Jonas Colting om ”kolhydratsbluffen”
Senaste Runners World innehåller en intressant debattartikel av triathlon-stjärnan Jonas Colting.
Han hävdar att svenska idrottare luras till ett ”fanatiskt ätande av flingor, gryn, bröd, pasta och andra raffinerade produkter av i bästa fall tveksam till i värsta fall usel kvalitet”.
Jonas Colting har gett mig tillåtelse att publicera hans debattartikel även här. Första publikationen skedde som sagt i nya numret av Runners World (#2 2009, sid 88-89):
Kolhydratsbluffen
Hela den svenska idrottsrörelsen är utsatt för en massiv infiltration!
Konsekvenserna ser vi både hos pinsamt återfallssjuka landslagsskidåkare och bukstinna motionscyklister och har vid det här laget genomsyrat en hel befolkning i en djävulskt genomförd hjärntvätt som hade gjort George Orwell stolt.
Jag syftar givetvis på kolhydratlobbyns gemensamma ansträngningar att förleda oss i vår syn på mat, näring och energi så att vi från späd ålder fastnar i ett näst intill oåterkalleligt beroendebeteende. Det handlar om det fanatiska ätande av flingor, gryn, bröd, pasta och andra raffinerade produkter av i bästa fall tveksam till i värsta fall usel kvalitet.
I bräschen för denna kampanj går marknadsledande AXA som dessutom haft vänligheten att ta fram en informationsfolder som heter ”Uppladdningen” som i princip varje barn- och ungdomsidrottare under de senaste 25 åren blivit pådyvlad. Inklusive jag själv.
Som intet ont anande och ambitiös knattesimmare följde jag lydigt de råden som angavs. Vad jag kunde läsa var att matens primära funktion var att fylla på musklernas energidepåer. Så jag tog en bit bröd till. Därtill extra mycket gröt på morgonen och flingor så att tänderna värkte. Att den påföljande tioårsperioden bjöd på viss idrottslig framgång men också ständiga infektioner, frekventa blodsockerfall och långt ifrån optimal uthållighet betraktade jag som normalt. Andra idrottare satt ju i samma båt. I alla fall i vårt land. Svenska skidåkare gjorde det närmast till norm att vara mer sjuka än friska vilket är ett beteende som manifesteras tydligare år för år.
Det är ju ingen slump att just svensk skidåkning och kolhydratlobbyn är de som tydligast kelat under samma täcke…
Inte förrän jag i mitten 90-talet kom i kontakt med utländska influenser och nya rön så gjorde jag förändringar som hittills givit fyra EM- och VM-medaljer samt två segrar i Ultraman-VM.
Vad jag lärde mig var att hälsa och fysisk förmåga är två helt olika saker och att bara för att man har sju liter i syreupptagning och lungor som en häst så betyder det inte att man är frisk eller har en hälsosam livsstil. För vad är den syreupptagningen värd om man ligger till sängs med halsfluss för hundrade gången? Kort sagt; vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa?
Och där har vi den springande punkten i mitt anbefallna paradigmskifte; matens huvudsakliga uppgift är att fylla på våra hälsodepåer och inte musklernas inbillat tomma energidepåer!
För om energi till musklerna är det primära så kan vi lika effektivt göra det på närmaste bensinmack med ett halvt kilo lösgodis och en liter läsk som med en kastrull sönderkokta makaroner.
Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så! De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater. Livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta.
Och varför skulle våra så kallade energidepåer vara tomma? Hela det resonemanget är lika bakvänt som resten av denna köpta reklam som kommit att betraktas som vedertagna fakta.
Hur kan vår rörelseenergi vara förbrukad när vi som regel har åtminstone 100000 kalorier tillgängliga för förbränning i våra fettdepåer? Varför inte istället äta och träna så att vi maximerar fettförbränning och hälsa och inte så att vi bygger vårt ätande och tränande på de i bästa fall 2000 kalorier som finns lagrade som muskelglykogen? Prata om att gräva en grop för att ställa stegen i så att man kan tvätta fönstret på bottenvåningen…
Och man kan ju fundera på hur våra förfäder som bevisligen var nomader, vandrare, jägare, samlare och löpare klarade sina dagliga vedermödor av uthållighet och kamp när inte dagens livsmedelsindustri fanns där med sina sockrade flingor….
I samma konspiratoriska linje så har kolhydratmaffian en mängd dietister och kostrådgivare som helt ogenerat förmedlar denna köpta information som om vore den fakta huggen i sten och levererat av Moses själv. Matens och näringens tio budord enligt pastaguden. Uppenbarligen har dessa så kallade experter aldrig sprungit ett steg själva för annars skulle de inte rekommendera folk att äta ”en stor pastaportion två timmar innan start”. Dietisten som lobbyist anammar ett tunnelseende där fett är farligt, protein ett nödvändigt ont och allt med prefixen lätt- light-, mini- och diet- är att föredra. Så länge man orkar äta en makaron till! Detta är ju en skrattretande paradox då fett, även mättat, och protein alltid varit en stapelvara i den mänskliga födan medan det vita sockret funnits att tillgå i 200 år. Det är uppenbart vad som är sämst och mest genetiskt främmande för oss.
I tider där det inte längre går att blunda för modern forskning, empiri och sunt förnuft och där till och med Livsmedelsverket tvingas ändra sina rekommendationer till förmån för mer fett och protein på kolhydraternas bekostnad så ägnar sig svensk idrott i stort av strutsbeteende och stoppar huvudet i sanden och fortsätter att dela ut ”Uppladdningen” i parti och minut.
Jorden är tydligen fortfarande platt för vissa…
Fett och protein i naturlig form, liksom oförädlade kolhydratkällor, gör oss friska och starka och uthålliga. Den typiska mjöl-, gryn- och sockermaten som varje svensk förknippar med Vasalopp, marathon och andra kraftprov gör oss i längden feta, sjuka och trötta. Det är paradoxalt och nästan komiskt att se alla dessa motionärer; framförallt skidåkare och cyklister, som med alla mått mätt är långt mer aktiva än medelsvensken men som ändå bär på en ansenlig övervikt runt mage och rumpa. Visst cyklas det 10 mil på söndagen men då laddas det med pastamiddag och grötfrukost och sedan äter man tre energikakor på cykeln samt fikar bulle. Efter uträttat värv blir det något sött som belöning och det är en ond cirkel av socker in och socker ut. Insulinet går på högvarv medan kärlekshandtagen växer så man får väl äta ännu fettsnålare och köpa det nya lättmargarinet. Eller?
Socker och raffinerade kolhydrater har en uppgift under längre tävlingar då man använder det bästa av två världar med fettförbränning och kolhydratomsättning. Detta kallas ”train low-race high” och är vad jag personligen tillämpar och har ingen likhet med det konstanta frossandet av undermåliga kolhydrater till varje måltid som annars är norm i Sverige. Idrott, motion och aktivitet syftar till hälsa och då måste maten spegla det.
Och den som fortfarande tror att Gunde figurerade i reklamfilm för att gröt var så förbannat gott, önskar jag fortsatt sköna drömmar.
Kommentar till svaret från AXA-dietist
(kort kommentar – för hela inlägget se tidningen)
AXAs dietist håller med om värdet av ”oförädlade kolhydratkällor (samt fett och protein)”.
Hon säger även att ”sockriga frukostflingor och vitt bröd är inget jag rekommenderar (annat än i återhämtningssyfte)”.
Men fullkornspasta och müsli rekommenderar hon varmt – långsamma kolhydrater gör inte att ”insulinet åker berg- och dalbana”. Min kommentar: kanske inte, men istället höjer det insulinet en lång stund, och ökar därmed i större mängder fettinlagringen.
Dietisten avslutar med att kalla Coltings kritik av grötätande, samtidigt som han sponsras av Red bull, för stenkastning i glashus.
Jonas Coltings svar (fick inte plats i RW)
Jag hävdar fortfarande att er agenda bygger på ett för konsumenten ohälsosamt och oproportionerligt ätande. I motsats till dig så betraktar jag pasta som ett näringsfattigt och i högsta grad raffinerat livsmedel som påverkar insulin och uthållighet negativt.
Pasta, bröd, gryn, gröt och flingor är livsmedel som många tyvärr äter vid varje måltid året runt medan jag använder några klunkar Red Bull vid tävling eller i slutet av långa distanspass där det i sammanhanget är en ypperlig produkt vilket är raka motsatsen till vardagsätandet av sockrade produkter.
Intervju
Nyfiken på mer av Colting? Läs min intervju med honom mars 2009.
Mer
Alla inlägg om träning och LCHF-kost
Tidigare om/av Jonas Colting:
Jonas Colting i Borås Tidning – debattartikel om kostråden
Jonas Colting sågar margarin – och reklamen för sådan. Krönika i BT.
Vill du läsa mer av Colting? Jag kan varmt rekommendera hans bok (pocket, 44:- ):
199 kommentarer
LCHF, prestation och glykogenlager! innehåller text och länkar till studier.
Men det är överkurs. Träna på som vanligt. LCHF ger dig absolut ingen nackdel, särskilt om du ändå tränar på nybörjarnivå.
För övrigt kan det ta allt från en vecka upp till kanske två månader innan kroppen ställt om sig fullt ut till fettdrift. Tills dess kommer du naturligtvis att få sämre uthållighet och ork vid träning, men när kroppen väl ställt om sig kommer du att märka att du fått bättre uthållighet än du hade innan!
Tror på betydligt mindre kolhydrater för gemene man än dagens rekommendationer.
En månad är i minsta laget att dra några slutsatser ifrån.
Mat är bra att äta innan träningen. Fett och protein, dvs.
Efter träning bör du få i dig protein för att sänka kortisolnivåerna som uppstår vid all träning.
Hur mycket protein? Tills du blir nöjd. Se även Se http://traningslara.se/blogg/idrottarens-proteinbehov och http://traningslara.se/blogg/idrottarens-proteinbehov-del-2-proteinti...
Det stämmer säkert ja, men det viktiga är att du inte får för lite protein, så länge du har friska njurar. Jag skulle bara kolla att du var vaken. ;-)
Sorry för missen. Konstigt att ingen annan reagerade. :-)
Har du några receptböcker som du kan rekommendera? jag är mycket intresserad av att prova själv för att se hur kroppen reagerar.
/dag
De fördelar jag ser är de träningstillfällen då jag laddar med lite extra kolhydrater. Både träning och att leva kolhydratsnålt hjälper kroppen att anpassa sig att bli bättre på fettförbränning. När jag kombinerar dessa så kan jag bara ana att denna anpassning sker något snabbare än "normalt", då jag tränat och ätit mer kolhydratrikt.
Första gången jag testade att springa och ladda med lite extra kolhydrater (hade då ätit ganska strikt lchf i en månad) så sprang jag dubbla sträckan mot vad jag sprang under lchf-månaden, kände mig som en duracellkanin som bara går och går. Som sagt, jag tror att detta kan vara ett bra sätt att trimma kroppen på. snart, efter ytterligare en månad så ska jag prova igen, att lägga till lite extra kolhydrater inför ett lite längre träningspass, de gör ju ändå att jag får lite hjälp när kroppen måste jobba anaerobt.
Jag har ätit enligt vad många förespråkar här "ute" på kostdoktorn, kombinerat med idéer från Jonas Coltings bok "jag vill ju bara se bra ut naken" (kokboken). Jag tycker den boken är bra, det blev annars alldeles för ensidig kost för mig (brist på idéer på vad jag skulle tillaga, mycket ägg blev/blir det) :)
om ni är kvar i denna tråd fortfarande... hur har det gått med träningen?
Vill gärna poängtera att det kan ta ännu längre tid än 2 månader att ställa om kroppen till fettförbränning, för mig har det tagit 3 men igår vände det:
Träningen (spin+styrka 75 min) som de här månaderna har känts tung; har inte orkat som innan och misstänkt att min kropp inte bränner fett som den ska, men igår hände det, jag hade ork, yeah! Hoppas nu det fortsätter på samma sätt, kände att jag kunde hållit på i 75 min till - fantastiskt!
Detta har jag väntat länge på, men eftersom jag läst att vändningen kommer förr eller senare så var det bara att vänta in kroppen och belöningen i form av förbättrad ork...
Lite förvirrande bara att det på många ställen hävdas att omställningen bara ska ta 2-3 veckor, verkar inte stämma för många här...
Skriv gärna och berätta om ni har upplevt att det vänt nu...
En helt annan sak är omställningen för musklerna att arbeta med fett som bränsle. För de flesta sker nog den här anpassningen gradvis under flera månader. Det beror oxå på hur man ätit innan, hur fort man anpassar sig. Sedan är det nog väldigt individuellt dessutom.
Min träning är fortfarande (efter snart 4 månader) usel utan ett litet tillskott av kolhydrater, jobbar på en intensitetsnivå som gör att jag måste ha en liten del av dem.
De första 2 veckorna var jobbiga både träningsmässigt, orkesmässigt och socialt(vad skulle man äta?). Däremot försvann sötsuget efter dag ett.
Sedan började det vända och fler och fler positiva saker började inträffa, träning gick lättare om än på en låg nivå. Bättre humör, bättre vardagsork, inga lunchkomor, lugnare mage osv. De sista veckorna har jag skruvat upp träningen ordentligt, uthålligheten är klart bättre än innan har kört några långpass och inga tendenser till att ta slut efter 1,5 timme utan kraft hela vägen.
Har även försökt köra pass med högre intensitet och det har också gått bättre och bättre . Idag körde jag första intervallpasset efter övergången och det gick betydligt bättre än väntat.
En sak som jag märkt som även andra vittnar om, man får inte alls mjöksyra i samma omfattning som innan, knappt alls! Återhämtningen är också mycket snabbar och jag känner mig inte alls lika sliten efter hårda pass.
Nästan bara positivt hittills, återstår att se om man klarar tävlingar utan kolhydrater, det blir ju då en helt intensitet under lång tid.
Vet inte om kosten var så bra...
Men trots att människor ätit massor av "nyttiga" spannmål och rotfrukter under tusentals år hade de alltså ungefär lika lång medellivslängd som stenåldersmänniskor som åt en "livsfarlig" kost baserad på fett kött.
Intressant nog är det först i modern tid som medellängden börjat nå upp till stenåldersmänniskornas.
http://www.beyondveg.com/nicholson-w/angel-1984/angel-1984-1a.shtml
Man hade också hög dödlighet bland ungdomar, jakt och liknande kunde vara farligt.
Det intressanta är snarare att titta på ifall det är vanligt eller ovanligt att hitta personer som dött vid relativt hög ålder.
Hade man väl lyckats överleva till runt 20 år hade man en ganska god förväntad livslängd fullt i klass med den i dag så länge man klarade sig från virus eller bakterier som i dag anses triviala.
maj 18, 2009 klockan 16:16
På stenåldern var genomsnitts åldern 25år.
Vet inte om kosten var så bra..."
Å andra sidan behöver inte du slåss med en sabeltandad tiger och en mammuth när du vaknar heller?
Kanske svaret inte är så tydligt för dig, men för många andra är det klart som korvspad.
13# "Och en fråga till Jonas Colting. Har du successivt, år för år, dragit ned på kolhydraterna och gjort din mathållning mer och mer "extrem"? Eller är det bara en snabb omställning från det ena till det andra?"
Vaddå extremt antar att jag aldrig får något svar på det. Extremt är att gå in i en mataffär idag och konstatera att 80% är ren skit, och att vi äter den skiten det är extremt.
http://www.marksdailyapple.com/cocoa-and-coconut-snacks/
Mark's Daily Apple | Can You Be an Endurance Athlete and Primal?
Citatet ovan tycker jag var något att överdriva. Jag studerar själv till dietist och ser inte på fett som farligt och protein som ett onödigt ont. Jag är själv kritisk till de höga rekommendationerna av kolhydrater och jag har många kursare som är.
Jag tror det är jättefarligt att dra alla dietister över en kam och smutskasta yrket som jag tycker mig se på många håll i bloggar som dessa. Dietister gör mycket bra inom sjukvården och besitter viktig kunskap.
Mikaela: Visst finns det säkert bra dietister, men det finns många såliga också som hjälpt människor till en sämre hälsa. Vi får hoppas på er som är unga och kritiska:)
Spelar fotboll (div 5) och har gått på lchf i 4 månader ungefär. Någon som har en ide om vad som är en bra start på dagen ( att äta) , om man utgår ifrån att vi har match klockan 15.00 och jag går upp vid 07-08.00. Tränar två gånger i veckan + två små pass med egen träning, typ situps i oilka former och chinups mm.
Har inte hittat så mycket information om just mat innan träning. Kanske letat på fel ställen?
Mvh Emil Johansson
Altså är man kolhydratdriven får man alltid fylla på då glykogenlagren är så små.. är man fettdriven har du iallafall 10000 Kcal i fettväven på en normalperson så då är det inte lika viktigt att ladda inför en prestation!
Åt rejäl mat så du slipper bli hungrig när du väl skall till att prestera!
Du behöver inte ladda något speciellt, men vill du ha en placeboeffekt så kan du väll ta några extra ägg!!
Nu när jag äntligen fyllt 40 så kan jag cykla Vätternrundan med hedern i behåll.
Min fråga är hur jag skall äta under de 10 timmar jag cyklar?
Train low-race high eller LCHF eller vad?
//And
I övrigt är jag benägen att hålla med om att man kan skippa en hel del kolhydrater till vardags.
Medicinen gör att hon hostar nästan i hjäl sig.
Jag rådde henne att skippa kolhydrater dvs att börja med LCHF. De gjorde hon, menn...
blodtrycket steg ännuvärre så hon slutade med kosten efter läkarbesök!!!??
Vad råder du?
Hälsningar Anders
Det förefaller orimligt att äta näringsrik mat i lagoma portioner skulle höja blodtrycket!
Men då funderar jag på vad hon åt innan, det är ju inte helt ovanligt med omställningsbesvär om man går från rätt mycket kolhydrater till att nästan utesluta dessa.
Och jag råkar känna till något anekdotiskt fall.. där personen i fråga börjat med LCHF i avsikt att gå ner i vikt.
Men då har blodtrycket ökat och de lagt till mer kolhydrater, velat hit o dit i några veckor.. rätt vad det är så har man kommit igenom omställningsfasen och både vikt och tryck har sjunkit.
Som sagt, antingen är det mentalt, dvs skräcken för att fett skall klogga igen hela blodsystemet eller omställningsbesvär.. vad tror du?
http://www.kostdoktorn.se/blodtryck
Du ska säga till din syster att hon går tillbaka till sin läkare. Det finns ingen anledning att hon ska ha ett läkemedel som ger så mycket hosta, har hon Renitec/ enalapril, en ACE-hämmare. Det finns liknande blodtrycksmediciner som inte har denna hostreaktion, tex Atacand, man får ibland prova sig fram.
Jag har aldrig hört talas om någon som fått ett högre blodtryck av att äta en lågkolhydratkost, endast motsatsen.
"Pasta, bröd, gryn, gröt och flingor är livsmedel som många tyvärr äter vid varje måltid året runt medan jag använder några klunkar Red Bull vid tävling eller i slutet av långa distanspass där det i sammanhanget är en ypperlig produkt vilket är raka motsatsen till vardagsätandet av sockrade produkter."
Paradoxalt som det kan låta, så håller jag med Colting helt; socker speciellt ihop med koffein funkar ibland! Inget konstig med det. I små mängder, då och då, klarar vi av det som inte helt sabbat vår hälsa med skitmat. Vi som följer dessa kostråd i stort har inget emot lite socker ibland i form av honung, torkad frukt eller godis. AXA och de rabiata anti-socker kanske protesterar. Chips, snabbmakaroner och vitt luftbröd klarar jag mig dock helt utan. Dessutom är det billigare att äta sockret så rent som möjligt.
Lite honung, kött, fett, bär och grönsaker däremot - mums!
Förmodligen nåt åt det här hållet; artikelförfattaren har en ordentlig poäng i att de stora livsmedelsbolagen står bakom de råd o rön som idag basuneras ut från när o fjärran. Beställda undersökningar som alltid pekar i beställarens riktning! Reklam i lådor o media, höjer priset på livsmedlen med 100%.
Tydligt är, efter att ha skummat i kommentarerna, att människor verkar panikslagna av metoder o dieter, deprimerade för hälsa o utseende.
Snälla ni, ät varierat, ta trapporna o låt bli automatiska dörröppnare, använd kroppen på dagarna och färdas inte med bil till idrottsaktiviteten. Rör er för att det är kul o för att ni kan, och låt mig till sist säga :)
Var som folk med sunt förnuft - tacka aldrig nej till en pralin, kanelbulle eller tårtbit - drick Champagne när du är glad, eller när du är ledsen, till maten när du är hungrig eller, som svalka när du är törstig, med vänner eller, i ensamhet... eller, bara för att det är gott - avsluta var dag i soffan på altanen med en cigarr av god till utmärkt kvalitet. Raljant, eller hur? Men lev lite o ta det lite lugnt!
/Martin.
Jag har alltid tackat nej till cigaretter, trots jag säkert får 300 erbjudanden genom åren - får ju svårt att andas av skiten. Många tycker jag borde göra undantag i min kost på just denna fest - lev livet ta lite godis. Ja men vart? I badrummet under hela kvällen alltså med rännskita? En sådan fest tycker inte jag jag är jag inte värd.
Lev livet - ta lite knark vettja! Eller inte.
Jogga i 10 min är "långdistans" för vanliga människor..
Spelar liksom ingen roll att Colting är elitidrottare, det handlar om det svenska "det är min rätt/får han/hon så får jag!" -tänket. Förutsättningarna i ens egen kropp är sekundärt.