Intervju med Jonas Colting, del 2
Många har frågat efter den. Här är till slut andra delen av intervjun med Jonas Colting, triathlonstjärnan som satsar på naturlig mat utan stora mängder kolhydrater.
Vi pratar träning, mat vid tävlingar och fusk med semlor. Samt om hur en världsmästare plötsligt kan få svårt att orka ta sig till affären.
Del ett av intervjun med Jonas Colting hittar du här.
Fortsättning
För att gå vidare lite från matdiskussionen, hur mycket och vad tränar du under en vanlig dag?
Ofta tränar jag två till tre tillfällen per dag. Sammanlagt från 90 minuters träning till 7-8 timmar i vissa extrema fall. Per vecka kanske mellan 15 och 40 timmar. De hårdaste veckorna kanske ligger på 20 timmar, med tävlingsfart, hög intensitet.
Högintensiv konditionsträning är ju extremt hård när man gör det 20 timmar. 40-timmarsveckorna är mycket distans, pratfart.
Vad brukar du äta efter ett pass?
Jag kan äta en shake som jag pratade om tidigare, med frukt, ägg, avokado och sojamjölk. Eller kall quinoa med skivad frukt och bär, och fet mjölk. Har man varit ute många timmar så har man missat en måltid i regel, då behöver man äta av flera skäl.
Det spelar ingen roll då hur bra fettförbränning man har, man kommer ändå att ha förbränt en hel del glykogen också. Så man får inte samma negativa insulineffekter av kolhydrater efter ett hårt pass. Men man drar ju ändå inte i sig en liter cola när man kommer hem precis.
Många som äter lågkolhydratkost upplever att de blir mindre hungriga efter ett träningspass. Är det viktigt att äta direkt efteråt?
Nej man skall gå efter sin aptit tycker jag. Man skall inte bli en slav under vanor eller vad man tror, utan man skall gå efter hur man känner sig.
Jag är själv inte någon särskilt hungrig person ens efter träning, utan är mer av en småätare, som äter lite och ganska ofta.
Sen tycker jag, när man är en LCHF-person, ganska strikt, om man är ute och planerar att köra ett långt pass, jag tycker inte man skall ge sig ut på ett långt pass utan att ha någon form av mer lättillgänglig kolhydratkälla med sig. Man är mer känslig för att få hammaren, råka ut för en rejäl energislägga när man är låg på kolhydrater.
Hur långa pass talar du om då?
Kanske från 45 minuter för en vanlig motionär. Men det är mer att man har med det som försäkring. Om man känner att det är en sådan dag när man nått gränsen för vad ens fettförbränning klarar av med de kolhydrater jag har i kroppen. Då räcker kanske 15-20 gram lättillgängliga kolhydrater.
Som till exempel?
Russin. Om man har vätskebälte så någon sportdryck. Själv gillar jag koffein och socker – cola eller red bull. Men det räcker med en slurk. Det ger förbränningen en liten knuff framåt, man kommer över tröskeln.
Bara en slurk räcker för att känna skillnad?
Ja absolut. Jag äter ju själv inte någon extrem LCHF. Men det kan vara ett sätt för folk att våga utvidga sina uthållighetshorisonter lite. Det är bra med en försäkring om det verkligen skulle bli tufft så man slipper vara långt ute i skogen och börja bli vinglig i kroppen.
Innan en tävling, hur äter du sista dagarna då?
Jag skär ner lite på fibrer, dagen innan så minskar jag kraftigt på kostfiber, grönsaker. I det läget kommer matsmältningen först, man skall inte ha en massa mat i magen när man ställer sig på startlinjen.
Mer vitt ris, till exempel ris á la malta på vanligt ris, grädde och apelsin. Fortfarande ganska fett, men mindre kostfiber, mer lättsmält.
Att minska maginnehållet, är det både för matsmältningen och för vikten?
