En hjärtevärmande berättelse inför julen
i Diabeteskost Jag fick ett mejl…
Mejlet
Hej Andreas!
Jag måste dela med mig av en solskenshistoria. Den första maj började jag äta LCHF kost och har sen dess gått ner 10 kg (har 14 kg kvar). Jag har dock fått massa andra hälsovinster såsom bättre tandhygien, smaklökar och för inte glömma förhållandet till maten. Jag känner mig tillfredsställd.
Fast det är inte jag som är solskenshistorian, det är en äldre man som jag lärde känna på senare år pga. vårat hundintresse. Han berättade för mig i våras att han hade fått diabetes. Självklart var jag helt övertygad redan då om LCHF så jag rekommenderade honom att prova och satt och skrev massa om hur han kan göra.
Nu, exakt idag, meddelar han mig att han har gått ner 21 kg, behöver inte ta insulin eller annan medicin och har halverat sina blodtryckstabletter! Hur kan det här vara möjligt? Jag bad honom skriva till dig om han vill, eftersom du är en av de som jobbar för förändra kostråden i Sverige.
Jag är så glad för hans skull att jag nästan blir tårögd. Alla förtjänar att leva ett friskt liv!
God Jul på dig bästa kostdoktor!
Mitt svar
Hej Rebecka!
Det är inte bara möjligt, det är vanligt. Men förstås är det lika roligt ändå varje gång.
Kan jag lägga ut meddelandet ovan på bloggen? Det är en upplyftande historia i juletider och kan säkert inspirera andra.
Förslagsvis kallar jag dig bara ”Rebecka” så inte mannen kan identifieras utan att vilja det.
God Jul
Andreas
Andra mejlet
Hej Andreas!
Jag förstår att det inte är ovanligt för dig, men för mig var det här nästan en uppenbarelse. Själv har jag varit övertygad hela tiden, för jag mår så himla bra av kosten. Men att motivera någon annan att prova och se den lyckas, gör mig så obeskrivligt glad! Han är så tacksam den här mannen också och han förtjänar allt gott.
Han sa att diabetessköterskan var sur när han gick emot kostcirkeln och skulle få hjärtinfarkt till följd av förhöjt kolesterol… Så hon krävde regelbundna kontroller men som du kan gissa blev värdena bara bättre och bättre.
Du får gärna lägga ut det på din blogg.
God Jul igen!
Ser fram emot att läsa din bok också. Tänk om alla läkare hade sån passion som du verkar ha. Det värmer in i hjärteroten!
Mvh Rebecka
Frågan är
Känner du någon som mannen i historien?
Några tidigare historier
Norsk partiledare äter lågkolhydratkost
Allt sånt här länder ju även till eftertanke för sjukvårdens personal, vilket dom förstås tar till sig.......
I SBU rapporten från i våras betonades att kostråden vid diabetes skulle individualiseras och lågkolhydratkost är ok. SBU gjorde också en praxisundersökning som visade: ”Råd om lågkolhydratkost ges åtminstone ibland av 25 procent av läkarna, 18 procent av sjuksköterskorna men inte av någon av de svarande dietisterna.”
Han vart mer och mer stillasittande och gick upp i vikt.
Han fick rådet att försöka motionera, eftersom han behövde gå ner i vikt.
Det orkade han ju givetvis inte, pga av hjärtat.
Jag var till honom i somras och tipsade att han skulle läsa på kostdoktorn.se.
(Han är omkr 80 år).
Han började direkt följa råden så gott det gick och några veckor senare hade han sänkt insulinet med 1/3 del.
Han köpte också boken "Diabetes - Nej Tack !"
Han är mycket piggare nu och har börjat köra bil igen.
Igår berättade han att han gått ner 9 kilo.
Dessutom är ju de som levt LCHF-livet ett tag levande bevis om kostens fördelar. Så, det finns nog en drös av ”barmhärtiga samariter ” där ute som borde berätta om sina gärningar för folkets bästa och läkemedelsindustrins sämsta. Personligen har jag lyckats (med hjälp av kostomläggning) få en kollega att sluta med statiner och som litauer med litauisk lön så innebar det även en stor ekonomisk lättnad som bonus till hans hälsoförbättringar. Vore kul att få läsa om fler ”fall” som Rebeckas och fått dessa samanställda i någon form.
"Operation är enda möjligheten för feta ungdomar"
http://svtdebatt.se/2010/12/operation-ar-enda-mojligheten-for-feta-un...
I Annika Dahlqvists blogg - högermarginal nr.2 finns människors samlade berättelser om förbättringar efter LCHF.
Mer än 120 olika fall är samlade där.
Herrejesus.
>> Ej att rekommendera bantning vid startvikt på 24 kg...
"och har halverat sina blodtryckstabletter!"
>> Blir de lättare att svälja då, eller...?
Det var ett jättetrevligt brev att läsa. Hoppas också du ursäktar att jag inte kan låta bli lite ironi när chansen ges, Rebecka ;)
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2010/12/13/hdl-kopplas-till-skydd...
Helge
Vid utskrivningen fick hon rådet av läkaren att vara försiktig med potatis, ris, pasta o frukt eftersom det innehåller mycket kolhydrater! Trodde knappt mina öron när jag hörde detta!! Den läkaren gav bra råd!
Äter själv LCHF sedan januari 2010.
Berith
Se där, det händer saker.
Nej det är normalt icke-fastande, särskilt vid infektion och stress som kan höja blodsockret.
Besök http://www.davidwolfe.com och se själv.
Hälsn
Caroline Nielsen
http://www.eftse.dinstudio.se
Eller så kan du beöka min. Jag har oxå en del intressanta vinklar på ditt problem.
http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/5756/-Sockerdiet-di...
skaffa ett liv och sluta spamma på kostdoktorn
Och här blev det faktiskt "eller...helt underbart" eftersom jag - som i många år på fullt allvar hävdat att jag var BEROENDE (och då menar jag det verkligen) av pasta (kunde äta det både till lunch och middag) - plötsligt aldrig är sugen på pasta. När jag tänker efter är det egentligen inte pastan i sig som är god, utan såsen...och den kan jag fortsätta äta, vare sig den är gjord på köttfärs med lök och tomat och chili eller roquefortsås med grädde och valnötter...
Tillbaka till diskussionen med min mamma. Hon och min pappa var nyligen på en kryssning som utgick från USA och 8 av 10 ombord var inte bara tjocka utan abnormt feta (amerikaner). Det var så illa att vissa av dem inte kunde sitta i vanliga stolar och måste köras i rullstol till olika aktiviteter ombord. Min mamma sa något om deras enorma portioner - inte en utan två eller tre hamburgare dränkta i ketchup och ett berg av pommes frites till, plus en XL Coca Cola. Ändå sa min mamma: "Ja, det är ju inte konstigt att de blir så tjocka när de äter så mycket fett". Då sa jag: "Men var finns fettet egentligen? Inte i hamburgerbrödet, inte i ketchupen, inte i pommes friten (ok, den är fet OCH stärkelserik) och definitivt inte i läsken...det är m a o kolhydraterna de blir tjocka av". Men min mamma stängde bara av och vägrade lyssna - själv säger hon att hon aldrig skulle "överleva" dagen utan sin macka till morgonkaffet. När jag hälsar på och gör omelett med smör i stället för att äta bröd till morgonkaffet ser hon orolig ut och påminner mig om att vi har hjärt- och kärlsjukdomar i släkten...men faktum är att jag hellre dör när jag är 60, dvs om 20 år, och får må så här bra, än lever 40 år till som jag gjorde innan - ständigt hungrig, alltid på jakt efter den "perfekta" viktminskningsmetoden som inte fanns, alltid missnöjd med hur jag mådde...nu känner jag ett större inre lugn, jag känner att kroppen jobbar med mig och inte emot mig för första gången på flera år och det kan väl inte vara fel?!?!?!
Nej, en raw food diet är en stark detox diet, kanske bra inledningsvis för att detoxa våra kroppar men i längden håller det inte. Monarch drogar sig med raw chocolate, Boutenkou har problem med vikten, andra med acne/hudutslag, Shazzie verkar konstant drogad eller low on high, svag benstomme etc. Halleluja Acres - medarbetare är sjuka efter flera år på algpulver och mototssafter, gurus som i smyg äter ost, smör och kött..
Men tar du efter hur samer och eskimåer å andra liknande folk etc äter, kan du aldrig bli vilseledd. Se på deras tänder, benstomme, hy & hår. Great, shiny complexions, long after they turn 60, viga, uthålliga, pigga och alerta utstrålningar... :)
Men se på Kulvinskas och Cousens m fl:magra, verkar konstant frysa (bär alltid dubbla kläder), puckerlryggiga, tomma blickar, feminina långsamma rörelser, sitter ofta ned, tandsten i massor, ger ett förvirrat intryck, sluddrar (en vanlig efekt av kosten), de flesta med allvarlig näringsbrist bara ett par år på en råkost. Barn som får svullna magar, fryser, svåra koncentratiossvårigheter, stora huvuden, stora magar, smala armar och ben, korta i växten, ja det går inte att räkna upp allt elände....kolla igen. Kolla hur de agerar, uppför sig, hur de låter när de talar, går och står. Ger de ett starkt, hälsosamt intryck? Eller är de lika starka som en pappersdocka? Hur ser barnens tänder ut efter år av frukter och bär; trångt? Känsliga? Behöver de glasögon?
Jag säger detta många ggr: don't take their word for it - check it out carefully. Se till deras handlingar om de stämmer med verkligheten och sunt förnuft. Kom ihåg Skaldeman: kroppen är vis...Love that guy! :)
Kramiiz and God bless ya all :)
:)
Tänk; trots mina fina fiberintag av veggies och grönt, bullra det i magen, var aldrig tyst eller lugnt men knappa tre dagar på LCHF mdofierad (åt mer råkött) seglade mag-tarmsystemet stilla och lugnt i hamn. I'll never forget it - adventskramar till er alla :)
#13 Förstod inte ironin?
Första månaden åt jag väldigt mycket mot idag, men ändå gick jag ner fort i början. Min aptit försvann dock vid ett tillfälle för sen komma tillbaka. Nu har den kommit igen. Det är ganska jobbigt att magen kurrar fast man inte har någon lust alls att äta. Istället för laga till något tänker jag ibland i en timme på vad jag kan tänkas få i mig...
Sötsuget är för övrigt borta. Jag gillar inte godis längre. Choklad som tidigare var min passion är numera ingenting för mig. Får ta och hitta en ny passion. ;)
Halvfabrikat äter jag inte, knappt skinka heller och korv har jag bara ätit lite den senaste tiden för jag upptäckte nästan helt tillsatsfria ölkorvar samt fick ICA Maxi Stormarknad att ta hem Familjen Olssons E-nr fria korvar med 80 % kötthalt. Äter det dock långt ifrån dagligen. Jag föredrar sidfläsk framför allting och gärna blomkålsmos därtill. :D
Personligen tror jag att mycket av de problem som vi har med diabetikers kostrådgivning hamnar på ett personligt plan från läkarna. Pappa har berättat för sin diabetesläkare att han nu äter en kost med reducerade kolhydrater och läkaren säger att det är inte bra, men värden ser bra ut. Det tycker jag är ganska oproffesionellt. Jag tycker att läkaren i detta fall borde bli intresserad och fråga mer, så hade jag i alla fall fungerat.
En idé vore att alla de som har gått igenom den nästan ändlösa vårdapparaten så småningom orkade proklamera mera för dem att : "se nu!"
Kanske bilda föreningar osv. Vi har ju så mycket att berätta, våra erfarenheter är trots deras ovilja, guld värd.
Men det skall erkännas; släkten är värst! Många ggr undrar man varför de plötsligt blir elaka mot en för att å andra sidan kläcka ur sig:"Jo men jag vet att det fungerar, har t o m prövat GI, men jag vill ha min mackor, halvfabrikat, glass och godis. det finns ju piller eller?" ): Jahugaligen. Men så finns det arbetskamrater som börjar prova, de har kanske diabetes och det FUNGERAR! Då blir man varm, glad, ända in i hjärterötterna. That is true healing :)