Blir man tjock av att äta extra fett?

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:
Blir man tjock av att äta extra fett i form av fettbomber och fettkaffe? Här är det korta svaret. Ja och nej.
Om du är smal så kommer du inte att bli tjock av att äta fett. Om du är överviktig så ja, då kommer extra fett att göra dig tjock. Låt mig förklara. Svaret har självklart ingenting med kalorier att göra (ett fullkomligt utdaterat och meningslöst koncept) utan handlar helt om fysiologi.
Insulin är den största orsaken till viktuppgång. När man går upp i kroppsfett svarar kroppen genom att öka frisättningen av ett hormon som kallas leptin, vilket säger till kroppen att sluta gå upp i vikt. Detta är en negativ återkoppling, designad att förhindra oss från att bli för tjocka. Det är en överlevnadsmekanism eftersom feta djur som inte kan röra på sig ordentligt blir uppätna. Det är också en av anledningarna till varför folk som säger att ”Vi är genetiskt programmerade att äta allt framför oss” eller ”Vi är programmerade att bli feta, men mat var bristvara förut” har totalt och idiotiskt fel. Så varför fungerar det inte för oss?
Insulin och leptin är i grund och botten motsatser. En säger till kroppen att lagra kroppsfett och den andra säger till den att sluta med det. Om vi fortsätter att äta fruktos, vilket leder till insulinresistens och kontinuerligt högt insulin, då kommer vi också kontinuerligt att stimulera vårt leptin. Precis som för alla andra hormoner leder konstant höga nivåer av hormoner till en nedreglering av de hormonella receptorerna och utvecklande av resistens. Så konstant höga leptinnivåer leder slutligen till leptinresistens, vilket är precis det vi ser vid vanlig fetma. Så smala personer är leptinkänsliga och personer som lider av fetma är leptinresistenta.
Fysiologin med att äta fett
Fett från kosten, å andra sidan, gör inget sådant. Det absorberas i tarmarna som kylomikroner, går igenom lymfsystemet till vänstra lymfstammen och direkt till blodets cirkulationssystem (inte till leverns cirkulationssystem). Därifrån åker det till fettcellerna för lagring. Med andra ord påverkar fett inte levern och därför behövs ingen hjälp från insulinets signaler och går direkt till fettlagren.
Vad händer om en överviktig person överäter fett?
Så till fallet med personen som lider av både fetma och leptinresistens. När du äter mängder av fett stiger insulinet inte. Dock går den där ”fettbomben” rakt in i dina fettlager. Du svarar genom att öka leptinnivåerna i blodet. Men här har du skillnaden. Din kropp bryr sig inte. Den är resistent mot leptinets effekt. Så din metabolism ökar inte. Din aptit minskar inte. Inga fördelaktiga viktminskningseffekter sker av att äta fettbomben. Och ja, du kommer till slut behöva förbränna det extra fettet som du ätit.
Den praktiska implikationen är följande. Om du är smal och leptinkänslig så kommer du inte gå upp i vikt av att äta mer fett, som till exempel ost. Men om du försöker gå ner i vikt, och samtidigt har problem med fetma/insulin/leptinresistens, så är det inte en bra idé att tillsätta extra fett till dina måltider, utöver vad du behöver för att bli mätt. Återigen kan du se att vi inte behöver gå tillbaka till den föråldrade och meningslösa idén om kalorier. Fetma är en hormonell obalans, inte en kaloriobalans.
Vad kan du göra istället? Tja, att äta mer kolhydrater är ingen bra idé. Inte heller att äta mer protein. Inte heller att äta mer fett. Så, vad kvarstår? Det är vad vi kallar fasta.
Vid detta laget kanske du oroar dig över näringsbrister. Det är just därför så många personer pratar om näringstäthet. Hur kan man maximera näringstätheten och samtidigt minimera kalorierna? Detta är en rörig tankegång. Varför bryr jag mig? Fråga dig själv följande – oroar du dig över att behandla fetma eller näringsbrist? Om du säger fetma, oroa dig då över fetma. Du behöver inte mer näring, du behöver mindre. Mindre av allt.
Om du istället oroar dig över näringsbrist, behandla då näringsbristen, men låt då oss vara tydliga – DETTA HAR INGET ATT GÖRA MED BEHANDLING AV FETMA. Om du oroar dig över, låt oss säga, C-vitamin för att du har skörbjugg, så varsågod och ät mat rik på C-vitamin. Men det kommer inte att spela någon roll för behandlingen av fetma.
Problemet med fetma och problemet med näringsbrist är helt olika. Blanda inte ihop dem. Jag behandlar fetma, inte beriberi. Så jag oroar mig över att reversera hyperinsulinism/insulinresistens/leptinresistens. Om du är leptinresistent, så nej, då kommer du tyvärr inte gå ner i vikt av att lägga till mer fett.
Fettbomber är inte en bra idé för dig.
Kommentar av dr Andreas Eenfeldt
Många har haft frågor om detta inlägg från dr Fung. Är LCHF dåligt för överviktiga? Nej, definitivt inte. Tvärtom, det är bevisat effektivt i mängder av studier, och mer effektivt än andra kostråd.
Poängen som jag ser är att man bör äta tillräckligt med fett för att bli mätt på LCHF. Men är man redan mätt, och har övervikt man vill bli av med, så lönar det sig inte att tvinga sig själv att äta mer fett. Då är det bättre att låta kroppen förbränna kroppsfett istället.
Detta innebär inte att man ska svälta sig och gå hungrig och trött – det är inte långsiktigt hållbart. Ät alltid tillräckligt med fett för att bli mätt och nöjd vid måltider. Men inte mycket mer.
Populära videor med dr Fung
- ENDAST MEDLEMMAR
- ENDAST MEDLEMMAR
- ENDAST MEDLEMMAR
- ENDAST MEDLEMMAR
Tidigare med dr Fung
Fettlever eller hur man inte gör ‘foie gras’ hemma
Fetma och diabetes – två sidor av samma problem
Mer med dr Fung
Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.
Hans nya bok, The Complete Guide to Fasting finns också tillgänglig på Bokus.
Dessutom går hans råd stick i stäv mot flera andra experters lösningar på leptinresistens. Vore intressan att höra Dier Doctors kommentar!
Stephanie Person, Martina Johansson och många fler förordar riktigt mycket fett för att få igång fettförbränningen, även för överviktiga.
Tacksam för ett klargörande kring detta!
Rådet att bara lägga till mer fett i kosten till den som känner sig hungrig trots LCHF-kost, kan vara ett förlegat råd att ge. Nu kan rådet istället bli "ät inte alls 16 timmar om dagen" och stå ut med att vara hungrig. Själv kör jag på med menyerna och 16/8. Jag kan inte hålla på att oroa mig över om jag gör rätt eller fel.
Tidigare började jag dagen med fettkaffe, men nu är jag inte riktigt sugen på det längre. Jag är mätt fram till lunch i alla fall.
Det får ju såklart till följd att mitt kaloriintag antagligen gått ner en del också, även om det inte var mitt mål.
Dr Fung är ju en stor förespråkare för fasta, men också att man hittar den fasta som man trivs med. Det verkar som att män ofta trivs bättre med att fasta än kvinnor tex.
Anledningen till att fasta handlar mer om att återställa metabolism och hormoner, än att begränsa kalorier även om det blir en självklar följd av att fasta.
Till sist - det viktigaste av allt.
Hur fungerar det för dig?
Mår du bra, är du mätt, går du ner i vikt? Fortsätt som du gör!
Är du hungrig, känner du dig hängig, står vikten still eller går upp? Fundera på vad du kan behöva ändra för att få lchf att fungera för dig!
Vi är alla olika, med olika kroppar och fysiker, så ingen -hur mycket expert hen än är-kan komma med ett råd som fungerar för alla rätt upp och ner.
Vi måste själva prova oss fram till vad som fungerar för oss själva. Vissa kommer att äta flera gånger per dag, andra kommer att fasta flera dagar och bägge delarna är lika rätt så länge det fungerar och vi trivs med det.
http://www.kostdoktorn.se/blir-man-tjock-av-att-ata-extra-fett#kommentar
Men om man är fettskrämd, så har man fungerande leptin, men man blir inte mätt, för att en kost bestående av mycket socker och snabba kolhydrater höjer insulinet så mycket, att kolhydraterna lagras in i stället för att förbrännas, och då blir man hungrig igen och så snurrar det på.
Men drar man ner på kolhydraterna(speciellt socker och snabba kolhydrater), så har man tillgång
till de kalorier man äter, men också till de kalorier som finns lagrade i fettvävnaden, och då går man ner i vikt, för man förbränner kroppsfett och blir mätt av det fett man äter, för att leptinet fungerar.
Men om man äter mer fet än vad som behövs för att bli mätt, så blir man efterhand kroppen leptinresistent, och då mättar inte längre fettet, utan hungern består.
Så vi måste lära oss att äta så att hormonerna inte motarbetar våra mål. Om man läser om artikeln efter att ha läst alla kommentarer, så framstår nog artikeln, som mindre förvirrande, för de flesta.
Är man leptin resistent blir man inte mätt o nöjd av den mat man äter, därför äter man mer vilket gör att man förblir resistent, och en del av den mat man får i sig blir inte livsenergi utan kan lagras i kroppen.
För att reglera leptinfunktionen och bli av med leptin resistans i kroppen kan man tänka på några få enkla saker. Det kan ta lite tid.
Förutom att följa de råd på den här sidan ät regelbundet till ex. 3 mål om dagen, låt det gå 5,6 timmar mellan måltiderna på dagen och 10, 12 timmar på natten mellan kvällsmat och frukost. Det är din fasta.
Inga mellanmål. Om du blir litet hungrig ett par tre timmar efter du har ätit, känn efter en stund. Det går strax över, du känner dig pigg, livsenergin flödar och din kropp börjar bränna det som finns lagrat här o var. Det är då fettförbränningen går i gång och leptinet börjar göra sitt jobb. Äter du mellanmål nu, stryper du detta.
Efter ytterligare ett par timmar blir du hungrig på nytt. Då ska du äta för då är du hungrig på riktigt! Äter du inte nu går du på svältläge o stryper förbränningen. Så regelbundna måltider med bra mat som på den här sidan!
Så det viktiga är inte hur mycket kalorier man får i sig, utan att den mat man får i sig ger optimalt med näring och energi. Detta regleras av hormonbalansen bl. annat leptin i kroppen. Vår kropp är skapat på ett väldigt förunderligt sätt, därför verkar förklaringar ibland ologiska.
Är själv ingen doktor, har läst boken "Mastering Leptin", tillämpat det och det har fungerat bra för mig.
Hoppas detta kan vara till nytta för någon! Kram!