Reflektioner efter en fet helg i Säffle

andreassäffle2019_2

På vår väg från Stockholm till LCHF Säffle, genom ett soldränkt och grönskimrande sommar-Sverige, berättar min Diet Doctor-redaktör Annika Rane om en artikel som börjat cirkulera på nätet. I den hävdas – provokativt men tydligen vetenskapsbaserat; själv har jag ännu inte hunnit läsa den – att en carnivorisk, det vill säga köttbaserad, diet är den kosthållning som kostar minst antal djur livet.

Det låter helt bananas, eller hur?

Men tydligen dör en massa djur av jordbruk. Alltså när växter odlas. Typ sorkar som massakreras av skördetröskor. Medan en köttätare, som ju för det mesta äter stora djur som grisar och får och kor och rådjur, inte behöver sätta upp mer än några enstaka djurliv per år på sitt eventuella samvetskonto.

En underbar paradox: att äta djur skyddar alltså djur?! Se där ett vackert exempel på hur konceptet LCHF ställer gamla föreställningar om vår mat på huvudet. Därför blir jag inte förvånad när jag senare får höra, att LCHF Säffle dragit rekordmånga deltagare. LCHF-världen är ju så rik på kunskap och möjligheter, rik på chansen till nya tankar i skallen – och nytändning i livet.

(OBS att jag inte menar att en LCHF:are måste vara köttätare. Men en vanlig kritik mot LCHF är ju att det driver köttkonsumtion; och att lågkolhydratkost alltså skulle vara oetisk. Den artikel Annika nämner antyder att verkligheten är mer komplex än så.)

LCHF Säffle är ett arrangemang av LCHF Värmland med cirka tio år på nacken. Upplägget är att det ges föreläsningar i Medborgarhuset inne i stan på dagtid, och att det grillas och minglas och skålas och pratas på Duse Camping på kvällstid. Duse Camping, belägen en dryg halvmil söder om Säffle, är en enorm men både mysig och naturskön campingplats/stugby vid Vänerns strand.

Ni tror att Vänern är en sjö. Fel! Det är ett hav! Åtminstone upplevde jag det så när jag före torsdagens inledande grillkväll plaskade i böljorna i varm kvällssol efter en löprunda på först naturstig, sedan asfalt. Naturstigen var nämligen lite väl äventyrlig med alla sina rötter och ojämnheter och tusen stenar att snubbla på.

När jag i vintras badade vid Kenyas kust, anade jag Indien i fjärran, bortom horisonten. Under mitt Värnerndopp var det Nordafrikas kurviga kust jag tyckte mig ana långt söderut… Så Vänern måste vara ett hav, erkänn! Eller så hade Annika Rane lagt något starkt i den enkla cocktail vi intog på altanen till den stuga där hon bodde med Pernilla Lantz och två Lenor.

Det här var mitt första LCHF Säffle. Och faktiskt första gången jag överhuvudtaget var i Säffle med omnejd. En förtjusande stad skulle det visa sig, med en älv som rinner rakt igenom, när jag påföljande föreläsningsdag hann med en egen stadspromenad under den långa lunchpausen.

Lunch är ju inte riktigt min grej. Föredrar att då bevilja mig själv egentid!

Säffle rekommenderas såldes varmt som liten stadspärla. Jag frågade arrangör Johan Falk och vår filosofiskt lagde eventminibusschaufför Anders Skogberg om vädret ALLTID är så fint i Säffle som det var de här dagarna. De försäkrade att så var fallet.

saffle

Grillkvällarna är tre, varav den första, alltså på torsdagen, kan ses som uppvärmning inför den intellektuella mangling som sedan ska följa de efterföljande två dagarna. Konstigt nog var partytält uppsatta. Men hör ni, Johan och Anders, varför behövs partytält om vädret alltid är vackert i Säffle?

Den jag pratade allra mest med under inledande grillkväll var LCHF-veteranen Margareta Lundström (Kolhydrater i Fokus; LCHF-magasinet med mera). Hon visade en manick som mätte utandningsketoner.

Vi gjorde ett litet experiment: jag hällde upp ett glas vin, väldigt torrt, hon tömde glaset – och hennes ketonvärde sjönk supersnabbt. Det där med ketos och alkohol är alltså lite lurigt, även om vinet som i detta fall var extremt lågsockrigt.

Under den mest välbesökta grillkvällen vid Duse, den på fredagen mellan de två föreläsningsdagarna, gjordes för övrigt den officiella invigningen när Johan Falk istället för att klippa ett fint band klippte ett baconpaket. Ett illustrativt exempel på den goda och lätt rebelliska stämningen.

För visst är vi något av rebeller, vi LCHF:are? Rebeller mot idiotiska kostråd, vanetänkande och av piller- och livsmedelsindustrin mutade professorer och dietister.

Som alla rebeller behöver vi ibland söka styrka i gruppen. Och det var verkligen ljuvligt att i gamla och nya vänners lag få sitta och verkligen nörda ner sig i prat om ketoner och periodisk fasta och kycklingskinn versus kycklingfilé och matcravings och mer eller mindre radikala recept på allt från grillsåser till broccolihummus. Det är en stark plusfaktor med ett event av den här typen. På hemmaplan, i reguljärt umgänge med familj, kolleger och sockerdrivna kompisar, är förståelsen och nyfikenheten så mycket mindre. Ibland måste man helt enkelt få träffa likasinnade.

Grillkvällarna erbjöd också gripande livsstories: hur människor helt eller delvis fått bukt med svåra problem gällande både kropp och själ med hjälp av LCHF.

Föreläsningarna, då? Jag har ju inte deltagit tidigare år, så jag kan inte jämföra kvaliteten och ”aha-faktorn” bakåt i tiden, men helt klart finns det fortfarande en uppsjö nya vinklingar och forskningsrön på lågkolhydratkost och ”släktingar” som carnivorisk diet och fasta.

Med totalt tio föreläsningar, fem på fredagen och fem lördagen, är textytan här för liten för att famna dem alla. Jag tänkte därför nöja mig med att kort nämna några tankefrön jag fick med mig innan jag och Annika for tillbaka till Stockholm. Vilket vi faktiskt gjorde före sista grillkväll, den på lördagen, för då fanns ingen plats kvar i våra trötta skallar för ny kunskap och nya intryck.

Apropå ovan nämnda ketoner berättade Michel Lundell att det inte är på det vis jag tidigare trott, att blodketoner är den bästa indikatorn på om man är i ketos eller ej. Istället förespråkar han utandningsketoner. Hans föreläsning visade vilket rikt och faktiskt inte helt lättbegripligt område ketoner är. De finns ju också i flera varianter, med olika fysiologiska egenskaper. Som älskare av tillståndet ketos, känner jag att här finns stora kunskapsdjup att loda, nästan lika djupa som havet Vänern.

Anders Skogberg – alltså chaufför av den minibuss som transporterade billösa deltagare mellan camping och ”campus” – berättade tillsammans med sin dotter Kristina om sin familjs överviktsproblematik. Hur säger man till sitt barn att barnet väger för mycket och måste leva mer hälsosamt?

Ämnet for rakt in i hjärtat. En av mina döttrar hade ett antal kilon för mycket under åren runt 10, och det var verkligen inte givet hur det skulle tacklas. Tja, en sak hade varit välgörande, förstås. Att ta henne ur den eviga loopen av sockerknarkande, först på dagis, när alla barns födelsedagar skulle firas med något sött, sedan på vänners – och egna! – extremsötade barnkalas. Toppat med allt bakande barnen höll på de med på eftermiddagarna.

Bör kanske också något rodnande nämna oss föräldrar som alltför ofta köpte kärlek av barnen genom att handla hem kakor och glass och läsk och godis flera gånger i veckan.

sandra_saffle_2019

Och hej på dig, Sandra Owe! Det var en häftig tabell du visade, där man kunde jämföra näringsinnehållet i dels vanligt kött, dels lever, med den näring som finns i grönsaker. Den som tror att carnivorisk diet obönhörligen leder till näringsbrist, får göra sin hemläxa bättre.

Under sommaren, eller möjligen tidig höst, ska jag testa carnivoriskt under minst tio dygn. Kommer jag att bli trött på kött? Återstår att se.

Hur som helst, tack Sandra, Anders, Kristina, Michel och alla andra föreläsare och arrangörer – och inte minst alla härliga och nyfikna deltagare! – för tonvis med kunskap och inspiration!

Vi ses i Säffle 2020.

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Banta med bibehållen kraft
  • Att hantera stress
  • Att fasta

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius

En kommentar

  1. Nisse Hult
    + 150dgr på OMAD och det funkar klockrent

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg