Inspiration
11 maj 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Framgångshistorier
i Framgångshistorier 
David mailade några bilder för att illustrera ”hur min diet med LCHF gick :)”
Rätt inspirerande, eller hur?
Klicka på bilderna för större format:
Mer
20 kilo på 80 dagar
Tappade 47 kilo, snarkning, magbesvär och högt blodtryck
Minus 168 kilo med lågkolhydratkost!
Hur man går ner 50 kilo
Expressen: Vi blev smala av fett
Fri från kronisk värk och 35 kilo
Hur man går ner 92 kilo (med LCHF)
Lågkolhydratkost / LCHF för nybörjare
Svårt gå ner i vikt? – 17 tips på vägen
77 kommentarer
pff: och VARFÖR ha så bråttom? Finns ingen som helst anledning. Huvudsaken det går neråt eller hur?
#29 Moltas: Jag kommer inte återgå till "ful-mat" direkt, men lite mer kolhydrater kommer det bli :p.
#38 Kvinnlig 40-talist: Den personliga tränaren som jag ska träffa råkar också vara dietist, såg att jag skrev det lite fumligt ovan. Tänkte att det är lika bra att kombinera båda två och se vad hon ger för råd etc.
#41 Gabriela: Usch för Allys :p har slutat spela wow nu, men när jag körde så var det horde, all the way ;).
#42 Gunborg: Det finns inget som heter "dålig viktminskning". Alla är vi olika och förbränner fett olika snabbt. Det finns ju dem som tycker att min viktminskning gick långsamt också. Lägg bort de tankarna och kör på istället! Man ska inte ha brottom :).
#48 under-hundra: Jag kan ju säga att i början sov jag dåligt, var på dåligt humör och hade huvudvärk; ganska signifikativt för sockeravvänjning :). Utöver det så har jag inte sovit dåligt förutom när tentor närmade sig. Jag kan ju slänga in att koncentrationen har blivit lite försämrad, tillsammans med minnet, att jag glömmer lite saker, t ex. namn på filmer, skådisar etc. När jag snart ska börja käka normalt igen så kommer detta försvinna. Jag sov dåligt en period, men det berodde på känslor och en nalkande pratstund med en tjej som jag är förtjust i :). Så inga direkta sömnproblem pga. lchf.
Efter träning är insulinkänsligheten som högst. Men det är träningen du skall följa, inte kostrekommendationerna. Så länge du äter tillräckligt över tid är specifik sammansättning och tidpunkter ganska oviktigt.
Det är lite väl obalanserat. Stronglifts är inte särskilt krångligt. Men om du vill göra det ännu enklare kan du minska antalet övningar och pass, t ex
Måndag: knäböj, barrsänkning ("dips") eller bänkpress, militärpress (press ovanför huvudet)
Torsdag: marklyft, räckhävning ("chins")
5 set, 5 repetitioner, plus ev. uppvärmingsset.
Ger en hyfsad genomgång av kroppen om du verkligen vill vara minimalistisk. Fria vikter är nästan alltid bättre än maskiner eftersom du involverar stabiliserande muskler, vilket du inte får med i maskiner med fixerade banor.
Lite Offtopic, men jag har precis tittat färdigt på filmen Food.inc. Otroligt bra dokumentär och något som alla bör se. Rekommenderas.
http://www.imdb.com/title/tt1286537/
http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=81365&l...
Känns ju som att du lyckats nu & äter en kost som fungerar. Jag har tränat mkt på gym osv när jag va yngre.
Kostråden inom träning brukar vara ät lite fett & mer kolhydrater. + att börjar man träna & inte gjort det tidigare, så brukar man "tro" att man helt plötsligt kan äta allt.
Jag äter max 30g kolhydrater om dagen idag + tränar en del. Äter strikt LCHF mån-fre, unnar mig onyttigheter på helgerna ibland. Ett tips är att testa det;)
Vart ska du träna? För om det är någon av de större kedjorna finns risken för bedrövliga träningsråd likaså.
Men jag hoppas verkligen att Du är skärpt och på Din vakt när dietisten drar på med kostråden. Jag tror dock inte att Du låter någon förstöra det fina Du nu har uppnått.
Vore kul om Du ville berätta lite vad dietisten tänker stoppa i Dig. Lycka till David!
#57 Nicklas @ Träningslära: Jag skulle vilja börja äta t ex pasta så småningom och börja gymma för att kompensera intaget. Som det ser ut nu så kommer jag börja på Nautilus för de hade en helt ok studentrabatt, 240:- i månaden klarar min ekonomi :).
#58 Ethel Loberg: Gud nej. Dietisten ska verkligen inte få förstöra min 8 månaders diet, verkligen inte! Jag kommer lyssna på henne, anteckna, prova osv. Funkar det inte så får jag hitta något annat helt enkelt. Det verkar vara mycket agg mot dietister här :). När jag träffat henne nu den 22:e maj så kan jag skriva några rader om vad hon anser jag ska äta och träna.
Agget mot dietister kanske är orättvist för det är inte många av dom som är inne här på bloggarna och "rättar" oss. Men agget kommer sig av, att anhängare av Annika Dahlqvists kostråd har besökt dietists blogg och fört diskussioner om LCHF.
Det tunnelseende vi möter där är nog orsken till den stora misstänkligheten mot dietister.
Jag tror du överskattar hur pass stor skillnad den lilla extra träningen kommer göra. Ta inte illa upp nu men du har de facto varit rejält fet och dessutom levt en livsstil som är extremt ohälsosam oavsett om man är smal.
Och det är superbra jobbat det du åstadkommit och att du dessutom nu vill börja träna är ju helt suveränt! Men min gissning är att din kropp trots allt tagit en del stryk av din tidigare livsstil så din insulinkänslighet och din glukostolerans är säkert inte på topp. Dessutom är du helt novis inom träning och varken kan eller bör ge dig på stenhård träning varenda dag.
Att promenera dagligen och kombinera med t.ex. tre heklroppspass i veckan är jättebra men JAG tror inte att det plötsligt "öppnar fönstret" till att börja äta massa kolhydratrik mat. Men visst kan du lägga till någon potatis, någon frukt per dag, mer grönsaker, rotfrukter och kanske någon knäckemacka. :)
#62 Kvinnlig 40-talist: Jag kommer ju inte göra något som förstör det slit jag gjort under 8 månader, inte en chans! :D. Jag ville bara bli av med massa kilon som jag i princip alltid haft sedan jag var i tonåren.
#63 Nicklas @ Träningslära: Jag tar inte illa upp, jag vet att jag varit "fet" under nästan hela mitt liv, men det är nu som jag verkligen tagit tag i det. Det beror ju på att jag hittade LCHF som var som njuten för mig, slippa alla andra metoder som soppor, pulver etc. Jag kan ju säga att jag inte vill genomgå ännu en lång period av LCHF, så då är ju enda lösningen att börja gymma/träna för att kunna förbränna de kolhydrater som jag trycker i mig.
Jag har faktiskt tränat på gym för ungefär 5-6 år sedan. Jag tränade maskiner i 1-2 år, på ett Nautilus gym men gjorde dock inget åt kosten under den tiden jag tränade. Så jag är inte helt novis när det kommer till träning, men det var ju dessvärre ett tag sedan :).
Alla mina kompisar som jag lärt känna under min studietid är oerhört intresserade utav att gå och ut och, promenader. Enda hindret är ju att de är lite "lata" av sig, men nu när jag har nått min målvikt så har de föreslagit av vi ska ut och gå. Jag sitter faktiskt och funderar på att börja promenera i rask takt 2-3 gånger i veckan á 1 timma. Mest för att få upp "flåset" innan jag börjar på gymmet. Så länge man har något att gå tillsammans med så blir det ju genast mycket roligare, än att gå själv med sin ipod och lyssna på musik. Jag kommer ju inte proppa i mig kolhydrater direkt, utan, undan för undan öka kolhydraterna, väga mig, träna och se på vilket intag jag kan ligga på. Det är så jag har tänkt göra, sen vet jag ju inte om det är rätt eller fel :).
Det låter klokt! Dessutom har Nautilus inte sällan bad vad jag vet. Både här i Uppsala har dom det och även när jag bodde i Örebro och tränade på Nautilus.
Simning är kanske inte det roligaste alltid men det är trots allt ett tips på variation annars. Skonsamt och skönt. Bra med andra alternativ om du vill motionera men för dagen kanske inte trivs med vädret eller så. :)
http://www.bittensaddiction.com/?action=hjarnansbiokemi&lang=
#66 Goran van Den Buske: Jag förstår ditt resonemang. Dock anser jag att allt handlar om viljestyrka, oavsett om det handlar om sockerberoende, rökning eller helt enkelt att banta. Eftersom du inte vet vem jag är, eller hur jag fungerar så gör du rätt i att skriva dessa kommentarer för att upplysa både mig och andra som läser. Jag som person är oerhört viljestark och sätter jag ett mål framför mig så uppfyller jag det alltid. Det har hänt mycket i mitt liv det senaste året vilket har gjort mig ännu mer viljestark och tack vare det så orkade jag mig igenom en diet på 8 månader som tärde på både min skolgång, humör, studentkassa etc. Jag hävdar dock fortfarande att med viljestyrka och uppsatta mål så klarar man allt, även att bibehålla sin vikt (även fast muskler visserligen väger mer än fett).
Som jag har skrivit i ovanstående inlägg några gånger så är målet med träning, promenader, grym att kunna förbränna intaget av kolhydrater. Hur mycket kolhydrater vi pratar om, är i dagsläget okänt, det får framtiden avslöja. Jag kanske inte kommer kunna förbränna alla, som du säger, men det är i vilket fall som helst bättre än att bara återgå till att käka kolhydratspäckad kost. Viljestyrka är för mig och kanske många andra, nyckelordet. Så länge man har koll på vad man stoppar i sig, väger sig, utvärderar osv. så kommer man långt.
David kommer att fixa det här, han är fullt medveten om vad han gör, ser han att de sketna kolhydraterna börjar sabba det minsta så kommer David att manöverera om rodret direkt. Jag ser dock fram mot en fortsatt bloggkontakt längre fram med David. Jag tror stenhårt på killen.
Jag undrar vad du anser om den artikel som DN-journalisten Anna Bratt publicerar i dagens DN (16/5), där hon redogör för nya forskningsrön som går ut på att beroende på våra genetiska förutsättningar har vi olika lätt/svårt för att bränna fett, använda fettlagren som bränsle och därmed påverka vår ämnesomsättning? Själv kunde hon gå ned i vikt först med hjälp av en fettsnål, kolhydratrik och kaloribegränsad kost à la tallriksmodellen, efter att ha gått upp i vikt och mått dåligt av LCHF. De rön hon redogör för i artikeln, innebär de att teorierna om ämnesomsättning, fettförbränning och viktnedgång kommer att omprövas än en gång, och att det på sikt kommer att fastslås att det inte finns någon metod för viktnedgång som passar alla - varken Viktväktarna, Viktklubb, VLCD, GI eller LCHF? Anna Bratt skriver ju att hennes DNA-analys låg till grund för råden att äta fettsnålt, kolhydratrikt, kalorireducerat och dessutom träna mer än genomsnittet för att kunna förbränna fett. Finns det vetenskapliga belägg för att en sådan person jobbar MOT sin egen kropp och sina genetiska förutsättningar när hon försöker gå ner i vikt med högfetts-/lågkolhydratkost? Är vi människor i grund och botten så olika, eller går det att generalisera och säga att (i stort sett) alla människor mår bra av att äta mer fett och mindre kolhydrater (trots allt har ju människan i alla tider inte ätit så mycket kolhydrater som hon gjort de senaste 40 åren, och inte heller lika fettsnålt...).
Vad finns det för stöd att man kan göra en DNA-analays för att se hur man skall äta?
såvitt jag vet är det vetenskapliga stödet för att ett DNA-test kan avgöra vilken kost du lättast går ner med ungefär motsvarande det för blodgruppsdieten. Dvs mycket nära obefintligt.
DNA-analyser låter ju väldigt vetenskapsartat, och de som säljer analyserna lovordar dem säkert, men det finns inga randomiserade studier som testat de där efterföljande idéerna. Mycket prat och lite vetande alltså.
Så länge hon har med punkterna kalorireducerat och "träna mer än genomsnittet" så borde hon kunna fylla ut med vad som helst, även LCHF, för att gå ned i vikt.
I alla fall om hon håller efter de punkterna jämt och ständigt :)
Ta bort de två punkterna - som egentligen inte har någon koppling till vad man faktiskt stoppar i sig - så blir det säkert skillnad, fast kanske inte i det långa loppet.
Såvitt jag förstod artikeln gör labbet i USA en DNA-analys för att avgöra vilka genetiska förutsättningar du har för att gå ner i vikt. Man får utrustningen hemskickad, skrapar sig på insidan av kinden, förseglar och skickar tillbaka (och betalar 149 USD). Efter några veckor kommer svaret. Då får man veta om ens gener gör att man har lättast att förbränna kolhydrater eller fett. Enligt artikeln sätter fett och kolhydrater igång respektive stänger av fettförbränningen på olika sätt hos olika individer, beroende på deras genetiska förutsättningar, vilket gör att vissa går ner i vikt när de äter mer fett och mindre kolhydrater medan andra går upp i vikt av samma diet. Artikelförfattaren fick t.ex. veta att hennes kropp ogärna använder fett som energikälla, och därför ska hon äta fettsnålt för att undvika att kroppen lagrar mer fett.
Det hela låter oerhört vetenskapligt och beprövat, men när jag läste Docs svar slog det mig att det hela är skrämmande likt tanken bakom "metabolic typing". Där finns det också online-tester, till det facila priset av 99 USD, där man fyller i ett antal flervalsfrågor och sedan direkt får veta om man är fett-, kolhydrat- eller proteintypen.
Så man får nog ta det hela med en nypa salt - det enda som är säkert är att överviktsproblemen ökar hela tiden, samtidigt som metoderna för viktnedgång blir fler och fler. I det läget är det nog inte konstigt att vinstdrivande företag tar upp kampen om kunderna, och kan man då införa något nytt - som DNA-analyser och andra vetenskapliga termer - kan det säkert utgöra en konkurrensfördel - åtminstone på kort sikt...innan bluffen genomskådas.
Jag tror inte alls att det har att göra med viljestyrka. Viljestyrkakommer sig ofta utav att man känner att det är möjligt, och för många blir det helt plötsligt möjligt eftersom man inte hela tiden är hungrig (desperat, stressad). Jag har själv slutat röka för 12 år sen. Om det skulle handla om viljestyrka så måste jag vara världens viljestarkaste person. Det var relativt lätt att sluta röka 20 cigaretter om dagen. Jag har sett andra bli sjuka, deprimerade, sömnlösa, gå upp 30 kg, allt möjligt. Jag tvivlar på att det beror på deras brist på viljestyrka. Vi har alla olika känslighet för den mat vi äter och vad den gör med våra kroppar, och hjärnor.