Starkare och gladare tillsammans

Erik-H-JWW
 
Glädje. Det får bli ledordet för dagens inlägg.

Eller ”Halleluja” eller ”Yippie” eller ”Hurra” eller ”Yes, där satt den!” Bra känns det hur som helst. Jag inte bara sjunger i kapp med vårlärkan, snart flyger jag i kapp och förbi den också.

Nja, flyger är väl en liten överdrift. Så fort går det inte, inte än. Men den relansering av mig själv som långloppssatsande motionslöpare jag skrev om för en vecka sedan är nu försiktigt igång.

Efter ett par uppmjukande pass på 3-4 km, känner jag mig redo att efter lämningen av denna text ge mig ut på en 8kmrunda i eftermiddagssolen. Ett genom åren ibland trilskandes knä som oroat, verkar må relativt bra.

Men den riktigt stora glädjechocken, den fick jag på Cirkus på Djurgården i Stockholm förra helgen. Då gick ju det stora eventet LCHF2019 av stapeln. Och det blev en formidabel succé.

Eftersom jag själv var en av de medverkande, behöver ni ju inte tro mig på mitt ord. Men här på Diet Doctor finns åtminstone föreläsningarna utlagda i videoform, och de talar för sig själva.

Vad man däremot måste ha upplevt själv för att veta något om, var det varma, bubblande och glädjefyllda mingel som ägde rum före, under och efter den kunskapsberikande och inspirerande eftermiddagen.

Kunskap och inspiration. Två nyckelord. För ingen människa är ju en ö. När det bästa i människan släpps fram, kan vi vara nästan oändligt stärkande och produktiva för varandra.

Ta till exempel det svenska herrlandslaget i fotboll, som utan en enda världsklasspelare gick hela vägen till kvartsfinal i VM, efter att i kvalet ha slagit ut bland annat Holland och Italien.

Och – för att nämna en annan prestation vars eko ska ringa i evigheten – ta oss åtta tjockisar som checkade in på Biggest Loser Vip 2018 och hjälpte varandra till en total viktminskning på långt över 100 kilo. Samtidigt som vi – tack vare att flera av oss tog med kunskapen att äta på tvärs mot gängse fettfobisk Biggest Loser-diet – höll energin och humöret på topp. Även om Gunilla Persson förstås röt till ibland! Det behövs ju lite krydda i soppan för att den inte ska bli för jolmig.

Jag blev på ett vackert sätt påmind om gemenskapen på Tjockisslottet redan dagen före själva eventet, när några av arrangörerna och oss medverkande träffades på Cirkus för förberedelser. Plötsligt satt vi runt ett bord och delade med oss av varandras tjockishistorier, plus de strategier vi använder för att undvika dåliga mönster och slippa trilla i gamla fällor.

Om man lidit eller fortfarande lider av övervikt eller annan kroppslig eller själslig problematik, är det så oändligt skönt att kunna prata med andra som känner igen sig. Man växer med varandra.

Att prata med metabolt friska smalisar ger naturligtvis inte lika mycket. De blir i regel snabbt uttråkade. Och ofta har de ju inte så mycket att komma med. I värsta fall häver de ur sig något i stil med ”Ät mindre och rör på dig mer”. Och så får man sitta där och känna sig dum och tjock och missförstådd.

När det var min tur att tala på Cirkus, slog jag därför ett kraftfullt slag för att chansen att lyckas med hälso- och viktresan blir så mycket större om man tar stöd av andra. Det handlar om allt från att blotta psykisk skörhet till nya lästips och handfasta råd: ”Så här gjorde jag, prova det du också.”

Därför var det mycket glädjande att träffa den i Biggest Loser två gånger tävlande Michael Sjögren på Cirkus. Han har gjort viktresan både fram och tillbaka flera gånger, och verkar nu beredd att ge LCHF en chans.

Här är inte platsen att djupdyka i forskningen om vad som ger ett långt och friskt och meningsfullt liv, men jag vill ändå kort nämna något om de så kallade blå zonerna. Alltså platser som Sardinien och Okinawa där många 100-åringar återfinns. En ”framgångsfaktor” tycks vara en djup känsla av gemenskap och mening. Man lever inte bara för sig själv utan också för och med andra. Och tack vare andra, alltså sina medmänniskors ansträngningar, uppfinningar, mod, humor, sång, LCHF-recept eller vad det nu kan vara…

Utifrån det perspektivet tror jag därför starkt på såväl virtuella ”internet communities” som Diet Doctor och events som LCHF2019. Bortom dimensionerna kunskap och inspiration kan vi alltså tala om en kollektiv dimension, där 1 plus 1 plus 1 inte är lika med 3, utan kanske 4 eller 5.

Eller för att stjäla ett motto som använts i Biggest Loser-sammanhang: ”Starkare tillsammans.”

Och här ytterligare några noteringar på glädjekontot från LCHF2019:

  • Kvinnan som under minglet berättade att hennes 79-årige man efter 5 år på LCHF bara blir yngre på sin förundrade doktors tester och till och med tycks reversera grön starr! (Mer forskning om detta anbefalles omedelbums!)
  • Färska forskningsdata redovisade av eventets centralfigur Andreas Eenfeldt om stark evidens för att lågkolhydratkost faktiskt ger en metabol fördel; insulinresistenta tjockisar tycks kunna bränna bortemot 500 kalorier mer per dag om de äter smart.
  • Professor Fredrik Nyströms studie om att man bränner mer kalorier om man äter få och stora mål istället för många och små; passar mitt ätmönster perfekt, frukost- och lunchskippare som jag är.
  • Jonas Coltings intelligenta och inspirerande ”civilsationskritik” mot den eviga samhällspropagandan att vi hela tiden måste äta och dricka för att orka träna, från power bars och sportdryck till frukt och spannmål. Fast ditt eget kroppsfett i själva verket räcker gott och länge!

Jag skulle kunna gå på länge till om hur glad jag kände mig efter LCHF2019, men nu spritter det i kroppen av löpenergi och längtan efter sol. Halleluja och hörs snart igen!

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Att fasta
  • Kroppens könsdiskriminering, del 2
  • Kroppens könsdiskriminering, del 1

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius

Äldre inlägg