Erik recenserar: Dietkompassen

Dietkompassen

Förra året hade jag glädjen att läsa ett antal förnämliga – och fint illustrerade dessutom – böcker skrivna inifrån ”low carb-rörelsen”. Martina Johanssons Keto: den kompletta boken om ketogen kost, Benny Ottossons Frisk. Lugn. Utvilad. Stark. Hela livet, Hanna Gillvings Keto-licious och nyligen Ewa Meurks Hälsoingenjören.

Det börjar onekligen bli rätt trångt i den anti-insulina delen av bokhyllan. Häromkvällen, på Ewa Meurks fantastiska releaseparty, träffade jag Annika Bladh, förläggare av många hälsoböcker, bland annat Meurks och Gillvings och min egen Livsnjutardieten. Annika kunde berätta att det inte är helt lätt att sälja alla titlarna. Konkurrensen är smått mördande.

Jag samtalade också med LCHF-magasinets Margareta Lundström. Denna pedagogiska och viktiga trotjänare i hälsotidningsfloran ska ju lägga ner i år. Också det ett tecken i tiden på denna konkurrens. LCHF-konceptet i diverse former, på senare tid allt oftare kallat keto, är ju – gudskelov! – inte längre något alldeles okänt. Vi är numera en brokig och stor skara som var och en utifrån egen vinkling och livserfarenhet och grad av nörderi och kunskap försöker sprida budskapet.

Det dyker också upp titt som tätt i de större tidningarnas hälsobilagor, mer eller mindre adekvat beskrivet. Även på stor-TV ibland. Hösten 2018 sändes Bästa Dieten i SVT, en serie där deltagarna delades in i smågrupper och fick följa var sin kostplan. Veganskt, LCHF, Livsmedelsverkets rekommendationer samt 5:2 (periodisk fasta). Själv minns jag hur jag framför TV:n studsade till när LCHF presenterades som ett högproteinkoncept. Det stämmer ju helt enkelt inte. Dessutom tycktes LCHF-ätarna bli hjärntvättade med att de måste äta ägg. Hela tiden ägg, ägg, ägg… Det luktade kokt ägg genom TV-rutan. De nyrekryterade var inte överförtjusta och sa att de inte tänkte bli LCHF:are på livstid.

Hur serien sammanfattades här på Diet Doctor kan ni läsa här. Ur texten:

LCHF har inte fått någon vidare reklam i en här programserien. Det har inte alls framkommit att LCHF är som ett paraply som spänner över många olika varianter av kosten. Allt från superstrikt keto, till mer liberal och familjeanpassad kost där någon enstaka fruktbit, rotfrukter och baljväxter kan rymmas.

En annan anmärkning. Deltagarna följdes bara i cirka en månad. Seriös utvärdering av dieter kan ju egentligen bara göras efter betydligt längre tid, när TV-kamerorna slocknat. Har man ett entusiasmerande produktions-team i hasorna är det ju så mycket lättare att göra allt rätt än när vardagen kommer. Det här är egentligen ingen kritik, utan bara ett konstaterande. Att följa deltagarna under flera år skulle ju bli fruktansvärt dyrt. (Eller? Med rätt appar och grejer skulle nog hygglig ”compliance” – att dieten faktiskt följs – kunna åstadkommas.)

Nu har Bästa Dieten blivit bok: Dietkompassen (Natur&Kultur), Författare är vetenskapsjournalisten Malin Attefall, som jobbade med serien och i förordet berättar om det enormt stora genomslaget. Engagemanget var påtagligt. ”Kosten är inte vägen till människors magar, utan även till deras hjärtan”, skriver Attefall.

Upplägget är enkelt. De olika dieterna ges en så objektiv beskrivning som möjligt. Vad de består av; vad de inte består av (inte-maten); och på vilken forskningsgrund de vilar. Utifrån denna ”kompass” ska läsaren bättre kunna orientera sig i diet-terrängen. Vad kan tänkas passa just mig? En mycket lovvärd approach. Den lätt halleluja-artade stämning som på gott och ont präglar de böcker som skrivs ”inifrån” en viss diet – exempelvis min egen Livsnjutardieten! – kan ju påverka trovärdigheten en smula…

På det stora hela taget tycker jag att Atterfall gör ett bra jobb. LCHF, exempelvis, beskrivs bättre än i TV-serien. Dock sätter jag ett stort frågetecken för hennes varningar för mättat fett. Skulle bröstmjölk vara skadligt? Skulle vårt egna fettlager vålla sjukdom när vi konsumerar det? Är vi människor inte rimligt anpassade till att äta döda djur? ”De omättade och fleromättade fetterna är i rätt mängd bra för kroppen, men det mättade fettet i till exempel smör har inte några kända positiva effekter enligt det samlade forskningsläget”. Det är en rätt hård smörsågning, givet hur splittrat forskningsläget faktiskt är. Centralt är också vad kalorierna i smöret ersätter? Broccoli? Lightgrädde? Hallonbåtar? Mer om den minst sagt svajiga forskningen om animaliskt fett kan ni läsa här.

Attefall menar också att LCHF kan vara dyrt, ge stora klimatavtryck och vara socialt besvärligt. Yada, yada, yada… Innebär verkligen LCHF med automatik stort intag av kalorier från djur? Nix. Det går rentav att äta vegansk low-carb. Att peta bort potatisen när man är på middag och bara äta köttet, salladen och såsen, är det särskilt svårt? Nix. Gröper det stora hål i hushållsbudgeten att plocka på sig en och annan fläskkarré och flaska olivolja istället för sötlimpa och makaroner? Nja, endast marginellt, väl? Och om man sedan håller nere sin egen och samhällets medicinkostnad genom att exempelvis reversera typ 2-diabetes, ja, då har vi ju gått med stor vinst!

Men nu är det färdiggnällt. Attefall har verkligen bemödat sig om att beskriva de olika dieterna rättvist. Hon för också intressanta resonemang om bland annat evolutionen. Inte minst vi LCHF:are talar ju gärna om hur väl vår kostregim samspelar med hur människans hormonella system utvecklats i samspel med omgivande livsmiljö. Men ibland tenderar vi att glömma att kunskapsluckorna kring hur ”ursprungsmänniskan” levde är rätt stora. Vidare kan Attefall visa att människan ätit väldigt olika eftersom livsbetingelserna varit så varierande, och att vi tycks ha kunnat skifta kost ganska snabbt när så varit nödvändigt, både genom mutationer som snabbt slår igenom och selektiv förökning.

Hon påpekar också att evolutionen sannerligen inte skapat ett perfekt samspel mellan maten och kroppen: ”Adaptionen, processen då organismer blir bättre anpassade till sin omgivning, gör oss inte perfekta – bara tullräckligt bra för att leva vidare som art. Man kan äta heltokigt och ändå föra sina gener vidare till kommande generationer.”

I ett kapitel får vi också träffa de rhesusapor som legat till grund för mycket av forskningen kring åldrande. Kan åldrandet bromsas genom exempelvis kalorirestriktion? I ett annat möter vi människor som gått ner mycket och hållit vikten. Generellt tränar de mycket och går hungriga nästan varje dag. Men bland dessa svältande hjältar tycks LCHF:arna lysa med sin frånvaro. Det konceptet skulle hjälpa dem, är min övertygelse!

Attefall drivs av smittande nyfikenhet och skriver bra och pedagogiskt. Till sist vill jag citera några rader ur förordet, vilka jag uppfattar som en välbehövlig känga mot dem som avfärdar diettänkande och bara tänker kalorier in, kalorier ut:

Vi borde prata mer om dieter, mat och kroppen. Faktum är att kosten är den enskilda faktor som kan påverka hälsan och livslängden mest av alla val vi gör i vardagen – dieter är viktiga, inte alls trams.

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Att fasta
  • Kroppens könsdiskriminering, del 2
  • Kroppens könsdiskriminering, del 1

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius

En kommentar

  1. Robert
    Strålande!

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg