Har medicinska studier oftast fel?
16 oktober 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Opålitlig forskning
i Opålitlig forskning Jag läste just en mycket intressant artikel om hur ofta medicinska studier i efterhand visar sig ha felaktiga resultat. Man har intervjuat en professor som ägnar sin karriär åt att utforska frågan:
Lies, Damn Lies, and Medical Science
Observerad felprocent enligt artikeln: 80 procent av icke-randomiserade studier, 25 procent av randomiserade och 10 procent av stora randomiserade studier.
Det finns alltså goda skäl att vara skeptisk till kostvetenskapens okritiska användande av osäkra observationsstudier som ”bevis”. Det är säkert en huvudorsak till den totala förvirringen på området idag.
Tidigare
Uppsalastudien: inte ens en tummetott
Vad gäller koststudier så vete katten om just randomiserade studier är bra/tillförlitliga?
Kostföljsamheten torde vara bättre om studien bygger på frivillighet och är följsamheten bättre så blir givetsvis resultatet mer rättvisande.
Med samma studieresultat kan man ofta komma till diammetralt motsatt slutsatser.
Man skall ha helt klart för sig att själva fakta inte ljuger, utan att slutsatserna man drar av resultaten alltid är påverkade utav den kontext man befinner sig och vilka paradigm som råder för tillfället.
Vilka slutsatser man kommer fram till beror altså på hur man tolkar rena fakta.
Läste för inte såå länge sedan en studie om mättat fetts orsaksamband med insulinresistens, och då var slutsatserna av välrenomerade forskare.
De fann då att intag av mättat fett var ett problem, men vad jag såg var att man skulle lika gärna få samma resultat av att äta chips friterade i majsolja.
Allra mest frustrerande är kanske det faktum (som också nämns i artikeln) att bevisat felaktiga resultat fortsätter att citeras som korrekta i många år efter att de motbevisats.
För det första förstår de inte, och har inga kunskaper inom vetenskapsteori/metodik, och förstår inte att de verkar inom ett paradigm, och därmed förstår de inte att kärnan inom paradigmet, som för alla paradigmer, är en ontologisk modell som leder till experiment och teoribildning (på svenska: man har redan från början bestämt grundreglerna och förväxlar detta med verklighet). När man är lika förvirrad efter 60 år, och inte fattar att det är paradigmet det är fel på, är man bara enfaldig. Utan läkemedelsindustrin i ryggen, som tjänar på enfalden, skulle dessa obegåvade "forskare" aldrig få några anslag.
För det andra är det i många fall verkligt lönsamt och bra för den egna karriären att vara förvirrad och direkt ovetenskaplig. Utan läkemedelsindustrin i ryggen, som tjänar på ohederligheten, skulle dessa "forskare" sitta i fängelse eftersom de är patologiska och omoraliska förbrytare.
Inom andra, mer seriösa vetenskaper, är ämnet i sig självt ofta självreglerande, och det dåliga rensas ut eftersom det inte uppfyller vetenskapliga baskrav, och för att resultaten speglar naturen och inte någon påhittad lönsam mekanism. Men girigheten, och enfalden, breder ut sig i egomaterialismens tid, och nu har pseudovetenskapen även gjort intrång på "hard science"-områden som ex vis fysik. Läs gärna om en fysikprofessor som har fått nog av bluffandet inom Global Warming-"vetenskapen. Det är en intressant parallell till förvirringen inom kostvetenskapen.
http://www.dn.se/resor/vitt-brus-forstor-smaken-i-flygplansmat-1.1190195
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=...
Det låter kanske lite konstigt men här är ett exempel: "Spöken existerar!" är en teori där det inte finns något vetenskapligt försök som jag känner till som kan visa att teorin är fel och därmed enligt Popper och min egen uppfattning är därför denna teori inte en trovärdig teori.
Ett annat exempel där det är istället är lätt att testa om teorin skulle vara falsk: "Arsenik i stora doser är dödligt för människor!" Det enkla experimentet skulle här vara att ge ett antal människor stora doser av arsenik för att se om de skulle överleva och om de gjorde detta skulle man ha visat att teorin är falsk. Men som alla känner till är denna teori ganska trovärdig egenetligen utan att man behöver utföra experimentet.
Ytterligare ett exempel: "LCHF är nyttigt för hälsan!" Trovärdigheten på denna vetenskapliga teori är mycket hög eftersom den är enkel att testa och vi som utför experimenten dagligen på oss själva mår förbaskat bra och vad jag känner till så har ingen därmed lyckats falsifiera vår teori.
Med andra ord; om man inte kan komma på något sätt att bra sätt att avlsöja vad man misstänker är en humbugteori som t. ex "Fett är farligt!" så måste man förbli väldigt skeptisk till teorin. (Man har ju hållt på att traggla med detta i femtio år nu!)
Skeptisism som den här greken representerar är därför något väldigt sunt i mina ögon!
I princip så visar han bara att den vetenskapliga processen fungerar precis som den ska. Fakta ifrågasätts och andra forskare försöker motbevisa de teorier och modeller som finns med hjälp av bättre och bättre studier. Allt för att man ska få en ännu bättre bild av verkligheten...
Det är precis så som det fungerar inom LCHF.....eller vänta nu. Här är man antikrist när man påpekar bristen i något resonemang och ingen ifrågasätter något :) Lite komiskt att Ioannidis då hyllas när han är för det precis motsatta.
Har ju för mig att just LCHF satt fart på hela kostdebatten och alla dess olika religioner/dieter som finns där :).
Med andra ord. Det rör sig framåt och då ett stort tack till dom dietister som anmälde
Dr Dahlqvist för några år sedan. Annars är det möjligt att vi stått och stampat på nästintill samma fläck!?
http://www.theonion.com/video_embed/?id=18198
Har det verkligen funnits någon levande pågående kritik av påståendena bakom mättat fett-skräcken, kolesterolhysterin och fetmaorsakerna sedan 50-talet?
Som jag ser det har eventuella invändningar mest mötts av påståenden, utan förankring i verkligeheten "men det vet ju alla"
- att man blir fet av fett, att mättat fett är farligt, mättat fett höjer kolesterol, mättat fett ökar insulinresistens, mättat fett ger cancer...etc.etc. alltid avslutas dessa meningar med "det vet ju alla".
Jfr Lundagruppen, med Inger Björk i spetsen och deras nya portföljkost med nya hittepå-livsmedel. Den som är ansvarig för den omega6-bemängda ännu fortfarande illasmakande hittepå-oljan som sänker kolesterol, Julia heter hon, hon hade med ett svepande påstående om mättat fett enligt ovan, men inga referenser. De som skrivit till henne har inte fått något svar.
"Är inte målet och utgångspunkten för slutmålet, ofta helt avgörande för vad man kommer fram till?" GvDB
"Man skall ha helt klart för sig att själva fakta inte ljuger, utan att slutsatserna man drar av resultaten alltid är påverkade utav den kontext man befinner sig och vilka paradigm som råder för tillfället." Zepp
Det är det man absolut behöver vara medveten om om man ska granska och dra slutsatser från de studierna. Du kan i princip "bevisa" det du vill, ta med den del av informationen du vill etc. Är man däremot inte medveten om detta så läser man studien som den som gjorde den (beställde den?) vill?
Jacob - jag vet inte hur det är med andra LCHF:are - men redan innan jag böt kostmodell/livsstil började det med att jag ifrågasatte allt. Jag läste på och jag gör det fortfarande. Men mest av allt litar jag på de "experiment" som jag kör på mig själv för att förstå. Lite som en ministudie på mig själv.
Första frågan blev förstås - kan det här verkligen fungera? Jag hade ju lärt mig att det skulle vara tvärtom (light, lite fett, fibrer, mycket grönsaker) så för mig var det ju en mental kullerbytta. Jag bestämde mig för att prova - trots en hel del skepsism till LCHF. Så i värsta matmånaden (för mig) december förra året så startade jag. Och jo, det fungerade. Jag tror att det mest förvånandsvärda var att jag var ohungrig hela tiden.
På den vägen är det - jag läser, hänger här, frågar om det behövs, får hela tiden uppslag till att läsa mer, ifrågasätter när jag inte förstår, går ner i vikt. Trots att jag numera är helt övertygad så ifrågasätter jag alltså fortfarande men jag kanske är "yrkesskadad"? :)
Från och med 16 januari 2010 så äter jag enbart LCHF och då en ganska strikt modell men inte nollad. För mig alldeles utmärkt.
