Överviktiga barn: viljan eller sockret?
SVD skriver idag om behandlingen om överviktiga barn. Den missriktade svältidén finns kvar. Men hoppet skymtar – nästan alla exempel handlar om sockerkalorier. De som gör skillnad.
SVD: Viljan väger tungt när ung blir lättare
Kaloritankar från början till slut. Tanken är alltså få barnen att äta mindre än de vill, att stå ut med att vara hungriga. I det fallet håller jag med Annika Dahlqvists tuffa retorik – det är (oavsiktlig) barnmisshandel.
Svält ger ingen långsiktig effekt
Att gå ner av att bara äta mindre och kalorisnålare fungerar nämligen inte ens för vuxna i längden. Då kan man ju räkna ut hur bra ett barn klarar det.
Fast man behöver inte ens tänka ut det själv. Man kan lyssna på professor Claude Marcus, som jobbar med de feta barnen. Hur blir effekten av råd att bara äta mindre kalorier och röra sig mer?
“[Bantning är] ett jättetufft jobb där man måste acceptera att vara hungrig för kunna att gå ner i vikt”
“Totalt sett så lyckas vi kanske i genomsnitt hålla vikten på någorlunda samma nivå. Det finns naturligtvis barn som går ner i vikt men det här är ett bekymmer”…”Det vi gör det har en mycket klar och tydlig effekt men vi klarar inte av att se till att de går ner i vikt utan det är lite mer kan man säga av habilitering dvs att vi hindrar dem att gå upp i vikt. Vi kanske så att minskar deras sjuklighet men vi lyckas inte bota deras fetma.”
Plågsam behandling utan märkbar effekt? Låter lite som barnmisshandel för mig.
Mer här: Fettsnål kost hjälper inte feta barn
Hopp
Artikeln i SVD inger ändå lite hopp. Nästan alla exempel på ”kaloririk” mat (som bör undvikas) visar sig också vara sockerrik. Glass, godis, kakor, fikabröd, juice, läsk osv.
Om man undviker det går det säkert rätt bra. Problemet är att för att det skall fungera i längden måste man få äta sig mätt på annat. Riktig mat. Hunger är nämligen en biologisk verklighet, en av våra starkaste drifter.
Dumhet
Men hunger är tydligen inget man bryr sig om på Rikscentrum Barnfetma, Huddinge:
Det är inte farligt att vara hungrig och snacket om att ”jag har så lågt blodsocker” gäller inte personer utan diabetes. Blodsockervärdet varierar ganska lite hos friska människor.
– Det är snarare en betingad reflex att äta. Vi är vana, helt enkelt, säger [läkaren] Annika Janson.
Friska får inte för lågt blodsocker för kroppen sätter igång diverse skyddsmekanismer mot det. En av följderna är kraftig hunger/sötsug. Det betyder alltså inte att blodsockret är farligt lågt, men kan bero på att kroppen tvingas jobba för att hålla upp det.
Det sista uttalandet nog det dummaste jag hört på ett tag. Härnäst berättar hon kanske att homosexuella också bara behöver välja annorlunda. Sexualdrift är kanske också bara en ”betingad reflex” som man vant sig vid?
Sen kan man sluta dricka och andas när man ändå är på gång.
Mer
Fettsnål kost hjälper inte feta barn, erkänner Claude Marcus.
Handlingsplan mot fetma havererar
Har själv tidigare försökt gå ner i vikt genom ett lågt kalori intag och en hög kalori förbrukning - klarat max 2 veckor i taget- en riktig plåga, med tankar på mat hela tiden..
Har nu ätit enl lchf i åtta månader och kilona har bara smält bort, utan en dag med hunger.
Såklart att kroppen ställt in sig på svält och sedan lagrar minsta fett den kommer över.
Svältdieter funkar inte i längden, så är det bara.
Vi får ingen vettig hjälp, bara oförstående läkare och dietist som helt oinsatta och fördomsfullt menar att vi i familjen dricker läsk och äter kakor och chips "lite mindre av det så ska det nog stoppa överviktsuppgången". Det ska vara tallriksmodeller och fåniga kosttips på små detaljer (typ ta skinka på smörgåsen i stället för ost) till ett barn som går upp i vikt av att bara titta på en kaka.
Alla kakor, chips, saft etc slutade vi med för många år sen. Men läkare lyssnar inte på det verkligen är , och hur svårt vår dotter har det, hon kämpar och kämpar och ALDRIG blir det något resultat på vågen. VI KAN ALLA J-A KOSTRÅD TILL FÖRBANNELSE OCH VAD HAR DET HJÄLPT - inte ett dugg!!! Ursäkta att jag svär, men jag är så otroligt förtvivlad över min dotters situation.
Finns det någon sajt, diskussionsforum etc för oss föräldrar som håller på att bli tokiga av att inte få hjälp?
Nu står vi inför att ägna sommaren åt att prova LCHF-dieten, vi måste ju försöka allt. Men törs förstås inte berätta det för dietisten och läkaren.
Orolig mamma till en MYCKET olycklig dotter
Kan detta va till hjälp?
http://kolhydrater.ifokus.se/
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=kostr%C3%A5d_f%C3%B6...
Då kan din dotter få äta hur mycket hon vill och kommer inte att gå hungrig. På den här sidan och även på Annika D;s och på kolhydrater i fokus kan ni få peppning, stöttning och goda råd hela tiden. Gör det!!! varmt lycka till!!
http://kolhydrater.ifokus.se/Default.aspx?GroupId=63774796-928a-401a-...
http://www.lchf-forum.se/
:)
Hela artikeln gör mig beklämd. Stackars barn. Jag har några kolhydratstinna ungar i min närhet, och det är inte deras fel att de är feta. Men de är de som lider, fysiskt och socialt. Samtidigt påverkar det relationen till föräldrarna som är än mer tjatiga än vanliga föräldrar. "Inte mer nu" och "bara EN kaka sa jag ju" i det oändliga. Misshandel -tveklöst ja.
Jag och min sambo äter enligt LCHF sedan ett par-tre månader tillbaka och det funkar verkligen jättebra. Jag har gått ner 10-11 kilo i vikt och 11 cm i midjemått. Min sambo har gått ner 7 kilo och 7 cm i midjan. Vi mår dessutom förträffligt bra.
Vi fick en liten dotter i januari och nu försöker vi hitta information om vad man kan ge ett litet barn att äta. Barnmat på burk verkar bara vara socker, nästan, så det är inget alternativ. Nu till frågan (äntligen)... Kan små barn äta enligt LCHF, eller är deras behov av kolhydrater annorlunda än vuxna?
Jag är inte utbildad, så ta mitt svar för vad det är. (Jag är intresserad och har en treåring som jag gav "vanlig" barnmat, och en liten i magen som kommer ut i juli.) Om barnet ska ammas fritt, och ammas mycket och upp till 2-5 års ålder, så gissar jag att LCHF funkar bra som komplement. Bröstmjölk innehåller 35-40 energiprocent kolhydrater, och traditionellt har det varit en viktig del av barnens kost i flera år.
Så om ni vill minska på/ sluta med amningen i en mer "normal" tid för vår kultur så skulle jag ändå rekommendera en del kolhydrater. Plus att det blir mindre chock för magen om hon ska börja i barnomsorg någon gång. Rotfrukter, bär, frukt, potatis, ris kanske? Som komplement till kött/fisk/smör/grädde. Jag är tveksam till spannmål, men å andra sidan kanske det finns skäl att introducera lite gluten gradvis medan man fortfarande ammar. Det ska minska risken för intolerans, säger de.
små barn kan såvitt jag vet äta LCHF utan att det är farligt. Men det är knappast nödvändigt heller, särskilt inte om barnet är friskt och normalviktigt.
Att undvika socker och inte vara rädd för naturligt fett räcker nog långt vanligtvis.
Ge gärna barnanpassad riktig mat när det är dags. Och undvik som sagt gärna den sockerstinna industriskräpmaten som kallas barnmat på burk.
Jag är en arbetslös kostrådgivare enligt LCHF, som drömmer om att ordna en "kollovecka" för överviktiga barn och familjer. Vill gärna ha kontakt med familjer som skulle vara intresserade av en sådan vecka. Tänk er en härlig semestervecka där man har roligt samtidigt som man tillsammans ställer om familjens matvanor till mer fett och mindre kolhydrater. Också familjer som lyckats gå ned i vikt med LCHF får gärna höra av sig med tips.
Hälsningar
Johanna A.
Ni når mig via http://www.naturligkost.com
/Johanna
http://www.amazon.com/Real-Food-Mother-Baby-Fertility/dp/1596913940/r...
Jag har sett att den går att köpa i en del svenska internetbutiker, till exempel Adlibris och Bokus. Jag kan också varmt rekommendera boken Nourishing Traditions av Sally Fallon, där kan du också få en del tips.
Jag och vi ska verkligen ge LCHF-dieten en chans. Alla andra vägar känns prövade.
Vi har levt mycket på GI-kost även för min dotter sista halvåret, men jag förstår nu att de tre frukter hon ätit om dan (ibland mer) kan ha varit rena sockerbomben och gjort att hon fortsatt gå upp. Sen har hon fått äta en knytnäve pasta, ris,potatis varje dag- men det har blivit mer på skolan (apropå skolmaten, så är den många dagar nästan endast kolhydrater).
Återigen -tack- jag ska genast kolla de länkar ni hänvisat till.
Mvh Mona
Återkom gärna och berätta hur det går.
Min son fyller tretton år nästa vecka. Jag (vi) har gjort hela er resa! När han var tre år och jag tjatat mig till en träff med läkare pga hans onormalt stora vikt och längd utveckling fick vi av läkare veta att "det är väl inget fel på pojken: Han har ju som en normal sjuåring i både längd och vikt. Han är bara stor för sin ålder". Men han var ju för böveln bara tre år... Som tioåring fick han av läkarna höra att han var på väg in i för tidig pubertet och att han skulle sluta växa på längden tidigare än jämnåriga. Han skulle kanske bli runt 1.70. I dag är han 13 år, och ja, han gick in tidigt i puberteten med allt vad det innebär. Men han är i dag 1.76 lång och fortsätter växa på längden. Han har tagit från magen och lagt på längden. Han äter LCHF som bas, men jag förbjuder inga kolhydrater han vill ha. Eftersom han äter naturliga fetter, och mer av det än tidigare så är han inte heller så sugen på kolhydrater.
Jag tror du gör helt rätt som vänder läkarkåren ryggen! Köp hem lite roliga kokböcker och hitta rätterna som din dotter gillar. Laga dom tillsammans, och om du som jag, jobbar heltid - Se till att hon har goda feta färdiga mellanmål. Kokta kalla ägg, om hon gillar det. Ägg- och baconmuffins är ett hett tips, som grabben gillar. (du hittar receptet på kolhydrater i focus som du redan fått länkar till). Airams ugnspannkaka med rårörda lingon i cremefraiche är tom godare än vanlig pannkaka enligt sonen.
Ge inte upp!!
Det kan även vara så att du får skicka med mat till skolan fast man tycker att kan veganer få specialmat så borde väl även de som äter nyttig mat för att bli frisk kunna få det? Men det är antagligen inte läge just nu att börja bråka om det, lättare då att skicka med mat. Tids nog kommer de andra på skolan att se vilken enorm skillnad den maten gör och då kommer alla andra att vilja äta på samma sätt. :-)
Jag fick henne att gå över till LCHF, HOn kände sig peppad och ville både börja må bättre, ha mindre sötsug och aldrig mer få tillbaka värken.
Men gissa vad...
Hon får inte för sin lärare, och inte för mat-tanterna.
"Alla måste smaka av allt" är reglerna.
Dom får inte hämta proteinmat två gånger, utan att ha ätit upp "potatisen" från gången före, och då måste dom ta av allt igen.
Hon kände att hon inte ville stå och tjafsa med alla (ingen tonåring vill väl sticka ut ??) och dessutom hade hon inga svar, som jag har.
Så det blev inget med det. Hemma försöker hon såklart, men ni vet när man har jättemycket sockerberoende triggas det hela tiden igång, varje sig man "Bara" får lite en gång per dag....
Hur kan skolan få göra så ??
Jag blir så galen att jag blir gråhårig.
ja varför gör de så. Du vet att potatis är billigt förstås?
Vi får väl göra som en del påstår att vi redan gjort och starta en religiös sekt?
Eller var jag elak nu?:)
Resultatet?
Jo, vältrimmad kropp, inte bantad. Inga problem med uppblåsthet längre och hon håller sig mätt mycket längre... Dessutom vittnar de om i skolan att hennes humörsvängningar försvunnit sedan 2 månader tillbaka...
Hon är 12 år och MITT i puberteten....
Hade jag inte varit på och hejdat hennes ständiga småätande (senaste 2 åren) för att sedermera lägga om hennes kost helt och hållet hade hon idag varit överviktig, precis som jag var i hennes ålder.....
Gaah jag blir galen.
Alltså varför får barn inte äta det de vill i skolan?
Varför ska de tvingas äta mat de inte tycker om?
Och detta med att äta upp allt på tallriken...
Visst tanken är god (dumt att slänga mat) men det kan faktiskt leda till övervikt och ätstörningar genom att du fortsätter äta fast du är mätt för att tömma tallriken.
Kolla upp det illa kvickt och finn dig aldrig.
Tills mysteriet är löst så fixa situationen själv tills vidare och bums med att anföra allergi som skäl för rätten att medföra egen mat till skolan.
Och vägra allt argumenterande. Mattanterna verkar rena ohyran.
Eller är beteendet vanligt??
Man får ju ståpäls.
Har själv utsatts för liknande tortyrliknande metoder när jag var 7 år gammal och gick i första klass. På den tiden fanns det matvakter som hade till uppgift att se till att barnen åt upp maten de hade på tallriken. Ett par gånger i månaden serverades en alldeles förfärlig leverpudding. Grå i färgen ca 10 cm hög, utan tillstymmelse till kryddor i och rå i mitten. När man som liten första gluggare kom fram till dessa stora mattanter sa man "Jag vill inte ha!" varpå man fick till svar "Jo, du måste!" och så splatch på tallriken, blodet rann ut från och färgade det grå rödgrått. Det var helt omöjligtatt få ner. Tuggan växte i munnen och när matvakterna såg att man inte fick i sig biten man hade blivit påtvingad, ställde de sig bakom och tvångsmatade en. Formligen tryckte ner det i halsen. Det var det mest kränkande man kunde råka ut för. Inte ett magenzym stimulrades utan man kräktes upp det i rabatten på väg tillbaka, gråtande till klassrummet!
Jag ser rött bara jag tänker på att någon skulle tvinga mina barn att äta något de inte vill!
Hitta en LCHF positiv doktor som kan intyga att hon blir bättre av denna kost, mig veterligen har man alltid rätt att få specialkost av hälsoskäl med ett läkarintyg.
"Mattanterna" rättar sig efter kommunens kostchef om det finns någon (som ansvarar för såväl skolor som äldreboenden och gruppboenden). Kostcheferna är hårt styrda av Livsmedelsverket och av kommunens för det mesta usla ekonomi.
Ibland kan man också undra om det är väldigt svårt att få tag i skolkökspersonal.....
All heder åt den skolkökspersonal och ansvariga som är öppna och har engagemang och lagar näringsriktig och bra mat till våra barn!
Ja, man kan få både ståpäls och känna sig gräsligt vanmäktig!
http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/atstorninga...
Jag växte själv upp med övervikt. och minns med all oönskad tydlighet hur hemskt det var och hur dåligt man mådde! ... att sedan sjukvården skuldbelägger barnen... ja det är rent av vansinnigt!
jag önskar verkligen att jag hade komigt i kontakt med LCHF långt tidigare i livet. är övertygad om att det hade besparat mig mycket onödigt lidande!
slutligen hoppas jag verkligen att ni föräldrar som har överviktiga barn, vågar och orkar fortsätta kämpa! .. ni gör ett jättejobb! våga ställa krav och våga gå emot strömmen! .. jag lovar att era barn kommer tacka er för det i slutändan!
jag tycker din dröm om en Kollovecka låter helt underbar! jag ställer gärna upp och hjälper till som ledare på ett sådant!.. (jag har varigt scoutledare i många år och tycker det är jätteroligt att umgås med barn och unga.)
jag är säker på att fler med mig gärna ställer upp och hjälper till! ,-D
Nu har inte jag överviktiga barn, men funderar ändå på att låta dem äta mer enligt LCHF. Mellanbarnet närmar sig 8, och är hungrig hela tiden. Barnen får Müsli blandat med cornflakes till frukost, några riskex med til fika på skolan. Middag på skolan som vanligt. När de kommer hem får de igen spannmplsprodukter, det kan vara några mackor och digestivekex, och sen grovt bröd till kvälden.
Detta är ju helt "fel" gentemot vårt eget kosthold, men när vi började med LCHF för ett halvår sen ville vi inte chansa på att ge barnen det, vi är ju vana med "vad som är rätt" från vår egen uppväxt, i fall detta nye skulle vara helt fel (vilket vi ju inte tycker för vår egen del...)
Jag tycker nu det är på hög tid att börja innföra i alla fall LCHF-frukost till barnen, särskillt med tanke på mellanbarnet som går hungrig hela dagen. Min mann tycker vi fortfarande skall holda barnen på utsidan.
Vad tycker ni?
Vad skulle jag evt kunna ge barna till frukost? Ägg och knäckebröd med Makrill i tomatsås? Hur mycket mat bör de få till frukost? De är inte vana med fil, då vi kommer från Norge och det inte är vanligt där, och äldstabarnet tycker inte om smör på mackorna.
Vad tror ni?
Jag förstår inte din man riktigt; om han nu tycker det är bra för er, varför vill han inte ge det till barnen? Fruktansvärt att behöva gå hungrig. Om de gillar ägg så är omelett en väldigt bra frukost, eller bara stekta eller kokta ägg med bacon, skinka etc. Om de inte gillar ägg så gör stora lass plättar, pannkakor, våfflor utan mjöl som räcker några dagar. På Kolhydrater i Fokus, http://www.kolhydrater.ifokus.se/ finns recept på detta och många andra tips. Mina barn har varit jätteduktiga på att äta sylt och grädde utan socker. De äter fortfarande lite potatis, ris, frukt, men tar gärna mer av grädde, fet youghurt och smör.
Vad är det för skola där de fikar på dagarna? Istället för riskaka kan de ta med rullar med ost och skinka, men med riktig frukost vill de kanske inte ha något mellan målen.
skräckregemente. Fram för medborgaruppror.
Aldrig i livet skattepengar till barnmisshandel på någon enda nivå.
I morse hörde jag på P1 Vetenskapsradion om en ny stor undersökning som i The Lancet konstaterar en enorm ökning av barndiabetes inte minst i Östeuropa. Vad sägs om den svenska läkarkommentaren?
Hoppas Doc kollar.
Jag fick som 11 åring en enorm viktuppgång. Det var fruktansvärt svårt att gå ner i vikt. Jag åt inget godis,kakor, läsk el dyl. Det var först när de till sist tog ett prov på min sköldkörtel som förklaringen kom. Jag hade underproduktion av sköldkörtelhormon. Det kan vara värt att ta ett sådant prov.
//Magdalena
Skolan var fruktansvärd. Mattanterna tvingade mig att sitta kvar tills jag ätit klart, medan de stod och hetsade mig. Ibland tog det över en timme. Blev det bättre? Nej. Istället fick jag ännu mer ångest av själva ätandet och det gav mig problem långt upp i åldrarna att kunna äta på offentliga platser. Jag kände mig utstirrad så fort jag inte var ensam, fick kväljningar och vissa saker fick mig att spy.
Hela livet har jag levt på socker. På lunchrasterna från fyran och uppåt (när man inte längre fick maten upplagd på tallriken, utan fick ta själv) så åt jag knäckebrödsmackor till lunch och sen gick jag efter skolan och köpte godis eller åt nåt annat sött hemma och sa till föräldrarna att jag ätit mig så mätt i skolan.
Hela mitt liv har jag bara jagat efter socker! När man sedan får höra att sockerberoende inte existerar så blir man ju tokig!
Jag lider med dessa feta barn, för de har förmodligen samma problem, även om de kanske äter riktig mat också. Alla dessa barn i affärerna som skriker och gråter för att de inte får godis eller glass. Jag vet hur de känner sig! Föräldrarna tror att det är trots, men jag ser något annat. Det gör ont ända in i själen.
Problemet är ju dagis och nu skolan, där äter han stora portioner och det är mest kolhydrater, det är mackor med tunt med smör till mellis eller fil och flingor vilket han älskar. Min man menar att eftersom vi inte kan hindra honom från att äta kolhydrater i skolan borde vi gå tillbaks till fettsnålt eftersom mycket fett OCH mycket kolhydrater ju inte är så bra för vikten. Det känns ju helt fel. Men hur ska vi göra? Det är nästan omöjligt att ändra skolans rekommendationer. Ska vi vara striktare hemma och så får han äta kolhydrater till lunch och mellis? Det är också svårt att säga "ta inte så mycket potatis eller pasta, det är inte nyttigt" när man hör att fröknarna säger precis tvärtom. Hur ska vi göra med mjölk tex, är det bra eller dåligt för honom?
Och som regel brukar barn ha en normal aptit, vilket brukar göra att om man äter mer av något äter man mindre av annat.
Barn varierar väldigt mycket och vad han är nu behöver inte betyda att man tvunget måste bli sådan senare.
I en Göteborgsstudie fanna man att de barn som fick i sig mer mjölkfett var smalare än de som inte fick i sig lika mycket.