Vikten av tacksamhet – del 1

Tacksamhet. Det får bli det ord med vilket jag fångar upp mitt andra år här på Diet Doctor.

I 2019 års sista text landade jag i ordet stress. Om ni undrar varför, så finns förklaringen här: Veckans Hörstadius: Stressbanta!

Men detta onådens år 2020 är det alltså begreppet tacksamhet jag biter tag i mellan tuggorna på den senapsdrypande och svålstinna julskinkan.

Dålig tajming, tänker någon. Varför känna tacksamhet detta skitår, med pandemi och konkurser och kraschade livsplaner och växande framtidsrädsla? Bra fråga. Hoppas jag kan ge några bra svar.

Om vi börjar med mig personligen, så har jag inte mycket att klaga på. Jag och barnen är friska. ”Mina gamla” har klarat sig från corona och mitt yrkesliv har varit tämligen opåverkat. Dessutom känner jag en djup och glädjefylld tacksamhet över att få skriva här! För er!

Faktiskt inbillar jag mig vara ganska begåvad för tacksamhet. Jag har långt till gnäll, nära till uppskattning. Även av småsaker. Mitt glas är halvfullt, inte halvtomt.

Att få leva! Bara det! Men också: Att hänga med döttrarna (när de inte bråkar). Plocka svamp. Njuta av Zlatans återkomst i italienska ligan. Äta ost. Sitta på en rolig middag. Fångas in av en bra bok. Tänka en intelligent tanke. Bärga hö med släktingarna på landet. Äta lite mer ost. Äntligen ha tömt diskmaskinen…

Jag kan ge er en nästan oändlig glädjekatalog. Men jag tror ni fattat galoppen.

Tacksamhet är ett ord som ofta dyker upp i de hälsorelaterade böcker och artiklar jag läser, och i de poddar och föredrag jag lyssnar på.

Första gångerna jag stötte på ordet, tyckte jag det lät lite flummigt. Det jag i första hand är ute efter i mitt läsande och lyssnande, är ju hårda fakta och god vetenskap. Plus lite inspiration. Hur fungerar insulinresistens? Hur ska man tolka sina kolesterolvärden? Hur lagar man en smaskig LCHF-gratäng?

Men tacksamhet? Har det verkligen något med hälsan att göra? Jomenvisst. Åtminstone enligt det växande fältet av tacksamhetsforskning.

Tacksamma människor sover bättre, lider mindre av stress, har lägre blodtryck, blir mer sällan deprimerade. De är vänligare, mer öppna, mindre neurotiska, knyter lättare sociala band, har mindre värk, tar mer hand om sin hälsa.

(Här ett axplock av studier: McCullough med flera, 2002; McCullough, Tsang, & Emmons, 2004; Wood, Maltby, Gillett, Linley, & Joseph, 2008; Wood, Maltby, Stewart, Linley med flera, 2008; NS Fagley, 2012)

Några ord om hur dessa studier görs. Det handlar ju inte om en exakt vetenskap skriven i sten. I princip går det till så att människor via frågeformulär och strukturerade intervjuer bedöms på en ”tacksamhetsskala”. Dessa värden jämförs sedan med beteendemönster och fysiska och psykiska hälsomarkörer.

Självklart bör vi som är skeptiskt lagda ställa frågan: Det är kanske välmåendet som skapar tacksamheten, inte tacksamheten som skapar välmåendet?

Jo visst kan det vara så! Men i en hel del studier försöker man komma runt det problemet. Exempelvis genom att människor aktivt får odla en känsla av tacksamhet. Som att skriva listor över saker att vara tacksamma över. Eller brev till människor de känner tacksamhet mot.

När man sedan jämför med en kontrollgrupp som varken skrivit brev eller listor, kommer de som odlat sin tacksamhet att i uppföljningar uppvisa högre ”välmåendepoäng”. (Här är en sådan studie).

Tacksamhet kan också minska de negativa effekterna av trauma. Posttraumatiskt stressyndrom är enligt en studie från 2006 (publicerad i Behavior Research and Therapy) mindre vanligt hos Vietnamveteraner som uppvisade hög tacksamhet, och liknade resultat kom fram i en studie från 2003 om hur människor hanterade World Trade Center-attackerna (Journal of Personality and Social Psychology).

Vad är då tacksamhet? Går begreppet att precisera?

Robert Emmons – verksam vid University of California, Davis – är psykologiprofessor och av många ansedd som världens ledande forskare kring tacksamhet.

Han menar att tacksamhet har flera komponenter. Dels den intuitivt uppenbara, att man över tid och i olika kulturer uppmuntras/uppfostras visa tacksamhet mot den som hjälper en. Tacksamheten fungerar då som ett socialt smörjmedel.

Person A har jaktlycka, person B kommer hem tomhänt. A ger ett innanlår till B. B säger tack. I en välfungerande gemenskap bekräftar detta tack att B skulle göra samma sak för A, om lyckan var omvänd.

Men tacksamhet är också en livshållning. En lins genom vilken man betraktar tillvaron. Det finns – nästan – alltid saker att vara tacksam över. Sådant som ligger bortom egen kontroll men som livet ger en som gåva.

Goda medmänniskor. Tursamma händelser. Upplevelser av skönhet, njutning, livsförhöjande spänning.

Den som förmår uppskatta detta kommer att leva ett lyckligare liv. Men inte bara lyckligare. Utan även friskare, som det verkar.

När vi hörs på andra sidan nyår, tänkte jag titta lite mer på hur man övar upp sin tacksamhet. (Om det nu skulle behövas…) Tills dess: Gott Slut och Gott Nytt År!

Och tack för att ni läst det här inlägget till sista meningen.

Erik Hörstadius