Viktkontroll – handlar det om kalorier eller insulin?
i Föreläsningar, Insulin, Kaloriräkning, Om medlemskap, Viktnedgång 
Här är min bästa förklaring till hur man kan tänka för att enklast gå ner i vikt.
I den här presentationen från LCHF-konferensen i Kapstaden 2015 går jag igenom varför den andra förklaringen – om hormoner – är mer användbar. Och varför den första – om kalorier – är överförenklad och helt misslyckas med att förklara orsakerna till fetma.
Du kan köpa tillgång till alla föreläsningar från hela konferensen för 49 dollar = 420 kronor från organisatörerna.
Eller så kan du se denna och fler utvalda föreläsningar på våra medlemssidor gratis. Och hos oss är alla engelska föreläsningar dessutom textade på svenska!
Viktkontroll: Avgör kalorier eller insulin?
Medlemskap är gratis att testa en månad tillsammans med fler videokurser, intervjuer, frågor och svar, filmer, med mera. Om du fortsätter som medlem kostar det sen 79:- per månad från andra månaden. Du kan avsluta när du vill med en knapptryckning. Alla inkomster från medlemskap går till att driva Kostdoktorn.se och den engelska systersidan DietDoctor.com och betala rättvisa löner till de sju anställda och alla frilansare.
Fler svenska eller svensktextade föreläsningar på medlemssidorna
"Begreppet kalori är i folkmeningen så belastat att vi föreställt oss att det borde slopas i alla resonemang rörande kostbetingade hälsorisker. Men jag undrar om det inte kunde ha ett visst intresse, förutsatt att man redovisar i vilken form kalorierna anländer till kroppen.
Vi är väl överens om att en fettkalori är mindre ödesdiger än en snabb KH-kalori? OK, men hur mycket mindre ödesdiger?
Någon sådan klassning har vi här inte sett, men om energin i en produkt kunde redovisas i fyra kaloriklasser:
Fettkalorier
Proteinkalorier
Snabba KH-kalorier och
Långsamma KH-kalorier
med den relativa “skadegraden“ markerad för varje klass, så kunde man skapa ett instrument som verkligen kunde användas som ledtråd rörande matens fettbildande effekt, kanske i form av en koefficient som sammanfattar de fyra skadegraderna.
För detta behövs mätning och jämförelse av skadegraderna. Nåt sådant har vi aldrig hört talas om.
Kan man tänka sig forskning om detta? Hur kunde den isåfall läggas upp?
Änn har ingen vare sig avvisat eller goidtagit det.
Såå.. beroende utav livstil och kost så påverkar livstilen och kosten hur hormonerna skall reglera både aptit och vikt!
Lätt som en plätt.. är man frisk och normalviktig ät vad du vill, det reglerar sig oftast själv via aptitregleringen.
Är man överviktig är det viktigare att reglera hormonerna som styr aptiten.. och därmed kalorierna.
Är beskrivningen en medveten förenkling av pedagogiskt slag?
Det som gör det extra svårt är att man ofta ser den där gamla och vad jag förstår numer vederlagda (http://bja.oxfordjournals.org/content/85/1/69.full.pdf+html) "sanningen" om att insulin behövs för att släppa in saker i cellerna. Den lär ha sin rot i provrörsexperiment på muskelceller från labmöss där man såg att insulin aktiverar fler glukostransportörer i cellmembranet, men den effekten har visats vara fysiologiskt ointressant hos människa i experiment med isotopmärkt glukos (samma länk som ovan). Det finns två problem med den här bilden av att "insulin behövs för att släppa in glukos i cellerna" 1) Den är så ofta upprepad att det är nästan omöjligt att säga emot -- det spelar ingen roll om det inte är sant 2) Den säger absolut ingenting om hur fett transporteras in i fettceller, men den etablerade sanningen har blivit att "insulin släpper in saker i cellerna -- alltså är det ett hormon man blir fet av".
Jag är bara en (glad) amatör på området (som om det inte var uppenbart), så rätta mig gärna om jag har fel -- jag blir faktiskt som gladast när något visar att jag har fel, för det är sånt som gör det värt att gå upp på morgonen, varje dag man lär sig något är en bra dag.
Om man släpper modellen att insulin är fettinlagrande så blir det dessutom lite tydligare varför LCHF + periodisk fasta behövs för att gå ner i vikt. Om det cirkulerar mycket fettsyror och mono- och diglycerider i blodet från dietära källor, så är det inte uppenbart att fettvävnaden har ett nettoflöde i viktminskande riktning oavsett hur låga insulinhalter man har -- det är bara när man är "långt efter måltid" som man tömmer fettdepåerna.
Som sagt, jag har gärna fel, men jag vill då se någon mekanism för fettinlagring som 1) är signifikant och 2) där insulin bidrar till den processen.
Om det inte finns en sådan process så tycker jag att man ska sluta kalla insulin ett "fettinlagrande hormon" eftersom det är en ... ja, vad kallar man sånt som inte är sant?
;)
//P
Här är en länk där David Ludwig bemöter en som missförstått det mesta:
https://medium.com/@davidludwigmd/ludwig-responds-to-whole-health-sou...
Lycka till!