Förlamad efter viktoperation
i Fetmaoperationer De flesta magoperationer mot fetma leder inte till några allvarligare komplikationer. Men när det går dåligt kan det bli riktigt illa. Aftonbladet beskriver ytterligare en skräckhistoria idag.
Aftonbladet: Operation förstörde magen på Veronica
Veronica Kambusi, 22, viskar fram sin berättelse. Kroppen har tagit stryk av den långa tiden hon varit sjuk.
Benen från knäna nedåt är förlamade… Nu rullar hon sig fram i korridorerna på Danderyds sjukhus. Det har gått nära tre månader sedan hon gjorde sin magsäcksoperation, en gastrisk bypass.
– I dag kan jag säga att jag ångrar operationen. Efter allt jag gått igenom tycker jag andra ska tänka till innan de gör en operation.
Hennes tarmar opererades ihop på fel sätt. Det upptäcktes inte förrän månader senare.
Veronica hann till och med berätta om sin lyckade magsäcks-operation för Malou von Sivers i TV 4.
Några dagar senare fick hon tarmvred och började kräkas.
– Jag åkte in minst 15 gånger till sjukhuset. Men de kunde inte hitta något. De sa att jag stressade i mig vätska. Deras blickar sa: ”Är du här nu igen?”.
Till slut hittades felet som kunde rättas till via en ny operation. Men ryggmärgsbedövningen tog fel och Veronicas underben förlamades. Nu väntar minst ett halvårs rehabilitering.
Veronica Kambusi, 22, viskar fram sin berättelse. Kroppen har tagit stryk av den långa tiden hon varit sjuk.Farliga operationer
Som sagt, de flesta som magsäcksopereras mot övervikt drabbas självklart inte av så här svåra besvär. Men det är knappast ovanligt med allvarliga komplikationer. Skulle jag bara dra alla historier från personer jag personligen träffat så skulle jag kunna hålla på länge.
Jag kommer att tänka på en person som inte längre kunde svälja maten efter operationen. Efter flera försök till åtgärdande kom det istället regelbundet upp mat som rann ner i lungorna. Med efterföljande lunginflammationer och långa peroder på sjukhus. Och inte hade det blivit någon större viktnedgång trots allt.
Eller personen som legat på intensivvården i flera månader efter en magsäcksoperation. Magsäcken hade inte hållt, utan brustit med följd att mat rann ut i bukhålan. Den kraftiga infektionen ledde till att kroppens organ mer eller mindre lade av ett efter ett (”multiorgansvikt”). Minns jag rätt så hörde jag senare att personen överlevde trots allt. Men dödsfall sker då och då.
Att sila mygg och svälja kameler
Riskerna med sådana här operationer verkar ofta tonas ned. Och det som gör mig upprörd är att vissa professorer (såsom Stephan Rössner och Claude Marcus) varmt rekommenderar riskabla operationer, samtidigt som de skrämmer upp folk för påstådda risker med lågkolhydratkost.
Trots att det handlar om naturlig mat istället för nya stora kirurgiska ingrepp. Och trots att det (vilket även Socialstyrelsen kommit fram till) inte finns några kända hälsorisker med lågkolhydratkost.
Se bara på professor Rössners artikel om fetmabehandling i Läkartidningen härom veckan:
Vi vet att kirurgi i dag är den enda egentligen effektiva behandlingsformen för fetma med en dokumenterad effekt på mortalitet och morbiditet för många, om än inte alla, ändpunkter i det metabola dramat [6]. Vi tvingas emellertid också inse att endast en bråkdel av alla dem, som de facto skulle ha glädje av ett operativt ingrepp, någonsin kommer upp på operationsbordet.
Inte ett ord i artikeln om riskerna med kirurgi, bara ett beklagande att vi inte hinner operera fler. För övrigt inte ett enda ord om kostbehandling heller. Viktbehandling handlar för vissa professorer tydligen mest om piller, och operationer när det inte räcker till?
Läs mer
Magoperationens baksida
“Fetmaoperationer väntas öka kraftigt”
Viktoperationer i Dalarna 10 gånger fler
Toxiska Epistlar har också skrivit om artikeln i Aftonbladet.
Tänk om hon läser om LCHF, då kommer hon väl att vilja stämma någon för att inte ha fått testa det innan.
Inget om vilka risker som kan följa med... eller var jag för chockad för att höra?
Att läkare ordinerar operation före - fungerande - kostomläggning är ju verkligen helt sjukt!!
såklart kan man bli mer eller mindre fri från sin diabetes typ 2, om man opereras så att man inte längre kan äta mer än småportioner av kolhydrater.
Alternativt kan man prova att äta lite kolhydrater ändå, och äta sig mätt på annat. Utan operation.
Det finns det mängder av exempel på typ 2 diabetiker som gjort - och fått fina blodsockervärden trots att de kunnat minska eller sluta med medicinering.
Frågan är bara - varför drar inte den opererande läkaren denna "enkla" slutsats?? I reportaget framställdes detta istället som ett konstigt mirakel!
å andra sidan så visar det kanske att specialiseringen gått för långt inom vården eller att läkaren glömt sin grundutbildning eller så saknas något i utbildningen eller så .......??
Frågan borde kanske ställas till fru Rothenberg eller någon av hennes hängivna politruker!
I trafiken dör 500 - 700 varje år. Helt friska och nyktra som onyktra.
Hur många dör i den så kallade sjukvården av felbehandlingar, operationer som är onödiga, felmedicineringar, missbedömningar, vaccinationsskador osv. osv.
Sifran är nog runt 10 000 tals, varje år!
Och det på grund av ekonomiska överväganden? Och sjukvårdspersonal som har resignerat och rycker på axlarna att
" vi kan inte göra mer för dig". På grund av detta dör cancerpatienter, psykvårdspatienter, hjärt och kärlsjuka mm.
Och sedan har "vetenskapen" mage och påstå att naturmedicinen är humbug?
hundra tusentals patienter går till naturterapierna för att de vet att de får hjälp där!
Har du hört talas om några som dör där för att de har blivit felbehandlade?
"Doc du skriver att de flesta magoperationer oftast går bra? "
Nej, jag skrev att de flesta inte leder till (så här) allvarliga komplikationer.
http://www.kostdoktorn.se/?page_id=32
Notera att det är i en påkostad studie med gott om stöd till patienterna, och erfarna kirurger. Det är inte säkert att resultaten blir ens så bra i andra fall.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=858739&rss=...
http://www.skolmatensvanner.se/fraga080505_2.php
En operation innebär ju att du måste äta oftare och alltså oftare tänka på mat.
Inte är de en genväg....hela ens liv har ofta vart tanke på bantning, man har testat många metoder för att gå ner i vikt..... och ner går man ofta men tyvärr lika fort upp igen....
Jag ska göra min op om 8 dagar, och jag ser de inte som en genväg jag ser de som en spark i arslet, att bli bättre på att äta sunt och röra på mig.
Klart jag inte rör på mig när jag har ca 40kg övervikt.
PS Pernilla: Vad är "äta sunt" för dig? Är det lite fett och mycket kolhydrater (även långsamma) så lär inte en operation lösa problemet på lång sikt. Med mycket fett och minimalt med kolisar kan du gå ner i vikt utan att röra på dig. ;)
"Vi vet att kirurgi i dag är den enda egentligen effektiva behandlingsformen för fetma med en dokumenterad effekt på mortalitet och morbiditet för många,....."
Så skriver en chef på en överviktsklinik där det verkar som han gett upp all kostbehandling. Varför får han vara kvar som chef? Sopar inte nya kvastar bättre, längre?
Går man även tillbaks och tittar på alla dom publikationer, läroböcker som är skrivna av denna professor så ser man ju klart varför det blivit så. Han tror att man blit fet av att äta för mycket fett och fastän nu nyare forskning plockar fram dom gamla kunskaperna om fettets sanna betydelse så tar då inte vissa "kostexperter" till sig detta!
Varför får han vara kvar som chef och även fortsätta verka som "kostexpert".
Undrar om han läst dom senaste tre artiklarna i läkartidningen om fetter och om de i någon mån kan vända hans syn på att rätta fetter är essentiellt!
Du har fortfarande en vecka på dig att ta till dig livsviktig information. Du hinner läsa Annika Dahlqvist, Sten Sture Skaldeman, Lars-Erik Litsfeldt, Uffe Ravnskov tex.
Börja med Sten Stures bok Ät dig ner i vikt först. Där står allt du behöver veta för att bli förvissad om att du visst kan gå ner i vikt utan att röra dig en meter.
Jättebra.
Synd att den som tänker op sig inte får dessa kostråd. Kanske inte passar alla men en hel del skulle jag tro. För mig har det funkat utmärkt. Har gått ner 16kg, stod mer eller mindre still över sommaren (lite för mycket kolisar då) men nu har vikten börjat på att dala igen :-).
En fråga bara, får besök av min mamma till jul, diabetiker + hjärtproblem, törs jag ge henne samma mat som jag själv äter, eller? Hon har insulinsprutor och tabl. Nåt speciellt jag ska tänka på? Hon är 68 år och rejält överviktig.
Men allvarligt, så dåligt som man kan må i början så tror jag inte det är lyckat för en äldre människa med hjärtproblem att go cold turkey. Lutz varnar för proppar och han borde ju veta. Man kommer fram om man tar korta steg också.
Oavsett om du tror LCHF har effekt eller inte känns det något drastiskt att hävda att operation är det enda som hjälper. Du säger att det forskas mycket på fetma, men det är ju alldeles uppenbart att kostfrågan är komplex och att experter inte håller med varandra.
Både medicin och operation är lösningar jag tror vi kan slippa ta till med bättre kunskap om kost i framtide.
Först livstilförändringar/kost och därefter medicin och sist operation. Den ordning framgick inte som självklar för dig, tycker jag!
Vet du egentligen om att diabetes/sockersjuka förr benämndes kolhydratomsättningsjuka. dvs. man tålde inte längre kolhydrater i större mängd! (Stod i 60-talets läkarböcker och dom har du kanske inte läst och sen har inte heller någon informerat dig..... Bot med medicin som du skrev gäller i första hand och sen...... pillerdoktor?)
Precis som Rössner säger du, när du citerar honom. Han som tror att om man äter fett så blir man med automatik FET? Så står det ju i alla hans utgivna böcker så det kan han definitivt inte prata sig ifrån och det är väl därför han försvarar den dogmen så ihärdigt!
Inte är Rössner den jag skulle citera i första hand! Skäms faktiskt lite eftersom någon av hans böcker står i min bokhylla.( från den tiden han lyckades förföra mig!)
"Som läkare måste man utgå från sådant som det finns veteskapligt belägg för"
Man kan också utgå från sunt förnuft. Som att en ny folksjukdom troligen beror på nya miljöfaktorer, inte brist på ny kirurgi.
"Det forskas mycket på hur det kommer sig att diabetes försvinner ibland omedelbart efter operation. Detta kan på inget sätt förklaras endast med att man äter mindre"
Hur förklarar du då att många upplevt samma sak redan dagar efter att de slutat äta större mängder kolhydrater?
"...som regel har man också provat medicinering och olika viktnedgångsprogram innan operation blir aktuellt."
Självklart har man vanligen provat diverse viktnedgångsprogram. Men i min erfarenhet oftast ingen riktig lågkolhydratvariant. De får ju i princip aldrig stöd att göra det. Trots att sådan kost visats vara effektivaste sättet att gå ner i vikt i ett flertal studier.
