Dietist varnar: Vegotrend ger kvinnor näringsbrist
, medicinsk granskning av Dr Andreas Eenfeldt
i Västerländsk skräpmat, Vegankost, Vegetarisk kost 
Januari är här – veganuari eller World Carnivore Month? Två kosttrender som drar åt helt olika håll. Här på Diet Doctor försöker vi belysa båda trenderna.
Nu lyfter Aftonbladet farorna med den kraftiga vego-trenden, speciellt för unga kvinnor. Dietist Sofia Antonsson menar att alltför många saknar kunskap om vad kroppen behöver:
Särskilt många unga kvinnor väljer bort kött, utan att egentligen gilla baljväxter och grönsaker. Man köper helfabrikat som vegobiffar eller korv och lite ris och hoppas att det löser sig. Det blir inte bra.
Aftonbladet: Dietisten varnar: Vegotrend ger kvinnor näringsbrist
Vi är medvetna om den stora hälsofara vegovågen innebär för de som inte är pålästa. Allt fler höjer ett varnande finger för vad en näringsmässigt undermålig kost kan göra med hälsan på lång sikt. Den ”normala” västerländska kosten har fört med sig epidemier av fetma och typ 2-diabetes. I värsta fall står vi inför en ny våg av ohälsa, som kanske kommer att yttra sig på ett annorlunda sätt. Jonas Bergqvist uttrycker oro i den föreläsning om hälsa och funktionsmedicin som turnerar runt i Sverige:
Med vegetariskt-vegan-vågen som slår över vårt samhälle påbörjar vi nästa epok av sjukdomar som vi om några decennier kommer att ångra och beklaga. Den är att likna vid lågfett-lågkalori-eran men inte lika tydligt kopplad till övervikt utan mer till trötthet, IBS, hudbesvär, autoimmunitet och andra diffusa symtom. Helt emot allt vad evolution och biologi heter. Vem tar ansvar för konsekvenserna av att kött – något av det mest näringsrika vi kan äta – rycks bort från skolor, äldreboende och andra samhälleliga institutioner?
En väl sammansatt lakt-ovo-vegetarisk lågkolhydratkost är vanligen inga problem. Diet Doctor har arbetat fram en guide för de som ändå vill minska sitt intag av kött och vi har även en guide för veganer som är intresserade av att äta mer hälsosamt. Vi förespråkar alltså inte vegankost framför animaliskt protein, utan vill med guide och växtbaserade recept göra LCHF tillgängligt för flera. Ju mer animaliska produkter du avlägsnar från din kost, desto större krav ställs på dina kunskaper i näringslära.
Min man och jag var (tills för tre år sedan) halv-vegetarianer i 15 år (mellan 31- och 46-års ålder). Minst ett ägg om dagen och fisk minst en dag i veckan samt B12och D3 som kosttillskott. Nästan alla andra dagar bestod av baljväxter som bas och med stort intag av grönsaker. Allt ekologiskt. Efter konstens alla regler. Det var vårt livs största misstag.
Strax före 40-års åldern började den extrema tröttheten. Ett par år senare var det ännu värre och vi hoppade på Raw-food (helvegetarisk). Blev hur pigg som helst, i 6-8 månader, sedan var det som en bomb slog ned. Tröttheten blev ännu värre och vi blev båda svaga (vi är egna företagare och jobbar som byggnadsvårdare vilket i perioder är mycket fysiskt och tungt) och vi började lägga på oss runt midjan. Min man fick också ont i lederna och psoriasisliknande utslag. Jag själv fick problem med mensen, slemhinnor, extrem akne och perioder med total apati (särskilt om jag tagit ut mig fysiskt). Jag hade mycket svårt att hantera stress, blev nästan lite skakig och svettades mycket i sådana situationer. Kände även likadant om jag någon gång drack juice eller åt något med snabba kolhydrater (det gjorde vi normalt inte). Vi kunde ju inte tro att det var något fel på kosten. Det var ju den bästa!?
Men efter det att vi läst GAPS-boken så insåg vi att vi var helt fel ute. Vi ramlade in på kostdoktorn och gick direkt från 75% vegetarisk rawfood till animalisk LCHF (fortfarande ekologiskt). Vi körde stenhårt med egen benbuljong och massor med fett samt grönsakssmoothie för vitaminerna. Svagheten försvann på bara ett par veckor och vi byggde åter igen muskler lika snabbt som förr. Tröttheten blev bättre och från och till är vi riktigt pigga. Min stresshantering är bättre och ingen apati längre. Men resten är kvar. Något bättre. Ibland bra och ibland sämre. Men detta verkar vara en oerhört långsam återhämtningsprocess. Kanske för att vi är äldre, vi vet inte. Till läkaren går man ju inte så gärna för de är sämre pålästa än vår katt.
Började med periodisk fasta för tre månader sedan så måltiderna är nu två om dagen. Min mans midjefett har nästan helt försvunnit men mitt eget har fastnat där.
Sedan en vecka har vi lagt till omega 3 och bakteriemat. Fermenterad torskleverolja, fiskolja och egen creme fraiche och yougurt av kefirgryn samt surkål. Tänkte maximera omega 3 en tid, dagligt intag på 1gram EPA och 1 gram DHA. Och bakterier till varje måltid. Vi hoppas att det blir bättre.
Det går inte en enda dag utan att vi pratar om vår hälsa och de felaktiga valen vi gjort. Men många gånger ställer vi oss också frågan hur det kom sig att vi gjorde dom. Sätter vi t.ex. på SVT och tittar Tareq's Lyckomaten (gillar ju honom men han är ju som vår katt) så går jag i taket. Hur kan man få pådyvla människor sådan gallimatias?
Men har vi inte hört detta förut!? Jo, under hela vårt liv. Från ung dum och genom stressat arbetsliv med familjeskap. Inför födslar och efter våra käras dödsfall. Nu vet vi varför vi gjorde våra dåliga val för nästan tjugo år sedan. Fan ta myndigheter och media som försöker påverka oss att göra onaturliga val. Följer vi dessa val går vi med stort lidande mot en för tidig död.
Bara en så enkel sak som...
Varför måste... veganer, vegetarianer ta tillskott? Bara för att överleva?!
Hade vi varit destinerade att leva, producera oss och utvecklas utan riktig mat... så hade aldrig dessa tillskott behövts.
Innan B12-vitamin gick att få antingen som injektion eller piller...
Så fick de med perniciös anemi, B12-brist, äta rå lever... varför då? Eller dö...
Jag väljer ju hellre tillagad.
Sen collagen, som alla veganer missar. Tro jag att det kommer ledbesvär utan collagen. Brosk, hinnor m.m. som någon här ovan var så glad för att slippa.
Gräsbetat helst, från nos till svans och fot. Det är vad kroppen behöver.
Och...en massa goda grönsaker inkl. rotfrukter...och animaliskt fett, kokos- och olivolja.
Problemet med veganismen är att det dröjer många år innan man inser att man håller på att förstöra sin hälsa och välmående.
Speciellt är jag orolig för unga flickor som faller för det och inte inser att även deras ofödda barn kommer att ta konsekvenserna av näringsbrister de utsätter sig för.
Man säger lättvindigt att det finns näring i grönsakerna. Det man inte säger är i vilken mån dessa näringsämnen kan tas upp i kroppen. Vissa kan ha bättre förmåga att ta upp näring från växter, andra sämre. Vet man i förväg vilken kategori man själv tillhör?
Jag är sen på att kommentera, men tycker att det är viktigt att uttrycka min erfarenhet och ståndpunkt i "veganfrågan" , utifall fler läser denna artikel och dess kommenterar i efterhand. Jag kan bara instämma så mycket i vad Camilla Niklasson här ovan skrivit.
Själv var jag vegan i 12 år, 2010 till 2022 (nu i somras). Har ätit mer och mer animaliskt sedan dess och resultatet var omedelbart positivt. För min hjärna, för min ork t.ex. (Alla hälsoproblem jag haft är en längre historia och jag får inte plats med hela den storyn här) Jag har bara hållit på med animaliska inslag i kosten i snart 4 månader men på bara så kort tid efteråt undrar jag hur sjutton jag kunde vara vegan i 12 år!? Det känns som att jag varit på svält utan att själv insett det. Jag har alltså aldrig räknat kalorier eller snålat/hållt igen med maten. Nu kan jag nästa inte sluta tänka på all mat animalisk mat jag vill äta, och jag antar att det är ett tecken likt "mental hunger" och "extreme hunger" som inträffar i återhämningar efter en ätstörning. Men jag har alltså inte haft nån klinisk ätstörning, möjligtvis så snarare att jag letts in i osund "ortorexi" när jag försökt få ihop veganismen. Och detta anser jag också tala till vegnismens nackdel; dvs att det kan bli otroligt psykiskt osunt att behöva tänka på all mat och aldrig riktigt lyckas må bra trots detta. Men; Livsmedelsverket säger ju att det ska gå!
Det är mycket olyckligt detta när olika yrkesprofessionella bara varnar för veganism om den är "dåligt planerad", men på något vis anser att det annars är möjligt. I min erfarenhet gjorde det bara att jag försökte och försökte alla knep och knåp, att läsa på om "konstens alla regler" i 6 år mer än vad jag kanske annars hade gjort (Jag började tvivla redan efter 5-6 år men ville som sagt försöka och var djupt övertygad/driven etiskt). Men man kan gå väldigt fel när ens moraliska övertygelse tar övertaget över kroppens signaler. Man vill inte tro att det är ens vegankost som är problemet. Idag skulle jag aldrig rekommendera någon att bli vegan. Det finns så otroligt mycket att säga om allt detta... hur ska jag sammanfatta, eller få fram det viktigaste? Jag ska försöka;
1. Det finns många näringsämnen som inte finns i vegankost där det inte är avgjort om de är livsviktiga för människan eller ej. Jag ville tro att vi inte behöver dem, att vi kan tillverka dem själva, men nu tror jag vi faktiskt vi behöver dem från animalier. Man kan inte hålla på med 10 st tillskott t.ex.. Själv accepterade jag 3 som lagom och resonabelt; B12 - såklart!- , D-vitamin samt järn; ja det kan även omnivorer få brist på. DHA tog jag ett tag , men slutade då jag blev medveten om att det inte finns klarlagt om dylika tillskott kan ge långsiktiga negativa biverkningar.
2. Sedan har vi också detta med biotillgängligheten. Vissa människor verkar klara av omvandling och tillgodogörande av vegetabiliska näringsämnen bättre än andra.
3. Sen så har vi detta att vissa kanske klarar sig bättre eftersom de är äldre när de börjar och således förmodligen har en bättre reserv i kroppen av olika ämnen att ta av, än de som är yngre när de börjar.
4. Sen har vi olika behov; träning, kön, genetik... osv.
Forskningen om veganism är otillräcklig på många sätt men om något är beprövat genom år tusenden så är det att människan är omnivor. Det finns inga studier som kan visa på hela folkgrupper som äter helvegetariskt och står sig på det generation efter generation.
Således; veganism är ett experiment. Men såklart kan människor klara sig länge till kortare perioder på kosten. Som en detox kan det kanske till och med vara nyttigt och känns välgörande.
Jag tipsar alla om att söka på "ex vegan" och "no longer vegan" på t.e.x Youtube. Snälla, lyssna på dessa människor och deras erfarenheter. Lyssna på min erfarenhet. Avskriv inte erfarna ex-veganers (och ex-vegetarianers) erfarenheter åsikter, är min önskan till forskningen, läkare, dietister, Livsmedelsverket. Som om att vi alla bara var nybörjare som inte läst på. Det skrivs t.ex. på Livsmedelsverkets hemsida att det med en välplanerad kost ska det gå bra att vara vegan. Men jag anser så icke vara fallet. Jag ville tro det, men nu anser jag bestämt NEJ. I alla fall inte för alla människor.
Jag skulle kunna skriva så otroligt mycket mer än detta men får avsluta här. :) Ha det gott alla och *lyssna på era kroppar*.
PS vad det gäller det etiska så anser jag inte att människors hälsa kan offras för djuren. Jag har fått försona mig med slakten och anser att djuren ska ha det bästa fram tills dess. Jag köper helst naturbeteskött och KRAV-produkter, och nedsatta varor som annars kommer slängas. Det är det bästa JAG kan göra. Men alla har inte råd och ingen ska behöva skämmas för att ens kropp behöver kött men man kankse bara har råd med billigt importkött. Djurens välfärd hänger inte bara på individens val heller utan är en systemfråga. Och ja, jag vet att KRAV- produkter inte har så god djurvälfärd man skulle kunna önska, men aningen bättre än konventionell produktion i alla fall, och som sagt; alla kan göra sitt bästa inom de möjligheter som finns.