Viktkontroll – handlar det om kalorier eller insulin?

24 januari 2016 av i Föreläsningar, Insulin, Kaloriräkning, Om medlemskap, Viktnedgång

Vad spelar störst roll för viktnedgång? Kalorier in och ut, eller är vår kroppsvikt noga reglerad av hormoner, som det fettlagrande hormonet insulin?

Här är min bästa förklaring till hur man kan tänka för att enklast gå ner i vikt.

I den här presentationen från LCHF-konferensen i Kapstaden 2015 går jag igenom varför den andra förklaringen – om hormoner – är mer användbar. Och varför den första – om kalorier – är överförenklad och helt misslyckas med att förklara orsakerna till fetma.

Du kan köpa tillgång till alla föreläsningar från hela konferensen för 49 dollar = 420 kronor från organisatörerna.

Eller så kan du se denna och fler utvalda föreläsningar på våra medlemssidor gratis. Och hos oss är alla engelska föreläsningar dessutom textade på svenska!

Viktkontroll: Avgör kalorier eller insulin?

Medlemskap är gratis att testa en månad tillsammans med fler videokurser, intervjuer, frågor och svar, filmer, med mera. Om du fortsätter som medlem kostar det sen 79:- per månad från andra månaden. Du kan avsluta när du vill med en knapptryckning. Alla inkomster från medlemskap går till att driva Kostdoktorn.se och den engelska systersidan DietDoctor.com och betala rättvisa löner till de sju anställda och alla frilansare.

Prova medlemskap gratis

Fler föreläsningar:

Fler svenska eller svensktextade föreläsningar på medlemssidorna

5 kommentarer

1
Piltson
24 januari 2016 1
Vårt intryck är att kalorier inte kan avgöra någonting så länge man inte klargör vilka näringsämnen som var aktuella. Att aptit och näringsantag är hormonsstyrda är däremot oomtvistligt,. Vår förslöag var följande, här framlagt två gånger nyligen:

"Begreppet kalori är i folkmeningen så belastat att vi föreställt oss att det borde slopas i alla resonemang rörande kostbetingade hälsorisker. Men jag undrar om det inte kunde ha ett visst intresse, förutsatt att man redovisar i vilken form kalorierna anländer till kroppen.
Vi är väl överens om att en fettkalori är mindre ödesdiger än en snabb KH-kalori? OK, men hur mycket mindre ödesdiger?
Någon sådan klassning har vi här inte sett, men om energin i en produkt kunde redovisas i fyra kaloriklasser:
Fettkalorier
Proteinkalorier
Snabba KH-kalorier och
Långsamma KH-kalorier
med den relativa “skadegraden“ markerad för varje klass, så kunde man skapa ett instrument som verkligen kunde användas som ledtråd rörande matens fettbildande effekt, kanske i form av en koefficient som sammanfattar de fyra skadegraderna.
För detta behövs mätning och jämförelse av skadegraderna. Nåt sådant har vi aldrig hört talas om.
Kan man tänka sig forskning om detta? Hur kunde den isåfall läggas upp?

Änn har ingen vare sig avvisat eller goidtagit det.
2
Zepp
24 januari 2016 1
Kalorier är avgörande för vikten, men hormonerna är avgörande för hur kroppen fungerar!

Såå.. beroende utav livstil och kost så påverkar livstilen och kosten hur hormonerna skall reglera både aptit och vikt!

Lätt som en plätt.. är man frisk och normalviktig ät vad du vill, det reglerar sig oftast själv via aptitregleringen.

Är man överviktig är det viktigare att reglera hormonerna som styr aptiten.. och därmed kalorierna.
3
Per Boussard
26 januari 2016 1
Jag har sett det förut, och här är det igen, det där med att man kallar insulin för "det fettlagrande hormonet". Jag känner till att insulin kan förhindra att triglycerider i fettcellerna görs tillgängliga för förbränning (genom sin hämmande inverkan på hormonkänsligt lipas - HSL), så icke-låga insulinnivåer är på det sättet ett hinder för att bränna fett, men styr eller möjliggör det verkligen inlagring av fett? Det enda jag har sett om inlagring av fett är att dietärt fett bryts ner i tarmen, tvålas till med galla, packas om till miceller som transporteras i blodet. Dessa (micellerna) verkar kunna lämna fettet till fetcellerna utan inblandning av insulin; jag har åtminstone inte sett att det skulle finnas någon sådan insulinreglerad införselmekanism på plats. Så, kan man verkligen säga att insulin är ett "fettlagrande hormon"? Det kanske håller i lagren och vaktar så de inte töms, men jag kan inte se att det är ansvarigt för att de fylls på.

Är beskrivningen en medveten förenkling av pedagogiskt slag?

Det som gör det extra svårt är att man ofta ser den där gamla och vad jag förstår numer vederlagda (http://bja.oxfordjournals.org/content/85/1/69.full.pdf+html) "sanningen" om att insulin behövs för att släppa in saker i cellerna. Den lär ha sin rot i provrörsexperiment på muskelceller från labmöss där man såg att insulin aktiverar fler glukostransportörer i cellmembranet, men den effekten har visats vara fysiologiskt ointressant hos människa i experiment med isotopmärkt glukos (samma länk som ovan). Det finns två problem med den här bilden av att "insulin behövs för att släppa in glukos i cellerna" 1) Den är så ofta upprepad att det är nästan omöjligt att säga emot -- det spelar ingen roll om det inte är sant 2) Den säger absolut ingenting om hur fett transporteras in i fettceller, men den etablerade sanningen har blivit att "insulin släpper in saker i cellerna -- alltså är det ett hormon man blir fet av".

Jag är bara en (glad) amatör på området (som om det inte var uppenbart), så rätta mig gärna om jag har fel -- jag blir faktiskt som gladast när något visar att jag har fel, för det är sånt som gör det värt att gå upp på morgonen, varje dag man lär sig något är en bra dag.

Om man släpper modellen att insulin är fettinlagrande så blir det dessutom lite tydligare varför LCHF + periodisk fasta behövs för att gå ner i vikt. Om det cirkulerar mycket fettsyror och mono- och diglycerider i blodet från dietära källor, så är det inte uppenbart att fettvävnaden har ett nettoflöde i viktminskande riktning oavsett hur låga insulinhalter man har -- det är bara när man är "långt efter måltid" som man tömmer fettdepåerna.

Som sagt, jag har gärna fel, men jag vill då se någon mekanism för fettinlagring som 1) är signifikant och 2) där insulin bidrar till den processen.

Om det inte finns en sådan process så tycker jag att man ska sluta kalla insulin ett "fettinlagrande hormon" eftersom det är en ... ja, vad kallar man sånt som inte är sant?

;)

//P
4
Henrik
26 januari 2016
Per Boussard

Här är en länk där David Ludwig bemöter en som missförstått det mesta:

https://medium.com/@davidludwigmd/ludwig-responds-to-whole-health-sou...
5
Torleif Ögren
28 januari 2016
För mig är det ointressant att veta varför den gröna nedåtgående pilen fungerar. Efter över två och ett halvt år med lågkolhydratkost, fysisk aktivitet och på slutet periodisk fasta vet jag att det fungerar. Vikten har minskat från 79 kg till 66 kg. Men viktminskningen kom som bonus för när jag började ville jag komma till rätta med min diabetes typ 2. Jag behöver numera ingen medicin för att hålla blodsockret på rätt nivå och har dessutom kunnat ta bort medicinering mot för högt blodfett och för högt blodtryck. Det jag tycker är viktigt att påpeka är att den gröna pilen gäller varje dag och att det är fråga om "doseringen". D.v.s. så lite kolhydrater som möjligt och så mycken fysisk aktivitet som möjligt.
Lycka till!

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg