Tidskonfetti

Time concept, bunch of watches 3d render

Jag sprang på ett nytt ord häromdagen, under en långpromenad på landet med en amerikansk podcast i öronen. Time confetti. På svenska skulle det bli: tidskonfetti.

Ett roligt ord som landade med viss kraft i mig, för det ringade in en känsla jag ofta haft i dessa corona-tider. En – vågar jag säga det? – behaglig känsla. Med tanke på allt lidande och all död i spåren av corona, känns det ju nästan oanständigt att prata om positiva effekter. Men de finns, åtminstone för somliga av oss.

Jag ska strax förklara ordet tidskonfetti, men först en tillbakablick till april/maj för två år sedan, då jag hade samma sköna känsla i själ och kropp som nu. Jag tänker på inspelningen av Biggest Loser under fem vackra veckor på Ekolsunds slott. En känsla av att tiden var min vän, att saker fick ta den tid som var lämplig. Att jag så att säga ägde min tid.

Tid att vandra i naturen, föra långa samtal, läsa böcker, laga god och bra mat (okay, vi tävlingsinriktade tjockisar åt ju inte så mycket direkt…), träna, lyssna på musik. Det var aldrig bråttom. Förutom lustfyllt bråttom, under vissa tävlingsmoment.

Vilket förstås berodde på att vi dels var urloggade från ordinarie jobbliv, dels var så avskärmade. Inget internet. Fråntagna våra mobiler. Och så slapp vi de gängse vardagsplikterna i egna hemmet, vi bodde ju borta.

Efter någon vecka på Tjockis-Slottet upptäckte jag ett lugn i själ och kropp jag inte känt på jag vet inte hur länge. Harmonisk andning. Friska vindar. Långa sjok av egen, obruten tid. Skillnaden mot mitt ”normala liv” var så påtaglig. I det livet for jag ju alldeles för ofta omkring med andan i halsen och dåligt samvete över ännu inte uppfyllda plikter, såväl sociala som professionella. Kände stress, helt enkelt. Av den dåliga sorten. Prestationsstress inför en utmaning kan ju vara hur härlig som helst. Men den där gnagande vardagsstressen – den kan jag vara utan!

Min corona-tillvaro påminner alltså om livet på Tjockis-Slottet, om än i mindre extrem form. Det kommer klart färre mejl och sms att besvara. Jag behöver inte gå på onödiga möten. Och eftersom det sociala livet är kraftigt nedskuret, går det inte att lova bort sig till för mycket umgänge. (Jag är tacksamt medveten om att jag har turen att kunna fortsätta jobba, eftersom jag till skillnad från många andra inte är bunden till den typ av arbetsplats som stängts ner.).

Ordet ”tidskonfetti“ är myntat av den prisbelönta Washington Post-journalisten Brigid Schulte. Hon lanserade det i sin rika bok Overwhelmed: Work, Love, And Play When No One Has The Time (Barnes and Noble; 2014). Det syftar på hur sönderhackad tiden är för så många människor i den moderna världen.

I stället för de “långa sjok av egen, obruten tid” jag njutningsfyllt skrev om ovan – som att under timmar vara helhjärtat inne i en bra bok eller spännande maträtt – så ska det kollas mejl och skrikas på barn att inte glömma skolväskan och tömmas diskmaskin och med spattigt trummande fingrar väntas på att kaffet är klart. Och just det, ett grattis-sms till tant Agda måste skickas, och nyhetssajten uppdateras, och köksbordet torkas rent från smulor och adekvat klädval inför det viktiga jobbmötet göras. Och frissan måste bokas av och yogapasset bokas på, för Herregud vad jag är stressad! Och dagen har knappt börjat!

Småsaker alltihop. Tar bara sekunder, max ett par minuter. Men de innebär start- och stoppsträcka och mental energiåtgång. Med följd att tiden alltså hackas till konfetti. Vilket i princip omöjligggör djupare läsning och meningsfulla samtal. Och tankarna tillåts inte vandra fritt, de snöps ju hela tiden.

Inte minst det fria tankevandrandet är viktigt, både utifrån att stressa ner – och att vara kreativ. Det är inte på schemalagda jobbmöten de bästa idéerna kommer, det är, exempelvis, i duschen eller på skogspromenaden eller när man lyssnar på musik.

Men det moderna livet är stressande och krävande, kanske någon invänder. Tiden blir obönhörligen en bristvara för den som vill satsa på jobbet och hinna med familj och vänner och träning och kul fritid. Biggest Loser och corona är undantagstillstånd.

Ja då. I viss mån. Men det fina med begreppet tidskonfetti är att det synliggör priset av att strukturera tiden dåligt. Något som blev en viktig insikt för Schulte var när hon träffade en sociolog inriktad på tidsstudier. Han kunde visa att den moderna yrkesarbetande kvinnan faktiskt hade mer fritid än sin mormor (bland annat på grund av hushållsmaskiner). 30 timmars fritid per vecka i genomsnitt. Och det är ju inte så pjåkigt.

Med fritid menas här inte specifika ”fritidsaktiviteter” utan snarare fri tid. Alltså tid inte tagen i anspråk av plikter eller sömn. Tidsstudiemannen räknade även in korta snuttar fri tid. Som när du kokar morgonkaffet och väntar på att det blir klart.

30 timmar! Schulte trodde inte för ett ögonblick på detta. Så stressad som hon kände sig, måste den fria tiden vara mycket mindre. Men nej, hon förde tidsdagbok, och fick ihop nästan 30 timmar även hon. Varför kände hon sig då så stressad? Jo, för att alla de där timmarna var så sönderhackade.

Anta att du har två timmar över, men under dessa timmar är inne på sociala medier några gånger, skickar jobb-sms, skriver en inköpslista, kastar ner några anteckningar till ett jobb-pm samt ringer två korta jobbsamtal. Total tidsåtgång, säg 20 minuter. Då har du ju ändå 1 timme och 40 minutes fri tid kvar av de där två timmarna. Men det känns garanterat inte så! Du känner dig stressad nästan hela tiden, för du gör konfetti av tiden.

Eller säg att du går ut i parken med ditt barn och inte kan låta bli att scrolla jobbmejl och känna dig stressad över ditten och datten som måste göras. Schulte talar här om ”smittad tid”. Istället för att njuta av samvaron och den friska luften bjuds stressen in, ganska mycket i onödan. För de där jobbmejlen kunde garanterat vänta.

Så vad göra för att känna sig mindre stressad? Ja, självklart kan det finnas aktiviteter som ska tas bort ur livet. Kanske är vissa saker vi nu avstår på grund av corona – vissa möten, vissa fritidsaktiviteter – faktiskt umbärliga. Tar vi bort dem permanent har vi frigjort tid.

Men med begreppet tidskonfetti i bakhuvudet behöver vi inte bara ge akt på mängden plikt-tid, vi kan använda tiden smartare också. Här några uppslag:

  • Kolla mailen bara två gånger om dagen – men gör det då ordentligt och svara på alla du måste svara på.
  • Låt några smulor vara kvar på köksbordet ibland och låt tankarna vandra fritt när kaffemaskinen puttrar.
  • Lägg undan telefonen, så att bokläsningen inte ”smittas” av aviseringar och frestande uppdateringar.
  • Boka träff med din vän när ni båda har gott om prat-tid, inte när samtalet på grund av stress varken blir hackat eller malet.
  • Ta en rejäl promenad djupt in i skogen, istället för två pliktskyldiga powerwalks bara för att det står så i schemat.

Om corona kan synliggöra var vi tappar lust och energi och slösar bort vår dyrbara tid, ja, då har viruset åtminstone fört något gott med sig.

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Att fasta
  • Kroppens könsdiskriminering, del 2
  • Kroppens könsdiskriminering, del 1

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius