49 mil på cykel, med LCHF
Rolf Aronsson har ätit LCHF-kost sedan 2,5 år och ville gärna träffas en stund när han var på väg förbi Karlstad, mitt i en cykeltur på 49 mil(!) Så vi sågs över lunch idag, och jag fick höra en rätt spännande historia.
Rolf Aronsson
Rolf Aronsson är 71 år, pensionerad organist i Svenska Kyrkan och för närvarande körledare. Han är nu på väg på cykel mellan Göteborg och Falun för att hälsa på sin son. Detta blir via Karlstad 49 mil rakaste vägen. Åtta dagar räknar han med att ta på sig. Vad som gör det än mer intressant är att han inte alls tror sig ha kunnat klara en sådan tripp innan han helt lade om sina kostvanor december 2005.
Innan dess hade han begynnande övervikt och medicinerade för blodfetter, blodtryck och ledvärk. Efter att ha läst ”Fettskrämd” av Lars-Erik Litsfeldt började han äta ”tvärtom” mot tidigare. Han tog bort det mesta av socker och andra kolhydrater i kosten, och lade istället till mer naturligt fett. Resultatet blev att han gick ner från runt 72 kilo till runt 66, och kunde sluta med alla mediciner…
Nu märker han det som de flesta som äter LCHF-kost i längden gör – sådan kost mättar bra och länge, varför man inte behöver äta så ofta. Jag roade mig med att förhöra mig om hans matvanor på cykelresan:
Mat på resan
Frukost: Aronsson äter under resan vanligen en frukost han blivit tipsad om av Maria Tausson, en slags yoghurtröra som han snabbt blandar ihop på morgonen. Här är det ungefärliga innehållet:
1,3 dl grädde
30g kokosfett
10g proteinpulver
lite kokosflingor (för tuggmotståndet!)
runt 10g krossade linfrön
1,5 matsked turkisk yoghurt
Sammanlagd drygt två dl, vilket han menar att han står sig bra på under runt 5 timmars cykling, utan mellanmål! Någon dag blev det istället två kokta ägg med runt 40g smält smör, ihopmosat. Detta klarade han sig dock inte riktigt lika långt på.
Lunch: Rolf Aronsson försöker hitta någon lämplig restaurang där han kan få en köttbit med sallad, sås och lite extra smält smör, något som tyvärr inte alltid visat sig vara så lätt. Ibland har det fått bli andra kompromisser, och så lite kaffe och en ostbit som efterrätt.
Kvällsmåltid: Här blir det vanligen lite smörgåspålägg – utan brödet! Det brukar gå bra att få ordnat om man ber om det, enligt Rolf Aronsson.
Karlstad
Jag visade Rolf Aronsson bland det bästa i LCHF-väg Karlstad har att erbjuda: Spareribs på Pitchers, ganska mycket kött och mäkta prisvärt för 139 kr. Coleslaw och potatisgratäng får man till, varför vi bad om lite extra coleslaw, och hoppade över potatisgratängen (jag brukar annars ta lite, den är god). Rolf Aronsson laddade upp inför den fortsatta cykelresan med en liten dos extra smält smör till köttet vilket man inte hade några problem att ordna.
Efterrätten blev lite mindre strikt – en liten chokladtryffel med bär, och kaffe med riktig grädde. Rolf Aronsson fick även i sig 2 cl päronkonjak. Allt som allt knappast någon tråkig diet-mat!
Det blev ett trevligt möte. Jag önskar Rolf Aronsson lycka till under de återstående 23 milen!
Tillägg 080901: Aronsson berättar att cykelturen gick alldeles utmärkt, och tog just åtta dagar. Kommentar.
Tillägg 090609: Aronsson berättar om 2009 års cykeltur på fett: 85 mil. Ibland verkar man bli yngre med åren på LCHF.
Vad är blåsyra?
Linfrö används huvudsakligen som ingrediens vid bakning, i gryn- och müsliblandningar, och som bulkmedelslaxativ. Linfrö innehåller emellertid höga halter av vätecyanidproducerande glykosider, vilket innebär en potentiell hälsorisk, om intaget är för stort. Vätecyanid är ett gift som kan ge allvarliga allmänsymptom. Symptomen beror på att cyanid förhindrar syre att utnyttjas av kroppens vävnader.
En person som tuggade 10 matskedar linfrö varje dag fick vaga neurologiska symtom, som troligen berodde på cyanidexponeringen. Intaget av linfrö bör begränsas till den traditionella doseringen 1-2 matskedar dagligen. Detta medför inte någon förgiftningsrisk. Hela frön bör användas eftersom de ger upphov till mindre mängder cyanid än krossade.
Cyanogena glykosider i linfrö
Sammanfattning
Förekomst i livsmedel
Linfrö används huvudsakligen som ingrediens vid bakning, i gryn- och müsliblandningar, och som bulkmedelslaxativ.
Hur mycket får vi i oss?
Intag upp till 8 matskedar (80 gram) linfrö per person och dag har rapporterats i Sverige. Normalt sett rekommenderas 1-2 matskedar per dag (se nedan) som tarmreglerande medel.
Gränsvärden
Gränsvärden för cyanogena glykosider/vätecyanid i linfrö finns inte. Beträffande gränsvärden för vätecyanid i livsmedel se nedan.
Är det farligt med linfrö?
Linfrö innehåller höga halter av cyanogena glykosider. Dessa ämnen kan brytas ner, vilket leder till att vätecyanid frigörs. Vätecyanid är ett gift som kan ge allvarliga allmänsymptom. Symptomen beror på att cyanid förhindrar syre att utnyttjas av kroppens vävnader. Risk för förgiftning kan uppstå vid intag av mer än 100 gram linfrö (ca 10 matskedar dagligen) per dag. Enligt en expertgrupp inom Europarådet kan ett temporärt maximalt dagligt intag (TMDI) för vätecyanid fastställas till 0,023 mg/kg kroppsvikt/dag. Det bör understrykas att detta maximala dagliga intag är temporärt eftersom det toxikologiska underlaget inte anses vara tillräckligt.
Känsliga grupper
Svårt sjuka personer med dålig näringsstatus och eventuellt rökare.
Rekommendationer
Intaget av linfrö bör begränsas till den traditionella doseringen 1-2 matskedar dagligen. Detta medför inte någon förgiftningsrisk. Hela frön bör användas eftersom de ger upphov till mindre mängder cyanid än krossade. Livsmedelsverket avråder från intag av krossat eller malt linfrö som livsmedel för att tillgodose fettsyrebehov.
Hunzafolket i Asien lever ett långt liv utan cancer (över 100 år) och deras värdefullaste "possesion" är antalet aprikosträd och därför aprikoskärnor - som ger det långa livet!
Laetril/B17 är en mycket intressant substans vid cancerbehandling, som givetvis inte gillas av FDA, men med mycket intressant funktion med cancerceller (vi har ju lika avancerat lurendrejeri här som med kolhydrater 60% till diabetiker - så då vet ni). Men det är en annan historia, som jag vet mycket om. Tror ni att Å. Bruce vet nånting - han sköter informationsöverföringen från ILSI - det är industrin som skriver våra kostråd!!!! Nu även i EU.
karl
Men, människan kan ju tyvärr inte tillgodogöra sig den molekylform av Omega-3 som finns i linfrö, vi måste ha den i animalisk form.
Alltså faller det skälet.
Ang. tröga magar så säger ju LCHF:are att det problemet försvinner när man lägger av med kolhydratstinn föda, särskilt då bröd och annat finmalt som kleggar igen systemet. Att LCHF:are ändå rapporterar om trög mage vid övergång till LCHF beskriver Sten Sture Skaldeman som ett missförstånd. Det handlar inte om trög mage, utan om att kroppen ställer om sig, med LCHF får kroppen det den behöver, och därför blir det inte så värst mycket som den behöver göra sig av med, vilket lätt kan uppfattas som trög mage, men det går snart över.
Alltså faller även det skälet, eller hur?
Och läser man Lars Wilson så framgår det ju att frön inte bör räknas till människoföda (pga de naturliga toxiner vars uppgift är att skydda växtens förökningsorgan, se även Gun-Marie "Smörstekt" augusti 2nd, 2008 klockan 21:33 ovan).
För mig som LCHF:are (sedan 2002) hör alltså frön (och produkter därav såsom mjöl mm) inte hemma i LCHF-kosten.
Varför inte ta det säkra före det osäkra och utesluta den toxinkällan?
Vad gäller linfrön har jag givit mig svar i tidigare kommentarer och jag anser att äter man LCHF-kost och vill ha exempelvis en smörgåstårta så ska möjligheten finnas att göra den med ett lågkolhydratbröd. Vad gäller trög mage så anser jag att det kan vara en fördel med ett bröd under den s k övergångsperioden men kanske även efter för vi människor är i den värld vi är uppfödda i vana vid bröd och det ska inte kännas som någon förlust att man byter kosthållning utan som en vinst. Har man längtan efter en skiva bröd anser jag att möjligheten ska finnas att få äta denna skiva vare sig det är mjukt eller hårt bröd! Många som äter LCHF äter t ex Finn Crisp eller Flatbröd. Dr Annika D:s inlägg:
Babsen,
Fortfarande har jag inte sett några vetenskapliga studier som visat att man blir mera sjuk av homogeniserad än av ohomogeniserad mjölk. Jennys argument är teoretiska. Självklart tror jag att det är bättre med oprocessad mjölk, men jag tror att homogeniserad mjölk är bättre än ingen mjölk alls, för dem som tål den.
Jag är heller inte övertygad om att vi aldrig ska äta någon spannmål, jag anser att det är en fråga om mängd. Var och en får prova sig fram till hur mycket spannmål den tål att äta utan att vikt och blodsocker går upp.
Om det kommer riktiga jämförande studier som otvetydigt visar att vi inte bör äta något spannmål alls, så kommer jag att böja mig på den punkten.
Skrivet av Annika D den 04 augusti, 2008 kl. 21:11 #