”Nu är sötsuget borta”
Bilden föreställer inte brevskrivaren.
Skulle sjukvården någonsin råda en alkoholist att dricka alkohol minst sex gånger om dagen och ta piller för att dämpa suget?
Nej, knappast. Men vården vid ätstörningar verkar ofta vara precis så sjuk.
Jag fick ett mejl från Carolina Falini, som berättar om hur hon blev fri från sockerberoende och ätstörning när hon gjorde tvärtom mot vad sjukvården rådde henne:
Mejlet
Jag blev så glad när jag läste en annan historia om ätstörning. Jag har själv varit med något liknande men med hetsätning (binge-eating disorder) som ätstörning.
Jag har sökt hjälp på olika ätstörningskliniker för att få tillbaka mitt liv och allt läkarna gjorde va att påminna mig om att äta sex kolhydratrika måltider om dagen och att ta antidepressiva, eftersom dom dämpar hungern. De upprepade gång efter gång att min hetsätning och konstanta sötsug var orsakad av brist på kolhydrater. Jag åt inte tillräckligt med raffinerade kolhydrater och det är endast raffinerade som hjärnan kunde använda och när jag inte fick i mig tillräckligt av dom så hetsåt jag.
Jag började öka antaget raffinerade kolhydrater och jag kände mig bara mera och mera hungrig, mera och mera sötsugen och mera och mera stirrig.
Det var efter att jag hade läst en kurs i näringsfysiologi på Lunds Universitet, som jag insåg att all information de hade proppat i mig var falsk.
För två månader sedan började jag med LCHF och nu är sötsuget borta. Det var en tuff kamp, måste jag erkänna. Jag kände mig som en drogmissbrukare på rehab. Men efter två veckor så var sötsuget borta. Tack vare LCHF har jag får tillbaka min mättnadskänsla. Jag känner mig nu mätt efter att ha ätit. Något som är en normal känsla för en normal person, men som jag inte hade upplevt på 10 år.
Jag har nu fått ett liv. Jag drömmer inte om socker och kakor och sitter inte längre inlåst i min lägenhet och äter 5 stora färdigköpta kladdkakor för att 30 minuter senare öppna ett paket kex. Jag sitter inte hemma och har ångest för jag på en dag har lyckats proppa i mig 15 000 kcal tomma kalorier. Och nu, efter två månader, kan jag till och med äta en bit ”socker-fylld kaka” vid festtillfällen utan att bli sockerbesatt och utan att hetsäta.
Tack för din underbara blogg. Den har verkligen hjälpt mig med motivation för att klara den första förskräckliga LCHF-veckan.
MVH,Carolina
Kommentar
Grattis Carolina till dina framgångar!
Det är bisarrt och skamligt att personer med ätstörningsproblem får så dåliga råd inom sjukvården. Hur kan man råda någon med beroendeproblematik att få i sig MER av det man är beroende av?
Särskilt när mer snabbsmälta kolhydrater inte bara underhåller beroendet utan dessutom riskerar att ge viktökning, mer ångest och därigenom förvärrad ätstörningsproblematik.
Vid alla beroenden är grundstenen till förbättring att komma bort från det man är beroende av. Man säger inte till en spelberoende att logga in till internetpoker minst sex gånger om dagen. Det vore en katastrofalt dålig behandling.
När det gäller möjligheten att äta en bit ”sockerfylld kaka” vid festliga tillfällen: var mycket försiktig. Om man har ett vilande beroende kan det vara klart riskabelt. Många lär sig det den hårda vägen. Själv slutade jag snusa för fem år sedan och har inte tagit något nikotin i någon form sedan dess. Inget. Noll. Inte för att jag är duktig utan för att jag inte vågar.
Hur som helst verkar LCHF vara en utmärkt förstahandsbehandling vid alla former av beroenden av mat med socker och andra snabba kolhydrater i. Precis som vid alla andra beroenden, där det grundläggande också är att komma bort från det man är beroende av.
Det är inte alltid lätt att undvika större mängder kolhydrater och det är inte alltid tillräckligt för att bli fri från ett sockerberoende. Men det är ett nödvändigt första steg. Förhoppningsvis inser man snart det även inom sjukvården.
Har du några erfarenheter på området som du vill dela med dig av? Lämna en kommentar.
Mer
Över 200 tidigare framgångshistorier
”LCHF utmanar sjukvårdens dåliga råd”
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.