ju vara så många så det borde löna sig.
9
Ingela
23 maj 2014 16
Ja varför kan vi inom sjukvården inte ta till oss ny vetenskap? bra och mycket viktig fråga. Därför att vi inte har kunskap och fortfarande inte vågar ha någon annan uppfattning än vad vår läkare på avdelningen har. Gud nåde den som vågar gå emot doktorns kunskaper. Här behöver man sjukvårdspersonal som vet vad dom talar om och är pålästa, med det blir man inte om man inte är intresserad av kost och hälsa. Det är smidigare att vara tyst och jobba på. Och sedan tror jag att VI tror att det vi en gång läste om på universitet och högskola gäller for ever. Våra lärare kan väl aldrig ha haft fel kunskaper och undervisat fel eller???

Svar: #10
10
Svar på kommentar #9 av Ingela
Lars Pekkala
23 maj 2014 5
Man kanske ska börja fundera på vem som ger utbildningsväsendet den kunskap som sjukvårdsutbildare får.
11
Michael
23 maj 2014 7
Hej! Såsom varande pappa till ett barn(19 år) med en grav ätstörning förefaller det förmätet att en allmänläkare ska säga att LCHF-kost och minimerande av kolhydrater, som hjärnan använder sig av, skulle vara lösningen! Tyvärr är det så att problemet ligger i att doktorer och psykiatriker båda sitter och ruvar på sina revir och aldrig möts!

Svar: #12
12
Svar på kommentar #11 av Michael
Dr Andreas Eenfeldt
23 maj 2014 70
Michael,
Om du läser noga ser du att jag på inget sätt påstår att LCHF är hela lösningen på ett komplext problem.

Dock, om det finns en beroendeproblematik till snabba kolhydrater så måste man oundvikligen undvika sådan mat för att kunna bli fri från beroendet. Det är inte förmätet att säga så. Det är tvärtom en självklarhet, precis som vid alla andra former av beroenden.

Att hjärnan bara drivs på kolhydrater är en gammal felaktig myt, som sprids av personer med olyckligt bristande kunskap på området. Hjärnan kan även till större delen drivas på fett, som omvandlas till ketoner – ett utmärkt bränsle för hjärnan. Dessutom handlar det om lågkolhydratkost, inte nollkolhydratkost.
13
Ulf Forslund
23 maj 2014 5
Hej! Har nog alltid varit känslig för socker. Utan att fatta det. Upptäckte det när jag testade LCHF, så där lite på kul. Tycker fö att det är fel att, som många gör, kalla det "Fettdiet". Det handlar ju mer om att inte äta snabba kolhydrater än om att äta fett i mängder som många framställer det som. Mest de som inte vet, försår eller bara har hört ngn prata om LCHF. Nåja...det var en annan historia. För ca 1,5 år sen fick jag en Stroke/Ventrombos. En propp på "returen" från hjärnan. Efter det brottas jag med en Extrem Hjärntrötthet. Vilket i praktiken innebär att jag är extrem känslig för alla intryck och stimuli jag inte själv kontrollerar. När jag utsatt mig för mycket så hjärnan är slut/trött/tom, så "skriker" hela mitt system efter socker och snabba kolhydrater. Finns inget stopp. Jag skulle kunna äta hur mycket sånt som helst, känns det som, jag blir inte mätt. Om jag mentalt inte hindrar mig, så kan det bli ett riktigt "skitmatsrace" i flera dagar. Då jag äter mer av sånt som är just socker och snabba kolhydrater. Men, sen kommer "retursladden" som jag närmast kan likna vid abstinens vid en drogavgiftning. Har jobbat med missbrukare i stora delar av mitt liv, och tolkar in mina fd "adepters" berättelser och upplevelser sitt tämligen lika som det jag känner och brottas med när jag tvingar mig sluta äta av det jag bevisligen inte mår bra av i längden. Det negativa märks inte när jag äter, utan det märks av när jag slutat och avgiftat mig från det. När jag är inne i ett "äta-dåligt-stim" gå det bra. Förutom att jag samlar på mig vätska, sväller i mage/tarmar och går upp i vikt. OCH sist men inte minst, jämnare trött och seg hela tiden. Tack, det var några av mina tankar i ämnet.

