-85 kilo på tio månader med lågkolhydratkost
Av de 800 personerna i dagens viktnedgångsstudie lyckades den som gick ner allra mest tappa 41 kilo på två år. Personen var i gruppen med minst kolhydrater, 35 E%. Vad kunde den personen ha åstadkommit på riktig lågkolhydratkost?
Tommy Henriksson, 26 år, testade och slog till med otroliga 85 kilo på tio månader. Men inte utan problem.
Kanske gick det väl snabbt, och han drabbades av ätstörningar. Något att ha i bakhuvudet kanske, för de som går ner snabbare än normalt:
NWT: Tommy tror starkt på framtiden
Ur artikeln:
Tommy Henriksson har gått ner 85 kilo på tio månader – men den rekordartade viktminskningen har också haft sitt pris.
..I december 2007 började Tommy Henriksson så smått motionera, då vägde han 170 kilo. Nästan ett år senare hade han gått ner till 85 kilo, vilket sedan blivit hans matchvikt. Ja, ett tag var han till och med nere i 78 kilo.
– Jag lade om min livsstil helt, något inom mig sa att det var dags eftersom jag var så enormt stor, säger Tommy.
Innan Henriksson började gå ner i vikt både tröståt och tröstdrack han. Måltiderna bestod ofta av pizza och hamburgare och drycken från torsdag till söndag mestadels av öl.
…I mars 2008, några månader efter att han börjat motionera, fick han jobb…och träffade där en kunnig person inom kostlära. Tommy började med stöd av arbetskamraten att äta en lågkolhydratdiet. Därmed exploderade viktminskningen.
– Kilona började rasa, jag gick ner väldigt mycket på kort tid.
En tid efter att Tommy påbörjat lågkolhydratdieten började han styrketräna…Tommy har efterhand blivit allt starkare men hans viktminskning och den hårda träningen har också en mycket negativ baksida. Tommy drabbades av ätstörningar.
…Hela Tommys tillvaro kretsade kring mat och träning och han följde inte sin diet utan halverade den på eget bevåg.– Jag åt i stort sett ingenting, och det jag åt var i stort sett bara proteiner, inga kolhydrater.
…När Tommy halverade sin ranson och drygt det fick dock hans kropp och själ för lite näringsämnen. Vilket fick dramatiska följder.
– I oktober ifjol bröt jag ihop och fick skaffa professionell hjälp för att ta mig ur det här.
…Målet framöver är att bli helt frisk. Tommy styrketränar idag runt fyra gånger i veckan och joggar dessutom ett par gånger i veckan. Tidigare tränade han betydligt mer.
…– Jag står till förfogande för människor som haft samma problem. Även om viktminskningen gick för långt för mig har jag fått en enorm erfarenhet som jag vill använda mig av.
Kommentar
Lite av en sedelärande historia kanske. Man kan faktiskt gå ner för mycket i vikt. Någon annan som fått problem i samband med väldigt snabb viktnedgång?
Mer
-77 kilo på sju månaders lågkolhydratkost
55 kilo lättare utan Coca Cola
-30 kilo på fem månader med LCHF
Stora skrytartråden – Ett hundratal berättelser
Men att just träna och framför allt styrketräna kan man aktivt använda sig av som ett verktyg för att se att man äter tillräckligt. Om man "är omställd" sedan länge, och orken tryter betänkligt, så är det varningsflagg för att man äter för lite, likaså en längre utvecklingsstagnation i styrka trots att man tränar rätt och progressivt.
I Tommys fall var det sannolikt både för lite energi och överträning som var avgörande, i kombination med att han inte mentalt accepterade det... eller ens förstod att det var ett sluttande plan. Jag skulle vilja säga att det han tränar nu (4-5 gngr/vecka) är för mycket styrka och nerträning i längden...
skönt i villket fall att han uppenbarligen mår bättre nu, och vill dela med sig av sina erfarenheter. det är ju ett bra exempel på att man inte bör vara FÖR extrem med träning och mat ;-D
Jag gick ner 45 kg på nio månader. Det var för snabbt. Men de följande tjugo kilona tog jag under två år. Skinnet blev ganska skrynkligt, men själen klarade sig bra.
Sten Sture
Hur kan du, som erbjuder rådgivning på din hemsida utrycka dig så kategoriskt?
Jag kan inte förstå varför man skall gå ner långsamt. Det måste väl vara individuellt? (och bero på hur stor nedgång det handlar om) Jag gick ner 17 kilo på 3.5 månader. Perfekt takt. Speciellt för mitt psyke, motivationen var kvar hela vägen.
f.ö Klart att killen mått dåligt som inte ätit ordentligt. Styrketräning kräver massa mat för att kunna generera muskler. Det är a och o. Men 4-5 pass i veckan är inte på något sätt för mycket eller onormalt. Jag kör minst tre och skulle gärna öka det till 5 om jag hade möjlighet till det. Men ätstörningar kommer lättare än man tror, har själv snuddat vid tanken. Man får passa sig och vara nöjd på vägen.
jag tänker på skinnet och själen. Skinnet måste få tid att hänga med. När man får ett bukveck som täcker kalsingarna så inser man att det gått för fort. Själen fungerar på ett liknande sätt. Man måste få tid att etablera sig i sina nya roller. Att byta kläder är enkelt, att byta kroppsuppfattning är svårt.
Det är en helt annan sak att gå ner 50-100 kg i vikt, än att gå ner 15-20.
Sten Sture
Om jag går ner 50 kg på ett år och mitt skinn tar två år på sig att krympa, så kommer det vara ifatt efter två år.
Om jag går ner 50 kg på två år och mitt skinn tar två år på sig att krympa så kommer det vara ifatt... efter två år.
I slutändan blir det ju samma resultat.
om det inte spelar någon roll hur man ser ut under resans gång så har du naturligtvis rätt.
Sten Sture
PS
Mitt skinn krympte i säkert fem, sex år.
Tränar du 5 tunga baspass per vecka är det långt ifrån optimalt och du tvingas lägga in viloperioder för att kroppen ska komma ikapp. Dom som kör så upptäcker ofta att störst utveckling har kommit efter påtvingad vila. Själv har jag alltid minst en vilodag efter ett pass vilket max kan bli 3 pass ena veckan 4 pass nästkommande. Det tar nästan ett dygn efter en träning innan den egentliga upp- och tillbyggnaden börjar...
5 tunga baspass plötsligt? Var stod det? Kan ha läst slarvigt. Men du syftar väl på benböj, utfall etc. Då kan jag hålla med, delvis. (kan inte köra merparten av dem eftersom jag skall akta mig för kotbelastande övningar) Själv kör jag 45min (ok, med mage kanske en timme) i stöten, och detta enligt otaliga instruktörer jag talat med.
Om jag då kör:
isolerat- armar-axlar måndag
Ben - tungt mage onsdag
Bröst - triceps torsdag
Rygg - Biceps - Lördag
Mage - mer eller mindre alla pass, typ situps.
Så har jag fått in 4 pass och har aldrig aldrig fått höra att jag då inte skulle kunna köra ytterligare ett pass på söndagen med mer axlar (behövs alltid) .Sen blir det sällan så. (sen kan man ju pussla så som man känner. Kör oftast på känsla.
Och i artikeln står det "runt 4 pass" vilker gissningsvis betyder att det oftare är 3 än 5.
Du skrev:
"Och i artikeln står det "runt 4 pass" vilket gissningsvis betyder att det oftare är 3 än 5."
Du har inte läst källan (artikeln)?
"runt 4 pass" tolkar du som att det oftare är 3 än 5.
Varför bedömer du så?
En del människor uttrycker sig såsom att man åtminstone vill kunna känna "sig säker", ha en "sanningsnära grund" i sina uppgifter. De vill hellre ta till i underkant än överkant. Är så inte fallet hos dig?
Tänker man sig matematiskt innebär "runt 4 pass" antingen en avrundning från 3,5000 till 4,49999 (ungefär) till att kunna gälla "runt 4 pass".
Läser man i källan ser man följande under två (2) bildtexter:
"Tommy Henriksson tränar idag styrka fyra, fem gånger i veckan."
Alltså 4 komma någonting...
Chilisalsa skrev: "Tränar du 5 tunga baspass..." inte "Tränar Henrik 5 tunga baspass...". Han pratar också om sig själv så perspektivet kan vara subjektivt?
...Eller kan det var något du skrev till SSS? "Jag kör minst tre och skulle gärna öka det till 5 om jag hade möjlighet till det.", kanske ville Chilisalsa bara avråda?
😕 Eller...
I kommentaren till bilden "Tommy Henriksson tränar idag styrka fyra, fem gånger i veckan. Han är på rätt väg igen efter att ha drabbats av ätstörning i höstas..."
Lillmassa: Mitt perspektiv är alltid subjektivt 😉
Men det gäller vem det än är som kör tungt 5 gngr/vecka... är inte optimalt om man vill ha utveckling.
Baspass kallar jag all styrketräning som är rätt utförd till failure och som ger meningsfull muskelstimulans. Om det är tungt eller inte är relaterat till muskelns kapacitet och inte till hur stark en viss muskel är. Jag anser att annan lättare styrketräning inte är annat än kontraproduktiv m.a.p. brist på återhämtning som föjler och hormoneffekter. Framförallt höga kortisolnivåer och påföljande höga glukagonnivåer... starkt katabola hormoner det 😉
Kolla gärna på grafen på sid33 här:
http://www.hormonalfitness.com/pdfs/NHE-Chapter-21.pdf
Tänk på följande: Det spelar ingen roll vilka muskelgrupper du tränar eller om just dom fått vila några dagar. Träningen i sig, oavsett vilken muskelgrupp, påverkar hormonerna i hela kroppen. Så om du tränar ben en dag, och armar nästföljande dag så påverkar hormonsvaret på armträningen återhämtningen av benen...
Visst tolkade jag hur jag tror han tränar på varje pass... dvs tungt. Jag har nämligen väldigt svårt att se att han tränar annat än tungt på en atletklubb med coach. Vi pratar inte ett vanligt gym som de flesta går på 😉
Har oxå ett ev diskproblem som väntar utredning så ländrygg går bort och annan benträning än maskin. Man får fullmagga på benpress i stället och variera med vinklar och komplettera med statisk träning.
Ja, säkert, eller inte. Folk har genrellt en förmåga att överdriva sin förbränning och underdriva sina intag.
Chilisalsa
Ok, är du lika insatt som du verkar? Är du muskelbyggare eller instruktör eller liknande?
Pluggade med en tjej som byggde, dvs bodybuilder - 8 pass i veckan körde hon. Att titta på henne och säga det du hävdar hade varit ganska lustigt.
Öht så är det många jag ser i princip VARJE dag på gymmet, när jag än går.
Det som de har gemensamt är stor muskelmassa, lite fett och många pass i veckan. men de tränar fel menar du?
Inte instruktör och definitivt inte muskelbyggare. Fast det senare stämmer såklart inte, för det är väl alla som styrketränar med samma syfte som jag. Dvs styrka, hälsa och faktiskt lite större motor i form av muskler som bränner fett. Men intresserad av ämnet definitivt !
Väldigt många tränar fel ja. De tränar med fel syfte. Ofta blir det oxå så att träningen i sig blir ett beroende i sig. När man tycker själva träningen i sig ger en så mycket kan det krävas en stark vilja/kunskap att hålla sig borta från gymmet...
Ju tyngre träning desto mer vila krävs... inget konstigt med det. Det var en av hemligheterna med hur sovjetiska atleter tränade t.ex. tillsammans med doping då.
Det där med muskelmassa är väldigt missvisande beroende på fettmängd. En kille/tjej med lite underhudsfett kommer nästan alltid att se mer muskulös ut än han/hon är. Styrketräning är utomordentligt bra fettförbränningsträning så det är inte konstigt att dom som tränar det ofta är deffade. Vad det gör med den faktiska fysiken är en helt annan sak.
Jag menar det är ingen konst att träna ofta och intensivt och tycka att man både blir mer slimmad och mer muskulös samtidigt som man blir starkare under en period... samtidigt som man faktiskt minskar i muskelmassa medans man faktiskt är i ett katabolt tillstånd under för stor tid... men sånt är inte hälsosamt i längden. Det påskyndar t.o.m. det fysiska åldrandet på kroppen inkl. inre organ.
Fair enough. Men jag tror de som lyckas (att bygga muskler är ju ett mångårigt projekt) faktiskt har väldigt bra koll på sina kroppar. De är ju några som faktiskt äter enligt tallriksmodellen + massa extra proetin och snabba kolisar efter passen. Men trots det, och som du säger tack vare träningen är deffade.
Sen att man blir beroende av att träna (är det själv, blir nipprig efter två dagar) ser jag som ett steg mot ett naturligare sätt att leva. Kroppen VILL och SKA arbeta hårt. Precis som en hund som är instängd blir en tränad kropp deppig av stiltje.
Som lchf:are brukar säga : På stenåldern eller i det gamla bondesamhället satt man knappast framför datorn o glodde. Man slet med kroppen.
Det gäller bara att komma dit.
Nej precis som du säger är muskler inget man bygger på en kafferast... eller ännu
mindre om man tänker på yngre på en Cola-rast 🙂 Inte minst killar i yngre tonåren som
får för sig att börja träna och som faktiskt egentligen verkligen har hormonerna med sig
men som surar ur efter ett halvår då det inte hänt ett skit med musklerna. Att dom lyfter
kanske dubbelt räknas lixom inte... det syns ju inte !
Hur "känslig" man är för tallriksmodellen är sannolikt en funkis av arv och hur aktiv man är. Ju mer aktiv man är desto mindre "skada" gör tallriksmodellen. Arv kanske har lika stor betydelse. Däremot tror jag skadan hos populationen varit mindre med andra kostråd. Farsan fick typ-II i medelåldern smal som en pinne t.ex.
Jag tror alla som på något sätt känt det som skönt att träna, känt som du (eller jag). Mitt sätt att hantera det är att alltid efter ett pass alltid fokusera på nästa planerade pass jag ska träna. Det gör att jag bygger upp inre energi inför det passet istället för att tänka att "idag kunde jag tränat... hade ju mycket tid över !"... Fokus helt enkelt... Men det kan va svårt ibland 🙂 Har grejjer hemma så jag skulle kunna köra skiten ur mig dygnet runt om så vore... men jag gör det inte för det.
På stenåldern var sannolikt variationen i hur man levde större än idag... Fanns både bondesamhällen som i skåne där rel. unga personer hade tänderna nednötta av allt sand som blev inblandat i rågkrosset vid malningen till rena jägar/samlar-nomadiska samhällen... stor variation alltså. Frågan är vilka som hade störst hälsa ???
Du kan ju fråga Carl von Linné, han har skrivit svaret i boken om Lapplandsresan. 🙂
1: Svaret på vad ?
2: Tyvärr dog han nyss !
:))
Men han hann som tur vad svara på din fråga innan han dog. 🙂
"Frågan är vilka som hade störst hälsa ???"
Hans svar var Lapparna som åt en kost som till övervägande delen bestod av animalier, medan Skåningarna åt mycket spannmål och var feta, sjukliga och oviga.
Har du läst hans konklusioner...
alltså motivering utöver livslängd och vad de då åt ?
Är ganska okunig i ämnet dock betydligt kunnigare än normalsvensson tror jag ?!?! 🙂
Lapparna var friska smala och viga upp till hög ålder, Skåningarna var sjukliga, tjocka och oviga redan som unga.
Svaret ansåg han stod att finna i maten, Lapparna åt huvudsakligen animalisk föda medan Skåningarna åt stora mängder spannmål.
Jag har bara hittat en Engels samtida översättning av boken hittills, på google books, men vill ha tag på originalet. Jag får väl börja springa på antikvariat och köpa ett exemplar att donera till Projekt Runeberg, det är nästan skamligt att ingen gjort det redan. Alternativt fotograferar jag av sidorna och skickar till dem ifall jag kan få till acceptabel kvalitet.
Caroli Linnæi Diæta naturalis 1733 : Linnés tankar om ett naturenligt levnadssätt / på uppdrag av Kungliga svenska vetenskapsakademien utgiven av Arvid Hj. Uggla
1958
googla på samiskt bröd så ser ni..
NU ja, inte FÖRR I TIDEN! 🙂
För övrigt, väx upp!