Avsaknaden av den är faktiskt starkt relaterat till problematiken. Varför så många som blundar?
Följden av en avsevärt bättre hälsa och en lättare kropp brukar bli att man använder kroppen på ett aktivare sätt ... dvs man börjar motionera.
Eller ... en vettig kosthållning är grunden, sedan bygger man resten :)
Ju mer man förbränner desto mer ökar aptiten, skall man minska i vikt av motion måste man samtidigt kaloribanta och det är ju därför LCHF är så överlägset, man slipper gå hungrig och man kan gå ner utan att behöva förstöra sin kropp när man har kraftig övervikt.
Motionen kommer av sig själv när man gått ner såpass att det inte längre blir en plåga att röra på sig.
Om du tror det är trams är upp till dig, faktum är att jag har gått ner 40 kg helt utan någon form av motion. Hade jag försökt motionera när jag vägde som mest hade jag inte levt i dag.
Motion är mycket bra för en frisk människa, men inte för någon som riskerar hälsan eller livet av att motionera.
I dag tycker jag det bara är skönt med långa raska promenader.
Tro mig, när jag vägde 160 kg var damsuga inget jag ens övervägde.
http://care.diabetesjournals.org/cgi/content/abstract/30/7/1709
Men vore det ändå inte enklare att bara sluta äta kolhydrater för att få ett bättre insulinsvar?
jag har aldrig sagt att jag är 100% säker på att det är den enda faktorn. Däremot tror jag att den teoretiskt räcker till för att förklara observationen. Occam´s razor du vet...
Ang GLP-1, GIP osv jo visst. Men hur många botas från sin diabetes av mediciner som påverkar dessa (ex byetta) tror du?
Jag vägde 40 kg mer än i dag, eller faktiskt 42 kg mer ifall vågen inte fått spatt i dag! :-)
Mina nuvarande 120 kg är fortfarande åtminstone 20 kg för mycket, men skillnaden i förmåga att motionera är enorm, jag joggar fortfarande inte, men kan gå långa raska promenader utan att kroppen tar alltför mycket stryk.
Det är klart att att röra på sig lite måttligt är bra, men som Kenneth redan sagt, är man rejält överviktig så funkar det inte. Dels är det givetvis svårt att orka med själva ansträngningen, men man får också en enormt lång återhämtningsperiod då ingenting funkar (trötthet, värk, seg i skallen...). Är det så att säga värt att förstöra hela dan för motion som ändå aldrig kommer upp i nivåer där den påverkar vikten?
Jag visste inte det du sa om insulin och omvandlingen av T4. Ännu en ond cirkel alltså.
Tack, oerhört intressant!
Vid en enkel sökning i boken hittade jag inte särskilt mycket information om huruvida enzymet som konverterar T4 till T3 motverkas av insulinnivån i blodet. Däremot hittade jag information i en bok på Google Scholar som snarare menar att uteslutande av kolhydrater orsakar minskad T3-konvertering i takt med sjunkande leptinnivåer...
Finns texten om insulin & T3 överhuvudtaget med i den nedladdningsbara boken, eller har du något annat material som berättar mer om det?
Det är ju lätt att sitta och säga att de inte ska äta kolhydrater och propagera för olika kostmetoder men deras grundproblem är ju (oftast) att de inte kan låta bli småätande, godis, stora protioner osv och därmed misslyckas i de olika program som prövats...
Att ändra hela samhällets levnadsvanor(kost , motion mm) är det som måste till på lång sikt.
Jag blev direkt erbjuden op. kö av min husläkare första gången jag träffade henne förra året. Hon blev sur när jag vägrade. Hon förhörde sig inte ens om mitt problem (självsvält med perioder av hetsätning + sockermissbruk). Nu har jag gått på GI i fyra veckor och har inget sötsug samt minskar i vikt. Det är ett bättre sätt kan jag tycka.