Svar: #22
14
Goran van Den Buske
23 maj 2014 6
Skulle inte förvåna om radikal omläggning till lågkolhydratkost även skulle visa sig få bukt med andra vitt skilda beroende.. och därmed säkert även vissa relaterade psykiska besvär. Varför skulle man stanna upp i sin utveckling vid käket?
15
Alexandra
23 maj 2014 12
Hej jag heter Alexandra och är sockerberoende och alkoholist

Grattis till dina framgångar Carolina!

Andreas, jag tycker det är toppen att du är tydlig med att lchf är en nödvändighet för att bli fri sitt sockerberoende men att det inte är hela lösningen.

Men vad är då resten av lösningen? För mig var det 12 stegsprogram för sockerberoende som gav mig abstinens från socker och nykterhet från alkoholen men som också idag, 7 år senare, har fått mig att behålla den. Jag har alltså inte ätit socker i någon form på över 7 år. 12 stegsprogram ger mig stöd och gemenskap och en handlingsplan för att hantera den sockerrika världen vi lever i.

Jag rycker din blogg är toppen men jag tycker du borde skriva mer om (eller låta någon sockerberoende skriva mer om) vad man kan göra om man är just sockerberoende och lchf inte fungerar fullt ut. För att äta sockerfritt är bara toppen på isberget av lösningen för oss sockerberoende.

Tack!
16
Svar på kommentar #2 av Lena Gustafssonl
Goran van Den Buske
23 maj 2014 9
"Äter inte LCHF, fungerar inte för mig" LCHF är, trots all stigmatisering, helt vanlig näringsriktig mat. Som vi knaprat på genom hela vår evolution - nu med någon mindre mängd kolhydrater. Däremot mycket restriktiv beträffande tillsatser, socker och diverse sötningsmedel. Det är väl kanske där någonstans du har dina dubier/ eller i värsta fall begränsningar?
17
Skorpan
23 maj 2014 8
Jag var oxå lyrisk i början när jag 'hittade' LCHF, men med ett kraftigt beroende så bör man vara försiktig med att ropa hej för tidigt! Jag har kört LCHF som längst 7-8 månader och det har gått HUR BRA SOM HELST och jag har trott att NUU äntligen kommer jag 'klara mig' och bli en 'normal' människa, MEN sen kom livet emellan med en väldigt stressig period och så har jag åkt dit igen!! Så undvik så långt det bara går 'sockerfyllda kakor'! Kombinera LCHF med böcker eller en kurs i KBT samt var MEDVETEN och på din vakt, hela tiden, förmodligen hela livet! Även om inte LCHF hjälpt mig helt (eftersom jag har en kraftig beroendesjukdom) så är det det absolut ENDA alternativet!! Med stöd av LCHF har jag åtminstone kommit kanske 80% på vägen... 'vanlig' kolhydradkost är inte att tänka på om man har dessa problem, då går det utför direkt, rakt ned i avgrunden!! Jag har saknat oss 15% (läste det nånstans, var i o f s alla beroendepersonligheter, alkohol, spel etc) i debatten, vi som har kraftiga matstörningar OCH kanske problem med alkohol. I vin/öl/sprit finns ju stora mängder socker som går rakt in i blodet! Då man dessutom blir lite 'lullig' så försvinner den så viktiga medvetenheten, även VILJAN att avstå försvinner! Alltså: p g a allt socker i öl/vin/sprit så hjälper LCHF även mot alkoholberoende!! Slutligen: Man hör bara talas om de som går ned i vikt med LCHF och sedan verkar allt vara frid och fröjd... Aldrig hör man talas om någon som kommit en bra bit på väg i sin matstörning, med LCHF så klart, men ändå, att något fattas! Något bra tips? Förutom som jag skrev KBT, för det är ett väldigt bra stöd, ofta har man förvärvat en hel del tankevurpor under årens gång. Har även gått i FAA, men det hjälpte inte mig och var absolut inte 'min grej'!

