Carl von Linné om fettdebatten
i Kostförändringen 
En gång i tiden hade Sverige riktigt klarsynta professorer. Carl von Linné var en av dem. Man hamnar inte som staty eller på 100-kronorssedeln för inget. Och Linné insåg skillnaden på att äta kött eller bröd.
Linné om kost:
”Dieten förändrar oändeligen mycket inbyggarena i ett rike. En norrländsk lapp lever endast av kött, fisk och fågel, blir därav liten, mager, lätt, vig. En bonde däremot i Sveriges södra provinser, på Skåne slätt, som äter ärter, mycket bovetegröt, och vars mest föda består ex vegetabilibus farinaceis [av vegetabiliska mjölrätter], bliver stor, grott, styv, stark, sen, tung.”
”Lappen äter intet bröd, lever doch frisk, att han är ett exempel. Jag såg gubbar om 60 åhr i fiellen springa som barn, ja lägga foten på nacken, det jag wist deducerar a defectu panis [av avsaknad av bröd]. Alla som äta mycket bröd hafwa en obstruerad maga.. Lappen som äter inga vegetabilier, utan pure carnivorus [är ren köttätare], vere psces, aestate lac, automne aves, hyeme pisces [om våren fisk, om sommaren mjölk, om hösten fågel, om vintern fisk]: lätt, wig, lång lifvat”
(Ur Caroli Linnæi Diæta naturalis 1733 : Linnés tankar om ett naturenligt levnadssätt / på uppdrag av Kungliga svenska vetenskapsakademien utgiven av Arvid Hj. Uggla 1958 )
Transkriberat av Åke.
Carl von Linné
Carl von Linné (1707-1778 )
Mer
De västerländska sjukdomarnas ankomst Från 0% till 14% diabetiker. Ökad övervikt, högt blodtryck, hjärtsjukdom. Allt på ett par generationer, med västerländsk kost (vitt mjöl och socker).
Ingen karies på stenålderskost?
Föreläsning med Gary Taubes – Har du knappt två timmar över? Vill du lära dig hur ovanstående kan förklaras? Se denna briljanta föreläsning.
De senaste femtio åren kommer nog i framtiden omskrivas som femtio mörka år i "väst"världens kosthistoria. Man kommer att skaka på huvudet åt dumheterna vi ägnade oss åt vad gäller mat.
håller med "fetglad" det blir svårare för våra "kära" proffesorer att bortförklara detta! ,-D
Detta är verkligen användbart i vardagliga disputationer med vänner och bekanta. Att Linné observerade detta är mycket bra, tack!
karl
Dock stämmer hans beskrivning på lappar lika bra överens med människor jag känner som har helt andra kosthållningar. Så jag tror att slutsatsen är lite väl förenklad om man ser till dedär korta textsnuttarna.
Det är trots allt ganska poppis att dra fram någon gammal väl respekterad gubbe och hans åsikter i sånnhär sammanhang. Det finns nämligen alltid nån av dem som representerar ens egna åsikter.
Kanske man skulle skriva "LCHF-förespråkare" på Linnés bild på alla hundralappar som passerar ens plångbok ;)
Jag såg nyligen den där dokumentärserigen om klimatets offer. Handlade om ryska nomader den gången. En snubbe stod där med en nyslaktad ren och berättade att "här finns alla näringsämnen vi behöver. Vi behöver inga päron och bananer för att få i oss vitaminer, allt finns här i". Fast jag undrar jag om inte alla hade en dialysapparat på ryggen och ett lager med artär-stentar i förbanslådan, för hur kunde de äldre vara så hurtiga och fortarande leva utan njursvikt och hjärtinfarkter? Troligtvis ren tur för var och en i byn. Kanske C. Marcus skulle ha ett bra svar på det...
Sedan en annan sak. Jag blir lite bekymrad när Rössner i TV säger att man kan äta hamburgare och pizza ibland. Det är både rätt och fel. Vissa kan göra det. Jag äter själv ett par pizzor om året, men det triggar inget merbegär för mig. Jag är smal, har jämnt blodsocker och tänker rätt lite på mat (jag äter för att leva, inte lever för att äta). Men att ge rådet allmänt i ett bantarsammanhang, är som att säga till en nykter alkoholist att ett par starköl i veckan är ingen fara, eller till en före detta rökare att feströka är okej. Det triggar, om inte främst ett fysiskt slumrande beroende alltid, så ett psykiskt beroende. Översatt till en överviktig person så betyder det att om man stuvar i sig en pizza på fredagen så kommer tankarna en tid mer eller mindre kretsa kring den upplevelsen, och personen kommer få leva med ett slags ångest i onödan.
Blomsterur:
http://home.swipnet.se/fel/main/blomur/blomur.htm
Jahaa, Ahti nämnde Linné och potatis. Härifrån tvättas:
"Potatoës hade ock wuxit tämmeligen wäl här på orten, men jag wet icke, hwarföre tjenstefolket, icke allenast här på orten utan snart sagdt öfwer hela Skåne, så nödigt gå på at äta dem, som jag märkte öfwer hela landet, der de likwäl hwarken förstå Diætetice eller Botanice at pröfwa om deras kraft, utan döma, endast efter lukt och smak. Wi läto hela hopen Swin köras in på gården, och för dem utkastades en ansenlig hop av Potatoës rötter, som i sand uti källaren hela wintern blifwit wäl förwarade, at göra försök om Swinen skulle äta dem, hwartill PAN SUECICUS gifwit mig anledning. Men de stygga Swinen fingo icke af sig at äta en enda, utan upsnokade Bröd och andra mutor, som kastades ibland rötterna; men kunde ändå icke förmås, at tugga en enda rot."
Ur Carl Linnaei Skånska resa 1749 av Carl von Linné (1751)
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/solana/solan/solatub.html
Känner att jag måste klå det där, hehe ;).
Jag är rakt nedstigande släkt med Birger Jarl och den äldre konungaätten av Sverige, vilken i sin tur sträcker sig tillbaks till de danska kungarna ända ned till första århundradet efter kristus. Bräck det du :).
Så när jag tittar i min gamla skolfotokatalog från gymnasiet där Daniel Westling figurerar, så vet jag ju att jag har mer blått blod än han ;).
Jag har läst och inspirerats av LCHF och till viss del försökt köra med den. Det tar ett tag att komma på en bra rutin men det går bättre och bättre. Lyckats bli av med mitt extrema godisberoende. Men det är en sak jag undrar och det är angående ris, couscous och sådant.
Varför ska man undvika sådant?
Kineserna respektive afrikaner har ju ätit sådant sedan urminnes tider. Alla vet ju hur småväxta kineser är och ris är ju så att säga basen.
Någon som har ett klyftigt svar?
Janneman
ett skäl kan vara att det lätt brukar kunna dra igång sockersuget igen hos känsliga. Ett annat att det verkar vara lättare att gå ner i vikt utan stärkelserik mat. Eller kontrollera sitt blodsocker för diabetiker.
Men är man frisk, smal och fysiskt aktiv tål man säkert lite ris och couscous.
"Att luften måste vara mycket hälsosam, ehuru orten ligger vid havet, slutes så därav, att jag såg här ganska få sjukliga personer, som ock därav att såväl män som kvinnor hunno till en hög ålder och ändå voro helkvicka och levande av sig samt, som märkvärdigt är, män av 80, 90, ja mot 100de år, sågo ut som hade de icke varit över 60 år."
Det var nog mera fiskdieten än luften som var så hälsosam.
Ett utmärkt alternativ är Quinoa. Det innehåller mycket näring och har ett relativt lågt glykemiskt index. En klar fördel med Quinoa är att man även kan grodda det istället för att koka den. Då förhöjs näringsvärdet istället och det blir i min mening även godare. Tänk bara på att inte värma upp det efter groddningen för då finns det inte mycket mening med det.
Sally Fallon: Nourishing Traditions.
Ingen blötlägger så mycket som Sally Fallon, så säger hon att man inte behöver så stämmer det nog.
Vilket innebär att de ger ett längre påslag av insulin som stoppar fettförbränning.
Kan det vara sådär en 4 miljarder människor i Asien som lever av det varje dag i ett helt liv? Ett liv som oftast blir lika långt som vårt i välfärdsstaten Sverige? (Som för övrigt har lika många invånare som en ordinär stad på landet i Kina...)
TJa, om 81 år i medellivslängd är ungefär lika mycket som 73 år så lever väl kineserna lika länge som oss. Och om 69 är lika mycket som 81 så lever indierna också lika länge. Allt är relativt. Men det är ju ingen hemlis att även svenskar kan förbättra sin kost, samt att asiater har en nackdel av att vara fattigare än oss.
Här kan du läsa litet mer om hur riktig kinesisk mat ska se ut, för övrigt:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2412327.svd
Även de äter av tradition mycket annat än ris, men går mer åt hållet att äta billig massproducerat kolhydratföda. Av en ren händelse ökar fetma och diabetes också. Antagligen en ren slump.
För övrigt är min fru från Filippinerna och jag har bott 4 år i Shanghai i Kina, så dina internetkunskaper ger jag inte mycket för.
Tack, jag vet hur medellivslängd beräknas. Och det är ju mycket trevligt att du har bott i Kina och har en fru från Asien, men jag tycker fortfarande att statistik kring förändrad matkonsumtion väger tyngre än vad ni pratar om kring köksbordet.
Att du häver ur dig floskler i stil med att ordinära kinesiska städer på landsbygden har 9 miljoner invånare är heller inte särskilt bra för din trovärdighet.
Bara stärkelse, i mer oraffinerad form, är kanske inte så skadligt om socker inte är lättillgängligt, med andra ord. Men nu är det ju så, tyvärr...
Men nu är det ändå som så att är man fattig så blir det väldigt mycket kolhydrater och inte mycket annat som är essentiellt för oss!!!
"Of particular concern is the high rate of mental retardation-over ten million cases in China, including hundreds of thousands with overt cretinism, especially in the central regions.11 This is blamed on a lack of iodine and the United Nations has called for a World-Bank-financed campaign to iodize salt in China. This will help the Chinese government eliminate the thriving black market in salt, but as Chinese salt is already rich in iodine, it is not likely to solve the problem. Another explanation is the blinding poverty of the region, where each village sports a population of "idiots" whose families can afford to eat nothing more that wheat porridge. "
http://www.westonaprice.org/traditional_diets/food_in_china.html
Men, min svärfar kommer från en by 5 mil från Haparanda och har definitivt lite sameblod. Han är trådsmal, trots sina 65 år av fika med bullar varannan timme. Han tränar aldrig, men arbetar en hel del fysiskt och snickrar. Jag har alltid (sedan långt innan jag fick höra om LCHFs vetenskapliga förklaringar) ansett att hans förmåga att inte gå upp i vikt är direkt kopplat till hans samepåbrå.
Så, det finns kanske mer än en förklaring till detta fenomen, där det är en kombination av "riktig kost" och genetiska drag.
// Totte
- Har ni ätit mycket fisk? - Ja... - har ni rökt någon gång? - Från barnsben! -Oj då! - Druckit? -Ja, jag har supit i hela mitt liv! - Säg hur gammal är farbror? - Det minns jag inte... Journalisten påkallar personalens uppmärksamhet och får veta att den gamle är 43.
På förpackningarna till youghurt fanns under lång tid ett gäng mycket gamla ryssar; man skulle uppnå hög ålder genom att dicka/äta youghurt var tanken. (ARLAs tanke) I själva verket så kunde man kanske misstänka att man S Å G väldigt gammal ut. Ryssar blev/blir ju inte så gamla genomsnittligt.
Att samerna mfl skulle ha blivit så gamla, smala och vitala och rörliga är nog svårt att bedöma så här efteråt.