Mest för att ha smält den mat man ätit. När väl tävlingen börjar, ex vid triathlon, så har man väldigt lite blod i tarm- och matsmältningssystemet för att kunna hantera det. Och man har stort behov av att kunna ta upp vätska och energi under loppet. Elitidrott är ju ingen hälsotävling. Man får skilja på det man gör 360 dagar om året, och de fem dagar man tävlar. Vitt bröd kan vara perfekt en tävlingsmorgon.
Kolhydratladdning inför tävling – hur är det?
Kolhydratladdning i klassisk bemärkelse är jag oerhört negativ till. Att tömma sig helt, och sedan fullständigt överäta i fyra fem dagar alltså. Det är helt ute.
Det är inte många andra än motionärer som fortfarande använder det.
Men självklart – när man ställer sig på startlinjen skall man ha fulladdade kolhydratdepåer. Men vad folk inte förstår är att det är oerhört enkelt att fylla dem. Det räcker att äta några extra måltider, fortfarande nyttigt och hälsomedvetet, man kommer ladda upp sina depåer ändå.
Äter du dig mätt som vanligt inför tävlingen, eller trycker du i dig lite extra?
Nej jag gör inte det. Möjligen dricker jag 1-2 flaskor blandad Vitargo dagarna innan. Också för att det laddar vätska samtidigt. För att toppa tanken.
Men det här överätandet där man trycker i sig pasta bröd gröt potatis gryn i fyra fem dagar det gör jag absolut inte. Snarare försöker jag hålla matsmältningssystemet så ostressat som möjligt.
Och under tävling vad blir det då?
Nästan ingen fast föda, oavsett distans. Jag har sportdryck på cykeln med kolhydrater/protein i ratio 4/1. Och en del salter eftersom jag svettas ganska mycket. Vid uthållighetsidrotter finns en poäng i att ha protein för att förhindra muskelnedbrytning.
Under löpningen i triathlon fungerar Cola och Red Bull fantastiskt bra för mig. Socker och koffein är bra i det läget.
Åter till träningen då. Kör du någon styrketräning?
Ja en hel del faktiskt. Den här vintern mer än tidigare.
Behövs kolhydrater för att bygga muskler anser du?
Nja jag tror det viktiga för att bygga muskler är kaloriöverskott. Att generellt överäta lite. Snarare fett och protein, kolhydraterna kan vara överskattade här också.
En annan fråga – hur mycket fuskar du med maten? Händer det att det blir läsk, pizza och chips?
Det gör jag ibland. Mycket av den dåliga maten är ju ganska god att äta ibland, tyvärr.
En sladdrig pizza kan vara väldigt god ibland, även om man kanske mår dåligt av den i efterhand. Semlor älskar jag för övrigt. Det är både grädde och mandelmassa så det är ju relativt hyfsat.
Äter man bra frukost, lunch, middag och två av tre mellanmål och sen fikar med en semla på fredag eftermiddag det bör man kunna göra utan dåligt samvete. Maten har ju ett njutningsyfte också.
Däremot äter jag aldrig halvfabrikats-middagar, jag går aldrig någonsin på McDonalds. Det är sällan jag köper en pizza. Så mina måltider är nästan alltid bra.
Kosttillskott då? Proteinpulver, kreatinin osv?
Där tycker jag det är skillnad mellan motionärer och idrottare som tränar extremt mycket och hårt. Den vanliga motionären behöver inga kostillskott överhuvudtaget anser jag. Proteinpulver är generellt av halvdan kvalitet. Använd ägg eller mjölk istället.
Du själv då?
Jag använder ett kosttillskott som heter Damage Control, Mark Sissons kosttillskott, anpassat till hårt tränande individer. Det innehåller väldigt mycket olika saker, ett multitillskott med mycket vitaminer, mycket mineraler, väldigt mycket fytonutrienter, med höga doser av vissa saker.
Det bygger lite på teorin att maten idag alltid kommer vara lite mer utarmad än vi vill. Och att kroppen egentligen inte är byggd för långvarig hård träning.
Nästa fråga – mättat fett, vad har du för inställning till det?
Det tror jag är jättebra. Mättat naturligt fett alltså. Feta lammkotletter, feta fläskkotletter, grädde, smör… jag är 100% för.
En annan sak som diskuteras är riktigt strikt LCHF-kost (extremt lite kolhydrater) vid träning för hobbymotionärer. Vad tror du om det?
Jag tror inte det är optimalt för prestationen. Jag tror man kompromissar lite med prestationen och träningen. Framförallt kan man prestera mer under själva tävlingstillfället om man tillåter sig periodvis något mer, inte att överäta kolhydrater men att tillåta sig äta lite quinoa, lite frukt, lite russin…
Ur ett hälsoperspektiv om man tränar och är högaktiv och utvecklar en bra fettförbränning så kan jag inte se några hälsoskäl att nästan helt undvika kolhydrater.
Som jag ser det kan det kanske vara en poäng med det för de som tränar i första hand för att gå ner i vikt?
Ja, men jag tror ändå att man kommer kunna träna lite mer och lite roligare om man tillför lite kolhydrater. Orka träna lite mer, och därmed gå ner i vikt bra ändå. Men det är ju en nyansfråga – vad är strikt liksom.
Jag tror det beror mycket på vilken målsättning man har, och i ditt läge tror jag på din inställning.
För att gå vidare – vilka personer har påverkat din inställning till det här med kost och hälsa mest?
Den första stora var Phil Maffetone, en amerikans kinesiolog. Han har skrivit några berömda böcker, den första hette ”In Fitness and in Health”, det var en banbrytande bok.
Han tränade några av de bästa amerikanska triatleterna under tidigt 90-tal, bland annat Mark Allen som vann Hawaii sex gånger.
Maffetone var den första som betonade vikten av bra fetter, och att stress är centralt, och att vårt endokrina system är känsligt. Och att poängtera att ”fitness” och ”health” kan vara två helt olika saker. Man kan vara väldigt vältränad men ha en sviktande hälsa eller tvärtom. Per Elofsson är väl ett av de bästa exemplen på det. Eller anorektiska gymnaster, eller dopade idrottsmän
Maffetone var en av mina första influenser i mitten av 90-talet, och påverkade mig jättemycket.
Sen har det varit olika personer under 2000-talet. Men jag tycker Mark Sisson, Marks Daily Apple har jag läst väldigt mycket senaste 2-3 åren. Paleodieten av Loren Cordain. Stu Mittelman som skrev Slow Burn är också väldigt bra, han är ultramaratonmästare.
Just nu är det mest Mark Sisson eller?
Ja, just att han sätter fingret på att så många elitidrottare är vältränade men så nära ohälsa på något sätt. Hur kan en sådan i mångas ögon hälsosam livsstil vara ohälsosam på lång sikt? Man utarmar kroppen, man stressar den väldigt hårt.
Vad är det som gör att vissa idrottsmän blir kroniskt övertränade, det här Chronic Fatigue där kroppens alla endokrina system slår bakut. Man är värdsmästare i en konditionsidrott ena dagen, och tre veckor senare orkar man knappt gå till affären – det är intressanta aspekter!
Hur vanligt är det tror du?
Det finns ju. Min kompis Clas Björling som var en av världens bästa ironman-triatleter råkade ut för Chronic Fatigue. Han fick det där Epstein-Barr viruset, sannolikt efter mycket kronisk stress. Och även en historia av tidigare mycket fettsnål mjölmat.
…en tredje avslutande del av intervjun kommer!
Mer
Intervju med Jonas Colting – Del ett.
Jonas Colting om “kolhydratsbluffen” Coltings hårda debattartikel i Runners World
Colting: Ifrågasätt kostråden!
Njut av nyttig mat Krönika av Colting
Alla inlägg om träning på begränsad mängd kolhydrater
100 kommentarer
Om det sedan visar vara effektivare med lite sockertillägg på tävling så ser jag det varken som ett problem eller nederlag för LCHf-idén.
Snarare som Jonas säger att man förenar det bästa av 2 världar.
Det är mycket enklare att hålla en hög medelhastighet om man inte hela tiden har muskulaturen full av mjölksyra.
Du är nog trots allt rätt påverkad av kolhydratmyterna!
Det är en märklig tankekonstukrion detta, att en kost som gör folk sjuka i massomfattning världen över, samtidigt skulle vara den kost vi oundgängligen måste stoppa i oss för att prestera på topp!
En snabb spurt en nödlösning?
Tja, fråga Petter Northug!
Vad är egentligen anledningen till att jag vid tävling/hårda pass ska undvika kolhydrater? Om jag kan hålla en viss hastighet på fettdrift (jag kan ju inte springa oändligt fort) så borde det rimligtvis vara så att jag kan öka hastigheten något ytterligare om jag, parallellt med fettförbränningen, kan dra nytta av den aeroba glykolysen eftersom den processen är snabbare än betaoxidationen.; jag får då snabbare fram energi till ATP-återskapandet och därmed kan jag öka hastigheten.
Med ditt (och andras) sätt att resonera, skulle du ju prestera bättre med otränade muskler, som ju använder ändå mer glykogen än tränade!
Hjärtat använder knappast någon glukos som bränsle. Har du någonsin känt av mjölksyra i hjärtmuskeln?
Mer glukos än fett, det beror ju vilken intensitet man ligger på. Det är ju hela tiden ett samspel mellan processerna, gäller ju att bli så bra som möjlighet på fettdrift men jag ser inte att fettdriften tar bort de fördelar man ändå kan nå med ett litet tillskott av glukos (förutom den glukos du får genom glugoneogenes).
Men glukossippandet drar ned fettförbränningen och ökar behovet av glykolys, minskar andelen energi från glykolysens förbränningsdel och ökar spjälkningen och därmed mjölksyran.
Det var liksom det jag menade, man kan möjligen tappa något i den absolut tophastigheten genom att gå på ren fettdrift, men man blir uthålligare och kan därmed hålla en högre medelhastighet.
Ingen går ju på ren fettdrift. Om man med högre fettdrift kan hålla högre medelhastighet och dessutom har sparat stora delar av sitt glykogen till ryck och spurt, kan det väl inte bli gynnsammare?
Det är ju den sockerdrivne som tappar också i topphastighet, därför att glykolysen tar stor andel av energiproduktionen och spjälkningen tar så stor andel av glykolysen, att han vid riktigt höga farter blir tidigare stum av mjölksyran.
Colting säljer Red Bull. Man biter inte den hand som föder en.
Något som ofta glöms bort är ju att köttet knappast heller såg likadant ut som nu, också framavlat för bästa smak och mörhet.
Således skulle det gå snabbt att ladda upp de och gå upp i vikt om det går åt fel håll.
Celler dör väl ut med vissa intervall så de borde ju minska i antal för att passa den nya kroppsvikten eller är det helt fel?
Denna persons glykogenlager borde vara långt ifrån uppfyllda och det jag då funderar på är om detta finns i sådan utsträckning att det räcker till under hela loppet och/eller till en spurt...? Det går åt lite glukos för honom/henne men samtidigt så är förrådet inte tillräckligt stort för att glykolysen ska kunna ge den extra boost som behövs...utan att man hjälper till lite...?
Ok, jag vet att en del bor i lägenhet och inte har samma möjligheter som den som bor i hus eller på landet. Men väldigt många skulle kunna börja odla sin egen mat, plocka bär och svamp i skogen, självplocka frukt hos närbelägen bonde eller fiska sin egen fisk.
Tyvärr tror jag vi är på tok för bekväma. Ta cykeln till jobbet eller affären i morgon. Motionen får du på köpet.
Angående frågan om människan var köttätare eller vegan.
Här finns en jämförelse av matsmältningssytemet mellan en varg, får och människan.
Sen använder vi Occams rakkniv och kommer till en slutsats.
http://www.second-opinions.co.uk/carn_herb_comparison4.html
Träning för prestation är nog inte helt naturligt, elitidrott definitivt inte men å andra sidan det är det inte att bo i stan eller åka bil heller.
Tror väldigt få av oss skulle vilja leva rent stenåldersliv med allt vad det innebär, fast valda delar skulle man ju kunna tänka sig.
Litet roande och samtidigt tragiskt är det ändå att se hur folk klamrar sig fast vid sina kära kolhydrater.
Mike, du spånar om huruvida den fettdrivnes glykogenförråd räcker.
Studier visar att den som är fettdriven startar med mindre glykogenförråd än kolhydratätaren men kommer i mål med mer av glykogenet kvar. Är inte det ett tecken på att de är tillräckliga?
Vi kan vara överens om att Jonas Coltings modell är ett stort framsteg jämfört med vad som är gängse bland idrottsfolk, men han har i ännu nte tagit steget fullt ut. Nu väntar jag på att han eller någon annan kommer att göra det. Det är bara en tidsfråga, paradigmskiftet är på gång och det är de som först hoppar på tåget som kommer att ha fördelar genotemot konkurrenterna. När paradigmskiftet är ett faktum, måste man äta LCHF för att överhuvudtaget kunna hänga med. De som äter strikt kommer att ha fördelar gentemot de som fuskar.
Nu fick fanatikerna något att bita i. Blev ni rent utav desillusionerade?:)
Jonas Colting passade inte riktigt in i era snäva LCHF ramar.
Hör och häpna, det slinker ned en del kolhydrater. Favoriten är semlor. Pizza kan det bli till och med, men inte så ofta Och ta mig tusan om inte karln använder sig av Soyamjölk också.
Väldigt bra att få svart på vitt från en elitidrottsman att det finns variationer på vad vi kallar LCHF. Lite träning=Lite kolhydrater. Mera träning=mera kolhydrater.
När ska han ta steget fullt ut och lämna kolhydraterna undrar någon?
Ja kära nån...någon av översteprästerna får väl försöka omvända Herr Colting så han kommer in på den rätta vägen:)
Medelmotionären klarar sin träning utmärkt på lite kolhydrater. Jonas Colting är ett extremfall.
Extremfall, knappast. Som de flesta vill han leva så sunt som möjligt. Men säger själv att mat är njutning också, därför slinker det ned semlor i bland.
Och hur mycket man måste träna för att få äta semlor det kan man diskutera i evighet. Var och en hittar sin egen balans.
Jag känner igen upplägget. Är det möjligtvis den med cyklister som får cykla submax? Men de var inte tillvanda till lågkolhydratkost, tror det var 5 dagar eller möjligtvis 3 veckor. På tok för kort tid att dra några slutsatser.
Jag tror på den här metoden att äta kolhydratnålt för den fysiologiska effektens skull men jag tror också hårt på att då jag tillför lite extra kolhydrater då jag tränar hårt eller tävlar så ger det mig en extra skjuts. Detta tror jag dels p.g.a. egna erfarenheter (vilket tydligen är en viktig faktor i bevissammanhang) och dels för att det snabbt kan ge extra energi när inte betaox. hinner med).
Får tillägga att när jag "kolhydratladdar" så är det långt ifrån den kolhydratladdning man i dagligt tal tänker på i sådana sammanhang.
Nu måste jag kolla på hockey så jag kanske inte läser eventuella svar förrän imorgon, hör redan hur min sambo skriker och svär för något...får inte missa detta :)
Ha det!
Är också helt övertygad att han precis testat med och utan kolhydrater. Han har ju givetvis ställt sig dessa frågor redan och kommit fram till svaret som funkar för honom.
Frank, jag tror också att vissa delar av bushman/stenålderslivet är helskönt och just de delar du nämner är väl det man tänker på först.
För övrigt klamrar jag inte fast vid några kolhydrater, jag är enbart intresserad av vad som funkar bäst, kommer jag fram till att det är kolhydrater kommer jag att använvda det annars inte.
jag tycker det är lite märkligt att du på din egen sida hänvisar dels till Jonas Colting och dels till en artikel som kommer fram till samma sak som Colting, de verkar inte stå för de saker du står för. Om du har 250 referenser borde du väl kunna komma med något bättre att mätta oss otåliga med (boken går ju inte att köpa än??)
vill du testa att springa på fettdrift, så får du anpassa dig till fettdrift.
/SSS
Vi andra LCHF'are kan fuska när vi vill. Som Mikael skrev är det viktiga det vi äter 95% av tiden.
Hur har ni fått för er vi alla är fundamentalistiska vad gäller LCHF-lärorna?
That’s Zero Carbs For Half-Marathon Runner Charles Washington (Episode 162) !!
http://www.thelivinlowcarbshow.com/zeroing-carbs-charles-washington-e...
------------------
http://www.wellsphere.com/weight-loss-article/no-carb-runner-takes-ex...
"So why would a person want to limit their performance by using carbohydrates for fuel
Don’t take my word for it, how about the 1968 Olympic Marathon Champion, Mamo Wolde - It was 1968 at the Mexico City Olympic Games. The spectators at the marathon went wild as a relatively unknown Ethiopian, Mamo Wolde, won the marathon. Not only was the thirty-five-year-old runner the oldest man ever to win this prestigious event, he did it in record time. He also was a silver medalist in the 10,000 meters at the same Olympics."
"Wolde grew up in an Ethiopian village. His life consisted of running after and hunting wild game on foot. His diet was high in animal meat and fat, with practically no carbohydrate. Subsequent tests showed that Wolde's body, under conditions of physical load, readily burned fat as its main energy source. WOLDE HAD NO CONCEPT OF 'HITTING THE WALL'. IT NEVER HAPPENED TO HIM."
http://www.wellsphere.com/weight-loss-article/no-carb-runner-takes-ex...
Mamo Wolde kommer 3:a Marathon Olympics Munich 1972
http://www.youtube.com/watch?v=1ABw2b7vjaU
Mike, du håller ju på med en slags cyklisk diet.
Johan, arbetet med boken har tagit så pass mycket tid att hemsidan och dess länkar inte är så uppdaterad som den borde vara.
När jag öppnar min idrottsblogg på LCHF.se kommer nya artiklar och naturligtvis också referenser.
Vill ni se allt i ett sammanhang med alla referenser får ni nog ändå offra några kronor och köpa boken. Den är på väg till trycket och ligger ju med ett bra erbjudande på förhandsbeställning på
http://pagina.se/bok.html?72411759
Jag springer själv en halvmara(iaf 17,5km) varannan vecka utan kolhydrater varken innan, efter eller under. Träningseffekten och uthållighten för den fettdrivne tror jag vi är ganska eniga om.
Frågan är fortfarande när det gäller att prestera maximalt och kanske allra intressantast för tävlingstider upp till 2timmar och kortare.
Att Wolde lyckades vinna bevisar egentligen inte huruvida han gjort ett bättre resultat med eller utan kolhydrater ej heller att det är effetivare. Det är mycket lätt att plocka fram alla kenyanska löpare som lever på en högkolhydratdiet som motbevis. Sedan tränar afrikanska löpare hårdare än västerlänningar, de gör det för att överleva men det är en helt annan diskussion.
Man skulle ju önska ett kontrollerat test där man väljer ut säg 30 personer som har en relativt dokumenterad träning under flera års tid och med utplanad utvecklingskurva. Byt kost för 20 av dem låt de 10 andra fortsätta som innan som en kontrollgrupp. Låt de övriga 20 gå på Lowcarb, låt 10 av dem enbart köra Lowcarb under träning/tävling låt de övriga 10 köra Lowcarb under träning och kolhydrattillägg under tävling. Förmodligen skulle testet ge större utslag på medelmotionärer eftersom de har sämre utvecklad fettförbräning än vad en elitidrottsamn har.
De test som jag har sett har varit undermåliga, tex har man låtit någon gå på fettdiet i 4 dagar och sedan jämfört. Det blir ju en klassisk kolhydrattömning på en sockerdriven kropp och behöver inte ens testas för att räkna ut resultatet.
Att aerob träning går lika bra på fettdrift är väletablerat i litteraturen men jag har inte sett några bevis för den aeroba delen.
Om man ska göra ett riktigt vetenskapligt test, kräver det att man håller människor under mycket kontrollerade former i åtminstone några månader, kanske längre. Det är ju inte testat än hur lång tids anpassning man behöver innan man presterar optimalt på kosten. Att kolhydratätarna anpassats till sin kost så långt möjligt är ju givet, efter år av kolhydratmissbruk.
Att göra ett försök med människor under så lång tid kostar mycket pengar. Varifrån skulle de komma? Det finns inte mycket pengar i sådant, däremot finns det mycket pengar i att hålla dem bara några dagar och låta dem underprestera. Då har man "bevisat" att kohydratkost är äverlägsen fettkost.
Sedan kan man bygga upp en industri kring detta, med gainers, energibars och piller.
Djur kan man däremot hålla under helt kontrollerde former under lång tid för mycket liten kostnad. Djurförsök visar praktiskt taget undantagslöst att fettkosten är överlägsen, t.o.m. mycket överlägsen.
Men man kan testa på sig själv!
Det kostar inget extra och dessutom har man full kontroll på huruvida man fuskar eller inte.
Att Wolde vann visade att han prestrade bäst just då, bättre än kolhydratätarna. Han vann dessutom under extrema förhållanden, på hög höjd och under tryckande värme.
De kolhydratätande kenyanska löpare du pratar om tävlade väl inte mot Wolde?
De tävlar nog knappast mot fettdrivna löpare överhuvud taget.
Det finns ju ett annat intressant exempel, nämligen Woldes träningkamrat, Abebe Bikila. Hans föräldrar var herdar och han framlevde sin ungdom på köttdiet. Hur han åt under sin tid som löpare har jag inte uppgifter på, men är det troligt att han åt mycket annorlunda än sin träningskamrat? Bikila Vann ju två OS_maraton, det första löpande barfota.
Precis som Skaldeman skriver, så om vill du testa att springa på fettdrift, så får du anpassa dig till fettdrift.
En kuriosa i sammanhanget är att den svenske forskaren Björn Ekblom är upphovsman till både bloddoping och kolhydratladdning, en produktiv man med mao....
Din lilla anmärkning ställer Woldes prestation i en ny dager: Han vann, trots att en del av konkurrenterna enligt ditt förmodande nog var dopade!
hårda krav minsann! ;)
Jag tycker din rapport var intressant, och tror den stämmer rätt bra med hur det ofta ser ut. Sen kan det ju skilja lite från person till person förstås.
Efter en livslång diet på fårkött, kyckling, nötkött, Injera* och fet mjölk -->
ABEBE BIKILA BEKELE Vinner maraton OS-guld i Rom 1960 och slår världsrekord.
http://www.youtube.com/watch?v=Q7ZLB1-Ofyw
-
( * Injera är en etiopisk pannkaka/flatbröd av surdeg gjord på det glutenfria sädesslaget teff )
-
Abebe Bikila
http://www.youtube.com/watch?v=cI_l2lIMBEI
-
Lägg märke till den socker/pasta-laddade mannen i grön tröja som "går in i väggen". För löpare som Mamo Wolde och Abebe Bikila är "gå in i väggen" ett okänt begrepp.
Jaha och? Vad är din poäng? Hur mycket kolhydrater var det föresten i de andra nämnda födoämnena? Injera är ju bara ett tillbehör till måltiden och inget man frossade i dåtidens Jato Etiopien. Kött domminerade i kosten.
Jag tror ändå helt klart på detta att trots att jag kör på fettdrift och m.h.a. av detta når en hög fysisk nivå så kan jag spetsa denna lite vid exempelvis tävlingar genom att toppa med lite kolhydrater...men men, jag ska testa vidare.
För övrigt så mår jag alldeles lysande till vardags då jag "äter lchf" :)
Ha dé!