Lund -> Det har funnits hela tiden ja. Varför tror du att man genomfört de större studier som nu finns på området? Om man nu redan ansett sig vetat svaret som du påstår så hade man ju inte behövt genomföra dessa studier inte sant?
Vi snackar alltså om studier som kostar massor av miljoner att genomföra nu. Det är inget man genomför om man anser sig redan veta svaret.
Eftersom det är frågan om trossatser så fins det tyvärr en naturlig böjelse hos alla för att blunda för fakta som inte passar in i den tro man för tillfället hyser. Thomas Kuhn går igenom det här ganska bra tycker jag i sin "De vetenskapliga revolutionernas struktur" (tror jag boken heter). Även Gary Taubes visar i sin "Good calories bad calories" hur detta genomsyrat kostdebatten i nästan två hundra år.
Dessutom finns det nog knappast någon som påstar att han eller hon själv inte skulle vara öppen för att ändra sin uppfattning inför fakta. Det vanligaste är nog därför att man väljer att inte lyssna på fakta för att cirklarna inte skall rubbas. Det är väl det vi också noterar hos livsmedelsverket.
Kalla det gärna för bekvämlighet och lathet (man ids inte ta reda på fakta) och en därmed förknippad högfärd - ett ganska bra sätt att skydda sig mot att avslöjas som inkompetent om man sitter i en maktposition. Om man vill vara välvillig så är det kanske så man ska se på vad som ligger bakom livsmedelsverkets kostråd - alternativet är kanske korruption.
Ofta handlar det om mindre skillnader i synsätt och då arbetar forskare med att bevisa sin egna teori rätt och därmed också påvisa att den andres teori är fel.
Det är detta arbeta med att försöka slå hål på varandras teorier som leder till att man får bättre och bättre modeller för att förklara verkligheten. Det är detta Ioannidis forskning visar, att forskare är bra på att motbevisa sina egna och framförallt andras teorier. Att folk kan tolka det annorlunda visar bara att de själva saknar kunskap till hur vetenskap är tänkt att fungera.
Ioannidis har för övrigt en hel del intressanta artiklar kring sponsrad forskning som är bra läsning.
Och då kommer vi tillbaka till Karl Popper. Komplexa teorier innehåller många parametrar - och när det gäller kroppen så styrs den som bekant av ca 30 000 proteiner att det är därför väldigt svårt att visa att någon teori direkt är felaktig.
När det gäller detaljer i hur enskilda proteiner fungerar så är det mycket lättare att bedriva "vetenskap" för att komplexiteten då är mycket mindre. Ingen tvivlar t.ex på hur de grundläggande metabola mekanismerna fungerar av den enkla anledningen att det är frågan om mindre komplexa samband som därför är lättare att "falsifiera" eller motbevisaom man så vill. Jag tvivlar därför inte på grundläggande samband som att insulin gynnar fettlagring i kroppen och att om man därför avstår från kolhydrater och då inte drar igång någon insulinproduktion så kan man bränna sitt fettförråd om man nu har problem med det.
Man å andra sidan kan man säga så här. Bara för att alla vi som "tror" och också har satsat på LCHF på grund av att vi varit sjuka (övervikt, diabetes, hjärtsjukdom) och där de flesta sedan dramatiskt förbättrat sin hälsa så kan vi aldrig bevisa att vi har "rätt". Däremot stärker det vår "tro" på att vi har vetenskapen på vår sida.
Å andra sidan, bara för att det går "utför" med de flesta som följer de officiella kostråden (fetmaepidemin i USA t.ex.) så är det ändå inte "bevisat" att kostråden är fel även om femtio års forskning inte lyckats visa att de är rätt (t. ex. att mättat fett är farligt).
Som jag brukar säga - rädda sig den som vill och kan - själv har jag och min hustru inte mått bättre på trettio år. Och kanske måste man vara allvarligt sjuk för att "lyssna på uppenbara fakta". Svårt att säga. Synd bara att man nästan måste vara en utomstående forskare (Ioannidis är ju förstås innanför) för att kunna syna "dravlet" som jag anser gensomsyrar den medicinska vetenskapen.
Men ni får det att låta som samma grad av falsifiering som om jag skulle släppa en sko och den, helt utan luftmotstånd, flyger i taket. Då vore gravitaionsteorin kanske falsifierad. Men det är inte jämförbart.
Kuhns paradigmteori är i så fall bättre.
Nr 22 och 23 - bra inlägg!