Slutrapport: Två månaders strikt LCHF och ketonmätning
Vad händer om man gör ett stort avsteg från LCHF-kost, om man plötsligt äter mycket kolhydrater?
Här är min slutrapport efter två månaders mycket strikt LCHF-kost och dagliga mätningar av fyra saker:
- Blodketoner (röda kurvan)
- Urinketoner (gult)
- Vikt (lila)
- Midjemått (lila)
För upplägget och maten se min första rapport och för upplevelser under första månaden se min andra rapport. Här är den tredje och avslutande rapporten, om månad två.
Som du ser i kurvan ovan hann jag med ett särskilt experiment. Den rosa vertikala linjen markerar en helg när jag planerat hoppade av LCHF-kosten helt. Vi var ett gäng på Koster för hummerpremiären och jag åt samma saker som andra.
Vad händer om man plötsligt gör enorma avsteg efter en lång tids strikt LCHF? Blir det en explosion i kroppen? Får man börja om från början igen? Här är svaret:
Hummerhelg
Här är de ej strikt LCHF-godkända saker jag stoppade i mig under helgen 28-30/9:
- Tre små portioner pasta
- Ett digestivekex
- Sammanlagt 7 skivor bröd!
- Lite apelsinjuice x 2
- Lite 70% choklad
- Gott om nötter
- Gott om sorbet och honungsmelon
- Fil med äpple och müsli
- Ett okänt antal glas vin (många)
- En pizza!
Resultat
Efter att ha avslutat med pizzan på väg hem under söndagen så registrerade min ketonmätare ”LOW” dvs omätbara ketoner. Ketosen var helt borta.
Hur länge dröjer det att komma tillbaka i ketos efter ett sådant massivt avsteg? Vissa har hävdat att det kan ta två veckor, men det gjorde det inte för mig:
- Morgonen efter låg jag på 0,3 och en dag senare 0,5 – dvs tillbaka i ketos. Det tog en vecka att klättra tillbaka upp till ”optimala” nivåer på över 1,5.
- På vågen noterades genast två kilo plus, men de försvann på några dagar. Med andra ord var det nästan bara vätska och glykogenvikt. På midjemåttet sågs minimal eller ingen skillnad.
- Jag mådde helt ok hela tiden.
Sammanfattning: En hel helgs stora avsteg tog mellan några dagar och en vecka att komma igen från när jag innan avsteget var ordentligt keto-anpassad. Naturligtvis kan det vara svårare för andra dock.
Viktresultat efter två månader
Som jag skrivit hade jag egentligen ingen önskan att minska i vikt när jag startade. Jag var nöjd med den vikt och det midjemått som jag haft i åratal på mer liberal LCHF-kost. Intressant nog gick jag ändå ner sammanlagt 4,5 kilo och hela 7 centimeter i midjemått. Detta utan minsta hunger.
Jag fick göra ett nytt hål i bältet. Byxorna höll på att halka ner, så märkbar var viktminskningen. Däremot har jag lyft lika tungt på gymet, så någon större förlust av muskler har inte skett. Trots att jag bara haft tid att träna knappt en gång i veckan.
Lärdomar
Den största lärdomen från dessa två månader var hur mycket ytterligare effekt man kan få på vikten av riktigt strikt LCHF-kost när den leder till optimal ketos. Och vad som krävs för det utöver stor försiktighet med kolhydraterna: mer fett och mindre protein än många tror. För mycket protein hindrar nämligen optimal ketos (över 1,5 i ketoner). Man fastnar då lätt runt 0,5.
Ett bra sätt att få i sig mer fett och mindre protein är kaffe med smör och kokosfett i (blandas med mixerstav). En eller två sådana koppar om dagen gör en mättare så man inte äter för mycket kött, fisk eller ägg. Detta kanske som en bonus är bra för miljön likväl som för plånboken?
Vad säger du om resultaten? Undrar du över något? Fråga i kommentarerna nedan så svarar jag.
Mer
Tidigare om ketonmätning / Beställ ketonmätare
PS
Jag har gjort två experiment till under denna tid, rapporter kommer snart. Ett av dem är det efterlängtade kaffe-experimentet som många önskat sig efter mitt Pepsi Max-experiment.
205 kommentarer
Självfallet är det inte bara "tron" som gör att LCHF funkar för många! :-) Men det kan förstärka den verkliga effekten (som jag tror mest består av att man äter mer riktig mat, och mindre belöningsframkallande mat).
Som sagt finns det mycket som talar emot teorierna kring kolhydrater och insulin för att uttrycka det milt.
http://www.ursprungsliv.nu/2012/05/alternativ-till-insulinhypotesen/
http://www.ursprungsliv.nu/2012/08/626/
Det ger ett BMI på ca 24,5.
Kanske är det så att "Britta 55" inte är nöjd med det.
Hon vill så väldigt gärna ner till en BMI runt 20.
:) Men 'vanlig' mat är jag nästan aldrig törstig och dricker nästan ingenting!
Nu får du faktiskt sluta svamla!
Verkligheten sopar idag bort den konsensus du ansluter dig till. Med så mycket strunt som har producerats inom näringsläran de senaste femtio åren och som du verkar försvara med hull och hår så skulle denna lära vinna vilket "struntpris" som helst! Att kalla detta för vetenskap är faktiskt mer än skamligt. Men vet man inte vad vetenskap är så går det ju förstås alltid att påstå att också strunt är vetenskap.
Redan när kostråden slogs fast runt 1980 ansåg den Amerikanska Vetenskapakademin att denna konsensus inom näringsläran "var nonsens" och att de inte ville peta på kostråden "ens med en tre meter lång käpp"!
När man ställer verkliga vetenskapsmän som fysikern Gofman mot det B-lag som medicinarna utgjorde och fortfarande utgör så är det är det inte så svårt att ta ställningen för vad som är vetenskap - i alla fall inte för mig.
Gofman visste vad han talade om när han analyserade våra blodfetter med sin ultracentrifug på femtiotalet men insåg till slut att han hade med "nollor" att göra och att det därför var som att slåss med väderkvarnar och vände till slut ryggen åt detta gäng där den största "nollan" av alla, Ancel Keys, hade tagit hand om ledarskapet. De visste ju inte ens vad som var fram eller bak på en ultracentrifug!
Men jag håller med dig - "en kalori är en kalori" och termodynamikens första huvudsats gäller! Hur skulle det vara annars? Då kunde ju tiden lika gärna gå baklänges!
Men kaloriräkningen eller första huvudsatsen FÖRKLARAR inte någonting om varför vi blir feta vilket alla medicinska "nollor" inklusive nutritionister och dietister och alla andra in hälsovården fortfarande hävdar med samma entusiasm som Rössner och Livsmedelsverket.
Det hela är helt enkelt för sorgligt och som forskare "gråter jag" när jag inser detta faktum och inser tyvärr att filosofen Bertrand Russel och för övrigt även vetenskapens "fader" Parmenides troligen hade rätt vad det gäller männsikors förmåga att tänka vetenskapligt.
Jag håller med om nutritionismens misslyckande.
http://www.ursprungsliv.nu/2012/03/nutritionismens-misslyckande/
Men det behöver ju inte betyda att man kastar bort all förmåga till kritik och logiskt tänkande och accepterar vilka teorier som helst bara för att de kommer någon annanstans ifrån.
Men hur är det med kalorierna? Räknar de som deffar kalorier? Om ja, gäller det även "ätardagen"?
Kanske självklara saker för vissa, men för mig är det nytt. Har aldrig styrketränat och är total novis i ämnet.
Och alla kan gå ner i vikt, det är endast metoderna som skiljar sig åt. Och alla kan inte gå ner på egen hand, vissa kanske måste hamna i ett läger först, eller nåt lika drastisk.
Men att bara ge upp och säga att vissa (tanter) får vara nöjd med att vara hälsosamma utan att gå ner i vikt, det tyckar jag är ett misslyckande som man inte ska acceptera.
Och det kanske är så att vi är olika och det finns vissa som LCHF funkar superbra för, men att det inte är för alla.
#133 MJ
Jag vet inte om jag skulle kunna hålla en diet som var LCHF i 5 dagar, sen 1 dag kolhydrater och 1 dag fasta. Är nog sockerberoende och börjar jag med vanliga kolhydrater en dag, så eskalerar det.
Vilka kolhydrater är bäst att äta den dagen? Hur mycket protein och fett äter man då? och på fastedagen, är det endast vatten som gäller? vad med te-kaffe utan nåt?
Det som jag tycker är roligt här på Docs blogg är att vi håller på med "hypotesprövning" och experiment! För mig är detta som sagt vetenskap i motsats till mycket oerhört avancerat strunt som påstås vara medicinsk vetenskap idag.
För övrigt är hela "insulinhypotesen" just en hypotes.
Konsensusgänget går i "spinn" med hastigheten hos Gofmans ultracentrifug när denna insulinhypotes kommer på tal och båser upp sina "vetenskapliga kindpåsar" utan att begripa vad de håller på med. Du hade ju några referenser. Jag blir lite skrämd när jag läser själv tonfallet på vissa bloggar. Inkvisition skulle här säkert haft en hel del att lära sig i sin hetsjakt på Gallileo.
Som inom alla religioner så vet man på grund av konsensus här att doktrinerna måste vara sanna och därav den höga rotationshastigheten som förstås gäller i alla religiösa "häxjakter". Kritiskt vetenskapligt ifrågasättande av grundläggande doktriner finns liksom inte ens i tankeapparaten. Verkligheten är här totalt ointressant om den nu inte skulle råka passa in på doktrinen att insulin inte kan hjälpa till att lagra fett - omöjligheten av en hormonstyrd metabolism - man tar sig faktiskt för pannan!
Nå denna inställning har ju förstås gällt jakten på alla "häxor" som påstått att "fett och kolestrol är ofarligt" i opposition med "konsensus" och nollan Ancel Keys (Yudkin som hävdade att socker inte var nyttigt eldades som bekant upp på Ancels bål men har förstås som Galileo postumt fått återupprättelse idag) och den jakten pågår som bekant fortfarande med SLV i spetsen. Med de enorma vinster läkenedelsbolagen gör på att bekämpa "kolesterolet som satan själv" så finns det hur mycket pengar som helst att köpa ved för till fler "häxbål".
Intressant tid vi lever i!
Själv tror jag på att vetenskapen till slut kommer att vinna även över den starkaste "konsensus" speciellt när denna konsensus inte har någonting med vår verkliga LCHF-verklighet att göra.
LCHF är vetenskap för den stämmer med verkligheten och kan förklara den!
Om du vill fördjupa dig i detta påstående så skulle jag rekommendera dig att studera "instrumentalismen" som filosofisk idé i motsats till en "vetenskaplig förklaringsmodell - hypotes". Karl Popper kan ge en del inledande ledtrådar. Schopenhauer (Einsteins favoritfilosof) om du verkligen vill gå "till bott". Sedan kan vi ha en "vettig" diskussion!
Och.....när jag ändå håller på...för hans tålamod och kloka svar i alla sammanhang. Både i media och här på bloggen.
Tack
Slutade för ett par månader att läsa kolhydrater ifokus just på grund av det.
Där sitter det några självutnämnda gurus på en piedestal, och tror att de besitter världens visdom.
Låt oss slippa det här
Att mäta effekterna av kosten är väl inte det samma som att ge andra råd om att också mäta, det är väl för att kunna ge råd om kostens effekter?
Jag har också svårt att låta bli kolhydrater när det bjuds, men det blir mycket lättare när man kan äta dem med gott samvete.
Fastan ska inte innehålla någon energi. Så kaffe, te, och annan sockerfri dricka går ju bra. Tanken är ju att glykogenet ska ta slut.
Var vänliga och städa era inlägg på personangrepp annars måste jag radera hela långa kommentarerna. Ett par snabba klick och allt är borta! Vore synd.
Vi människor har två olika system när vi anstränger oss vid träningar. Det man prata om är ANEROBISK och AEROBISK system...
ANEROBISK SYSTEM: Träningen sker i sådan intensitet så att syret inte räcker till och skapa då mjölksyra för att tillföra kroppen energibehovet. Ja jag får iaf ingen mjölksyra vid LCHF så jag vet inte vad man skall kalla det hos oss LCHF:are =) Här nyttjas kolhydraterna i allra största mån än fett för dessa är snabbare att brytas ned till energipaket... Alltså kommer fettförbränningen vara mindre än vad man tro vid tung träning!
AEROBISK SYSTEM: Här kommer det intressanta för de som inte vet om det... I denna pulsintervall kommer kroppen att nästan exklusivt förbränna fett som energikälla då vi träna i sådan intensitet så att syre hinner tillföras till musklerna. Kolhydraterna kommer bli princip intakta och kanske mer intakt än vad det sker i hos kollisbrännare (ren spekulation).
