Hur Julians syster förändrade hans liv – och fick honom att gå ner 36 kg
Julians syster var orolig för honom. Han var överviktig och hade högt blodtryck. Hans pappa hade dött av hjärtproblem i 40-årsåldern, ungefär i Julians nuvarande ålder.
Så Julians syster gjorde något intressant. Hon kom med ett kuvert fyllt med pengar och sa att hon skulle betala honom för hans tid, för att han skulle läsa om några saker.
Två år senare har hans liv förändrats. Här är hans berättelse:
Mejlet
Fortfarande 36 kg lättare efter två år!
Fram till 20-årsåldern var jag en smal ung man. Men under universitetsåren började jag gå upp i vikt. Jag tröståt eller å för att ”få energi”, kanske beroende på stress och långa dagar med skola och deltidsjobb. Faktum är att all denna mat gjorde mig sömnig. När jag gifte mig kunde jag inte riktigt komma i min blå kostym längre. Det var pinsamt.
Denna gradvisa viktuppgång fortsatte, och i fyrtioårsåldern började jag verkligen gå upp i vikt. Jag var hungrig ofta och åt när jag var hungrig. Efter en lång, stressig dag på jobbet belönade jag mig på puben, vanligen med öl och kycklingvingar. En gång blev jag medlem på ett gym och med personlig tränare (inte billigt), bättre mat och i mindre mängd (jag var alltid hungrig), belönades jag med en beskedlig viktnedgång. Min ekonomi och tiden tillät inte fortsatt träning på gymet. Så jag gick upp allt igen, och med det en ohälsosam ökning av blodtrycket som krävde medicinering. Jag började få andningsproblem. Snarkande sliter på äktenskapet och min fru led också. Jag var tvungen att göra något eftersom ”ät mindre och spring mer” inte fungerade. Jag läste böcker, tydligen inte de rätta.
Min tvillingsyster Cheryl var orolig för min hälsa (vår pappa hade hjärtproblem och dog i fyrtioårsåldern) och kom en dag med ett kuvert fyllt med pengar och sa att hon skulle betala mig för min tid, så att jag skulle läsa. Hur skulle jag annars ta mig tid till det? Jag sträckläste Wheat Belly och några andra böcker. Jag tyckte om den boken, fängslande och provokativ. Jag bad henne behålla pengarna och läste som en besatt. Efter en månad kom min syster tillbaka på besök, och gav mig en kram. Jag insåg sen att hon samtidigt mätte mig!
Utan bröd och socker mådde jag bättre. Uppvaknandet var att fett kunde vara en nyttig del av kosten och hjälpa med ”alltid-hungrig-syndromet”. Hur kan man somna om man bara tänker på mat?
Hur gick det? Första månaden gick jag ner nästan 9 kg. Från september 2012 till mars 2013 gick jag ner totalt ca 35 kg och jag mådde verkligen jättebra. Inte bara lättare, utan yngre också. Jag fick yrsel tills jag halverade dosen blodtrycksmedicin och sen igen tills jag slutade med dem. Lite salt hjälpte också. Boken som verkligen gjorde intryck på mig Phinney och Voleks bok, The Art and Science of Low Carbohydrate Living. Den övertygade mig om vetenskapen bakom LCHF. Jag tyckte om Eric Westmans ”No sugar, no starch” på YouTube. Mina vänner retar mig och säger att de flesta av de 8 miljoner visningarna var jag. Gary Taubes böcker var också inspirerande och ingående. Han svarade till och med på mina mejl när jag skrev. Jag hittade mycket uppmuntran på Jimmy Moores blogg och det fortsätter. På sistone har jag läst och den har gett mig en förklaring på varför de flesta läkare har varit ovilliga att lära ut principerna för ketos.
Alla som känner mig var glada att se förändringen och jag är säker på att de hoppades att jag skulle kunna bibehålla vikten.
Jag är musiklärare till yrket och en av mina elever som är tränare på gymet bjöd mig att komma till gymet. Han mätte och vägde mig. Han var förvånad att jag hade gått ner så mycket i vikt, mest runt midjan, och inte hade förlorat muskelmassa. Mina skjortor satt lösare och jag lät sy in dem. Om och om igen. Mina byxor ramlade ner! Med tiden var jag tvungen att skaffa en helt ny garderob och jag gjorde mig av med tjock-kläderna så att jag inte skulle kunna gå tillbaka.
Det har gått två år nu. Jag fick från storlek XL till M, och kragstorleken minskade mycket.
Mitt arbete med musiken innebär en hel del passionerad ansträngning under längre tid, vilket kräver mycket energi. Jag försöker övertyga folk i alla åldrar att syssla med musik och en bonus är att jag fått mycket mer energi och mår mycket bättre.
Jag har blivit mycket mer optimistisk. I januari 2013 träffade jag vår präst för vägledning, eftersom jag kände att jag hade fått livet tillbaka och tänkte på hur jag kunde uttrycka min tacksamhet för Gud. Jag vill hjälpa andra när och hur jag kan. För första gången känns det som om jag gör mer än bara överlever.
Jag känner nu att det bästa i livet fortfarande är framför mig.
Julian
Kommentar
Tack för din berättelse och grattis till dina fantastiska hälso- och viktförbättringar, Julian! Och grattis till din syster för insatsen!
Din berättelse
Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.
Mejla din historia till mig på andreas@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är ok att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa dig.
Nedan kan du läsa och se hur du kan göra om du vill testa själv, samt historier från många andra som testat.
Mer
LCHF för nybörjare
Tips för vikten
Snabbkurs i blodtryckMer
Mer än 275 tidigare framgångshistorier
Video
Knäckfrågan är hur det ser ut efter fem år och
de därpå följande åren. Vad gäller specifikt Julian
ovan så har han tydligen varit framgångsrik med
sin fettstinna diet mellan september 2012 och
september 2014: Tidigt var Julian så pass i LCHF-
gasen att han inte ens märkte när systern passade
på att i smyg mäta hans bukomfång, samtidigt som
han fick en kram...
Hur ser det ut för Julian i dagsläget? Får alla frälsta
LCHF-anhängare en årlig uppdatering om hans
fortsatta påstådda framgång? Eller kommer det att
visa sig att LCHF-dieten är långsiktigt hälsovådlig,
en kosthållning som bör ignoreras och undvikas?
Kommer det i en snar framtid att fastslås att feta
och överviktiga individer absolut inte bör hålla sig
till en diet med fettrika produkter? Svaren har vi
snart nog. Återstår således att se om Julian & co
är att gratulera eller att beklaga, långsiktigt sett...
Knäckfrågan är hur det ser ut efter fem år och
de därpå följande åren. "
LCHF är så mycket lättare att hålla år efter år just för att mättat fett gör en så go och gla, därför är det så svårt att misslyckas med LCHF.
en, på kort tid, förbättrad hälsa. Sedan är det långsiktiga
scenariot en helt annan femma. Har du, exempelvis, någon
koll på hur hälsoförloppet har utvecklat sig för Julian sedan
september 2014? Har hans syster månne återigen ryckt
ut med en kram och i smyg samtidigt mätt bukomfånget, utan
att han märkt det? Etc.
Less in - more out. Less fat - more exercise. Är det enda
som behövs för en långsiktigt bestående viktreduceringsframgång.
Glädjande att du därmed förbättrat din hälsa
på i stort sett alla fronter. Samtidigt är det ett
faktum att alla dieter som efterlevs leder till
en mer eller mindre permanent viktreducering.
Hur det artar sig med hälsotillståndet långsiktigt
med en LCHF-grundad, fettrik kosthållning återstår
emellertid att få vetenskapligt heltäckande fastställt.
Vad räknas som långsiktigt enligt dig?
Huruvida det i en snar framtid kommer att vetenskapligt fastställas att LCHF-dieten är
långsiktigt hälsosam för folkhälsan, eller hälsovådlig, eller ingendera, återstår att få
definitiv klarhet i.
WHO:s larmrapport nyligen om fetmafarsotens framfart i delar av världen får härvidlag
ses som en fingervisning om utkomsten av kommande (allenarådande) kostråd - för
främst överviktiga och feta personer.
Förstår inte din logik alls???? Tror du verkligen på fullaste allvar att något illavarslande inträffar med tiden och vad skulle det då vara? :)
Nja, du tycks förespråka argument från klassisk energibalans och kaloriräkning "Less in - more out. Less fat - more exercise", men det resonemanget är tyvärr inte till hjälp för de som har kraftig övervikt som Julian då många i hans situation blivit insulinresistenta.
Det fungerar då inte att försöka hålla koll på kalorier in/ut då kroppens möjligheter att gå ned i vikt blockeras så fort små mängder av kalorier innehållande kolhydrater intages.
Typen av kalorier blir alltså viktigare än mängden kalorier som äts.
Det finns gott om patientfall som inte gått ned ett gram på flera månader på en strikt kalorireducerad (men kolhydratrik) diet, men när kosten reducerats på kolhydratinnehåll så formligen rasar patienten i vikt. Ett Norskt exempel är välkänt där en kvinna gick ned 1kg/dag under 90 dagar i sträck först efter att kolhydratinnehållet minimerats.
Överlag är det mest intressanta med LCHF att de positivt påverkar alla ingående komponenter i metabolt syndrom: blodtryck, fastesocker, lipidprofiler samt BMI vilket starkt talar för att det är en långsiktigt hälsosam diet.
All sund kosthållning och långsiktigt hållbart leverne i övrigt är upp till var och
en att bestämma tidsrymden för. Den långsiktiga hälsorisken med specifikt LCHF-dieten
återstår förvisso, av naturliga skäl, att vetenskaplig fastställa. Redan idag bör man
emellertid betänka att WHO gått ut med en larmrapport om fetmafarsotens framfart.
Därtill kan man fråga sig själv om det är långsiktigt hållbart med en fettrik diet,
samtidigt som det sedan länge är vetenskapligt bevisat att det är fett som inlagras
i blodkärlen, och riskerar att försämra blodflödet, etc.
Man blir inte fett av fett.
Man blir inte grön av grönsaker.
och man blir inte söt av socker.
mina blodfetter, blodtryck,blodsocker och kolestrol har blivit bättre på LCHF än innan och perfekta nu även efter 3+år närmare 4.
Förvisso är det, för att spetsa till det
en smula; inte osannolikt att feta
personer gagnas bäst av en fett- och
kolhydratsnål diet under viktreduceringen.
Mindre mättat fett och mindre snabba
kolhydrater kan jämte utökat motionerande
bevisligen leda till raska viktreduceringar.
Att efter lyckad viktminskning sedan
hemfalla åt en fettrik diet a la LCHF får
ändå ses som i riskzonen för det hälsovådliga.
Sedan när är det fastställt att läkarvetenskapen
förordar att fetma och övervikt bör kureras
med fettindustrins produkter? Sedan, snart
nog; aldrig.
"Ett Norskt exempel är välkänt där en kvinna gick ned 1kg/dag under 90 dagar i sträck först efter att kolhydratinnehållet minimerats."
Länk tack
http://tidsskriftet.no/article/1921420
http://www.kostdoktorn.se/minus-168-kilo-med-lagkolhydratkost
som lyckas med viktnedgång
Snälla kostdoktorn skriv vad vi som verkar ha svårast att gå ned i vikt ska göra
Det är ju en del som är otroligt negativa till LCHF och säger att det absolut inte fungerar, men det skulle vara intressant att försöka förstå varför. Inte bara det här att de 'gjort fel'.
Nä, allvarligt, kolla dina hormoner. Kolla sköldkörteln. Ta bort mejerier. Räkna ALLA kolhydrater. Nåt mer kommer jag inte på!
Om du inte tror på lchf, vad gör du här på denna sajten då? Du vill bara klanka ner på "dieten"!? Du kommer inte få någon här att ämdra uppfattning. Dina argument är alldeles för dåliga för det. Och vart vill du komma med alla dina inlägg?
Du har för övrigt helt rätt i att man kan gå ner på många olika sätt. Det är att HÅLLA vikten som är problemet. Detta är nämligen inte en diet. Detta är en kostHÅLLNING. Som man planerar att äta resten av livet. Och slutar man och börjar äta pasta och bröd igen - ja då går man upp igen. Tallriksmodellen är en kosthållning som gör att man går upp!
Se MickeB:s länkar #20, #21
Jag kompletterar med detta utdrag ur LCHF-magasinet:
(Solveigs case, ur LCHF-magasinet nr 2/2010)
En norsk rekordbanterska
Solveig-Elise Hansen är en av doktor Hexebergs mest uppmärksammade patienter. Inte så konstigt, med tanke på att hon gått ner mer än 170 kg i vikt! När Solveig kom till doktor Hexeberg vägde hon 265 kg. Hon hade ett midjemått på 192 cm och ett BMI på 85. Insulinproduktionen var rekordhög och fettet var alltså fastlåst av hormonella skäl.
1996 blev hon hänvisad till en internmedicinare som inte fann några hormonella orsaker till övervikten, trots att läkaren konstaterade att Solveig var insulinresistent! Att insulinresistens ger höga insulinnivåer och därmed utgör ett kraftfullt viktminskningshinder hade tydligen gått denna läkare förbi...
När Sofie Hexeberg fick hand om Solveig i maj 2006 hade det alltså gått tio år. Det var tio bortkastade år i en ung flickas liv. Sofie satte sin överviktiga patient på lågkolhydratkost, och när insulinnivån gick ner fick Solveig tillgång till sina fettreserver. Resultatet blev att kilona rasade. 90 kg på nittio dagar, och sen nästan lika mycket till i lugnare takt.
- Jag rekommenderade rikligt med kött, fisk, ägg och ost, berättar Sofie Hexeberg. Dessutom tillät jag grönsaker som växer över jorden. Med utgångspunkt från detta utformade Solveig sin egen diet, med ägg och bacon till frukost och huvudsakligen animalisk mat resten av dagen. Med de de stora uttag som Solveig gjorde från sina fettreserver blev detta i praktiken en högfettkost.
Sofie Hexeberg:
När Solveig hade gått ner 90 kg på 90 dagar så frågande hon om hon inte kunde få en frukt. Jag hade inga invändningar, eftersom det inte var nödvändigt att gå ner så fort. Nästa månad frågade hon om hon kunde få en liten morot, och månaden efter om hon kunde ta en yoghurt naturell.
Med dessa gradvisa liberaliseringar bromsades viktnedgången från ett kg om dagen till ett kg i veckan. Självklart påverkades också viktnedgången av att hon redan gått ner 90 kg. En viktnedgång går ju vanligen något saktare efterhand.
Låt oss räkna
Solveig åt alltså 20 gram kolhydrater om dagen inledningsvis. Vid den kolhydratnivån gick hon ner ett kg om dagen, det betyder att hon brände ca 7000 kcal om dagen från sina reserver, utöver de 2000 kcal hon åt som mat. Totalt brände hon alltså ca 9000 kcal om dagen i nittio dagar.
När hon tillförde ca 30 gram kolhydrater om dagen (120 kcal) så minskade hon sin fettförbränning från 9000 kcal om dagen till ca 3000 kcal om dagen. 1000 av dessa kalorier tog hon från sina reserver och 2000 intog hon i form av mat. Eftersom hon brände ca 1000 kcal kroppsfett per dag övergick hon till en viktminskningstakt på ca ett kg i veckan.
"Jag känner nu att det bästa i livet fortfarande är framför mig".
Det var det viktigaste för mig när mina invalidiserande hjärtbesvär försvann i början av 2011.
T.o.m. ett större lyft här eftersom jag knappt kunde se någon framtid alls innan LCHF vände doktorernas spådomar uppochned. Tack alla LCHF-bloggare!
Idag är jag drygt 68 år med livet framför mig igen!
Noterat. Därtill vidhålles att LCHF-dieten inom en snar framtid kommer att betraktas som
i det närmaste hälsovådlig, långsiktigt sett...
MEN, om jag antar att jag kommer att dö några år i förtid, så kan jag ta det om de andra åren innebär fri från: magont, candidabesvär, PMS, oregelbunden mens med mellanblödningar, eksem. Bra kolesterolvärden, lågt fasteblodsocker, låga triglycerider, ingen vårdepression, låg kroppsfettprocent, inget bantande och dåligt samvete över vad jag äter för att "det är gott", alltid få äta mig mätt, aldrig drabbad av paltkoma och somna på möten (SÅ pinsamt) efter lunch, alltid energi till att träna.
Nej jag slutar med de fördelar JAG upplever, och som sagt, jag kan ta ett år eller två kortare liv om de åren jag lever fortsätter som de senaste 3,5 åren.
Fast Sigurd, om du kan specificera lite närmare vad dessa hälsovådliga åkommorna är, så kanske, kanske jag överväger att överge min nuvarande kosthållning, eller inte.
T.o.m. det påhittade begreppet "åderförfettning" börjar försvinna och man pratar nu igen om åderförkalkning och Calcium Score Scan används för att avgöra kalkmängden i åderavlagringar och därmed graden/risken för hjärtsjukdom. Men fortfande finns varken mätvärden eller metoder att klassificiera det påhittade begreppet "åderförfettning".
Eftersom förbättrade standardmätvärden på hälsa vanligen följer med LCHF kan man verkligen undra vad Sigurds sista varning baseras på: " Därtill vidhålles att LCHF-dieten inom en snar framtid kommer att betraktas som i det närmaste hälsovådlig, långsiktigt sett..."
Varifrån kommer störtskuren från klar himmel som kommer att krascha hälsan på oss LCHFare somSigurd förutspår? Om Sigurd känner till en enda gnutta vetenskap bakom påståendet borde han snarast posta länk(ar) till oberoende studier.
Förmodligen för lite fett vilket påverkar hjärnas förmåga negativt.
Jag tror Sigurd är lite avundsjuk. För att vi kan äta gott utan att bli feta och sjuka. ;)
ses som en fingervisning om utkomsten av kommande (allenarådande) kostråd - för
främst överviktiga och feta personer."
Och farsoten råkade börja just då fettet minskades och sockret ökades....med hjälp av nya kostråd.
Det finns inga kalorier i mat. Som Skaldeman slog fast så är kroppen inte en brännugn. Att fråga hur många kalorier det finns i mat är som att fråga hur många millimeter det finns på en bräda. En abstraktion... alltså... hrrmm
Du får en tumme av mig Stig-E
Undrar hur Andreas och Tommy gör för att hitta sina kalorier överallt.Tycker att alla skall sluta med ordet kalorier i stället för att cementera ett vansinne.
Med Sigurds inlägg känns det som om denna person fortfarande hävdar att jorden är platt utan att kunna hänvisa till relevanta och aktuella vetenskapliga undersökningar. ;-)
Rolle på Österlen
Så man får nog se upp lite.
(Eller snarare ner i tallriken.)
I vetenskapens värld så åt man en trerätters måltid
på restaurang. Det resulterade i 1800 kalorier.
Med lite trixande i köket fick dom ner det till 1500 kalorier.
Det är ju på tok för mycket.
För den som är rädd att prova LCHF för att den vet att detta är farligt kan luta sig tillbaka med sin "väl" underbyggda kunskap som predikats sedan 50-talet. Om den kunskapen stämmer kommer individen, när LCHF-ätarna börjar trilla av pinn i hjärtinfarkter och strokes, kunna konstatera att den hade rätt.
Jag å andra sidan är helt klar över att den individen kommer att få vänta. Jag har inga som helsta planer att drabbas av några typer av hjärt/kärlsjukdomar. Jag äter LCHF i kombo med periodisk fasta. Det har gjort att jag vid 54 års ålder är i så bra form (både vikt o hälsa) som är möjligt efter ca 35 års jojobantande med både landstingsdietists och viktväktarnas fettsnåla kost med svajande blodsocker innan jag började med LCHF. Jag vet exakt vilka långtidsresultat jag får av den av livsmedelsverket rekommenderade kosten. Jag tar villigt alla ev risker som Sigurd et al, är så rädda för.
Jag beklagar innerligt att det finns så många som mår dåligt för att de inte förstår sitt eget beteende på den konventionella kolhydratrika dieten. De allra flesta tror att det är något fel på dem, när deras kroppar egentligen bara talar om att de mår dåligt av den kost som intas.
Det är faktiskt inte någon fel alls på de allra flesta överviktigas kroppar, tvärt om. Dessa stackare som lider, gör inte Sigurd et al några tjänster med sin "jorden är platt, det ser ni väl"-predikningar.
Du som är överviktig, titta på vilken kost som har gjort dig överviktig, är det verkligen LCHF? Om det är någon annan kost, så har du stora chanser att bli återställd med LCHF. Är det LCHF som gjort dig överviktig, ja då tycker jag att du ska söka läkarhjälp å det snaraste, för då är det troligen något som faktiskt är snett med din ämnesomsättning. Det är viktigt att fånga upp.
Mät Pulsen.
" Puls
Jag tycker att det är spännande hur pulsen kan variera så himla mycket. Jag tror att det säger mycket om vårt undermedvetna och vad som verkligen händer på insidan. Dessutom är det bra att mäta pulsen efter en måltid, för om den går upp med mer än 16 slag/minut så finns det en matintolerans! (Säger Dave Asprey) "
http://martinas.nu/att-mata-ar-att-veta-och-att-paverka/