Långlöpare väljer LCHF eller krossas i konkurrensen
Frederick Schmidt
Kan man träna utan pastaladdning? Svaret (ja) börjar bli gammalt. Ju längre lopp desto mindre nytta av kolhydrater och desto viktigare att ha fettförbränning på topp.
Ultralöpning och LCHF
Allt fler idrottare inom uthållighetsidrotter inser fördelarna med mer fett och mindre kolhydrater. Som ultralöparen Tim Olson som de senaste två åren krossat allt motstånd i ett klassiskt 16-milalopp i Kalifornien. Han har inte bara vunnit två år i rad utan också mosat det tidigare rekordet.
Enligt insatta källor (Phinney, Volek) på USA-konferensen förra veckan börjar nu allt fler långlöpare i eliten att få upp ögonen och göra samma sak, för att inte bli ifrånsprungna.
Fet lågkolhydratkost till vardags och tillskott av små källor kolhydrater under loppet verkar vara receptet till rekord. Olson sägs ta in ca 100 kcal kolhydrater per timme under loppet, dvs ca 25 gram per timme. Det motsvarar ungefär tio procent av energin han gör av med. Så även under loppet går han i princip på LCHF-nivå. Nästan ren fettförbränning, med en aning kolhydrater för turbon.
Det är en balansgång för maximal effekt: för mycket kolhydrater höjer insulinet och sätter en broms på fettförbränningen. För lite och du tappar turbon. Lagom mängder och du kan utnyttja båda, för maximal kraft.
En svensk historia
Härom dagen fick jag ett mejl från en svensk med gott om erfarenhet på området. Här är Frederick Schmidts historia om ultralöpning på LCHF:
Mejlet
Hej Andreas,
Jag följer din blogg väldig noga och med stort intresse, är själv utbildad näringsfysiolog av den gamla skolan – på 80-talet var det inte snack om LCHF i vår utbildning, men ändå framhävde vi att den långvariga energin kommer från fett, och inte kolhydrater.
Jag har idrottat nästan hela mitt liv och inom alla möjliga konditionsidrotter. Detta föranledde en utbildning via Svenska skidförbundet till tränare steg 4 elit, och sedan ca 6 år tillbaka har jag sprungit ultralöpning, lopp som sträcker sig över flera dagar och sådana som plågar i en vecka med upp till 8 etapper.
Ganska tidigt upptäckte jag att kolhydratladdning inte räckte, och att min mage vände ut och in på sig efter flera dagar med olika geléer och energikakor – detta kunde jag inte fortsätta med. Man blev jättepigg i en kvart och sedan var man ännu tröttare än innan. 2009 sprang jag ett lopp utanför Barcelona, ett 6 mils-lopp med 7000 meter i positiv höjdskillnad. Där lärde jag mig att äta smör, ost, skinka, äggpannkaka med fläsk i och mjölk som sportdryck, det var helt normalt för de spanska deltagarna, alla matsituationer bjöd på detta (till och med utspätt rödvin) först sista kontrollen med 6 km till mål så serverades det godis och vatten, och då gick turbon igång! :))
Sedan dess har jag sprungit alla mina lopp med bl.a. Himalaya stage race, Trance Alp, Trans Rockies, BAMM och Kullamannen på LCHF.
Med vänlig hälsning,
Frederick Schmidt
Frederick var tidigt ute med sina insikter. Nu inser allt fler i eliten hur man förbättrar sin fettförbränning (med mer fett).
Vad har du för erfarenheter av LCHF och träning?
Mer
Mat för hälsa och maximal prestation
Colting: ”Pastaladdning är dumt”
Basketlaget Los Angeles Lakers äter lågkolhydratkost!
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
För övrigt är lågkolhydratkost inte nollkolhydratkost. Visst kan man äta frukt och sötpotatis som smal idrottsman och ändå äta mycket mindre kolhydrater än de flesta. Du kan till och med fylla på en mindre andel av energin under långlopp med kolhydrats-gel, och ändå vara till 80-90 procent fettdriven. Som Tim Olson.
Lite kolhydrater måste inte innebära noll kolhydrater.