Enkla tips från pappaköket

En fördel med att vara pappa till två livstörstiga, kaxiga och bortskämda tonårsdöttrar, är att man får känna sig behövd. En nackdel är att man inte sällan får känna sig som hårdexploaterad gratisarbetskraft.

Därför kan det inte ägna att förvåna, om jag berättar att jag rattar säkert 85 procent av vardagsmatlagningen. Enklare rätter kan de faktiskt styra upp själva – därav de 15 restprocenten. Men när vi äter gemensam middag – händer faktiskt då och då! – står jag för kockgörat tio gånger av tio.

Här kommer nu denna texts huvudbudskap. Vilket, by the way, är en riktigt god nyhet för den som har en hel eller halv eller plast- eller regnbågs- eller bonusfamilj att tänka på när det gäller inhandling och matlagning. Men som samtidigt sneglar på att borda LCHF-skeppet, Livsnjutaryachten eller annan lågkolhydratig kostfarkost.

Att laga vardagsmaten kommer fortfarande att funka hur bra som helst!

En ledtråd till detta peppiga evangelium finns att hämta redan i det faktum att traditionellt erkänd delikatessmat – som gåslever, ostron, hummer, tonfisk, kräftor, kobebiff – redan är LCHF. Eller i alla fall LC.

Och ta en av mina favoriter, skogens konung i mina ögon, vilket alltså inte är älg, utan svamp. Aromatiska stenmurklor, nötiga Karl-Johan, peppriga kantareller, flexibla trattkantareller… dessa och liknande underverk innehåller ju väldigt lite makronutrienter överhuvudtaget. Det är i samspel med följeslagare som peppar, grädde, cognac och varför inte en köttbit, de når sin fulla potential. Och stekfett och salt, förstås. Stek mig ett halvkilo kantareller i smör och natriumklorid, så tycker jag extra mycket om dig. Och om vi plockat godbitarna tillsammans – ja, då delar vi ett vackert minne för livet!

En annan ledtråd handlar om grönsaker. Har du en daglig kolhydratbudget på 20 gram, så får du leka Karl-Alfred och mumsa i dig hela 2 kilo spenat! Broccoli, denna supergrönsak, både till smak och konsistens och – enligt en del intressant forskning – ”lifehackegenskaper”, ja, den låter dig smaska upp ett kilo inom ramen för denna strikthet. Morötter och paprika – där får man vara lite mer försiktig, men de tillåtna hektona blir ändå rätt många. Kål! Vitkål och rödkål och brysselkål och knaskål och hitkål och ditkål. Bring it on! Och squash och aubergine! (Eftersom jag som Dostojevskij och Dickens får betalt per ord, så slänger jag på alternativnamnen: zucchini och äggplanta.)

En av de coola grejerna med LCHF är att det mycket väl kan bli mer färg, mer volym, mer mikronutrienter och antioxidanter och grejer, samt mer smak. Med detta sagt, vill jag också utsträcka en medkännande hand till andra delar av växtriket: Tyvärr, fru Potatis, som jag tycker så mycket om. Du och de flesta andra härliga rotfrukter är budgetmässigt mindre ”generösa”. Bummer!

Lite paradoxalt innebär mitt LCHF-liv att jag har MER kolhydratiga grejer på tallriken än tidigare. Portionerna bågnar av voluminös broccoli. Detta eftersom de genuint kolhydratstinna spannmålsprodukterna som bröd, pasta och ris för en tynande tillvaro.

Nå, nu till det vardagstipsiga. Låt oss säga att jag gör cannelloni. Pastarör med typ spenat och fetaost i tomatsås. Då lägger jag några chunkar feta och spenat som otrygga simmare mitt i tomatsåshavet, så att när jag och döttrarna äter, det blir lite slafsigare för mig, men samma mat, minus deras pastarör.

Teriyakilax? Laxen och såsen – lite söt men trots allt väldigt liten volym socker – där det pågår en härlig grönsaksbonanza med broccoli och paprika och annat härligt, ja, den delar vi. Det ackompanjerande riset, är dock döttrarnas egen ensak.

Tacos? Herregud, den lätta! Guacamole – ja!!! Riven ost – jaaa! Sallad – jaaaa! Köttfärs – jaaaaa! Tacosås – inte överdosera, men jaaaaa! Nachochips eller tortillabröd – not so njaaaaa… Men, som ni hajar, måltiden är extremt okomplicerad!

Chili con carne? Tryck inte på för hårt med vita bönor, men budgetmässigt kommer man hyfsat långt och behöver inte vara supergniden. Kidneybönor är välkomna, finns roliga studier om resistent stärkelse… Kött/köttfärs, roliga kryddor, tomatpuré, lite alkohol (snarare bourbon eller vin än öl, förstås!). Nachochips/ris/bröd och liknande – just an option! Som jag säger nej till! Den kalla härliga kontrasterande yoghurtröran med finhackad rödlök och kanske lite citron, gurka, paprika – och självklart, salt och peppar – den är väldigt LCHF-friendly.

Jag har i detta inlägg inte pratat om pastasåser. Men om vi nu ska göra det: ät pastasåsen, voluminöst och skuldfritt. Toppa med parmesanen. Men avstå från pastan.

Erik Hörstadius