Gastric bypass. Livsfarligt?
i Fetmaoperationer 
På seminariet i Karlstad i slutet av augusti talade jag med en kvinna som planerade en viktoperation. Jag föreslog naturligtvis att testa lågkolhydratkost en period först, men hon hade redan bestämt sig.
Nu är hon död. Hennes stora kroppspulsåder brast vid operationen. Och hon är långt ifrån ensam.
Livsfarliga operationer
NWT: Kvinna avled av viktminskningsoperation
Det dör svenskar av de här operationerna var och varannan vecka. Enligt artikeln är dödligheten i samband med gastric bypass ca 0,5% i Sverige. Men det känns ofrånkomligen värre när det är någon man träffat.
Det talas om att 10 – 15 000 svenskar behöver operationen. Årligen. Det skulle innebära att sjuttiofem svenskar skulle dö om året. Ofta relativt unga. Vid Estoniakatastrofen dog 500 svenskar. Var sjunde år kan fler svenskar ha dött av sin fetmaoperation.
”Jag hade hellre varit överviktig”
Många ser magoperationer som den bästa lösningen på fetma. Men det går inte sällan snett, även om man hör till de 99,5% som överlever. Jag har naturligtvis mött personer som varit nöjda efter sin operation också. Men skrämmande många har svåra besvär. Här är ett exempel från gårdagen:
Gefle Dagblad: Hon blev sjuk efter operationen
”Oskuret är bäst”, sägs det.
Problemet
Det är farligt att vara extremt överviktig också. I längden kan det vara ännu farligare än att opereras. Så operationerna är inte det största problemet.
Det största problemet är att det finns ett så stort behov, efter 20 år med sockrade lightprodukter i affärerna. Jag ser alla dessa gastric bypass-operationer som det tydligaste tecknet på det totala misslyckandet för fett- och kalorisnål västerländsk kost.
Vi har blivit feta på fettfri Coca-cola, och annat fettsnålt skräp.
Lösningen?
Vi får försöka se till att färre personer behöver av de här riskabla operationerna. Mer smör och mindre bröd har ingen dött av.
Vad säger du?
Mer
Svår näringsbrist efter fetmakirurgi
Örebro fetast – operationer lösningen?
Alkoholism efter fetmaoperation
Förlamad efter viktoperation
Magoperationens baksida
”Fetmaoperationer väntas öka kraftigt”
Hjärnkirurgi nya behandlingen mot fetma
Att rädda någon
Vill du ge någon en chans att undgå samma öde som kvinnan i Karlstad? Om man googlar ”Gastric bypass” får man en lite väl positiv bild idag. Om du länkar till det här inlägget kan det hamna högt vid sökning. Kanske inser då fler nackdelarna.
258 kommentarer
När det gäller mekanismer i kroppen är väl världen svart och vit. Kolhydrater ger större insulinpåslag än fett; är det negativt att säga något sådant?
Stefansson discovered that he felt better and was healthier on a diet that restricted carbohydrates. Only when fats were restricted did he suffer any problems. During this experiment his intake had varied between 2,000 and 3,100 calories per day and he derived, by choice, an average of eighty percent of his energy from animal fat and the other twenty percent from protein.
One interesting finding from a heart disease perspective was that Stefansson's blood cholesterol level fell by 1.3 mmol/l while on the all-meat diet, rising again at the end of the study when he resumed a 'normal' diet.
But the published results had little effect on the people trying to lose weight in 1930. A diet that allowed as much meat as one could eat and also allowed a large proportion of fat must contain lots of calories. To the average slimmer, lots of calories meant putting on weight.
The evidence mounts
In 1933, a clinical study carried out at the Royal Infirmary, Edinburgh studied the effects of low- and high-calorie diets, ranging from 800 to 2,700 kcals.
Average daily losses:
high carb/low fat diet - 49g [like a modern slimming diet]
high carb/low protein - 122g
low carb/high protein - 183g
low carbohydrate/high fat - 205g
Drs Lyon and Dunlop pointed out that:
'The most striking feature of the table is that the losses appear to be inversely proportionate to the carbohydrate content of the food. Where the carbohydrate intake is low the rate of loss in weight is greater and conversely.'
In other words, the less carbohydrate was eaten, the greater was the amount of weight lost.
In 1955 Dr Albert Pennington in the USA also found that: 'weight loss appeared to be inversely related to the amount of glycogenic materials in the diet. Carbohydrate is 100 per cent, protein 58 per cent and fat 10 per cent glycogenic.' (In other words, the more a food increased insulin production, the less weight was lost — and in this respect, to lose weight, again carbohydrate was worst and fat best.)
Pennington continued: 'The recommended diet is a calorically unrestricted one, very low in carbohydrate, high in fat and moderate in protein. Neither fat nor protein is restricted, however.'
Min kommentar:
Jag har återupptäckt precis samma sak och konfirmerat det ett antal tusen gånger i min praktik.
/SSS
Nej. Såklart inte. Skulle vi alla, med ursprung från jordens alla hörn vara intrimmade på samma typ av kost menar du? Och reagera lika hela tiden?
(tillåt mig att gissa att du är högskoleingenjör förresten?)
Nej, självklart inte. Men det är inte det vi pratar om heller. Utan vi är snarare på nivån "Har alla laktas naturligt? Hur fungerar laktas i kroppen? Vad händer om man saknar laktas och dricker mjölk?".
Det finns ganska tydliga svar på det.
http://nutriand-idrottsnutrition.blogspot.com/2009/09/fettsnala-kontr...
Nån som har nåt att säja om det?
Vet man vilka fettsyror som ingick i kosten?
SLV:s mätningar ibland gjorda innan 1989. Tabellerna föråldrade enligt svar från SLV när jag frågade om varför det var stora skillnader mellan SLV:s och Fineli:s värden för ister:
18:2 SLV 7,9 g och Fineli 2,8 g dvs nästan 3 ggr mer i SLV:s tabell.
"När det gäller ister är värdena i den svenska databasen
från före 1989 och dessa innehåller ingen data på transfett eftersom inte transfett
analyserades då. Generellt är det mest kött från idisslare såsom ko och får som
innehåller transfetter därefter är värdet i den finska databasen förvånansvärt högt.
Då även det finska databasvärdet för ister är relativt gammalt kan skillnaderna i
fettsyrasammansättning förklaras av flera faktorer, av vilka ditt förslag med foder
självklart kan vara en del eftersom det finns bevisat att fettsyrasammansättningen
påverkas av foder. Andra orsaker till skillnaderna kan vara analysmetoder för
fettsyror eftersom analysmetoderna utvecklats och förfinats de senaste 20 åren. Då
vi inte har någon information om vare sig den finska eller svenska grisens
uppfödning är det svårt att dra några slutsatser som kan förklara skillnaderna. Just
nu finns inga planer på att analysera om ister, men det är viktigt för oss att veta
vilka livsmedel som efterfrågas inför uppdateringar, så tack för din förfrågan.
Vänligen
Livsmedelsagronom, AgrDr
Nutritionsavdelningen
Box 622, 751 26 UPPSALA
Tel. 018-17 43 19 http://www.livsmedelsverket.se"
linolsyra
http://192.121.81.11/livsmedelsok/detalj.aspx?livsmedelsId=3&vik...
http://www.fineli.fi/food.php?foodid=550&lang=sv
Ja, jag var inne på tanken att processen gör att det fleromättade fettet oxideras. Fineli anger ju 2.3 g transfett.
Min kommentar #206 föranleddes dock av att Anders Bergström, som länkas till i #205, bara skrivet fett. Bryr man sig inte om vad för fett deltagarna har ätit kan man få vilka resultat som helst. Men även om man följt upp det, kan det vara tveksamt om man kan dra några slutsatser när SLV:s data är så bristfälliga som de uppger. Dessutom kan ju tillagningen (rå - grillat) och lagring både före och efter tillagningen ha stor betydelse, speciellt för fleromättat fett.
Det finns ett klassiskt citat av Ingemar Stenmark som jag tror han yttrade till Sven "Plex" Pettersson efter en mindre begåvad fråga. Det passar ganska bra i denna diskussion.
"Hä löns int´ förklar´ för den som int´ begrip."
Martin Ehn skriver:
SSS,
Det finns ett klassiskt citat av Ingemar Stenmark som passar ganska bra i denna diskussion.
"Hä löns int´ förklar´ för den som int´ begrip."
Träffsäkert, Martin! Får mig att tänka på Upton Sinclair:
”It's hard to get a man to understand something when his salary depends on his not understanding it.” ...
/SSS
"Hä löns int´ förklar´ för den som int´ begrip."
Ja du skaldeman, du har ju inte visat något större intresse att förklara. Gör ett försök vetja.
Jag har skrivit minst 1000 boksidor om detta och kanske tiotusen sidor på nätet. Sedan 2002. Jag har t o m skrivit ett antal förklaringar i just denna tråd. Det börjar bli dags att ni höjer kvaliteten på era inlägg.
/SSS
PS
Om ni tror att fackboksförfattare kan försörja sig på sin verksamhet så rekommenderar jag er att skriva fackböcker själva. Jag tog ut förtida pension när jag fyllde 61 för att kunna ägna mig åt denne i huvudsak ideella verksamhet. Min fru jobbar extra för att det ska gå runt. Donationer mottages tacksamt!
Jag kanske börjar bli tjatig nu men hur är det med läskunskaperna. Alla studierna som jag tar upp (13 st) har tittat på energiförbrukning, inte om någon är magisk och bryter mot energilagarna. Oavsett vad personerna fått äta så har deras förbrukning legat stabil och man har inte sett någon skillnad mellan olika mängder kolhydrater och fett.
Tack för din livshistoria igen ;)
Martin Ehn ->
Det finns gott om studier på råttor som visar på en metabol fördel. Gemensamt för alla är att man ser effekterna direkt. Det finns gott om likadana studier på människor där man inte ser någon effekt. Argumentet mot dessa brukar bli att de är för korta för att visa någon effekt. Detta är alltså trots att viktnedgången är som störst i början för folk som börjar med lågkolhydratskost och att man ser effekten direkt hos råttor. Jag har frågat flera "experter" inom lågkolhydratskost om hur man förklarar det och jag har aldrig fått något svar. Du kan se ett exempel är jag diskuterar med Johan Hedbrant, mannen bakom hemsidan fetmaparadoxen, i diskussionerna till följande inlägg http://traningslara.se/blogg/finns-det-en-metabol-fordel-del-ii/
Men om det är en råtta som du vill få ner i vikt så...
Daniel -> Det jag menar med mitt inlägg är att det inte finns någon studie som har kunnat påvisa någon förändring i energiförbrukning beroende på hur man fördelar energiintaget mellan kolhydrater och fett. Allt behandla inte lika i kroppen men du gör fel när du antar att det därför måste inverka på energiförbrukningen. Vad man stoppar i sig spelar roll, säkert även på ens energiförbrukning, men på energiförbrukningen är skillnaden (om den finns) mellan kolhydrater och fett så liten så man inte har kunnat mäta upp den i någon studie trots massor utav försök.
Vi snackar alltså om skillnader som, om det finns, med störst sannolikhet är praktiskt oväsentliga.
När det gäller proteinintag så har man däremot mätt upp skillnader i energiförbrukning.
Jag har inte skrivit att artikeln handlade om råttor. Författaren av boken skriver om djurförsök på råttor medan artikeln i sig verkar handla om människor. Artikelns sammanfattning:
"Ingestion of food can result in an acute decline of serum thyrotropin (TSH) concentrations, but it is not known whether meal composition and/or stomach distension are influential. Normal men and women were given a normocaloric or hypocaloric, isobulk meal at lunch and at dinner in a randomized design. The normocaloric, but not the isobulk, meal resulted in a significant decline in serum TSH at both lunch and dinner; thyroid hormones and cortisol were not affected significantly. These findings suggest that meal composition is influential in the acute postprandial decline of serum TSH in man. A possible mechanism is food-induced elevation of somatostatin and consequent suppression of TSH secretion."
Har du läst artikeln eller ens sammanfattningen. Den känsla jag får av ditt svar är att du inte har gjort varken det ena eller det andra.
Enligt de forskare jag talat med skulle ingen etisk kommitté i Sverige godkänna ett försök på den kost jag propagerar för. Den är ju definitionsmässigt livsfarlig! Vå kost går inte att patentera, därför är livsmedelsföretagen inte intresserade. Vår kost minimerar behovet av mediciner, därför skulle statin- och insulintillverkare inte satsa en spänn. Vi kommer alltså inte att få någon sådan studie, åtminstone inte i Sverige.
Men vann jag hundra miljoner på Lotto skulle jag låsa in mig ett år med ett dussin gravt överviktiga diabetiker. Och jag skulle engagera ett atal läkare och ett par bra laboratorier i verksamheten.
Jag vet exakt vad utfallet skulle bli. Alla diabetiker skulle gå ur sin sjukdom och i snitt skulle de gå ner åtminstone 30 kg i vikt. Behovet av statiner och blodtrycksmediciner skulle försvinna och alla hälsoparametrar, utom möjligen totalkolesterolet, skulle genomgå dramatiska förbättringar.
Personernas energiintag skulle variera kraftigt. En majoritet skulle äta färre kalorier än tidigare, ganska många skulle behålla sitt kaloriintag och en del skulle äta mer. Men ner i vikt skulle de gå. Om detta ska beskrivas i termer av metabola fördelar eller nackdelar vet jag inte.
Jag har sett delar av detta resultat i mitt samarbete med hälsovårdshemmet i Österäng. Även om man tillämpar en betydligt liberalare kostmodell där. Tyvärr har vi ingen möjlighet att lägga in folk här, men laboratoriet finns och folk knallar över till mig med sina analysvärden i handen. Det är särskilt spännande att se förbättringarna hos människor som kommer på återbesök. Trots att de vanligen äter en ganska halvdan kost, med mina mått mätt.
Nu har jag satsat två och ett halvt år av mitt liv på detta samarbete. Det har varit en väl använd tid, men nu drar jag vidare. Nu har jag fått den bekräftelse jag behöver på att mitt facit stämmer, även när det gäller hälsoparametrarna. Det är inte särskilt märkligt, eftersom mitt facit bygger på mina egna och mina elevers erfarenheter.
Den som vill skaffa sig egen kunskap får göra som jag och ägna några år åt småskalig informationsinhämtning. Väntar vi på att livsmedelsindustrin, staten eller medicinproducenterna ska satsa pengar på vårt projekt så får vi vänta förgäves.
Sten Sture
Du skall nog påpeka att det avser diabetes typ 2 för att slippa få en massa påhopp.
Även överviktiga diabetiker typ 1, som mycket väl kan ha dubbel-diabetes, mår bättre av lågkolhydratkost.
Diabetiker typ 1 av varje storlek kan oftast minska sina insulindoser till hälften, vilket man kan se på flera trådar på KiF.
Helena
Vem pratar du om? Jag har aldrig sett någon som inte säger att LCHF inte "fungerar".
På din sida står:"Forskarna i studien drog slutsatsen att skillnaden i viktnedgång beror på en ökad underrapportering av kaloriintag hos lågkolhydratsgruppen". OK. Case closed. Eller?
Och Jacob:
Om du har ambitionen att skriva för att folk ska läsa MÅSTE du ta hjälp av någon som får ordning på din svenska. Gå en kurs eller ta hjälp av någon i din närhet som kan korra. Det skär formligen i ögona när man ska ta sig igenom texten.
Det andra har du fått svar på i mina förra inlägg. Kosten kan säkert påverka ens sköldkörtelhormon genom att man förändrar mängden kolhydrater och fett, men det finns inga belägg för att det gör någon märkbar skillnad på ens energiförbrukning.
Det är ganska lönlöst att försöka hitta en förklaringsmodell som går emot de resultat man ser när man testar saken direkt i försök. Ungefär om att försöka bevisa att man blir stark i överkroppen av löpning genom att snacka om något enzym i kroppen när alla försök där man låtit folk springa klart visat att de inte blir starkare i överkroppen.
Först ska man visa att något händer, sen försöka komma på varför.
Mats -> Kommentarerna är inte till för att visa att LCHF inte fungerar. De är till för att visa att förklaringsmodellerna som används för att förklara varför de fungerar inte håller/fungerar. Stor skillnad.
Daniel ->
Nu skrev jag inte studien så jag kan inte svara för forskarna, men med tanke på att viktnedgången alltid är den samma när man verkligen kontrollerar maten som folk äter och att energiförbrukningen faktiskt inte skiljde sig mellan grupperna så känns det som en okej slutsats.
Bra inlägg, Mats!
Som jag ser det tillhör vi två fraktioner. Majoriteten på denna lista vill diskutera faktiska hälsovinster och faktisk viktnedgång. Där har vi hur mycket material som helst att komma med, och vi utgör en snabbt växande folkrörelse. En och annan i den gruppen vill diskutera våra förklaringsmodeller, och det är naturligtvis positivt. Jag tycker själv att våra förklaringsmodeller brister. Vi vet vad som händer, men vi vet inte säkert varför.
En annan, anonym grupp, vill misstänkliggöra alt vi sysslar med. Vad de senare gruppen har för motiv vet vi inte, men det handlar inte om att öka vår gemensamma kunskapsmängd.
/SSS
Det är alldeles riktigt, Helena! Miss av mig! Jag ser nästan bara överviktiga typ tvåor själv, och det är bara dem som jag ger råd till. Men det finns ju minst ett halvdussin diabetesvarianter till, även om en del klassificeringar inte är officiella.
Ett antal typ ettor har hört av sig och berättat om rejält minskade insulindoser. Ingen av mina ettor har dock blivit helt insulinfri, trots att de rapporterar strikt kost. Det har fått mig att bli en smula skeptisk till Kwasniewskis rapporter.
/SSS
"Mats -> Kommentarerna är inte till för att visa att LCHF inte fungerar. "
Har du skrivit någon hypotes om varför det fungerar? Det vore i så fall intressant att läsa den.
Jag skulle fortfarande gärna vilja veta vilka råd du i egenskap av sjukgymnast skulle ge en kvinna som mig (vi är många), som inte vill fortsätta att gå upp i vikt och som redan följer alla råd.
Ska vi väga maten vid varje matlagning? Hur ska vi göra för att inte bli insulinresistenta mer än det jag har gjort (innan jag började med LCHF?)
Har säkert skaffat mig denna insulinresistens genom att försöka äta så fettfattigt som möjligt under många år och genom att ersätta energin från fettet med en massa frukt och fullkornsbröd och ett och annat glas juice med sk antioxidanter som jag trodde var nyttigt...
Vore det inte en bra idé att då och då starta en tråd om tänkbara mekanismer bakom varför LCHF fungerar för så många så att de som vill diskutera mekanismerna bakom kan göra det där, så kan du rensa bort alla kommentarer om det från övriga trådar där de flesta vill vill diskutera mer om att det fungerar eller inte och i så fall varför, samt i andra trådar övriga hälsofrågor?
En ganska stor andel kommer ju hit för att få hjälp, eller hjälpa, och är inte lika intresserade av spekulationer om mekanismerna bakom, medan det ju uppenbarligen finns många som även vill diskutera dem.
De som bara anser att det inte fungerar och tror att alla som märkt att det hjälper kan man ju i princip radera direkt.
Men det skulle nog uppskattas av många ifall man delade upp lite hårdare.
Jag förstår inte riktigt hur du resonerar.
"Det andra har du fått svar på i mina förra inlägg. Kosten kan säkert påverka ens sköldkörtelhormon genom att man förändrar mängden kolhydrater och fett, men det finns inga belägg för att det gör någon märkbar skillnad på ens energiförbrukning."
Det är mycket väl klarlagt att personer med hypotyreos, d.v.s. låg produktion av sköldkörtelhormon har problem med viktuppgång och övervikt. Problemen försvinner ofta när nivåerna normaliseras p.g.a. medicinering. Om inte mängden hormon påverkar energiförbrukningen förklara då för mig varför personer med hypotyreos får problem med vikten.
Han fick göra om op efter ett antal månader och då lyckades den bättre han kunde åta och gick upp lite i vikt men åldrandet stannade kvar.. Men jag tror att han fick ett bättre liv och större livs glädje efter andra op . Han reduscerade sin vikt fån 165 kg till runt 80 kg . Men hans blodtryck vart inte bättre utan han dog i en stor hjärt infarkt 60 år gammal...
/SSS
http://lenabeatrice.net/generelt/barn-skal-slankeopereres/
http://www.tv2nyhetene.no/innenriks/helse/barn-opereres-for-fedme-294...
my two cents.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article6000403.ab
Det var som för mig att välja..
Skulle jag inte gjort operation så skulle jag (nog) ha dött, förr eller senare, troligare förr. Då jag testat det mesta, då var det aldrig på tal om LCHF metoden.
Gjorde operation 24/9 -2005.
Så dö pga operation eller inte göra operation, det var ju valen, så det var inte särskilt svårt att göra mitt val...
Nu lever jag här, har gått ner 85-90 kilo.. mår toppen och operation är helt klart det bästa jag gjort. Mår man riktigt dåligt pga sin övervikt och verkligen är beredd att förändra sitt liv, med kost och motion så tycker jag man ska göra operationen - om man verkligen vill...
Visst finns det biverkningar.. ingenting jag DÅ blev upplyst om, tack och lov så har jag inte heller åkt på någon.
Det var väl det!!
/Katja.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6949619.ab
Varför utsätta sig för risken att dö? Det finns ju faktiskt alternativ.
Den första döda, jag såg på patologen var en ung trebarnsmor, som dog på operationsbordet vid en magsäcksförminskningsoperation. Det var så makabert, jag kommer ssk ihåg två saker, hur det ser ut när en extremt överviktig delas in till inälvorna i mittlinjen, hur de stora fettlagren lyser gula och hur tjockt det gula lagret var, -- det andra var att hon hade målat tånaglarna, så fint, så förväntansfullt, inför en vackrare framtid.
Och så dog hon. Det gör fortfarande ont att tänka på henne, för att inte tala om hennes barn.
Oktober 2011 finns det kostnadseffektivt alternativ till viktoperation ute på marknaden.
Läs mer ... http://www.kostdemokrati.se/viktoperationer/
Det lönar sig att avvakta.
Mvh / Leif
inte heller 246 - ja ja alltid lika roligt med de här som googlar upp sitt sökord och slänger in helt irrelevanta inlägg på allt som dyker upp - även om de så är flera år gamla inlägg - undrar när nästa kommer om de där jäkla reebook skorna
Gunilla
http://www.kostdoktorn.se/fetmakirurgi-ger-okat-sjukvardsbehov/#comments
Sedan kan du läsa här
http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt/
På Kolhydrater i fokus finns mycket att läsa om LCHF, Diabetes2 och annat.
http://kolhydrater.ifokus.se/
http://health.usnews.com/health-news/news/articles/2013/04/30/how-wei...
Där det står att efter en Gastric Bypass så ändras hormonnivåerna av insulin som ökas jämfört med tidigare. Detta genom att också äta mindre mängd mat?!?! Får inte riktigt ihop det.
Däremot sjunker insulinet under resten av dygnet (fasteinsulinet) mycket kraftigt efter en gastric bypass.
Jag har oftast varit vältränad, till och från har jag dock gått upp i vikt av olika anledningar. De senaste 10åren har det dock hållt sig på högsta nivå någonsin, ca130kg. Då jag testat VV vet jag att det fungerar för att gå ner, jag har testat GI och det funkar oxå, LCHF har jag oxå testat och ja, det fungerar också. Detta är dock bara dieter vilket inte förändrar din personlighet, likadant skulle det vara med Gastric OM man kan leva med problemen operationen medför, de kommer förr eller senare och då blir det allvarliga konsekvenser. Mitt sista försök att bli smal igen eller rättare sagt få en kropp så jag kan spela ishockey med grabben, knyta skridskorna, plocka upp saker från golvet utan att lägga mig ner, osv... bslutade jag mig för att ta i vintras. Min första intuition blev att snabbt gå ner (igen) och ta det hela där ifrån. När jag funderade kände jag i hela själen att det var fel väg att ta. Då jag verkligen skulle vilja spela ishockey igen (gubblag) så tänkte jag att jag kanske skulle pröva att träna o äta rätt för att nå mina mål. Jag fick tag i en PT med bakgrund som hockeyspelare och vi började träna för att jag skulle nå mina mål till hösten 2013. Hela tiden har jag tränat med funktionell träning, det första var att rätta till min hållning att utföra övningarna rätt och med linjer har också varit viktigt. Kosten tittade vi inte på till en början, den kom in senare i bilden. Egentligen vanlig husmanskost med tanken på att hålla nere det rena sockret. Under resan har jag märkt något. Vad som är största problemet är jakten på att snabbt gå ner och att man vill nå resultatet NU!!!...eller egentligeb NYSS! Jag skulle inte hamna på löpsedlarna med min viktnedgång, 6kg på 3 månader... Jag ska tillägga att jag förra året gick ner från 130kg till 110 kg med Lchf, men gick sen upp till 116kg då jag tog mitt beslut att börja träna och äta rätt. Att äta rätt innebär för mig mat som jag mår bra av, att utesluta kolhydrater exempelvis eller göra andra konstigheter i matsedeln fungerar inte för mig, jag vill leva också... För andra fungerar det säkert men inte för mig. Det roliga och motiverande är ändå att jag tappat 10cm, gått upp från 78kg muskelmassa till 82kg (3mån) och att jag tappat hela 23kg fett. Jag har också fått andra positiva bieffekter, psyket har blivit stabilt (kunde åka upp o ner innan) och jag är lugnare, gladare och har mer tålamod. Det sista ordet har blivit en ledstjärna för mig, tålmod och långsiktighet. Två ord som fallit från det svenska vokabuläret i dagens samhälle. Här tror jag nyckeln sitter. En sak är klart och det är så att jag fattat en sak som jag inte fattade efter VV eller LCHF eller GI, jag kommer aldrig att komma i mål. När jag kommit i mål så kommer gamla livet tillbaka, man blir nöjd, äter som tidigare och rör sig helst inte alls... När jag är i mål ligger jag i graven, då har jag tränat och ätit gott för att jag älskar livet och vill ge min kropp bästa resan till slutet... Jag har tyvärr sett Gastric förstöra människor, vissa tror de kan leva som vanligt när de fått operationen men går upp igen efter ett par år, då saknas träning helt i det exemplet, personen ifråga har börjat titta på LCHF!? Varför göra en Gastric och sedan titta på dieter när man börjar gå upp igen...? Själet till att jag blev dumförklarad var att jag testat dieter så många gånger, och att jag inte kan hålla vikten när jag gått ner. För mig är Gastric att ge upp, för andra kan det vara enda utvägen, men jag vet inerst inne att jag aldrig gett mig själv en ärlig chans att hålla vikten då jag hela tiden sett ett mål, typ som efetr VV vägde jag 78kg, men då kom myskvällarna med chips o dip, pizza o Cola... Jag har själv tuggat till min vikt och då kan jag tugga ner den också. Det är en annan rolig åtgärd, jag äter mer mat nu än tidigare, regelbundet ocskå...
Nä nu ska jag inte trötta ut er, vill bara avsluat med att det inte finns rätt eller fel, man ska göra det som man själv tror på och gå den vägen, då kan man stå upp för sig själv, hoppa bara inte på något för att det är trenden eller snabbt resultat, då åker du garanterat dit igen.
Lev väl,
JOBO
Den enda "uppoffring" jag behöver göra är att skippa mjöl och socker, och jag har verkligen helt tappat smaken för den typen av mat. Jag saknar det inte. Ungefär som min kollega som blir dödssjuk av ägg, hon saknar inte ägg heller. Av naturliga skäl ;)
Jag är 158 l & vägde 87,1 den 18/1 idag den 23/1 är jag nere i 84 kg, dricker 4 påsar Allevo om dagen & vatten.
Jag är 59 år & gick upp 28 kg med mitt första barn & dom kg sitter kvar än idag 40 år senare.
Jag har fått sömn apne med 12 andningsuppehåll I timmen , har provat en snarkmaskin men klarar inte av den, har en bettskena nu, har Artros i mina knä & nu även diabetes 2, dr på Aleris i Lund sa det när jag var där.
Gör jag rätt i att gå på denna op, är inte rädd för själva op utan för allt efteråt, är välldigt kluven inför detta. Läkaren sa att jag kommer att må bättre i min Astma med & bli av med sömn apne & diabetesen.
Vill ha ett snabbt svar.
Mvh Britt-Marie.
Hursomhelst läste jag något intressant om GBP i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetesvård:
"Det finns dock en osäkerhet om långtidseffekter av kirurgisk behandling av fetma. Det saknas till exempel helt resultat från längre långtidsuppföljningar av den i dag vanligaste operationsmetoden (gastric bypass)." http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordiabetesvard
Socialstyrelsen säger alltså i klartext att den metod som Claude Marcus ville studera på barn saknar långtidsstudier, vilket är detsamma vad vi ständigt får höra som argument mot lågkolhydratkost med hög fettandel, LCHF.
Hittills har vi inte något exempel på att någon skulle ha dött av LCHF, medan det finns rätt många exempel på svåra komplikationer och till och med dödsfall vid GBP. Ändå dristar sig "fetmaexperterna" till att skära i magen, till och med på barn, och hävdar envist att LCHF skulle vara farligt.
Jag hoppas att du mår bra Britt-Marie.