Svar: #19, #20
18
Skorpan
23 maj 2014 1
Jag är 'lite' oteknisk, det såg inte ut som om någon annan kommenterat men när jag tryckte på 'skicka'-knappen så dök alla övriga kommentarer upp!!? Hursomhelst, nu ser jag att flera andra har tagit upp ungefär samma saker som jag gjorde! :)
19
Svar på kommentar #17 av Skorpan
Robert M
23 maj 2014 5
Kanske du ska spana in Bitten, vad jag förstår mer fokus på beroendedelen.

http://www.bittensaddiction.com/
20
Svar på kommentar #17 av Skorpan
hejafbk
23 maj 2014 13
Jag har flera gånger skrivit att det har gått bra och lätt för mig att komma ner i vikt med LCHF - men det är sedan den den riktiga KAMPEN börjar.
Att fortsätta äta rätt och inte göra avsteg som saboterar. Det är riktigt tufft för jag längtar ofta efter sånt jag inte får äta t ex kakor och den nyttiga frukten.
Syndar lite för ofta och mycket med clementiner, nötter, choklad och ost som är så gott!
Har efter snart två år med LCHF inte helt lyckats ställa om hjärnan för längtan efter vissa saker , men jag har inte handlat godis och kakor för egen konsumtion. Det finns tillgång till sådant vid t ex födelsedagar och högtider och gäller det att vara ståndaktig.
Vi är nog många som kämpar mot uttalade och outtalade beroenden.
Lycka till - till alla oss som kämpar.
:)
21
Heli
23 maj 2014 10
Min erfarenhet är att ätstörningsvården är mycket dålig på att behandla komplexa ätstörningar och sekundära ätstörningar (där ätstörningen används som "kontrollorgan" för exempelvis en djup depression). Det är måltidsregistrering och tallriksmodellen rakt av, möjligtvis i kombination med ett föga verksamt SSRI-preparat. Den metoden fungerar visserligen för vissa patienter, men när den inte gör det visar det sig allt för ofta att det inte finns någon vidare helhetssyn eller flexibilitet inom psykiatrin.

Trots att många, många som lider av långvariga ätstörningar också har minst en annan psykiatrisk diagnos är samverkan mellan olika delar av vården dålig och på tok för många resurssvaga patienter hamnar mellan stolarna utan någon som är beredd att ta ett övergripande vårdansvar.

Jag tror personligen att lågkolhydratkost skulle kunna vara en del av lösningen för vissa patienter, speciellt hetsätare och bulimiker. Det borde åtminstone finnas en nyfikenhet och flexibilitet från behandlarnas sida, en villighet att leta sig utanför ramarna när den konventionella metoden inte gett resultat. Och framför allt borde det finnas ett bättre samarbete mellan olika delar av psykiatrin och mellan psykiatrin och den somatiska vården. Ätstörningsvården kan inte skryta med speciellt fina resultat på riksnivå, varken på kort eller lång sikt och det om något är väl en tydlig indikation på att det är dags att se över metoderna.
22
Svar på kommentar #13 av Ulf Forslund
Liselott B
23 maj 2014
Ulf!

Såg du Vetenskapens Värld i måndags om behandling med mindfulness vid hjärntrötthet efter stroke? Kanske något att kolla upp. Om du inte sett programmet finns det säkert på SVT. Inslaget om mindfulness vid stroke kommer en bit in i programmet.