Då förstå man här... Att vill man gå ned i vikt så skall man alltså träna på låga pulsintervaller? Exakt! Jag som tränar för triathlon har fått många tips och råd för träningar. Bland annat att träna de största mängdpassen på låga pulsnivåer och kanske en gång i veckan eller varannan vecka köra intervaller av tuff inslag.
Kort sammanfattat innebär det att raska, långa promenader minst 1 timme om dagen gör mer underverk än 50 min intensiv löpning. Har ni pulsklocka så kan ni försöka sikta på ca 140-145 slag/min. Tuffheten skall vara så att ni kan prata meningar utan att avbryta mitt i för en andning eller prata för snabbt för dessa meningar. Då ligger ni ganska bra till. För en del kan det innebära just raska promenader om man har åldern/konditionen emot sig. Fast jag skulle satsa min själ på att det hjälper bättre än intensiva pass då dessa frisätter en hel del stresshormoner som gör att kroppen heller spara på energireserven än att frisätta dessa. Styrketräning är en bra komplement också till de låga pulsträningarna då kroppen bättre återhämta sig vid de låga pulsträningarna än att köra varannan dag eller vart 3:e dag löppass och gym på det också... Prova... Ni kommer nog märka att låga pulsträningar funkar bäst för er! Kosten är bara en del utav det hela i den stora ekvationen för välmående hälsa!
Så en enkel träningsupplägg:
TRÄNINGSFRIA dagar minst 60 min promenad!
TRÄNINGSDAGAR varannan dag/vart tredje dag med låga pulsintervaller dvs runt 140-145 s/min i minst 60 min.
Styrketräning max 3 gånger/vecka... För mycket styrketräning inverka negativt då stresshormoner ger sig till känna.
ALT är att ta en pass i veckan intensiva intervaller typ 200 meter*12 som ökas till 400 meter*10 eller dylik... Finns massor av på internet att hitta sådant...
Hoppas det är klart med skillnaden ANEROBISK träning och AEROBISK träning? För ANEROBISK träning är bra i viss mängd... För mycket är nedbrytande! AEROBISK kan knappt vara nedbrytande utan är nästan bara positivt ju mer man träna på det
Tackar för mig =)
Det är lätt att man börjar "gräva ned sig" och att det blir ett "ställningskrig" som inte leder någonstans.
I inläggen av berörd debattör, till vilken mitt inlägg var avsett att rikta sig till, finns tydliga personangrepp i form av ”guilt by association”. Men det får gå obemärkt förbi tydligen, eftersom de fortfarande står kvar?
Eller är det helt enkelt så, vilket flera här tidigare också påpekat, att vissa debattörer tillåts mer än andra, beroende på vilken åsikt man företräder?
Du får passa dig, doc, så du inte får den ”kramstuga” du en gång i tiden sa inte var aktuellt.
Ingen fara för min del. De finns sparade.
Eftersom du frågar: hela det långa inlägget kunde sammanfattas med att den det handlade om var dum i huvudet.
Blir det "kramstuga" om man inte får spy galla över andra? Knappast.
Det ligger kvar i papperskorgen här också. Vid ny genomläsning finner jag det makalöst att du vill protestera över denna självklara radering.
Jag raderar extremt få inlägg. De som inte förstår den tydliga piken utan istället tjafsar emot är jag tyvärr tvungen att blockera. Du är just nu en millimeter ifrån.
Jamen ät LITE mindre fett då. Det innbär ju inte att det måste bort mer eller mindre helt som du antydde i ett senare inlägg. Jag skulle inte gå ner på 2000 kcal, men jag går ner på 1800, är lite längre än du. Jag skulle inte heller gå ner på så lite kolhydrater. Jag blir nämligen ashungrig om jag går för lågt, men det är jag det.
Sen undrar jag lite var ni som drar ner BÅDE kolhydrater och protein till så pass låga nivåer får glukos från? Låter inte som något man bygger muskler med styrketräning på direkt.
Jag brukar försöka ligga närmare 1 gr/kilo själv men jag tror inte att det är nödvändigt för flertalet damer i fullvuxen ålder.
Om man däremot satsar på att aktivt bygga muskler, då krävs det nog 1 gr/kilo eller något mer.
---
Om kokosmjöl: Vissa sorter innehåller inte bara kokosmjöl utan också kokosfiber (från själva nöten), Dessa sorter är höga på fiber, låga på kolhydrater. Om det är bra eller inte med extra kostfiber är som alla vet omdiskuterat, vissa av oss torde alltså gilla detta mjöl, vissa inte.
Variationen i kolhydrathalt i "vanligt" kokosmjöl - gjort enbart av kokos - varierar ofta därför att vattenhalten varierar. Är det högre mängd kh är det ofta högre mängd fett också, och följaktligen högre energiinnehåll: Det är alltså inte *andelen* kh som har ökat i förhållande till fettet utan det är vattnet som har tagits bort i större utsträckning,
Ska man baka med kokosmjöl kan detta vara värt att lägga märke till. Det torrare mjölet uppför sig annorlunda mot det blötare. Förstås.
Detta har varit av ren nyfikenhet och utan systematik. Det är intressant att se att värdena går upp och ned i Docs mätning (nästan två enheter mellan två mätningar vid något tillfälle) men mitt eget höga värde på 4.4 ligger ändå högt ovanför Docs skala och får mig att klia mig lite i huvudet.
Det enda jag kan komma på är att jag sedan lunchen igår (fårstek + ganska mycket smörberikad spenat) bara har ätit en av mina "getostsmörbakelser" (dom är faktiskt för smaskiga! :) ) igår kväll då jag också intog min enda hjärtmedicin - ett glas rödvin. (Kan rekommenderas tillsammans!)
Undrar om det nu är bra eller dåligt med ett så högt blodketonvärde som 4.4. Jag har stabil idealvikt sedan något år tillbaka med 76 kg för mina 185 cm och även ett perfekt midjemått vilket antyder att det där inte finns något mer bukfett att bränna. (All min pondus är därför borta som en del kollegor och uppenbarligen även några här på bloogen gärna vill påpeka även om mina jämnåriga kollegorna till skillnad mot dessa bloggare också påstår sig vilja se ut på samma sätt som jag gör och frågar därför hur de ska bära sig åt. Enkelt brukar jag säga - det är bara att bestämma sig för att helt och hållet lägga bort "flaskan" - kolhydraterna - så går det som en "dans" i de flesta fall men tyvärr inte i alla även om vi alla verkar bli friskare när vi slutar "förgifta oss" med kolhydrater.)
Men om jag nu skulle hamna på NÄL igen så kanske det inte är så smart att vara för mager om jag förstått saken rätt. Man kanske därför borde börja med kolisarna igen för att "fetta på sig lite" för säkerhets skull. Nå idag ska jag därför satsa på lite broccoli till lunchen så får vi se om jag kan dämpa de höga ketonvärdena för detta gör mig faktiskt lite nervös.
För då blir energi fördelningen fel.
Enligt Jonas Bergqvist är det inga problem att dra ner proteinet till 1 g per kilo kroppssvikt och stryketräna på den nivå jag gör.
Men för att fortfarande vara i ketos så måste då också proteinet ner ännu mer och det vill jag inte gärna.
Att kolhydraterna är låga är en så ingrodd gammal vana,
Teorin är just att ätardagen håller "förbränningen" uppe. Min teori är att kroppen har en omställningsperiod till att börja förbränna fett. Därför "läcker" ketonerna i början vilket ju innebär att du kissar och skiter ut energi (vilket slår ut kalori in-kalori ut). Detta ger den snabba viktnedgången i början. När kroppen vant sig vid fettdrift kan den hushålla med energin, även om man inte går upp i vikt (för att kroppen inte kan spara fettet utan insulinpåslag) så använder man den energi man stoppar i sig och förbränner inte kroppsfett. Genom att stoppa i kroppen kolhydrater nog för att fylla glykogendepåerna så avbryter man fettdriften och när man startar om den så kommer viktnedgången igen.
Men jag har ju ytterst lite belägg för detta.
Ah just det, och minst en Ph.D för att kunna diskutera på din fantastiska nivå?
Är "frossardagen" helt galet när man inte förbränner det i gymet sen? Trots fasta?
Den dagen då jag kan äta kolhydrater, skulle jag gå bärsärkagång i trädgården och bara äta äpplen, påron, tranbär och annat gott :)
Alltså ingen röjarvåg bland chips, pizza, godis eller läsk.
Ursprungligen så är det inte fasta dagen efter ätardagen utan hård träning och lågkalori. En annan metod för folk som tränar hårt som är mer komplicerad var uppdelad på fyra olika dieter under veckan. Fasta är för att köra slut på glykogenet även utan hård träning.
Men säg att du har 500-700 gram glykogen, varje gram är 4kcal, det blir 2000-2800 kcal sparat i glykogendepåerna. Det gör man ju lätt av med på ett dygns fasta.
Sen brukar det för min del bli att frossandet sker på lördag kväll och söndag morgon varefter fastan håller på till måndag eftermiddag.
Därför undrar jag om en frossardag förstör det som jag vill uppnå med lchf??
Lågt blodtryck, lågt blodsocker, inga allergier m.m.??
janne forskar forstår du väl - utan en ph.D :) !!
Viktig med humor och lek - motsatsen till lek är depresjon - remember that.
Tack för att du vågar stå for vad du har kommit fram till prof. Göran - påläst som du är. Att du även vill dela med dig är fint - jag tycker du har så rätt - vetenskapsteori och filosofi tycks vara "over and out" i dagsläget - att slå om sig med "brunstiga termer" har tatt över - imponerar inte mig. Forskningsfusk hidden behind too much to day - do not buy it. Träna dina instinkt, och fråga, läs, ställa frågor .....
Hoppas du fortsätter - redigera bort tjafs doc. Det gagnar absolut ingen, inte heller bloggen -
Jag upplever å ta för mig mera här nu af både blogginlägg, och kommentarer. Nya kommer hela tiden till, men alla behöver kunna lära mera om lchf. Tjafs hindrar detta - jag orkar iallafall inte. Disputter, även "på kanten" är ok - men personforfölgelse har jag fått nog af - och så tydliga de är :shock:
Men så tittade jag heller aldrig på "soap"-operaer - hilsen 1 gladår utan TV - istället konkurerar
commisarie Brunetti med Gary Taube på engelska :)
p.s. Enig med Naturist i går 16:39 - tack.
Och visst är det fint att doc rensar upp, och att professor Göran bidrar med viktig sakkunskap om att jag ingår i allians med SLV och läkemedelsindustrin, och att vi är fullständigt ointresserade av kunskap och vetenskap, och ägnar oss åt religion och häxbränning. :-)
Så tolkade jag med jannes inlägg.
Jag visste att du kunde svara för dig själva - gillar den humoristiska "snerten" du bidrar med där - godt eksempel, och visar styrka :)
Men ren personforfölgelse - skulle vi alla ta avstånd från - jag har undrat varför det har pågått så länge ... men nu tycks det vara tid för ändring - på tid på så viktig blogg.
Och ???
Jag skulle uppskatta om du ville svara på mina frågor på # 116.
Det skulle vara fint att få din åsikt.
Tack för hjälpen
Cecilia
Det var bara ett konstaterande :)
Min hustru och jag har haft det väldigt fint tillsammans som "kompisar" under snart 40 år. Under de senaste tre åren också som LCHF-kompisar.
Sedan många år tillbaka brukar vi börja dagen med att tillsammans studera och diskutera ett stycke ur någon bok av en typ som kanske alla här på bloggen inte tycker att det är så väsentlig att ägna sin tid åt och kanske till och med tycker att det kan vara "högfärdigt". Just nu har vi t.ex. under några månader, kanske till och med ett halvår, diskuterat det som står i "The World of Parmenides" av Karl Popper - stycke för stycke.
Alla är vi olika men både jag själv och min hustru tycker att det som står i den boken är oerhört intressant och väl värt att diskutera. Boken ger ett fantastiskt perspektiv på just vetenskapsteorin. På vissa ställen är den "sanslöst" bra som t.ex. stycket om Boltzman och entropibegreppet, eller om min favoritfilosof Xenofanes.
Trots att det uppenbarligen går ganska långsamt med våra studier så har vi hunnit med en hel del böcker i olika ämnen under årens lopp och böcker som jag själv skulle vilja kalla seriösa men som kanske samma bloggare säkert skulle finna både "udda" och ointressanta. Vår gemensamma läsning av Shopenhauers kritik av Kant är nog av den typen men båda två tyckte vi att den var en "höjdare" för att den satte fingret på den avgörande frågan inom filosofin - förhållandet mellan teorin och verkligheten.
Själv anser jag inte att det är fel att nu så här lite till åren få lite perspektiv på både tillvaron och vetenskapen och varför då inte hand i hand med sin hustru; mullig eller ej?
Tack även för alla andra lärorika och intressanta inlägg.
Trevlig helg till dig och hustrun :)
En undersökning från Uppsala universitet.
Där fleromättat fett visade sig bättre än mättat.
Solrosolja var bättre än smör.
I en lottad undersökning.
"Det är väl inte bara Omega det handlar om? Denna sammanställning av rapporter
om fleromättat fett gjorde vi för ett par år sedan: Fleromättat fett stimulerar befintliga tumörer och bidrar till att skapa nya.
:
http://www.second-opinions.co.uk/fats_and_cancer.html (19 citerade primärkällor)
Fleromättat fettundertrycker immunsystemet. Se:
http://www.second-opinions.co.uk/immunity2.html (6 citerade primärkällor).
Samband mellan fleromättat fett och bröstcancer hos kvinnor har påvisats. Se
http://www.second-opinions.co.uk/cancer-breast2.html (9 citerade primärkällor)".
http://traningslara.se/fleromattat-fett-vs-mattat-fett-tva-svenska-in...
(Studie 2)
Jag hakar ju upp mig på två saker:
- Om omega-6 är inflammationsframkallande, så är det troligt att det märks först på längre sikt än 10 veckor.
-"Man randomiserades till antingen en grupp med hög andel mättat fett (SFA), 31 stycken, eller en med mycket fleromättat fett (PUFA), 33 stycken. Deltagare i SFA fick muffins bakade med smör att äta plus att de fick smör att ha i maten. PUFA fick samma muffins bakade med solrosolja samt margarin, solrosolja och solrosfrön." Solrosfrön är väldigt rikt på magnesium, som är känt för att minska insulinresistens:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1463-1326.2010.01332.x/a...
Den här effekten kan antas vara snabbare än eventuella skillnader av fettsyror.
Jag vet inte vad jag ska dra för slutsats av studien. Ät hellre solrosfrön än muffins, kanske?
Om det är så kan det bli besvärligt att hålla igen på kalorierna. Det kan innebära att du går ner i vikt så länge du kan tänka dig att vara hungrig och tröttare, och går upp igen till samma vikt igen om/när du ger upp och äter dig mätt.
Jag ser att docs ligger på blodketosnivåer kring 4 sedan oktober. Vid två tillfällen de senaste månaderna har jag fått så höga värden men de går sedan tillbaka till värden mellan två och tre.
Tror det beror på att jag gjort avsteg av sociala skäl som gjort att ketonkurvan "börjat om". Tolkar Docs ketonkurva så att hans värden sakta ökade för att vid experimenten sjunka drastiskt för att sedan snabbare återta tidigare höga nivåer. Kanske "minns" biokemin och kan återta högre nivåer när kolhydratintaget är kortvarigt...
Får väl se nu om jag håller fast vid striktare diet om mina blodketosvärden kan nå över tre. Angående stress och kortisolpåslag tänker jag för egen del att motion kan minska stress och öka välbefinnandet och därmed förbättra sömn och underlätta fortsatt viktnedgång. Kaffe är gott men jag går igång på det och det kan vara dags att dra ner på mängderna av samma anledning.
Ett perspektiv jag saknar i diskussionerna är att vi alla kan fungera olika. Tack vare blodketonmätaren får jag direkt återkoppling på att jag gör rätt, klartecken att öka mängden dietfett, undvika hunger, hålla ner på protein. Tabeller och statistik är nödvändigt när inte viktnedgången går av sig själv.
Martin, som jag förstått det hamnar man utanför optimal ketos och i svältläge över 3. Alltså, att det inte är önskvärt om man vill gå ner i vikt.
Hej Susanne, för mig är tendensen att ketonvärdet går upp när jag ökar andelen fett. Igår morse var ketonvärdet 1.3 men efter att ha slevat i mig 100g smör före middagen igår kväll hade ketonvärdet ökat till 3.0 imorse. Alltså upplevde jag ingen svält.
Kopplingen som görs är att platåer i viktminskning kan hävas med ökat fettintag. Om nu jag håller högre ketonvärden så skulle jag kunna förvänta mig att vikten går ner eller midjemåttet minskar till 94. Ketoner försvinner när insulin utsöndras i blodet. Frågan är om kortisol (stresshormon) hindrar viktnedgång av andra skäl.
How many grams of protein and carbs did you consume each day?
Best,
Hemming
Kombinationen ätstörning/LCHF är lite svår att hantera. Bort med sockret var lätt men överätning, ost, grädde, jordnötter har varit mycket svårare.
Efter föreläsningen gick jag hem och gjorde om min redan strikta LCHF-diet igen (för vilken gång i ordningen vet jag inte): max 30-40 g rent protein per dag är målet. Oftast hamnar jag antagligen mellan 40-50 men det funkar säkert bra just nu. För fort och svältigt funkar inte - då blir det återfall istället och därför bättre med en mycket maklig viktminskning. Mjölk, grädde försöker jag hålla mig borta ifrån då jag hur lätt som helst kan stjälpa i mig en liter mjölk eller en halv liter grädde utan att blinka. 300 gram ost försvinner på två minuter och mättnadskänslan infinner sig inte förrän långt efter att det är för sent.
SÅ: Sådana som jag: 45? år 30+ kgs övervikt kvar + missbrukspersonlighet = planera, väg, mät, begränsa (kalorier räknar jag dock inte eftersom till och med dagar då jag vräker på smör i maten kommer jag aldrig ens i närheten av en kalorimängd på 2500kCal). Så det måttet är helt ointressant.
Jag får i mig en äggröra med grönsaker till frukost baserad på två ägg - ca 15 gram rent protein. Äter "frukost" mellan 8 på morgonen och 14.00 på dagen beroende på om jag ska ut och göra saker och inte får frestas bara för att jag är hungrig. Är ALLTID hungrig om jag inte äter. ALTTID - spelar ingen roll om jag tar fett till morgonkaffet. HUNGRIG jämt!
Eller? För man måste ju tänka på en sak - VAD är hunger? ÄR jag verkligen hungrig eller tror jag att jag är det? Jag har varit ätstörd så länge jag kan minnas. Minns att jag stal småpengar i mina föräldrars fickor, köpte godis, smygåt och gömde redan som sexåring - det är eg ett ganska avancerat missbruksbeteende och därför har jag bestämt mig för att försöka gilla mina hungerskänslor, vårda dem och ta dem till mig som ett kvitto på att jag inte överätit - ändra mina psykiska preferenser från att hunger är psykiskt ohanterbart och något man inte kan stå ut med till att föreställa mig målbilden att jag ser ut som Carolina Klüft snart eller något sådant... Vinthundar kommer ofta upp i mina tankar och känslan av att min mage är klistrad på ryggraden ...
Summan av kardemumman är i alla fall: två veckor av detta och minus 2,5 kg trots ett par påsar jordnötter (man kan ju inte lyckas jämt). Mer rörelse, träning etc har jag fått för mig är bra för mina fettförbränninssignaler för jag får nog känslan av att ketosnivåerna går upp lite vid lågintensiv aktivitet som pågår hela dagen (är knäskadad och tränar inte på riktigt, bara promenader) men de exakta måtten har jag inte för jag kör med pissstickor på grund av att jag inte har råd med blodstickorna. ligger kring måttliga ketonvärden i stort sett dygnet runt så det verkar stabilt
För övrigt får jag i mig under 20 g kolisar om dagen (förut låg jag under 10 och det gör jag säkert nu med men äter mera grönsaker), äter ingen frukt alls, inget socker, går inte på fusk-LCHF-grejerna som LCHF-kakor, LCHF-pizza och sånt eftersom det för mig är att behålla kakan och äta upp den. Riktig mat utan kartonger är min väg. Och det faktum att du Andreas sa att jag kanske fick acceptera att jag var 45+, överviktig gav mig blodad tand.
Nästa gång vi ses har jag kanske svaret på min egen fråga: Vad gör man när man gör allt rätt och ändå inte går ner i vikt?
Det du skriver om hunger är intressant - hur hunger känns i kroppen, vad den gör med själen och varför vi inte står ut med den. Jag tror att lchf måste kombineras med någon typ av diskussioner kring både kropp och själ.
All typ av självmedicinering bottnar väl i själens behov, och oftast ganska långt bak i barn- och ungdom. Nu ska jag inte "psykologisera", men det vore intressant om någon spinner vidare på detta. Det handlar inte enbart om kolhydrater, blodsocker och insulin - eller är det biokemi?
Har du möjlighet att utveckla lite mer om detta?
"Och vad som krävs för det utöver stor försiktighet med kolhydraterna: mer fett och mindre protein än många tror."
Jag undrar hur en typisk mat-dag har sett ut för dig för att uppnå optimal ketos?