Feta eller smala förfäder – och smurfar
Under Ancestral Health Symposium blev det, föga förvånande, mycket prat om våra förfäders hälsa.
Mycket av det som diskuterades verkar troligt, som att våra förfäder antagligen var i utmärkt form jämfört med vilken soffpotatis som helst i dag. Men låt oss vara försiktiga med vilka slutsatser som dras. Det är nämligen väldigt lätt att hitta historiska ”bevis” för vad vi vill tro.
Var våra förfäder smala?
Bilden ovan är från föreläsningen av Boyd Eaton, den första på symposiet. Han visade grottmålningar som alla föreställde smala personer. Men bevisar grottmålningar verkligen att våra förfäder var smala?
För ett år sedan var jag på den internationella fetmakonferensen. Där lyssnade jag på George Bray, en av de ledande fetmaforskarna under de senaste tre-fyra decennierna. Han var övertygad om att fetma enbart var en fråga om för mycket kalorier in och för få ut. Hur förklarar man då att fetma är ett nytt problem? Enkelt, man förnekar det.
Enligt Bray har fetma alltid varit ett problem. Det vet han eftersom våra förfäder brukade tillverka statyer av feta kvinnor redan för 30 000 år sedan.
Var våra förfäder feta?
Detta är den berömda statyn Venus från Willendorf. Att tillverka liknande ”Venusfiguriner” var en tradition i Europa under perioden från 35 000 – 10 000 år sedan. Det kan betyda att det verkligen fanns problem med fetma då.
Men det är inte allt.
Var våra förfäder långa?
Det här fick mig att tänka på när jag reste runt i östra Afrika på nittiotalet. Varför? Eftersom de brukade göra trästatyer av väldigt långa människor.
Jag såg inte liknande extremt långa människor på gatorna. Men kanske brukade det finnas ett sådant folk för länge sedan, och man tillverkade fortfarande sådana statyer.
Var våra förfäder korta och blåa?
Å andra sidan bör vi ta med smurfarna i beräkningen. Jag tror inte att något sådant liten blått folkslag har existerat.
Enligt mina efterforskningar är smurfarna istället baserade på den belgiska serietecknaren Pierry Cullifords fantasi.
Beteendemässigt moderna människor
Frågan är: När utvecklade vi människor vår fantasi? När började de måla saker de bara sett inuti sina huvuden?
Människor som ser ut som oss har existerat i 200 000 år. Men människor som betedde sig som oss började dyka upp för ungefär 50 000 år sedan. Det var då vi började tillverka komplicerade föremål och måla. Det var då vår kulturella utveckling tog fart. Startskottet kan ha varit att våra hjärnor och stämband utvecklat förmågan att skapa modernt språk. Då kunde vi dela våra tankar och lära oss av varandra.
Människor har antagligen använt sin kraftfulla fantasi åtminstone lika länge.
Konst är inte verklighet
Det här betyder att vi inte kan se konst som bilder av verkligheten. Konst är inte ett fotografi. Inte nu, och inte för 30 000 år sedan.
Konst är fantasi. Det betyder att målningar eller statyer föreställande smala, feta, korta eller långa människor inte bevisar något.
Moderna jägare och samlare
Så vad vet vi om våra förfäder? Vi vet hur det gick för jägar- och samlarfolk som inte åt mat från jordbruk eller från industriell matproduktion. Sådana folkslag som levde in i moderna tider var nästan helt fria från dagens folksjukdomar som fetma, diabetes, hjärtsjukdom och till och med cancer.
Vad skulle hända om vi kombinerade dagens moderna samhällen med våra förfäders hälsa? Använd din fantasi.
Mer
Carl von Linné om fettdebatten
Ingen karies på stenålderskost?
De västerländska sjukdomarnas ankomst
Tillägg
Vissa hävdar ändå att statyer som Venus från Willendorf bevisar att uttalad fetma var vanligt förekommande på stenåldern. Hur kunde de annars skapa en så ”realistisk” avbildning av kvinnlig fetma, om de aldrig sett feta kvinnor?
Det är förstås möjligt att viss fetma förekommit. Men jag är inte så imponerad av den så kallade realismen hos figuren. Notera mellan benen så ser man en groteskt överdriven vulva. Varför skulle då inte andra kvinnliga delar, bröst och höfter, vara överdrivna? Liknande statyer kan exempelvis ha varit någon form av fruktbarhetsgudinnor, med överdrivna kvinnliga former och attribut.
Det finns även en lång tradition genom historien av fallosfigurer med överdrivet stora penisar. Bevisar kvinnliga Venusfigurer att extrem fetma var vanligt? Då bevisar fallosfigurer att det brukade vara vanligt med penisar på en halv meter eller mer.
Givetvis bara en teori från min sida.
Däremot vet man att de åt naturlig mat och vad de inte åt och det är gott nog.
Vi vet ju inte heller om de egentligen var så friska som vi gärna vill tro, ofta blev de ju inte så gamla som vi och kanske helt enkelt inte hann utveckla vissa sjukdomar.
Under senaste tiden har det i SvD varit en artikelserie om åldrande och hälsa, där man pekar på just det faktum att vi idag har en betydligt högre medellivslängd än för bara 50år sen. Flera av forskarna var övertygade om att personer som är mer än 100år kommer att vara vanligt i en ganska överskådlig framtid. Störsa hotet som de såg det just nu är vår dåliga, sockerrika kosthållning och miljögifter.
Bara för att man åt "nyttigt" måste det ha förekommit avvikelser. Det är ändå intressant att det inte (vad jag vet?) förekommer figurer på överviktiga män? Det ansågs väl också som något fint? Att man var välbärgad nog att äta sig tjock? Jag tror på rena fantasiteorin.
http://www.kostdoktorn.se/at-dig-gravid
Jag såg för ett tag sedan en dokumentär som handlade om ursprungsbefolkningen på en ö i Indiska oceanen. Det som slog mig var hur de äldre männen såg ut. De hade inte ett uns fett. Kroppsligt såg de ut som vältränade tjugoåringar. Jag var helt förbluffad.
Vad åt de då? Ja, knappast bröd, pasta och kakor. Det var främst kött och växter.
Angående venusfigurinerna är det väl rimligt att detta är något slags ideal som sannolikt var otroligt svåruppnåligt på den tiden utan stora tillgånger tll mat.
Något man kan säga om skönhet är att det alltid finns (minst) två konkurrerande skönhetsideal. Den ena är en relativt universell bild av skönhet där nästan alla är, ungefär, överens.
Intressant nog är detta också en sunt och relativt normalt utseende både för män och för kvinnor. Observera också att det inte finns så otroligt många markörer här utan att man kan se rätt så olika ut och ändå vara vacker. Nyckelorden är att man ser frisk och hälsosam ut.
Det alternativa skönhetsidealet (som finns parallellt) varierar från tid till tid och kultur till kultur, men det gemensamma temat är alltid att det är exklusivt och svåruppnåeligt. Det kan vara allt från att bli extremt fet när det är ont om mat, till att vara size zero i dagens USA. Det kan vara att krympa fötter, eller att tatuera hela kroppen. Sådant här går det mode i. Det signalerar status, men det är inte sällan lite kejsarens nya kläder över det: många tycker i tysthet att det är rätt fult.
Poängen är dock att det är lika troligt att man målar av personer som ser ut (eller helt påhittade personer för den delen) enligt ideal 2 (som är ovanligt och svårt) snarare än ideal 1 (som är hur folk faktiskt ser ut).
De flesta motiven med älskande par hade det gemensamt att männen hade enormt stora penisar, 60–100 cm långa och att det låg drivor av pappersservetter runt kärleksparen vilka såg glada och nöjda ut. I bakgrunden kunde det ibland stå en man som såg lite förgrämd ut.
Vad skulle man förstå av detta? Jo, symboliken gick ut på att älskaren var en duktig sådan, ju längre organ desto duktigare älskare och alla pappersservetterna skulle naturligtvis visa på hur många gånger det älskade paret genomfört akten. Den förgrämde mannen var naturligtvis den äkta maken som blir bedragen.
Tillbaka till ämnet. Konst, symbolik och karikatyr är till för att på ett (över)tydligt sätt förmedla vad konstnären vill berätta.
/wiki/Steatopygia )
Det är därför inte orimligt att anta att det på 30 000 års sikt skett stora förändringar i många populationer vad gäller hur fett ansamlas (fettansamling är adaptivt och troligtvis inte ohälsosamt i vårt naturtillstånd, ej att förväxla med metabola syndromet).
Att vi i dagens sammanhang och i de flesta moderna populationer (med undantag för steateopygi, etc. ) ser fetma som ohälsosamt är samtidigt inte märkligt, i de flesta fall är det troligtvis fallet. Men vi ska inte anta att människor för 30 000 år sedan var genetiskt precis som dagens människor. Även om det finns stora likheter med våra förfäder (uppenbarligen), så stannar evolutionen aldrig, vilket kan vara värt att hålla i bakhuvudet.
Kroppsideal har säkert varierat mycket genom tiden och det är klart att om fetma var en markör för välstånd dvs att man inte behövde jobba särskilt mycket kroppsligt och hade gott om "god" och säkert söt mat så säger antagligen inte avbildningar särskilt mycket om vad som var hälsosamt och inte.
"Det är därför inte orimligt att anta att det på 30 000 års sikt skett stora förändringar i många populationer vad gäller hur fett ansamlas"
Det rimliga borde väl i så fall vara att vi som organism strävade mot att ansamla mindre och mindre fett i takt med att tillgången på mat ökade, förutsatt att vi var bättre på att föda oss själva för 5000 år sedan jmft med för 30000 år sedan. Men vår förmåga att lagra överskottsenergi tycks ju knappast ha minskat över tiden, så förmodligen är vi genetiskt väldigt lika våra förfäder också i det avseendet.
Jag såg inte liknande extremt långa människor på gatorna. Men kanske brukade det finnas ett sådant folk för länge sedan, och man tillverkade fortfarande sådana statyer."
De långa smala figurerna började komma i alla fall i Tanzania i mitten av 80-talet.
De kallas UKIMWI, vilket är AIDS.
HIV/AIDS kom till Tanzania 1982 och spreds i en rasande fart.
I början av 80-talet vi kom dit var det annan form på kroppsskulpturerna.
Helena Hesselmark
Frågan är om skönhetsideal hade så stor plats i de riktigt gamla kulturerna.
Som bildpedagog och många, många timmars krokistudier bakom mig är jag dock för egen del säker på att Venus från Willendorfs konstnär hade sett åtminstone en fet kvinna. Har konstnären i detta fall annars gissat sig till vilka kroppsdelar som fettet sätter sig på (höft, mage) så har han träffat förvånansvärt rätt!
För övrig tycker jag diskussionerna i kommentarerna sätter fingret på en viktig sak. Vissa saker som vi tar för givet och självklart behöver inte alls var så självklart. ”Realistisk avbildning” är trots allt en konvention som är färgad av kultur och sammanhang. De stenåldersmänniskor som så ofta nämns här skulle troligen ha svårt att se likheten mellan sin vän en fotografisk avbildning av densamma.
Jag antar att de tog sig fram till fots när de jagade sin föda och inte som dagens människa som sätter sig i bilen och kör så nära ingången till affären som möjligt.
Varför belyser man bara kosten och inte hur stenåldersmänniskorna rörde på sig?
Genetiskt fel leptinbrist ger en sjuklig fetma.
Fetma måste ha funnits förr i tiden men hur vanligt var det?
Hur ser en sådan kvinna ut?
"Jag tror att en tjej som kört "strikt" LCHF nog ligger nära i kroppsform med vad kvinnorna på den tiden hade."
"En modern kvinna rör sig kanske tom mer än vad stenålderskvinnorna gjorde"
Elin;
"Även om stenåldersmänniskor knappast rörde sig i onödan så rörde de sig säkert klart mer än nutidsmänniskor men ofta i lågintensiv takt."
??????????????
Vilka fantastiskt otroliga kunskaper ni besitter! Man blir bara så imponerad! Var ni med på stenåldern?
Oj! En till som var med på den tiden! Fantastiskt!
Jag som till skillnad från Fedtmule inte var med på stenåldern skulle tippa på att alla som var kapabla till det deltog i jakt. Tror det handlade mer om överlevnad på den tiden, och inte så mycket om könsskillnader. Men det är ju bara vad jag tror...
Och vem tog hand om barnen under tiden? Dessutom med tanke på hur dåliga preventinmedlen var förr i tiden så skulle jag även gissa att graviditet var ganska vanligt och att detta hindrade de flesta rent praktiskt från att kunna deltaga en stor del av sitt vuxna liv.
Vi kan ju även titta på mer primitiva stammar som existerar även i våra dagar där deras samhälle ser mer eller mindre ut på detta sätt.
Men du har rätt jag tror inte folk förr fokuserade så mycket på könsroller som att faktiskt överleva, och det var ett kollektivt arbete där alla gjorde sitt.
"Det kan betyda att det verkligen fanns problem med fetma då."
Inte särskilt säkert att dom såg det som ett problem. I vissa kulturer är det fint än idag att ha större kroppshydda än genomsnittet. 🙂
En höggravid eller nyförlöst kvinna, är inte kapabel till jakt. (kan vi ju anta) Men däremot så är inte kollektiv amning eller barnpassning helt otrolig(kollektivt arbete även där) - under den period som jakten varade.
Men jag förstår att du väljer att misstolka vad jag skrev.
Mulliga behandlas som gudinnor, som drömmen om ett liv bortom den seniga kantighet som röjer aldrig fyllda magar. Den som vistats en smula bland tuareger i Mauretanien ser inga mysterier med Venus från Willendorf.
Titta annars på indiansamhällerna. Där får du en ganska bra bild över hur livet förr i tiden kunde se ut.
Men tack och lov att tiderna förändras så jag kan njuta av min pappaledighet tillsammans med barnen. 🙂
För att återgå till diskussionen, även om kroppsideal har ändrats över åren tror jag människan inte är anpassad för att ha ölmage och bilringar. Bara att jämföra med andra djur så inser man att människan, vid naturligt matintag, nog ska vara slank och relativt deffad.
Och till Lars M, detta är ett ANTAGANDE och inget PÅSTÅENDE. Nyckelord är 'nog' och 'tror'.
Jeg leste denne artikkelen i avisen i dag vedrørende en studie som mener det er en sammenheng mellom rødt kjøtt og diabetes:
http://www.vg.no/mat-og-drikke/artikkel.php?artid=10089474
Har du selv lest denne artikkelen/studien. I tilfelle hva mener du om den?
Med vennlig hilsen,
Anne Marie
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13483941.ab
Får? Klart man får. Det handlar väl om hur trovärdigt man vill framställa sig?
Tror? Varför har människan förmåga att lagra energiöverskott i form av fett? För att vårt normaltillstånd är slank och deffad? Möjligen, men rent logiskt haltar den förklaringsmodellen betänkligt!
Nog? Det är sannolikt nyckelordet här från din sida, d.v.s. = vet ej!
Peace brother! 😉
En starkt bidragande orsak till övervikt bland kvinnor tror jag är stress och sömnbrist efter att få barn. En del hävdar att det är naturliga hormoner som ställer till det men jag undrar detta? Stress o sömnbrist är underskattat i förhållande till dålig kost samt brist på motion som orsak till ohälsosam övervikt, tror jag.
Jag tror mycket på att LCHF är bra för just diabetiker som ska få ner blodsockret. Men jag tycker det verkar som att du vill sälja konceptet till alla som vill gå ner i vikt. LCHF- Mirakelkuren- Ät fet mat, gå ner i vikt, bli av med sjukdomar etc. Väldigt mycket svart/vitt-tänkande
Rikta dig bara till de som har diabetes och inte till alla som vill gå ner i vikt. Man kan gå ner i vikt av att äta kolhydrater (glukos, stärkelse).
Människan har i alla tider suttit still på arslet tills omständigheterna tvingat dem att lyfta på häcken. Motsatsen till dagens motionsnarkomaner. Genom att undersöka gamla boplatser så kan man se att förfäderna levde på den mat som vi försöker att efterlikna idag inom LCHF. Hade våra förfäder valt någon annan kostväg före vår moderna vegetariska och kolhydratrika tid så skulle vi inte ha funnits idag.
För 2-3000 år sedan utkristalliserade sig en folkgrupp nere i Frankrike som hade förändrats genetiskt till att tåla mjölkprodukter. Denna lilla folkspillra hade en så stor näringsmässig fördel att de trängde ut övriga Europeer och idag dominerar dessa mjölkdrickares ättlingar hela vår planet fullständigt. Ekonomiskt och intellektuellt.
Så klart du får tänka och tycka vad du vill i din snickarbod.
Du borde kanske inte tänka så mycket i svart och vitt då det färgar
ditt ställningstagande.
Koncept som ska säljas? Mirakelkur?
Tag av skygglapparna och se till faktiska hälsoframgångar som görs på
en naturlig och artriktig kost som LCHF är.
Och till Emil, man måste inte vara diabetiker för att uppleva positiva hälsoeffekter med LCHF. Det är en absurd tanke att en kost som kan föra med sig så mycket positivt ska vara begränsad till diabetiker.
Vad det gäller dagens människors hälsotillstånd, så finns nog svaret delvis i dagens matvanor. Plus arv och miljö förstås. Det är nog lättare att hitta fakta om dagens människors matvanor, än hur matvanorna var för tio tusen år sedan.
Om någon kan bevisa motsatsen så ändrar jag mig naturligtvis!
Jag kan rekommendera den här artikeln, "The Image of Objectivity", av Lorraine Daston och Peter Gallison om hur man historiskt har haft olika åsikter av hur människokroppen på bästa sätt kan avbildas "objektivt":
http://www.jstor.org/pss/2928741
Sedan angående fet kropp som frisk/sjuk så är det inte bara något som ändrats historiskt utan där det även finns stora skillnader mellan kulturer under samma historiska period. I fattiga länder är det fortfarande en symbol för status och frisk (välnärd) kropp. Precis som det en gång var i Sverige. Nu är statussymbolen istället att ha kaka och (inte) äta den. Man skryter över alla goda måltider och bakverk på Facebook men bör visa upp en smal och vältränad kropp. Ju mer man kan kombinera njutning och asketism desto bättre. 😉
Det är väl inte särskilt vettigt att först äta sig sjuk på en felaktigt fördelad kost och först därefter göra en kostomläggning och bli frisk? Det är ju som att börja använda cykelhjälm först efter att man cyklat omkull.
Ibland ligger självklara sanningar i det svartvita, bär hjälm och skydda huvudet, strunta i hjälm och riksera hjärnskakning.
En staty liknar en sjukdom Lipodystrofi, se taubs video 27:40 minuter in
http://video.google.com/videoplay?docid=4362041487661765149
Givetvis uttrycker konst inte alltid hur saker ser ut. Den som tror att paleolitiska människor är feta måste också tro att forntida egyptier ständigt rörde sig i profil. Själv tror jag att figurinerna uttrycker olika aspekter av fruktbarhet.
Angående kosten tror jag att den på många sätt var mycket mer extrem än vad moderna människor föreställer sig. Om vi håller oss till vårt närområde så verkar havet/sjöar varit den huvudsakliga källan till mat (givetvis har man också jagat och hasselnötter är mycket vanliga fynd på boplatser). Tidigare har detta antagande byggt på var boplatserna ligger och benmaterialet. Under senare år har man också kunnat analysera isopsammansättningen och jämföra med djur som man känner till vad de äter. Detta visar ännu tydligare hur beroende människor varit av vatten. Cirka 5000 är gamla skelett från Gotland har samma isotopvärden som isbjörnar, alltså en diet bestående av säl. Lite äldre skelett från inlandet (Baltikum) har samma värden som uttrar, mycket fisk alltså.
Även om det finns olika åsikter om detaljerna känner jag mig ganska säker på kosten inte skulle godkännas av livsmedelsverket. Jag tror inte heller att det är möjligt att utveckla fetma på en säl- och fiskbaserad kost. Själv undviker jag sälarna men äter mycket fisk och lite kolhydrater.
Avhandlingen om isotpanalyser heter: Eriksson, Gunilla (2003). Norm and difference: Stone Age dietary practice in the Baltic region. Diss. (sammanfattning) Stockholm : Univ., 2003. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-10
Carl, spännande information, vi behöver fler kostintresserade arkeologer här! 🙂
Var det inte på Gotland man för ett tag sedan hade hittat ett större antal begravda stenåldersmänniskor i olika åldrar utan några tecken på karies?
Alltså Inte i först hand direkta avbildningar av de samtida människorna.