Svar: #25, #26
23
Skorpan
23 maj 2014 3
Som sagt inte så teknisk så jag vet inte hur man refererar tillbaka till någon! :) Men stort tack för svar! Och Bittens bok har jag läst ett par ggr, och visst är det en aha-upplevelse när man läser det, men dessvärre är det oxå färskvara... går ett tag sen är det som bortblåst!! Helst skulle man gå en kurs hos henne (helst en kurs varje termin för att undvika färskvarueffekten!), det skulle nog vara riktigt bra men det har jag tyvärr inte råd med. Men man får kämpa på, man har ju inget val och så nån gång, så kanske det funkar! :)
24
lennart facius
23 maj 2014 13
hjärnan måste ha socker.hur många gånger har jag inte hört denna okunniga kommentar från dietister kostrådgivare läkare i samhällets tjänst.ja ca 2-3 gr glukos per dygn för sin grundfuktion sedan behövs energi motsvarande ca100 gram kolhydrat men det innebär inte att man måste äta kolhydrat.men att få några av dessa kolhydratkramare med sina undermåliga utbildningar att fatta något så enkelt är i princip omöjligt.i över 10 år har jag försökt att föra fram dessa fakta som vem som helst som har lite intresse sambandet kost hälsa kan ta reda på om man är läskunnig och har någon förmåga vad gällande ordförståelse.det har tagit tid men jag kan konstatera att fler även i dietistkåren har börjat fatta.
25
Svar på kommentar #22 av Liselott B
Snusmumrik
23 maj 2014 5
Behandling med LCHF efter stroke har verkligen fungerat för min del. Läkarnas nyfikenhet och förundran kan möjligen bero på att de är förvånade att jag fortfarande är vid livet ;-)
26
Svar på kommentar #22 av Liselott B
Ulf Forslunf
23 maj 2014
Liselott....tack, jag såg programmet. Jag sysslar regelbundet med Med Mindfulness.

(Oj...utsäkta, såg nu att jag tyckte så jag anmälde tids inlägg...:( Vet inte vad det innebär i praktiken, men det märks..:)
Det var inte min tanke att anmäla...:) )
27
pussel
23 maj 2014 1
Härligt att läsa att Carolina blivit så mycket bättre (helt bra?). På bara två månader dessutom, fantastiskt!

Mitt problem är motivation och depression tror jag. Jag "orkar inte" motivera mig tillräckligt för att hålla fast vid LCHF eller Paleo-kost helt och hållet. Jag tror att jag äta en smörgås eller ta en bit tårta och sen spårar det ur =S.

Varför får man inte ange sin hemsida längre när man postar en kommentar? Tänk om de flesta som skriver kommentarer här nu har en blogg och skriver om sina problem och kanske hur de tog sig ur dem! Vi kanske skulle kunna hjälpa varandra om vi hittade till varandras bloggar.
28
Svar på kommentar #3 av Ingvar Bejvel
piltson
24 maj 2014
Ingvar Bejvel, vad menas med "inkompetent"? Problemet är ju att det handlar om folk som följer de riktlinjer som gäller och dessutom gör detta i linje med den utbildning de har erhållit.
29
mia
24 maj 2014 2
Överallt finns det läkare som ställer fel diagnos
I det här fallet med anorexia som ordinerar fel
behandling till en sjukdom som inte man
riktigt vet orsaken till
För varför får man anorexia?
Man måste välja rätt läkare
Men vart finns dom?
Man måste vara modig o inte följa dåliga
läkares ordinationer
30
Ingvar Bejvel
24 maj 2014 2
Piltson frågar vad som är inkompetent vårdpersonal. Ja, exempel finns ju i denna berättelse. Visserligen blir de frikända, eftersom de följt anvisningarna, men saken måste ju ändå tas upp, även om vi hamnar i mom 22!

Svar: #31
31
Svar på kommentar #30 av Ingvar Bejvel
piltson
24 maj 2014 1
Ingvar Bejvel: ”…saken måste ju ändå tas upp.”

Ja, men vi frågar oss vad som är rätt forum. Hur långt kommer man genom att rikta sig mot ansvarsnämnder och myndigheter som samspelar i den ”inkompetens” som anmäls?

Nyligen läste vi i en kommentar att Livsmedelsverket uppträder ”kriminellt”. Det förutsätter att det finns något lagrum under vilken verket kunde polisanmälas. Men det finns inte.

I detta läge blir epitet som ”inkompetent” och ”kriminell” slagord utan innehåll. Mera lovande vore att engagera vad som förr kallades ”tredje statsmakten”. Varken dagspress eller TV har ännu upptäckt att livsmedelsverket och flera utbildningsorgan inte utgår från vetenskap utan bara skapar och sprider en ny typ av folkdiktning.

Nyligen gav jag ut en bok där jag hävdar att begrepp som ”energibalans”, ”mättat fett”, ”fiber” m.m. är våra motsvarigheter till tidigare generationers tomtar och troll – fantasiskapelser som vi förväntas ta på allvar fastän de saknar förankring i verkligheten. Inte många köpte den och ännu färre orkade fram till sista meningen, som ser ut så här:

”När folklorister och mediaforskare tar fasta på [vår tids] näringslära kommer de att ge oss perspektiv på motsättningen mellan egentlig kunskap och kommersiellt betingad ideologi. … Här har massmedierna ett ansvar som de ännu inte tagit fasta på.”

Uppgiften är alltså inte att luta sig mot korrupta ansvarsnämnder och rättsorgan utan att väcka upp och undervisa de medier som i ett sunt samhälle håller ordning på dessa. Ben Franklin förklarade att han hellre bodde i ett land utan regering än i ett land utan fri press. Det var ett par hundra år innan det fanns elektroniska medier och effektivt distribuerad dagspress.

Situationen borde alltså vara mera lovande idag än på Franklins tid.

Svar: #32, #33
32
Svar på kommentar #31 av piltson
Goran van Den Buske
24 maj 2014 1
Så är det nog! Vi bör i första hand vinna över "den fria pressen". Problem som jag ser i nuläget är få "naturligt smala" och elittränade journalister skriva som de borde. Men tredje statsmakten borde rimligtvis härbärgera horder av medarbetare, med samma problem som gräsroten. Om inte, i ännu större utsträckning. Gäller sedan bara vänta ut någon betrodd högst upp i hierarkien som råkar bli frisk och av med några väl valda kilon. Typ en Jutterström, en Janne Josefsson, eller någon annan av liknande dignitet.
33
Svar på kommentar #31 av piltson
piltson
25 maj 2014
Så vad borde vi då kunna vämta oss av dagspressen?

Ja, om jag vore redaktionschef på en rikstidning skulle jag t.ex. se till att tryckalster av relevans för folkhälsan blev ordenligt anmälda. Ett exempel vore Nordiska Näringsrekommendationer. Den är mycket viktigare än romaner man brukar skriva om.

Recensenten måste vara en person med respekterad sakkunskap men utan knytning till SLV-kamarillan. Fredrik Nyström eller Ann Fernhom faller i tankarna.

Det känns naturligt och logiskt, och ändå så ohyggligt avlägset.
34
Goran van Den Buske
25 maj 2014 1
Rättelse: Menade naturligtvis att "vi" skall vinna över murvlarna PÅ VÅR SIDA. Men dessa skall naturligtvis inte få sitta på betald arbetstid och lovsjunga diverse Kostråd/dieter som passar dem själva för stunden. Snarare skall de försöka avslöja de riktigt stora sammanhangen. LCHF rörelsen har absolut inget att tappa vid en total genomlysning av kostdebatten. De enda som har något riktigt stort att förlora, är faktiskt samtliga urskiljbara motparter. Allt från ära och berömmelse - till en ofantlig mängd stålar.
35
Annie
25 maj 2014
Vad glad jag blir av att läsa Carolinas berättelse, så otroligt bra jobbat! Härligt tjejen! :D
36
Marit
28 maj 2014 1
Näringsobalans Näringsbrist inklusive fettbrist tror jag är en stor orsak till sötsug och störningar. Kombinationen näring i balans för mig (FitLine Optimalset och MSM) och LCHF Katjing!!! KLockrent Livet är rofyllt, inspirerande, allt är möjligt!
37
Juni
28 maj 2014 6
Grattis Carolina och alla ni andra som kämpar!

Om vården, gravt generaliserat; Som jag ser det finns det 3 olika typer

Typ 1: Har läst X antal år och det jag fått lära mig är sanning, det finns inget annat sätt att se på saken än såhär. (Går nöjd omkring utan tvivel).

Typ 2: Har läst X antal år och det jag fått lära mig måste vara sant. Eller? Jo, så är det nog. Bäst att inte röra om i getingboet, fast... (Magkänslan och förnuftet får typ 2 att tvivla men kan av olika anledningar inte agera). Här har vi all vårdpersonal under en Typ 1 läkare/överläkare, enligt mig.

Typ 3: Har läst X antal år och mycket av det jag fått lära mig är sant, annat är falskt/föråldrat. Det säger ju sig självt att med ny forskning kommer nya råd och sätt att göra saker på. Jag menar man skär ju inte upp hela buken när fallet tillåter en titthålsoperation. (Typ 3 är nyfiken, öppen och utvecklas hela tiden).

Jag önskar att alla människor, inte bara vårdpersonal var Typ 3, men jag har också hopp om framtiden eftersom det hela tiden utexamineras ny vårdpersonal och med varje ny person som föds finns en möjlighet att göra saker annorlunda, våga ifrågasätta och vara nyfiken.
Se bara på Kostdoktorn! :-)

Själv har jag bara hållit på med LCHF 10 dagar men jag är helt såld! :-)
Jag har t.o.m. ätit glass till lunch! (Frös grädde blandat med några hallon i en sån där isglassform)

Om ni orkar läsa, så var det såhär för mig innan:
Jag skäms över att erkänna det, men jag har ett BMI på 48. 48!!! Jag får allt svårare att klara av det dagliga livet bl a för en märklig värk som i höger skulderblad som jag nu dragits med i 4,5 år. Av att ha ont blir man trött, väldigt trött och väldigt ledsen. Min allergi och astma har blivit sämre från att inte ha varit märkbar till att få åka in till akuten. Medicinerar med två olika antidepressiva läkemedel varje dag mot värk och depression/ångest. Det känns inte riktigt som att de hjälper, men jag vet inte om jag vågar sluta, för tänk om det blir värre? Jag har ständigt dåligt samvete och ångest över att inte räcka till, klara av vardagen helt. Med nöd och näppe fixar jag jobbet, jobbade 50% hemifrån och driver eget företag som grafisk formgivare. Jag har två döttrar, snart 7 och 4,5 år gamla. De har inte den mamma de har rätt till och förtjänar, tycker jag. Som tur är har jag också en helt underbar man som gör allt det där jag inte klarar och uppskattar det jag ändå lyckas göra. Trots att jag tycker att han borde skilja sig och få en riktigt fru, en som klarar av att ta hälften av hushålls- och trädgårdsarbete är han kvar.

För lite mer än en månad sen så bestämde jag mig för att prata med min husläkare om en GBP operation (gastric bypass). Efter lite provtagning och mätning så skickades en remiss. Vad jag förstod det som är det ändå inte säkert att jag blir opererad, för först får man träffa dietist och annan vårdpersonal. Kanske får jag istället en diet på pulversoppor som jag ska följa. (Blä, vad äckligt!) Ska på informationsmöte nästa vecka.

Nu till den roliga biten, yey! Efter tips från min pappa om Kostdoktorn, så läste jag alla möjliga berättelser, information och blev allt mer övertygad om att det här skulle ju faktist kanske kunna fungera för mig också. (Har testat Atkins som liknar LCHF, utan några resultat för 10 år sen, så jag var försiktigt optimistisk vid det här laget).

Alltså redan från dag 1 försvann mitt sötsug och mitt nattätande. (Ja, jag gick upp mitt i natten och åt glass, annars kunde jag inte sova, eftersom jag bara låg å tänkte på glass :-D ).
Dag 6 vaknade jag med enormt sug efter mjölkchoklad, jaså nu börjar det, tänkte jag. Sen drack jag mitt kaffe med grädde och blev förvånad på kvällen eftersom jag inte tänkt på choklad mer den dagen.
Dag 8 hade jag gått ner 3 kg! 3 kg!!! Detta har aldrig hänt mig förut, om man inte räknar de gånger jag gått ner pga olika dieter, oftast med svältinslag, då jag alltid var hungrig och grinig.

Jag hade ju lite olika mål när jag började, mitt primära mål är fortfarande att gå ner i vikt eftersom jag tror att jag kommer få lättare att göra saker och det då blir roligare att springa runt med barnen för att jag orkar och är piggare.

Mitt andra mål var att stabilisera blodsockret, dvs slippa toppar, men framförallt dipparna.

Jag är på god väg att lyckas med mitt första mål och detta fick jag på "köpet":
- Stabilare blodsocker, inte grinig
- Njuter av att laga och äta jättegod mat
- Känner mig gladare och piggare
- Sötsuget är borta
- Jag äter mindre
- Slutat småäta
- Jag orkar redan lite mer än förut
- Slipper "matkoma" efter maten (blev sjukt trött innan)
- Riktiga hungerkänslor
- Skön mättnadskänsla (istället för proppmätt och fort hungrig/sugen igen)

Ett feltänk som jag tror många gör när de avfärdar LCHF är att de tror att man ska proppa i sig mängder med fett och kött. Så ÄR det ju inte, utan när man ökar fettintaget börjar man äta mindre mängder mat eftersom man blir mätt fortare och håller sig mätt längre. Självklart skulle LCHF inte vara bra eller fungera om man slukar en hel spädgris med 1 kg kryddsmör och 1 liter grädde för att släcka törsten. ;-)

Det vore jättekul att få läsa, om det är någon här som har blogg. Jag har inga ätstörningar nu men led av bulimi som tonåring.

piltson, jag blev nyfiken på din bok, vad heter den och finns den att få tag i?

En sista sak vill jag dela med mig av och det är att jag inte tror att alla med ätstörningar/sockerberoende har ett psykiskt bakomliggande "problem". Det blir ju såklart så många gånger att man får depression och ångest när man har en aktiv ätstörning/är i sitt sockerberoende och kanske behöver behandling för även det.
(Jag kan säga att i mitt fall var det från början 100% fysiskt, jag åt och kräktes för att jag var fet och omgivningen lät det inte gå en dag utan att trycka upp det i ansiktet på mig. När jag "misslyckades" med min bulimi blev jag deprimerad och tillslut försökte jag ta mitt liv).

Hoppas ni alla får en härlig dag och en fantastisk sommar!
Kram
/Juni

Svar: #38, #39
38
Svar på kommentar #37 av Juni
MickeB
28 maj 2014 2
Härligt att du hittat rätt och lycka till framöver, det kan ju bara gå åt rätt håll nu
39
Svar på kommentar #37 av Juni
Goran van Den Buske
28 maj 2014 2
Äntligen, en solskensberättelse! Fängslande och roligt skriven. Tack för den.. och lycka till!
40
lillacharles
21 mars 2017
Jag har sen snart 2 månader tillbaka kommit ur det värsta av mitt sockerberoende... Tack vare fb gruppen The bacon experiment och känner för första gången i vuxen ålder att jag blir mätt av det jag äter.... Äter med lite guidning från grundaren av gruppen och andra underbar människor en kost bestående av stekfläsk och ägg.... Till det ibland lite kål och broccoli.... Börjar ta in lite kött och smör och mer stärkelsefria grönsaker. Det här är det bästa jag gjort nånsin för min hälsa...

Det är en ensam kamp mot ångesten och allt vad en nykter tillvaro innebär när man inte får det stöd man behöver rent känslomässigt.... När alla säger att det är sjukt att äta som du gör och du måste äta var fjärde timme.... Klart du blir trött och ledsen din hjärna behöver ju kolhydrater.... Sockerberoende är ju inte samma sak som om man är alkoholist...

Tacksam för all hjälp och respons jag kan få här
41
jala
21 mars 2017
Sockersuget är ett rent helvete och fan så mycket värre än alkoholism.
Jag föreslår att kollar in LCHF ingenjören hon vet vad det innebär att vara sockerberoende.
http://lchfingenjoren.se/
Lycka till.
42
lillacharles
21 mars 2017
#41 tack för tipset är redan där och läser och lär mig och förstår att jag gör rätt...
Det är tufft även om man har stöd.... Jag har en omgivning som tror att det är jobbigt att inte äta och att femtioelva måltider bestående av bröd och potatis kommer få mig att må bra igen....

Behöver börja ta hand om de känslor jag åt bort förr... Det är en hel del skit som jag inte längre trycker bort med socker och samtidigt ska man försvara sig mot människor som inte förstår....

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg