Vad ska ett överviktigt barn göra?
Här är Daniela när hon gick i ettan. Hon ser glad ut men verkligheten var en annan. Detta är en historia om viktproblem och ätstörningar som långt senare fick ett lyckligt slut.
Kanske kan historien hjälpa andra barn att nå sitt lyckliga slut långt tidigare?
Här går jag i 1:a klass och i denna åldern började min vikt verkligen att skjuta i höjden. När jag ser denna bilden kommer jag att tänka på att jag alltid var glad utåt och visade aldrig hur dåligt jag mådde av min övervikt. Jag lärde mig snabbt att gömma mig bakom leendet.
Denna bilden kanske kan symbolisera att man ska fånga upp de knubbiga barnen innan det är försent. Hade någon ändrat min kost så hade jag aldrig behövt gå igenom allt jag har fått gå igenom.
Här är hela Danielas historia från sin barndom:
Jag fick förfrågan om jag skulle vilja skriva om hur min barndom var som ett överviktigt barn. Det jag minns starkast var att jag inte fick äta så mycket mat som jag ville för att jag var överviktig medan de andra barnen runt omkring mig fick äta tills de var mätta och lite till…
Varje gång jag var hos skolsköterskan påtalade hon för mig att jag var överviktig, som om att jag inte redan visste det? Men vad ska ett barn göra åt det?! Läs vidare →
Det lyckliga slutet dröjde. Men nu har Daniela Svensson gått ner 50 kilo med LCHF och utan hunger:
Tänk om hon inte hade behövt bli vuxen först och slutligen hitta rätt själv?
Tänk om hennes föräldrar eller sjukvården (!) hade kunnat ge henne fungerande verktyg långt tidigare?
Mer
Över 200 tidigare framgångshistorier
”De bästa 84 dagarna i mitt liv”
Lågkolhydratkost effektivast för viktnedgång, enligt svensk expertutredning!
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
https://lh3.googleusercontent.com/-HwNFs7IybeA/TmrUtfKrlmI/AAAAAAAAGg...
Du har min stora beundran Daniela för att du rest på dig och skapat en annan bild av dig själv!
Skicka nu brevet till Livsmedelsverket. Ta sedan ut dessa "experter" på stán, så de får se med egna ögon hur ungdomarna mår och ser ut i dagens Sverige.
När ska dom fatta att de flesta går upp i vikt av tallriksmodellen, som består av den största delen kolhydrater och den minsta delen kött, fisk och fågel?
Övervikt och fetma kommer oftast i tonåren eller senare i livet hos de flesta människor. Men det är ändå superviktigt att fånga upp varje barn som riskerar att få problem med övervikt/fetma. Problemet idag är att alla råd som barn och föräldrar får är helt fel - de skiljer sig inte ett dugg åt från de råd som Daniela fick när hon var liten. Fortfarande gäller; är mindre - spring mer! Det är förödande råd att ge till barn med problem med övervikt/fetma.
Överviktiga/feta barn och deras föräldrar måste få bra och relevanta råd som hjälper (och inte stjälper). Det går inte att sjukvården sätter käppar i hjulet längre. De måste utvärdera sina råd och ta lärdom av alla fel de har haft. Det måste omvärdera allt de lärt sig och kasta det i soptunnan. Börja på nytt och ta till sig LCHF!
Det bästa vore om Danielas (http://trollmorslchf.webblogg.se/2014/april/overviktiga-barn-2.html) och Mys (http://lchfingenjoren.se/) berättelser från barndomen blev obligatoriska på alla utbildningar för sjukvårdspersonal och dietister.
Gör om - gör rätt!
Ät bra och motionera. Ät vadå?
Något jag märker varje gång jag jobbar där är att många föräldrar säger till sina barn att de inte får läsk för det är för mycket socker, men en mer eller festis det går bra. Vi har även kolsyrat vatten men det är inte många föräldrar som köper det istället. Det känns som att bara för att det inte är kolsyrat så är det bättre.
Min övervikt kom inte förrän i tonåren då min kropp började åka bergochdalbana i puberteten. Gömde godis och kakor och åt det när ingen såg. Skämdes för att ta mer mat i skolan så slutade göra det fast jag ville ha mer. I mina dagböcker kan man redan från tolvårsålder läsa om hur jag ville gå ner i vikt och ångesten jag hade över att jag var så tjock.
Jag ser lite av mig själv i den här historien. Jag var lätt överviktig när jag var 12 år och det var några smala tjejer som fetmobbade mig då. Sedan följde 6 års jojobantning och slutenvård för anorexia... Ord skadar mer än folk tror.
Mitt LCHF-jag väger 56 kg 10 år senare, jag är riktigt slank medan de här tjejerna är feta... Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med min vikt men måste tyvärr också säga att jag är fortfarande rädd för att bli tjock. Att vara tjock är inte kul, jag glömmer aldrig hur det kändes att vara ett "större" barn fastän jag bara var det i något år. Varför är övervikt ett sådant stigma i dessa tider nu när vi lärt oss att övervikt inte nödvändigtvis beror på "brist på karaktär" som man sade förr?
"När ska dom fatta att de flesta går upp i vikt av tallriksmodellen"
Nej. "De flesta" går inte upp i vikt av tallriksmodellen. De flesta går upp i vikt på grund av läsk, chips, godis, alkohol, skräpmat osv. + avsaknad av motion. Inte potatis och ris.
Numera behöver jag aldrig gå hungrig.
Här ska få några tips som inte kommer från en dietist eller läkare:
1) Sluta äta godis, chips, hamburgare, pizza, lådmat osv.
2) Laga alltid din mat själv och ät fisk, kyckling, sallad, böner, linser, osv. Kan du inte laga mat finns det alltid kokböcker.
3) Drick bara vatten till dina måltider.
4) Börja motionera mer än vad du vet att du gör nu. Öka motionsgraden lite varje vecka.
Gör detta i 6 månader och återkom.
Varsågod.
Jag tror att din rekommendation om "fisk, kyckling, sallad, böner, linser" utan komplettering med tex smör, grädde, kokosfett kommer ett ge både blodsockerhöjning och hunger.
Som jag läste det du skrivit här förstod du inte poängen med inlägget, poängen med alla dessa historier om barn som uppmanas gå hungriga för att gå ner i vikt. Dessutom är ditt råd ju ett så onödigt råd eftersom det finns ett alternativ där man både kan gå ned i vikt och bli mätt. Och dessutom bli friskare, som exempelvis Emil som vi läst om här. Och när kroppen mår bättre är det inte ovanligt att man börjar motionera också.
OM de lyckas stå emot det vansinniga sug som många, många, många av oss upplevde när vi, med förgiftade råttors envishet, enträget försökte följa råden.
Jag var hungrig stup i kvarten (4 timmar utan mat och jag var folkilsk och svettig av hunger) och sötsugen h.e.l.a. tiden.
Så hur jag än försökte så KUNDE jag inte följa tallriksmodellen. Idag misstänker jag att det var spannmålen som var min nemesis för jag får inte det där suget av rotsaker.
Utan spannmål, juice och socker är det komplett omöjligt för mig att komma i närheten av 55% kolhyrater om jag inte ska äta så lite att jag småsvälter.
Jag försökte komma underfund med vad som var skillnaden mellan dom. Visst den äldre killen är mer aktiv och den yngre lugnare, men det har han alltid varit och var ändå väldigt smal.
Då la jag märke till att vid matbordet så åt den äldre bara sina proteiner, lämnade potatis, och ris åt sidan, medan den yngste åt bara sitt ris och potatis och sallad...sedan bytade de tallrik med varandra! ;)
Jag som varit inne mycket på hälsokost sedan tonåren, först för att man skulle vara så smal som möjligt, men det ledde bara till jojo vikt och bulimi!:(
Sedan fick jag diagnosen fibromyalgi, ibs och allt annat som fibro för med sig.
Då har jag försökt att med kosten och vitaminer att hitta en lösning på detta, men all hälsokost och tallriksmodellen har inte hjälpt, speciellt magsmärtorna blev bara värre. Gått igenom alla dess prover. Till slut, eftersom läkarna inte visste var det var, diagnos ibs!? :0
Så när jag träffade min man från Medelhavet och det måste finnas kött eller fisk med sallad och grönsaker, så blev jag faktiskt bättre i omgångar. Men itutat som jag var med vegetariskt och hälsokost så åt jag bara lite kött och så fettfritt som möjligt! ;)
Så, när jag nu såg detta scenario med barnen började jag forska och ha öppet sinne för andra möjligheter, för det var ju så uppenbart var felet låg.
Då kom jag över lchf och paleo! :D
Ah, nu förstod jag sammanhanget, med visst motstånd från mitt medvetande.
Så vi har börjat att ta bort all vetemjöl ( han liksom jag är inte glutenallergiker, enligt tester) och äntligen slutade han att ha sådana buksmärtor och svulle i magen.
Så fort han fick så ont i magen att han grät när han satt på toaletten ( jag led med honom, för jag vet hur fruktansvärt ont det gör i magen när det kör runt så där) eller när han grät för att han hade så ont i magen på kvällen, stackars barn, då visade det sig att han fått pasta eller annat med vetemjöl i skolan!
Han har redan gått ner i vikt lite och har inte ont i magen sedan vi har fått lov att prova glutenfritt i skolan ( förutom när han fick pannkakor på kvällen och till matsäcken för utflykten, då kom det igen på kvällen, dumma mamman :(...men fortfarande stora magen!
Det är svårt att springa med en stor mage och orken blir därefter.
I skolan finns ingen lchf/paleo variant, så vi får göra det bästa av vad vi får.
Han vill inte självmant dricka mjölk eller äta smör och jag har slutat truga.
Under sommaren ska vi köra helt lchf/paleo och se om det gör skillnad.
Kan äldre killen vara så fitt, så kan vi! :D
Resan har börjat och vi får se var vi landar. Men jag hoppas att jag kan hjälpa min familj att bli friskare och ha mer energi...framförallt min yngste! :)